Little By Little
Inspirationstorka.
Inget ovanligt för att var jag. Har alltid varit den som skjuter upp saker in i det sista. Alltid asjobbigt att sitta kvällen innan och göra det sista. Eller ganska mycket. Ofta ganska mycket som ska göras klart då. Dålig planering.
Formulerar ett CV. Har gjort det länge nu känns det som. Sitter i en halvtimme och får ner ungefär en rad. En jävligt dålig rad. Tykcer inte om det. Ger upp, väntar ett par dagar, försöker igen. En rad.
Försöker få inspiration. Min bror är ju världens snällaste människa. Han skickar sitt CV och personliga brev så jag kan få lite inspiration. Men jag blir bara deprimerad. Han har seriöst gjort världens satsigaste ansökan. Det är inte roligt. Jag kan på min höjd få ner ett A4. Och det är både CV och personligt brev. Stor text och enormt radavstånd. Jag hatar det här. Värre än döden.
Skjut mig. Som vanligt.
Det värsta är att det känns som att jag konkurrerar med hela klassen om jobben på ackis. Jag konkurrerar med mina vänner. Varje gång jag hör om någon som fått jobb blir jag itne glad för deras skull. Jag blir bitter och får ångest. När ska jag få jobb då?
Man kanske måste skicka in ett CV först. Ett CV som iallafall är lite bra. Ett CV som inte låter som att det är en fjortonåring som har skrivit det.
Jag hatar det här.
Tur att vi jäser vin.
Två veckor. 20 liter vin.
Väl mött
Inget ovanligt för att var jag. Har alltid varit den som skjuter upp saker in i det sista. Alltid asjobbigt att sitta kvällen innan och göra det sista. Eller ganska mycket. Ofta ganska mycket som ska göras klart då. Dålig planering.
Formulerar ett CV. Har gjort det länge nu känns det som. Sitter i en halvtimme och får ner ungefär en rad. En jävligt dålig rad. Tykcer inte om det. Ger upp, väntar ett par dagar, försöker igen. En rad.
Försöker få inspiration. Min bror är ju världens snällaste människa. Han skickar sitt CV och personliga brev så jag kan få lite inspiration. Men jag blir bara deprimerad. Han har seriöst gjort världens satsigaste ansökan. Det är inte roligt. Jag kan på min höjd få ner ett A4. Och det är både CV och personligt brev. Stor text och enormt radavstånd. Jag hatar det här. Värre än döden.
Skjut mig. Som vanligt.
Det värsta är att det känns som att jag konkurrerar med hela klassen om jobben på ackis. Jag konkurrerar med mina vänner. Varje gång jag hör om någon som fått jobb blir jag itne glad för deras skull. Jag blir bitter och får ångest. När ska jag få jobb då?
Man kanske måste skicka in ett CV först. Ett CV som iallafall är lite bra. Ett CV som inte låter som att det är en fjortonåring som har skrivit det.
Jag hatar det här.
Tur att vi jäser vin.
Två veckor. 20 liter vin.
Väl mött
Kommentarer
Trackback
