Äre lugnt om jag kallar dig baby?
Alltså, jag hörde den låten imorse (läs: klockan 13.30-ish), och nu kan jag inte få den av min hjärna. Otroligt drygt och irriterande, eftersom jag inte alls gillar den.
Jag och Chris har en liten grej vi brukar göra. Jag sitter vid köksbordet och äter frukost, sådär vid tolv, han sätter sig och dricker en smoothie eller proteinshake eller motsvarande, eftersom han har sprungit eller gymmat eller något. Sen gör han kaffe, jag dricker te och han frågar alltid om jag vill ha en kopp av den snuskiga svarta sörjan som han dricker. Nejtack. Jag kommer nog aldrig börja dricka kaffe. Smakar äckligt (Hej jag är fem år).
Så sitter vi så, och diskuterar. (Jag börjar bli bra på engelska nu.) Och så lyssnar vi på P3 och diskuterar musik och han börjar babbla på om death metal och black metal och skillnader och så vidare. Sen hånar han svensk musik lite. (förutom alla asbra metalband från Göteborg. Dom är tydligen många...)
Det är ändå okej att ha nån att bo med.
Jag har idag hostat så mycket att jag blivit blå i ansiktet, spräckt några blodkärl i tinningen, fått ont i nacken och börjat svettas brutalt. Just for your information.. Och jag tänkte jobba imorrn, justdeee..
Kollade på P.S, I Love You idag. Jag kände mig tvungen att köpa den, den är ju så fin och bra! Jag blev inte alls kärlekskrank. Nänä! Inte jag heller!
Jag låg där ensam och sjuk i min säng och bara önskade att det låg en stor och mörk irländare bredvid mig som kunde hålla om mig. Ge mig en kram och värma mig. Säga: "It's gonna be allright, louvv" på sån där fantastisk irländska. (Den största frågan nu är självklart varför Andy aldrig kallade mig "Louvv"??)
Åh, herre gud, jag måste börja skärpa till mig. Det här är inte okej. Faktiskt.
Ge mig en kram! Någon, vem som helst! NU!
Tur att Nora kommer och delar säng med mig i helgen.
Väl mött.
Jag och Chris har en liten grej vi brukar göra. Jag sitter vid köksbordet och äter frukost, sådär vid tolv, han sätter sig och dricker en smoothie eller proteinshake eller motsvarande, eftersom han har sprungit eller gymmat eller något. Sen gör han kaffe, jag dricker te och han frågar alltid om jag vill ha en kopp av den snuskiga svarta sörjan som han dricker. Nejtack. Jag kommer nog aldrig börja dricka kaffe. Smakar äckligt (Hej jag är fem år).
Så sitter vi så, och diskuterar. (Jag börjar bli bra på engelska nu.) Och så lyssnar vi på P3 och diskuterar musik och han börjar babbla på om death metal och black metal och skillnader och så vidare. Sen hånar han svensk musik lite. (förutom alla asbra metalband från Göteborg. Dom är tydligen många...)
Det är ändå okej att ha nån att bo med.
Jag har idag hostat så mycket att jag blivit blå i ansiktet, spräckt några blodkärl i tinningen, fått ont i nacken och börjat svettas brutalt. Just for your information.. Och jag tänkte jobba imorrn, justdeee..
Kollade på P.S, I Love You idag. Jag kände mig tvungen att köpa den, den är ju så fin och bra! Jag blev inte alls kärlekskrank. Nänä! Inte jag heller!
Jag låg där ensam och sjuk i min säng och bara önskade att det låg en stor och mörk irländare bredvid mig som kunde hålla om mig. Ge mig en kram och värma mig. Säga: "It's gonna be allright, louvv" på sån där fantastisk irländska. (Den största frågan nu är självklart varför Andy aldrig kallade mig "Louvv"??)
Åh, herre gud, jag måste börja skärpa till mig. Det här är inte okej. Faktiskt.
Ge mig en kram! Någon, vem som helst! NU!
Tur att Nora kommer och delar säng med mig i helgen.
Väl mött.
Kommentarer
Trackback
