klyftigatankar

Åkte flyg när jag flög till Barcelona. Inget konstigt. Är inget flygrädd alls. Tycker typ att det är världens roligaste grej. (tills jag kommer på planet och inser att det är astrångt, bullrigt, jag måste sitta ner i tre-sexton timmar, en bäbis skriker bakom mig och jag har ont i öronen) Aaany who! Jag har ju självklart tvångstankar som alla andra, typ att planet kommer krascha, krocka med en fågel eller bli kapat av någon arg jävel med en nagelsax. Men samtidigt så vet jag att det inte kommer att hända, så jag är jävligt chill. (och skulle vi mot förmodan krascha så dör jag ju iaf på väg på semester, alternativt när jag precis har haft the time of my life på just semester. Aka kommer dö lycklig)

Åkte tåg till Stockholm idag. Inget konstigt. Gör folk mest varje dag. Ändå är jag typ mer rädd för att åka tåg än att åka flyg. Man vet aldrig om man kommer fram i tid. Man kan krocka med en älg, en bil, en buss, en självmordsbenägen människa (eller älg), ett annat tåg eller helt enkelt bara spåra ur. Och jag får liksom fram bilder av krockade tåg och kaos och halvdöda kroppar utslängda här och där med X antal saknade lemmar. Om det händer kommer jag dessutom inte dö på fläcken, utan ligga och lida och kvida (kommer förmodligen även bli triagerad som en trea....) för att sedan bli handikappad på diverse olika sätt och således beroende av andra människor i resten av mitt liv. Och detta är något som jag tror är större chans att det kommer inträffa än att jag dör i en flygkrasch. Statistiken talar ju emot mig och mitt liv och leverne. Åker tåg väldigt mycket oftare än jag flyger. De som flyger flygplan har ganska mycket mer avancerad utbildning än de som kör tåg (I guess?). Dessutom finns det inga älgar i luften. (Och såvitt jag vet så har inte SJ börjat med någon slags flygtrafik)

 

Slutsats: I luften är jag safe. Det är faligt på marken. Ge mig ett par vingar så jag slipper dö en ovärdig död!

 

Väl mött