klyftigatankar

Det är precis som när termin tre började. Man får liksom magsår direkt. Jag får panik och vill gråta. Jag blir rädd och nervös. Hovstadius är så läskig. Hon skäller ut en, men sedan ler hon ett mycket manipulativt leende. Som ett rovdjur som försöker vinna ens förtroende, så man ska komma nära. Sen slår hon till. Krossar en med ett enda slag.
Jag får panik och kan inte andas. Vill lägga mig i sängen i fosterställning. Lägga ner det här med högre utbildning. Vem lurar jag? Jag kan ju inte klara av det här.
Dom trycker så jävla mycket på att efter den här terminen ska vi kunna göra allt självständigt. Vi ska veta vad vi ska göra om vi är först på en olycksplats. Det dröjer ju flera, flera minuter innan det kommer en ambulans och det är bara jag där med vårdutbildning. Och då kan man ju inte googla vad man ska göra. Och man har ingen utrustning. Man måste veta vad man ska göra.
Tack för magsåret!
Dessutom så börjar första skoldagen med ett massivt patientfall. Måste lära mig allt och alla ord är på latin och stavas nästan likadant men det är olika saker. Hur ska jag lära mig skillnaden på cholecystotomi, cholesystolitotomi, choledoctomi och choledoctolitomi? Och särskilja dom? Och om det kommer in en patient med ont i magen så finns det ju en miljard olika sjukdomar det kan vara.
HUR SKA JAG KLARA AV DET HÄÄÄÄÄR?!
Sen säger dom att kirurgitentan är ju mycket, mycket mycket svårare än nationella tentan i april.
TACK SÅ JÄVLA MYCKET FÖR MAGSÅRET!
Sa jag att vi har tenta på onsdag? Tredje dagen i skolan. (okej, det är en bajslätt webbdugga, but still!)
Vilken tur att jag inte är en ångestfylld, panikslagen och neurotisk människa.

Det ligger redan en miljard kursböcker utspridda i min säng, med en massa lappar i och jag har redan påbörjat alla dessa Jag-skjuter-pluggandet-ifrån-mig-aktiviteter. Bakar skorpor, dricker te, rensar avlopp, löser världsfreden och allt annat man kan tänkas göra när man inte vill plugga.

Tur att vi ska dricka vin och gå på Bryggan imorrn. Behöver en paus!

Väl mött