klyftigatankar

Lilla Anna och Långa Farbrorn går upp på biograferna. Kunde inte ha varit mer passande. Vår lille vän och vår långe vän. Det är som gjort för det.

Tåget. Ångrar mig för länge sen. Prioriteringar har nog aldrig varit min starka sida. Prioriterings- och beslutsfattarförmågan är inga egenskaper jag är stolt över. Borde träna upp dessa lite. Tur att man har godispåse, musik och telefon i sånna situationer. Har alltid gillat att konsultera berusade stödpersoner. Dom är ärliga. Och folk är tydligen entydiga. Borde istället umgås med dessa berusade personer. Fick ju faktiskt den uppmaningen, både tidigare och nu på tåget. Men ack. Det fungerar inte så. Ångrar lite intentionen med min Falun-visit. Borde åkt hit och blivit full istället. Blir inte lika mycket betänketid då som när man står fyra timmar på skidor i ensamheten och inte har något som distraherar.
Tänker och analyserar för mycket. Ger mig magsår.

Åt frukost till morgonpasset och en krönika i DN av Hanna Hellqvist. Kan aldrig bli to much of a good thing liksom.

Väl mött