klyftigatankar

Efter gårdages lilla panikångestattack får jag helt enkelt ta och inse en sak. Jag är tillbaka på ruta ett. Får börja om från början. Ville inte inse det först, men efter en dag av bakfyllegrubbel och slöhäng i soffan med dåliga filmer har jag insett att jag måste ge upp kampen mot mina tankar, funderingar och grubblerier.
Det är bara att inse. Jag är ett lost case. Inget att göra något åt.

Två dagar med vin, kräftor, bastu, grill, spel, ålfiske och underbart sällskap kanske kan distrahera mig ett tag. Förhoppnigsvis.

väl mött