klyftigatankar

Ibland bara trillar jag in på saker. Ibland händer saker i mitt liv bara lite grann av en ren tillfällighet.
För nån dag sen såg jag en affisch, kommer inte ihåg när, var eller hur. Men jag vet att jag såg den någonstans. Reagerade på VEM som var med på affischen, fnissade lite, tänkte inte mer på det och gick vidare. Och sen idag händer det igen. Jag ramlar in på någon slags blogg om 3 kidzz som delar en lägenhet och som bloggar omet.
Jahaaa, tänker du nu, kan man hitta någon tråkigare blogg?
Det kan man säkert, och säkert något som är roligare och intressantare med för den delen.
Men där är liksom den där människan IGEN. Och jag förstår inte någonstans vad det är som gör mig så fascinerad, så.. Jag vet inte vad, men jag kan liksom inte släppa det att en här människan liksom förföljer mig i mina vardagliga bestyr. Antagligen helt utan att veta om det och helt utan att bry sig.
Det värsta va att den där jävla bloggen fick mig att må lite sämre, känna mig lite sämre. Ångra saker jag gjort, ångra saker jag kommer göra. Den gav mig ångest för saker jag inte gjort, borde ha gjort eller borde ha gjort annorlunda.
Jävla skit.

Väl mött