klyftigatankar

Efter att ha diskuterat mitt lilla problem med Johan igårkväll inser jag att här i Uppsala kör man helt enkelt inte med preppade spår. Man tycker om att gå ut med sina skidor och spåra själv. Och spårsnobb som jag är går jag inte med på det. Jag vägrar.
Ringer min käre mor och beklagar mig lite. Hon tycker synd om mig. Hon tar med sig mina skidor på lördag till Älvkarleby, så då jävlar ska det åkas skidor. Lite omplanering i mitt plugg bara, så hinner man med lite skidåkning as well. Mycket bra. Hon propagerar även för att jag ska komma hem den 22a och köra något slags skidmaraton. Men jag vet inte om jag pallar det. Fast jag är sugen. Fyra och en halv mil på skidor i världens bästa spår. Oemotståndligt! Fast på en och samma dag.. Känns lite maffigt, när man inte hinner träna speciellt mycket innan. Kanske får ta vad jag får helt enkelt.

Charlott, mat, bio och popcorn känns som en perfekt sysselsättning, denna torsdag som leker att den är söndag.
För Pittan och Crowe är ändå rätt lika, kan man ju tycka. Eller? Tvek.

Torsdag, då är det bara två dagar kvar tills det är lördag. Bra skit.

Väl mött.