klyftigatankar

Hög klass på föreläsningarna. Har alltid tyckt. Föreläsarna säger ord de själva inte ens vet vad de betyder. Vi googlar och får upp en bild på en fittpiercing (en sån som Magnus Betnér ska ge sin dotter i 4-årspresent för övrigt). Känns som en bra grej att ta upp på föreläsningar.
Jag får briljera med mina TP-kunskaper inför hela klassen.
Är man född 1982 är man 20 år i år. Hur gammal är jag då egentligen?
Det är mycket nu.
Emelie somnar bredvid mig och Maja fixar min frisyr på obscena sätt. Skolan börjar bra.
Bara CSN som fattas nu.

Funny fact: På 20 sekunder har en erytrocyt simmat runt ett varv i kroppen. Den du!

 

Helst skulle jag ju bara vilja sitta i soffan meed min tekopp. Äta keso med apelsin, banan, russin och solroskärnor. Livet. Men nu är jag tydligen duktig istället och skriver ett CV som jag nästan är nöjd med. Fast det är ju rätt töntigt. Men det är väl ett krav att ett CV ska va töntigt, och att man ska må lite dåligt och få ångest när man läser dom. Eller?
Får ångest över att jag inte kommer in på pingpong på riktigt, vill ju se praktikplatser och allt detdär. Får ångest över att jag inte vet vilka böcker jag ska beställa och att dom är snordyra. Jag kan gå med på att köpa två. Okej? Maja hade ju medicinboken. Jag kan nog få kolla i hennes om jag frågar snällt. Och psykiatriboken kan jag ju vänta med nån vecka. ÖHS-böckerna behöver jag väl inte förrän i mars kanske. Antar jag. Hoppas jag. Så vi chillar lite med det va..

Det börjar närma sig finaldags!

Idag ska vi boxas igen, min sambo och jag. Det har jag saknat. FightClub på Djäknen.

Väl mött