En Annan Dag
Man ba: Orka livet.
Just nu är jag inte nöjd med någonting.
Jag är varm och mår illa. Jag är trött och har ont i huvet.
Det är fullt med smågrus och smulor och annat jox i min säng som jag är för trött för att orka borsta bort. Jag är trött på mig själv, på livet och på tillvaron. Jag är trött på att va gnällig på mitt eget liv och min egen situation som jag själv ansvarar för att ta mig ur, eller vara kvar i, eller förändra, eller vad man nu vill göra. Jag vill inte gå till jobbet. För jag går dit med en hård klump i magen, eftersom jag alltid går runt och väntar på att jag ska göra något major failure som gör att någon patient dör eller får allvarliga men. Eller att jag ba ska vara avdelningens mest tröga anställda som varken hittar något, fattar något eller gör något i rätt tid, rätt ordning, på rätt sätt eller rätt plats.
Jag vill inte mer. Vill mest ligga här i mörkret, pilla naveln och fundera på livets stora frågor. Typ: vad skulle jag göra om jag visste att det va min sista chans i livet att göra nåt helt bananas?
Förmodligen skulle jag inte få med mig någon annan på mina galna upptåg, eftersom de har alla möjligheter i världen att go bananas, så jag skulle va tvungen att göra det själv, vilket skulle resultera i att jag drog mig ur och la mig i sängen med en ambivalens inombords som gjorde att jag fick en tyst och diskret panikattack. Inte ens jag skulle märka det. Fast jag skulle märka det litegrann på att jag skulle ligga blickstilla i sängen men ändå känna mig fantastiskt rastlös i hela kroppen. En massa, massa, massa energi som bara vill ut, men nån har stängt dörrn.
Eller så skulle jag vilja lägga mig i ett badkar fullt med is. Det är så varmt så jag dör och jag gillar inte värmen faktiskt, alls. Det är för varmt tillochmed nu när det är mitt i natten-isch. I detta badkar med is skulle jag dock förfrysa mina stackars tår och fingrar. De skulle bli gulvita och tappa känseln. Sen skulle de bli svarta och nekrotiska och ramla av.
Charmigt.
Orka vara jag.
Väl mött
Just nu är jag inte nöjd med någonting.
Jag är varm och mår illa. Jag är trött och har ont i huvet.
Det är fullt med smågrus och smulor och annat jox i min säng som jag är för trött för att orka borsta bort. Jag är trött på mig själv, på livet och på tillvaron. Jag är trött på att va gnällig på mitt eget liv och min egen situation som jag själv ansvarar för att ta mig ur, eller vara kvar i, eller förändra, eller vad man nu vill göra. Jag vill inte gå till jobbet. För jag går dit med en hård klump i magen, eftersom jag alltid går runt och väntar på att jag ska göra något major failure som gör att någon patient dör eller får allvarliga men. Eller att jag ba ska vara avdelningens mest tröga anställda som varken hittar något, fattar något eller gör något i rätt tid, rätt ordning, på rätt sätt eller rätt plats.
Jag vill inte mer. Vill mest ligga här i mörkret, pilla naveln och fundera på livets stora frågor. Typ: vad skulle jag göra om jag visste att det va min sista chans i livet att göra nåt helt bananas?
Förmodligen skulle jag inte få med mig någon annan på mina galna upptåg, eftersom de har alla möjligheter i världen att go bananas, så jag skulle va tvungen att göra det själv, vilket skulle resultera i att jag drog mig ur och la mig i sängen med en ambivalens inombords som gjorde att jag fick en tyst och diskret panikattack. Inte ens jag skulle märka det. Fast jag skulle märka det litegrann på att jag skulle ligga blickstilla i sängen men ändå känna mig fantastiskt rastlös i hela kroppen. En massa, massa, massa energi som bara vill ut, men nån har stängt dörrn.
Eller så skulle jag vilja lägga mig i ett badkar fullt med is. Det är så varmt så jag dör och jag gillar inte värmen faktiskt, alls. Det är för varmt tillochmed nu när det är mitt i natten-isch. I detta badkar med is skulle jag dock förfrysa mina stackars tår och fingrar. De skulle bli gulvita och tappa känseln. Sen skulle de bli svarta och nekrotiska och ramla av.
Charmigt.
Orka vara jag.
Väl mött
Kommentarer
Trackback
