klyftigatankar

Man vaknar lite sådär smått panikslagen. Arg och förvirrad. Förstår inte riktigt varför. Vrider och vänder på mig ett par gånger. Man kvicknar till efter en liten stund och inser att mardrömmarna är tillbaka. Jag förstår inte varför mitt undermedvetna vill jävlas så mycket med mig. Bara göra mig rädd och ofokuserad. Jag sover ju inte direkt optimalt när jag drömmer sådär. Och det är ju inte direkt så att jag inte tänker på drömmarna på dagarna. Mardrömmarna förstör mitt liv. sluta! Jag vill inte vakna stressad, nervös och med världens högsta puls.
Ska det vara så jäkla svårt att få sova ifred?

Väl mött