klyftigatankar

Rätt ofta inser jag ju att jag inte har världens bästa omdöme.
Ungefär som igår kväll när jag är astrött och gräver fram en sladd bakom min tv, trasslar in den i mina fötter och i en av di där pinnarna som står där bakom tvbänken. (pinnarna står förövrigt där eftersom jag i höstas puttade omkull den enorma vasen som de stod i så att den gick i hundramiljoner bitar)
Jag snubblar lite lätt över allt och sladden och pinnen drar självklart med sig en av mina übervackra ljusstakar så att den går i en miljard bitar som fullkomligt flyger ut över min bänk och mitt golv.
Jätteglad tjej måste i mörkret gräva fram dammsugaren för att ta reda på det kaos hon ställt till med. Då är man inte glad när man går och lägger sig vill jag lova!
Vad skulle jag gräva fram den där sladden för?! Hur nödvändligt exakt var det?
Jag funderar över mitt eget omdöme oftare än så också. ungefär jämt. jag är för naiv och lättlurad helt enkelt.

Plus dock är att jag upptäckte att Vampires inte alls är slut för säsongen. Torsdag klockan åtta är det tillbaka i rutan igen efter två långa veckors uppehåll!

Idag fyller Johan gammal gubbe (23 år, och alla vet ju att det är då det börjar gå utför), det firar vi med alkohol på Taket! yay!

Väl mött