Pröva din styrka
Har haft en sån fantastisk helg. Fantastisk, jobbig, lärorik, svettig, hetsig, rolig, inspirerande, peppande och underbar!
Jag har de senaste veckorna funderat på vad det egentligen är som jag har gett mig in på. Jag kommer aldrig orka, hinna, vilja eller klara av det. Dom har ju bara gjort ett enkelt misstag, egentligen vill dom inte ha mig. Jag kommer ju inte fixa det här. Det vet jag. Varför fortsätter jag spela med, varför erkänner jag bara inte..? Hallå, det här är heeeelt feeel!! Jag ska inte vara här, ska inte vara med. Jag kommer bara förstöra för alla. Det är lika bra att jag hoppar av nu. For your own good!
I torsdags, efter första kursdagen, kände jag ungefär likadant. Det kommer aldrig gå! Det är för mycket att tänka på, jag är för otränad, har ful frisyr, vill göra ett för svårt pass, glömmer bort allt, har ingen taktkänsla, dålig musiksmak, kan inte le utan att se creepy ut, you name it. Hur ska jag kunna få igång en hel grupp okända och olika människor, få dom att tycka att spinning är minst lika kul som jag tycker? utan att pusha för mycket. Tänk om det bara kommer två personer på mitt pass? Tänk om alla hatar mig!
Idag, idag kännns det huur bra som helst. Trots att jag knappt kan stå på mina ben relaterat till mjölksyra och tre miljarder spinningpass om dagen, känns allt helt fantastiskt. Ville bara åka hem och påbörja mitt låtletande, börja träna på mitt pass och komma igång. Ville ringa Mats på en gång och boka en träff, åka till friskis och slänga ut pågående pass så att jag kunde sitta där och träna och öva och träna och prata i headset, lära mig stereon, plocka på mig friskiskläder och spana in mig själv i spegeln.
Synd bara att man måste bli diplomerad. As you all know så hatar jag ju att bli bedömd av okänd människa med protokoll i händerna och arg/nedlåtande blick (drar mig till minnes den där hemska känslan jag hade innan NKSE). Jag vet ju redan nu att jag kommer faila första gången, enbart för att jag kommer kräkas av nervositet precis innan diplomeringspasset drar igång...
But hello! Om mindre än två månder ska jag minsann vara diplomerad spinninginstruktör på Friskis&Svettis!!! HEJJA MIG!!!
Väl mött!
ps. och imorrn är jag åter på jobbet som sjuksköterska där jag fortfaranade är konstant nervös och rädd att göra fel/missa nåt/döda nån/vadsomhelst. heppåre!
Jag har de senaste veckorna funderat på vad det egentligen är som jag har gett mig in på. Jag kommer aldrig orka, hinna, vilja eller klara av det. Dom har ju bara gjort ett enkelt misstag, egentligen vill dom inte ha mig. Jag kommer ju inte fixa det här. Det vet jag. Varför fortsätter jag spela med, varför erkänner jag bara inte..? Hallå, det här är heeeelt feeel!! Jag ska inte vara här, ska inte vara med. Jag kommer bara förstöra för alla. Det är lika bra att jag hoppar av nu. For your own good!
I torsdags, efter första kursdagen, kände jag ungefär likadant. Det kommer aldrig gå! Det är för mycket att tänka på, jag är för otränad, har ful frisyr, vill göra ett för svårt pass, glömmer bort allt, har ingen taktkänsla, dålig musiksmak, kan inte le utan att se creepy ut, you name it. Hur ska jag kunna få igång en hel grupp okända och olika människor, få dom att tycka att spinning är minst lika kul som jag tycker? utan att pusha för mycket. Tänk om det bara kommer två personer på mitt pass? Tänk om alla hatar mig!
Idag, idag kännns det huur bra som helst. Trots att jag knappt kan stå på mina ben relaterat till mjölksyra och tre miljarder spinningpass om dagen, känns allt helt fantastiskt. Ville bara åka hem och påbörja mitt låtletande, börja träna på mitt pass och komma igång. Ville ringa Mats på en gång och boka en träff, åka till friskis och slänga ut pågående pass så att jag kunde sitta där och träna och öva och träna och prata i headset, lära mig stereon, plocka på mig friskiskläder och spana in mig själv i spegeln.
Synd bara att man måste bli diplomerad. As you all know så hatar jag ju att bli bedömd av okänd människa med protokoll i händerna och arg/nedlåtande blick (drar mig till minnes den där hemska känslan jag hade innan NKSE). Jag vet ju redan nu att jag kommer faila första gången, enbart för att jag kommer kräkas av nervositet precis innan diplomeringspasset drar igång...
But hello! Om mindre än två månder ska jag minsann vara diplomerad spinninginstruktör på Friskis&Svettis!!! HEJJA MIG!!!
Väl mött!
ps. och imorrn är jag åter på jobbet som sjuksköterska där jag fortfaranade är konstant nervös och rädd att göra fel/missa nåt/döda nån/vadsomhelst. heppåre!
Kommentarer
Trackback
