Mind

En helg i Falun.
Man kommer tillbaka hem till Uppsala och man är typ mer trött än innan man åkte. Har i vanlig ordning rensat i kylskåpet, ätit för mycket, sovit för mycket, gjort för lite och mått konstant illa. inget konsigt
 
Höll ett spinningpass igen. (obs, har apparently en stammis, som inte är någon i min familj). dock fortfarande besviken över vissa personer som inte behagat dyka upp på mitt spinningpass...... Men jag är nöjd ändå, för det var fullsatt och jag fick massa beröm. #bekräftelsebehov
 
Mormor (höll verkligen på att särskriva "mor mor". kräks på mig själv!!!) mår så himla mycket bättre. För varje gång jag ser henne. Jag blir glad i själen av att se att hon nästan klarar av att stå själv. Lilla, lilla Mormor! Nästa gång kanske hon tillochmed kan gå lite!

Lillstrumpan fyllde 18 och gick på krogen för första gången (var bara lite spänd och nervös, mest förväntansfull), samt drack alkohol! Stolt storasyster. Ångrar lite att jag inte följde med för att kunna bevittna detta mirakel. Min otroligt duktiga och kontrollerande syster på krogen med ett ölglas i handen dansandes på ett dansgolv med en massa fulla kidzz. hade vart kulT att se.
 
Fikade med Zara och spydde lite galla över det otacksamma arbete vi utför... (inte för att vi är bittra, utan för att det är sant. Vi älskar vårt jobb och värderar det högt, men ingen annan gör det... och ingen annan förstår hur tufft och jobbigt det är. Inte ens de som jobbat med det i 20 år och har utbildat oss har haft mage att tala om att man håller på att gå under redan efter ett halvår i yrket. Tack)
 
Satte mig på tåget hem, kollade på en ledsam film och som alltid när jag åker tåg och det blir lite mörkt ute så känner jag mig liksom lite deppig, fast inte ledsen utan bara lite höstnere, på ett mysigt sätt. som jag ändå gillar. (jag vet att jag är emo, men det är inget jag kan göra nåt åt, it's in my blood. och jag gillart)
 
Imorrn ska jag jobba igen. Helger går för snabbt. Och dom kommer för sällan.
 
Väl mött
 
ps. hatar när man börjar inse saker som man liksom tror att man kan ignorera och inte låtsas om och liksom nästan gömma undan för sig själv. hatar. fast ändå inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0