klyftigatankar

Jag börjar lite smått känna igen mig själv igen. Inte kunna sova, ligga mitt i natten och ha småångest över det mesta, en känsla av tomhet och meningslöshet. Vakna apatisk. Trotsa allt och vägra inse att jag har fel - det är kallt ute!
Rastlös i tankarna. Fokuserar inte på det jag borde. Samtidigt som jag vill fokusera och tycker att allt är överdrivet intressant, men det vill inte riktigt fastna.
Lyssnar på Dashboard och känner mig väldigt sådär som jag brukar. Ångestglad på samma gång. Sådär som bara Dashboard kan få mig att känna.
Jag borde ju verkligen bara skärpa mig. För egentligen handlar det bara om att jag är dum i huvudet. Inget nytt. Bara att jag inte orkar med mig själv. Alls.

Imorgon får vi erbjudande på lägenhet. Torsdag kanske, då får vi veta om vi får den. Tänk om vi inte får den. Då blir jag tokig, jag vill ju flytta till en lägenhet. NU! Fast jag vill ju inte riktigt bo där borta.
Hursom. Flyttkartonger bör införskaffas. Massiv rensning av överdrivet onödiga prylar bör göras. Vem ska orka det?

Väl mött.