bore
"I want you to notice, when I'm not around. You're so fucking special."
Jag tror jag blir galen. Tiden liksom segar sig fram och jag vill egentligen bara ha höst. Höst och vara ledig och känna att dagen med stort D bara närmar sig. Jag vill räkna ner. Jag vill att de sista jobbveckorna ska gå snabbt och smärtfritt. Men snart får jag inte ens dela kontor med dom som jag hängt med hela sommaren. Jag ska byta ut mina underbara fina myspatienter till några okända. Jag kommer sakna allt. (fast egentligen längtar jag mest av allt tillbaka till kirurgen, men jag antar att jag har börjat "vänja mig" vid det här aströkiga jobbet. Förlåt, men det är sant) But as I said. Mest vill jag bara ha september och frihet. Och Uppsala.
Jag längtar hem. Speciellt när det regnar och är mysigt väder. Vill ligga i min soffa, tända ljus och smutta på en kopp te och ba njuta. Ledig. LEDIG. LEDIG!!
Är det så jävla mycket begärt?
Väl mött
ps. Igår hade jag mitt sista spinngpass. Alltså tomheten som uppstår i hjärtat när man inser att det förmodligen kommer dröja till janu-fackin-ari innan jag får dra på mig den rödvita kostymen igen. Ska spinna röv fram till sista september. Bara för att spinna upp nåt slags lager i kroppen så jag överlever i Nepal...
Kommentarer
Trackback
