klyftigatankar

 

Har tidigare nämnt att jag i mitt jobb känner mig lite som Syster Berit i Skärgårdsdoktorn. Med den blåa väskan och jackan och knuten på hövvet och den fina miljön man vistas i ibland längs vattnet, ibland inte. Men glöm det. Helt. This is Nure Kerstin i Landsortsdoktorn. Tusen gånger bättre. Idag har jag sett ett par rådjur spatsera förbi mig, Ett jaktlag som tjuvstartar någon slags älgjakt, polacker (eller bulgarer) i full fräs med att rensa skogen på blåbär och lingon och allsköns läckerheter, samt en hästdroska med två passagerare. Dessa saker händer bara på den berömda Landsorten. Jag kommer sakna det, jag vet. Fast dessa naturupplevelser och bilkörandet är typ det enda som gör jobbet värt. (och kanske att man ibland har obegränsat med facebooktid på arbetstid. Betalt) Resten är liksom inte kult.

 

But hang in there. Tre veckor kvar. 13 arbetspass när den här dagen snart är slut. Det kommer nog gå rätt snabbt, hoppas jag.

 

Väl mött!