klyftigatankar

Jag inser ju nu att jag har tagit mig vatten över huvudet, en aning.
Efter att ha vandrat runt i Hågadalen/Nåsten med Charlott ett antal gånger gjorde jag äntligen slag i saken. Vi hade ju faktiskt pratat om det förra året också, helt utan att ta tag i någonting. Så jag köpte mig ett Naturpasset med tron och förhoppningen att jag ska ge mig ut i skogen och leta efter kontroller. Kul, mysigt och lagomt nördigt.
Tänkte att imorgon blir en perfekt dag, innan jag beger mig till jobbet. Så jag tog fram min karta och tittade på den. Då inser jag att jag inte har en aning om vad kartan ens visar. Vart är det? VAD är det? Varför är det typ sankmark exakt överallt på hela kartan? Varför är kartan så stor? Varför är kontrollerna så utspridda? Varför ser det inte ut som på kartan i gymnasiet? Och vart är Kung Björns Hög? Varför är ingen kontroll utplacerad mitt på högen? Lätt för alla att hitta.
Dessa frågor kryllar i mitt huvud, och jag inser att det här känns lite väl svårt, och jag vet faktiskt inte riktigt hur man använder en kompass. Trots att jag tidigare hävdat (mest för mig själv) att jag har full koll på hur en sådan makapär fungerar.
Vi får se hur det går imorgon. Kanske går jag vilse i skogen och får leva på mystiska bär och svampar resten av livet. Eller så regnar det och jag drar täcket över huvudet och somnar om.

Väl mött