klyftigatankar

Har varit otroligt duktig idag, kan jag tycka litegrann iallafall. Satt på stadsbibblo och låtsades studera. Egentligen satt vi mest och diskuterade snoppbmi och -volym. Jag och Emelie ska starta en kampanj och samla in fakta till en databas. Räkna ut medel och så vidare. Sprida informationen så att tonårspojkar ska stressa och noja ännu mer. Riktigt kul! Dessutom var vi nog lagomt opoppis hos de övriga besökarna eftersom vi konstant snackade. Det gillar dom inte på bibblot.
Men faktiskt så känns det så jävla ovärt att plugga. Har liksom redan pluggat in det här en gång, varför kan det ínte bara sitta där?! Varför ska man va senil och glömma bort allt?

Funny fact: På vägen från muskelbyggarcellerna tillbaka till lungorna, när erytrocyterna har släppt ifrån sig en massa syre, transporterar blodet koldioxid som ska andas ut. Koldioxiden måste bort från blodet snabbt snabbt snabbt, annars blir blodet surt. För koldioxiden åker omkring som kolsyra i blodet. Tänk dig ungefär som en läsk. Erytrocytsoda. Låter det gott eller? Nej.

Mamma ringde: -Hej, när kommer du ikväll?

-Jag kommer imorgon sa jag ju!!

-Ahaa, okej, när då?
-Vid elva.
-Joo, för det va en grej va. Dina skidor kom inte riktigt med.
-MEEEN ÅÅÅH! Jag visste att ni skulle glömma nåt.
-Nej men pappa säger att vi inte glömde dom, det blev bara lite fel i kommunikationen. Men du kan få låna mina.
Detta ringer min mor och talar om för mig när jag precis har tränat. Är astrött och har ett blodsocker på typ 2,5. Jag har pluggat hela dagen och är bara sur och grinig, lättirriterad och fruktansvärt emo för tillfället.
Arg som ett bi cyklar jag hem.

Fredagkväll. Orkar inte åka den otroligt långa vägen hem till Clara C för att socialisera mig. Nej, jag är emo i min ensamhet hemma istället. Plugga och äta blodpudding. Känner mig som en riktigt riktig student nu faktiskt.

Emelie sickar en sida där man kan testa hur emo man är. Jag är 44% emo och får en bild på Johnny Depp. (Hihi, mycket passande kom jag precis på. Det är ju jag som är "Johnny Depp/Liten lampa") Jag försöker va emo men lyckas inte riktigt. Jag och Em kommer fram till att den tolkningen stämmer mycket bra, gillar ju randigt och mörka kläder och ledsen musik, men anser mig vara en rätt glad prick ändå. Jag är nöjd över resultatet.

Insåg när jag hade laddat upp för min pluggkväll att Johanna har mina gamla tentor. Fan. Blir lite mer emo och tar fram datorn istället. Bah.
Snart ger jag upp. Det får gå som det går. Och det går ju alltid bra så det är ju luuuuugnt! (Det är så bra när man har liiite för mycket självförtroende!)

Väl mött