klyftigatankar

 

Idag har jag känt mig duktig. Idag har allt gått bra. Känns som att min good karma har hittat tillbaka. Det kanske är det där med att börja jobba klockan sex på morgonen. Jag älskar det. Det är så jävla najs. Speciellt när klockan blir 12 och man får gå hem när alla andra blir kvar i typ fyra-fem timmar till. Loveit.

 

Jag håller på med en billek förbannad från helvetet. Nivet den där när man ska räkna reg.skyltar från 001 upp till 999. Startade upp i början av sommaren, för jag tänkte att nu ska jag ju ändå åka staden runt, så då kan jag ju lika gärna jaga bilar. Det tragiska i denna historia är att jag bara ser samma bilar hela tiden. Jag rör mig inom samma område. Jämt. Brukar se bilar som är ett par, tre, fyra nummer längre fram och så tänker jag: Det där ska jag komma ihåg tills jag kommit dit att 014 står där!. Men jag glömmer likt en nittioårig tant med alzheimers. Mitt största problem är dock att jag endast förflyttar mig mellan punkt A, B och C. Hemmet - jobbet - gymmet - hemmet. Ibland spexar jag till det med en tur till affärn. Och på jobbet kör jag bara till samma gator och samma ställen. Varje dag. Varje vecka. Men ibland dyker dom upp de små guldkornen. Precis det där nummret jag letat efter. Då blir en riktigt riktigt gla!

 

Herregud jag måste skaffa mig en ny hobby och ett liv! (eller bara flytta här ifrån snart!)

 

Väl mött