klyftigatankar

 

Alltså det här med att känna att man slösar bort sin lediga dag på ingenting. Jag sprang med sofia och bakade iochförsig en smarrig kaka, men det här med fixandet gick sämre. But who cares. Nu kommmer ba söndagsångesten (fast på en måndag) över att jag ska jobba imorgon. vill liksom inte!! Tre långa och plågsamma veckor kvar. Och det enda jag tänker på är Nepals höga berg, apsafari med övernattning i trädkoja i Laos och häng i Kambodja.

 

Längtar också hem. Hem till mitt. Eller ja, i tankarna har jag ju redan flyttat in i den där finfina lägenheten jag hittade igår. Möblerat och omfixat och klart. Jag har tillochmed skaffat mig en söt liten katt. (och jag som inte ens gillar katter, men i min dagdröm har jag en söt och fin och snäll och tam katt) Jag grillar på min uteplats och solar i min solstol. Jag blir tjenis med grannarna och har ett mysigt kök och ett hemtrevligt vardagsrum. Bjuder grannen på fika och passar deras nykläckta bebis. Hjälper pensionären som bor där bredvid på andra sidan.

 

Ja ni ser, i mitt nya liv i min nya lägenhet mår jag bra. Där trvis jag och vill bo kvar. Frågan är ju bara vem som vill ge mig typ 1,5 millar så jag kan införskaffa mitt nya hem samt fixa iordning lite. Någon måste ju även hjälpa mig att tapetsera och kakla och måla och sådär. Livet är jobbigt när en har tummen mitt i handen....

 

Notera att jag inte riktigt kommer bli en crazy catlady iochmed att jag hänger med grannarna. Och bor centralt. Men jag antar att det är något slags startskott för ett öde som jag inte riktigt kommer kunna undvika. Speciellt inte nu när detta faktum även har börja inflitrera mina egna dagdrömmar och inte bara mina mardrömmar.....

 

Väl mött