Happy Feet.
Tre patientfall. Tre sjukdomar och det är inte dom som jag kan bäst. Absolut inte. Vart var cancern? Vart var reumatologin? Vart var hjärtsvikten? Det där som jag kunde. Inget om sepsis, som jag kunde som ett rinnande vatten nu. Inget om smärta.
Hej hej omtenta, som jag brukar säga. Fast jag tror dock att jag kan skrapa ihop mig några poäng så jag kommer upp i 52.
Kom på en sak när jag promenerade, denna soliga och fina januaridag. Varför sitter inte lärarna och vaktar tentan? Då kan ju dom börja rätta på en gång när man lämnar in dom. Precis som det va på mellanstadiet. Då skulle man få tillbaka dom mycket, mycket snabbare. Nu är det itsället tre veckors ångest till. Man kommer älta och älta och älta. Gråta en skvätt och älta lite till. Ångest och magsår. Standard när man är student.
[Funny Fact: I njurarna finns celler som känner av syrehalten i blodet. När dom tycker att det är för lite syre i det passerande blodet utsöndras ett hormon som heter erytropoetin. Detta hormon kan man använda om man vill dopa sig. Fungerar fantastiskt bra. Erytropoetin gör att produktionen av erytrocyter i benmärgen stimuleras. Då får man fler erytrocyter och bättre syreupptagningsförmåga. Då kan man springa snabbare och vinna OS till exempel. Men jag varnar er för att använda erytropoetin som prestationshöjare. Man kan tillexempel få en propp för att man har för tjockt blod eller så kan man åka fast för dopning. Och då måste man ge tillbaka sin medalj, och skämmas inför alla!]
Snart blir det fosterställning i sängen och ett vässat gem. Sen lite mer ångest och plugg till praktiska proven på torsdag. Jag gillar att plugga!
Väl mött
