klyftigatankar

Jag gillar inte det här. Jag gillar inte att jag går runt och är sjuk. Är liksom inte ens sjuk på riktigt utan kan bara inte andas genom näsan och hostar som en gammal gubbe. Inte kul alls. Dessutom beter jag mig på ett sånt dåligt sätt så att jag blir ännu sjukare. Typ cyklar 15 mil för skojs skull, dricker vin, sover med öppet fönster. You name it.
Fast det är ganska soft ändå, om än rätt segt och tråkigt. Jag ligger i sängen och lyssnar på gamla poddar av Morgonpasset och Tankesmedjan. Detta resulterar i att jag ligger och vrider mig i skratt, för mig själv. Och det är ju bra. Bra att va glad, bra att skratta.

Efter helgen är jag nästan sugen på att va världens största nörd och köpa mig en ny cykel, en såndär snabb en med obekväm sadel. Det var så fint och härligt och kul och fantastiskt att cykla omkring där i det Östgötska landskapet (jag vill kunna skriva det som det låter, öööschöttska, vill kunna skriva på dialekt). Solen sken och jag var glad. Jag vill ha en cykel! Men jag kanske får nöja mig med att vara lite lagomt nördig med min nya kompass och mina orienteringsplaner.
Jag är en tönt helt enkelt, har alltid varit, kommer alltid att va. Men jag är okej med det. Så det så.

Väl mött.