klyftigatankar

Jag fortsätter att ständigt förvåna mig själv genom att åter igen ändra åsikt om en massa saker. Om och om igen.
Inte för att jag egentligen är förvånad över att jag ändrar mig. Snarare förvånad över vad jag har börjat tycka. Jag blir knäpp på mig själv.

För ett par dagar sedan höll jag på att göra ett stort misstag. Och jag funderade på att aktivt begå detta misstag. Ända in i det sista funderade jag på detta misstag. Som tur var så ändrade jag mig, precis i sista sekund. Det kunde ha slutat mycket märkligt. Jag måste lära mig att kontrollera mina tankar. Kontrollera mig själv överhuvudtaget.

Jag undrar hur töntig jag är, exakt?
Vuxna kvinna, sitta där i biosalongen med tårarna rinnandes ner för kinderna i två timmar. Och bland folk dessutom!
Men jag är nöjd. Jag hade förväntat mig att förlora en hel del vätska per tårar, och det gjorde jag. Jag gillar sorliga filmer. Jag gillar att gråta. Kanske för att jag är lite självdestruktiv. Det måste vara så.

Imorgon firas sommarlov med jobb och stockholmsresa!

Väl mött