The First Thing You See
Inget händer.
Jag anstränger mig, å det yttersta. Tar i från tårna. Men ingenting. Nada. Jag vill ju! Varför kan det bara inte hända nåt. Kan det inte bara komma igång nu då?! Om inget händer nu, när ska det då komma? Som en överraskning sen. När jag inte är beredd.
Är det bra? Är det dåligt? Kommer det yttra sig på nåt annat sätt istället då? Jag gillar ju känslan. Tror jag. Vill minnas att det är något som känns bra. Någon slags euforisk kännsla, när allt bara släpper. Som när man åter kan andas efter en lång tids nästäppthet. Allt bara släpper och försvinner.
Den känslan. Man blir hundra kilo lättare.
Men inget händer. Ger upp. Inte värt. Det är väl inte meningen. Fullt förståligt.
Hittade en ny kille idag. En britt med fantastisk stämma och sån där skön stämning. Hittar en kille till. Och några till. Vad hände där egentligen?
Fortfarande irriterad på det där med hårddisken igår.
Fortfarande irriterad på det där med att mina böcker som jag har beställt inte har kommit än.
Imorgon är det måndag morgon. Åh, vad jag gillar måndag morgon. Speciellt när jag måste gå upp halv sju fast jag är ledig. Varför skulle jag komma på det där för? Kunde jag inte bara glömma bort det? Men okej då! Jag går upp och visar på så sätt mitt stöd. Eller nåt ditåt. Det kanske blir en Stockholmsvisit på torsdag ändå. Är ju ledig på fredag faktiskt. Torsdag. Stockholm. Lite vin. Jag har dessutom chansen att leka lite irritationsmoment. Jag gillar det. Kan ställa folk mot väggen. Och träffa massa trevligt folk också.
Stockholm it is!
Jag önskar att jag vore trött, men jag är pigg. Vill gå och lägga mig nu, men det är ju meningslöst. Får väl typ va seriös och plugga lite till. Eller nåt. Eller inte.
Väl mött
Jag anstränger mig, å det yttersta. Tar i från tårna. Men ingenting. Nada. Jag vill ju! Varför kan det bara inte hända nåt. Kan det inte bara komma igång nu då?! Om inget händer nu, när ska det då komma? Som en överraskning sen. När jag inte är beredd.
Är det bra? Är det dåligt? Kommer det yttra sig på nåt annat sätt istället då? Jag gillar ju känslan. Tror jag. Vill minnas att det är något som känns bra. Någon slags euforisk kännsla, när allt bara släpper. Som när man åter kan andas efter en lång tids nästäppthet. Allt bara släpper och försvinner.
Den känslan. Man blir hundra kilo lättare.
Men inget händer. Ger upp. Inte värt. Det är väl inte meningen. Fullt förståligt.
Hittade en ny kille idag. En britt med fantastisk stämma och sån där skön stämning. Hittar en kille till. Och några till. Vad hände där egentligen?
Fortfarande irriterad på det där med hårddisken igår.
Fortfarande irriterad på det där med att mina böcker som jag har beställt inte har kommit än.
Imorgon är det måndag morgon. Åh, vad jag gillar måndag morgon. Speciellt när jag måste gå upp halv sju fast jag är ledig. Varför skulle jag komma på det där för? Kunde jag inte bara glömma bort det? Men okej då! Jag går upp och visar på så sätt mitt stöd. Eller nåt ditåt. Det kanske blir en Stockholmsvisit på torsdag ändå. Är ju ledig på fredag faktiskt. Torsdag. Stockholm. Lite vin. Jag har dessutom chansen att leka lite irritationsmoment. Jag gillar det. Kan ställa folk mot väggen. Och träffa massa trevligt folk också.
Stockholm it is!
Jag önskar att jag vore trött, men jag är pigg. Vill gå och lägga mig nu, men det är ju meningslöst. Får väl typ va seriös och plugga lite till. Eller nåt. Eller inte.
Väl mött
Kommentarer
Trackback
