Little By Little
Inspirationstorka.
Inget ovanligt för att var jag. Har alltid varit den som skjuter upp saker in i det sista. Alltid asjobbigt att sitta kvällen innan och göra det sista. Eller ganska mycket. Ofta ganska mycket som ska göras klart då. Dålig planering.
Formulerar ett CV. Har gjort det länge nu känns det som. Sitter i en halvtimme och får ner ungefär en rad. En jävligt dålig rad. Tykcer inte om det. Ger upp, väntar ett par dagar, försöker igen. En rad.
Försöker få inspiration. Min bror är ju världens snällaste människa. Han skickar sitt CV och personliga brev så jag kan få lite inspiration. Men jag blir bara deprimerad. Han har seriöst gjort världens satsigaste ansökan. Det är inte roligt. Jag kan på min höjd få ner ett A4. Och det är både CV och personligt brev. Stor text och enormt radavstånd. Jag hatar det här. Värre än döden.
Skjut mig. Som vanligt.
Det värsta är att det känns som att jag konkurrerar med hela klassen om jobben på ackis. Jag konkurrerar med mina vänner. Varje gång jag hör om någon som fått jobb blir jag itne glad för deras skull. Jag blir bitter och får ångest. När ska jag få jobb då?
Man kanske måste skicka in ett CV först. Ett CV som iallafall är lite bra. Ett CV som inte låter som att det är en fjortonåring som har skrivit det.
Jag hatar det här.
Tur att vi jäser vin.
Två veckor. 20 liter vin.
Väl mött
Inget ovanligt för att var jag. Har alltid varit den som skjuter upp saker in i det sista. Alltid asjobbigt att sitta kvällen innan och göra det sista. Eller ganska mycket. Ofta ganska mycket som ska göras klart då. Dålig planering.
Formulerar ett CV. Har gjort det länge nu känns det som. Sitter i en halvtimme och får ner ungefär en rad. En jävligt dålig rad. Tykcer inte om det. Ger upp, väntar ett par dagar, försöker igen. En rad.
Försöker få inspiration. Min bror är ju världens snällaste människa. Han skickar sitt CV och personliga brev så jag kan få lite inspiration. Men jag blir bara deprimerad. Han har seriöst gjort världens satsigaste ansökan. Det är inte roligt. Jag kan på min höjd få ner ett A4. Och det är både CV och personligt brev. Stor text och enormt radavstånd. Jag hatar det här. Värre än döden.
Skjut mig. Som vanligt.
Det värsta är att det känns som att jag konkurrerar med hela klassen om jobben på ackis. Jag konkurrerar med mina vänner. Varje gång jag hör om någon som fått jobb blir jag itne glad för deras skull. Jag blir bitter och får ångest. När ska jag få jobb då?
Man kanske måste skicka in ett CV först. Ett CV som iallafall är lite bra. Ett CV som inte låter som att det är en fjortonåring som har skrivit det.
Jag hatar det här.
Tur att vi jäser vin.
Två veckor. 20 liter vin.
Väl mött
Fate And All, It's Getting Old
För länge sen, på WearIt-tiden, lärde jag mig en sak av Martina.
Det är en vanesak, Kerstin!
Och det gäller verklgien ALLT!
I början är man ovan, man trivs inte riktigt, men man måste vänja sig...
Man kan tro att det kan ge ett beroende, ett missbruk. Men det är så som det är med moffe. Tillvänjning. Små doser till att börja med, sen måste man öka dosen för att få samma känsla.. Man är inte beroende, så som man blir av heroin. Nej, det är ett fysiologist beroende. Man vänjer sig. Man bli van. Tillvänjning. När man slutar sådär helt tvärrt så pallar man det liksom inte.
Som jag sa till Charlott tidigare ikväll. Om en helt annan sak, vill jag bara tillägga. Man vet att det inte är bra, men man vill, man gillar det. Man är beroende, men inte beroende. Man har vant sig. Och det är så jäääävla najs!
Så det så.
Mamma, om du läser det här: Neeej! Jag har INTE börjat knarka!
Det är jag för mesig för. Och sånt sysslar jag inte med!
Väl mött
Det är en vanesak, Kerstin!
Och det gäller verklgien ALLT!
I början är man ovan, man trivs inte riktigt, men man måste vänja sig...
Man kan tro att det kan ge ett beroende, ett missbruk. Men det är så som det är med moffe. Tillvänjning. Små doser till att börja med, sen måste man öka dosen för att få samma känsla.. Man är inte beroende, så som man blir av heroin. Nej, det är ett fysiologist beroende. Man vänjer sig. Man bli van. Tillvänjning. När man slutar sådär helt tvärrt så pallar man det liksom inte.
Som jag sa till Charlott tidigare ikväll. Om en helt annan sak, vill jag bara tillägga. Man vet att det inte är bra, men man vill, man gillar det. Man är beroende, men inte beroende. Man har vant sig. Och det är så jäääävla najs!
Så det så.
Mamma, om du läser det här: Neeej! Jag har INTE börjat knarka!
Det är jag för mesig för. Och sånt sysslar jag inte med!
Väl mött
Runnin' Down Corridors
Gav upp tidigt igår. Jag förstörde stämningen med min molokna uppsyn. Bakis och ångest. Delade med mig av ångesten och fick uppmaningen att gå hem och sova så min bakfylleångest kunde försvinna. Vaknade imorse och den var borta.
Varför tror man alltid att man är deprimerad på riktigt när man är bakis? Man bör ju lära sig, rent erfarenhetsmässigt, att det försvinner när man har sovit ännu en natt. Men just där och just då är det så fruktansvärt jävla skitjobbigt. Det blir nästan värre när man delar med sig av det. Skönt att man kan skratta åt det såhär i efterhand. Skönt att man faktiskt blir uppmuntrad av att dela med sig av sin bakfylla med tillhörande ångest. Skönt att folk känner likadant oftast. Jag är nog kanske lite normal ändå..?
Vaknar och undrar varför.
Nu är det ny ångest. Gå till jobbet.
Väl mött
Varför tror man alltid att man är deprimerad på riktigt när man är bakis? Man bör ju lära sig, rent erfarenhetsmässigt, att det försvinner när man har sovit ännu en natt. Men just där och just då är det så fruktansvärt jävla skitjobbigt. Det blir nästan värre när man delar med sig av det. Skönt att man kan skratta åt det såhär i efterhand. Skönt att man faktiskt blir uppmuntrad av att dela med sig av sin bakfylla med tillhörande ångest. Skönt att folk känner likadant oftast. Jag är nog kanske lite normal ändå..?
Vaknar och undrar varför.
Nu är det ny ångest. Gå till jobbet.
Väl mött
Stairs
Har svårt att tagga. Ska gå ner två trappor och dricka vin. Men jag vill inte. Vill hellre va emo och ligga i min säng i pyjamasbyxor och pilla navelludd. Jag har under eftermiddagen utvecklat en enorm bakfylla efter gårdagens dimma. Vill inte alls dricka vin. Inte det minsta sugen. Jag mår lite smått illa och känner att jag borde plugga liiite mer, även om jag känner mig halvklar. Söndag kväll = pluggdag.
Har dessutom drabbats av ett smärre tandproblem. Något jag inte kan sluta pilla på och tugga på och känna efter med tungan och läppen. Detta orsakar små sår. Det där klistret som ska hålla ståltråden på plats har svalts ner någon gång under dagen. Och den lilla änden på ena sidan är liksom lös nu. Den kan man sticka sig på.
Detta betyder alltså att jag måste bege mig till någon slags tandvårdsinrättning imorgonbitti innan jobbet. Det känns ju verkligen inte som något jag vill syssla med. Och spendera enorma summor pengar på. Ringde och beklagade mig lite till min far, med intentionen att han skulle säga att han kunde betala. Men han förstod inte riktigt mina hintar och jag är för feg eller stolt för att fråga rakt ut. Dessutom vet han att jag inte kan titulera mig fattig student. Snarare asrik student. Jag gillar det samtidigt som jag inte ogillar att inte kunna, med gott samvete, tigga pengar av min far och min mor. Tur att min mor sticker till mig pengar ändp ibland. Eller finansierar tågbiljetter och dyligt iallafall.
Tar tag i mig själv och försöker bli frääääsch. vintaggarååå!
Taggar med lite Johan Axelsson, då blir allt mycket roligare.
Väl mött
Har dessutom drabbats av ett smärre tandproblem. Något jag inte kan sluta pilla på och tugga på och känna efter med tungan och läppen. Detta orsakar små sår. Det där klistret som ska hålla ståltråden på plats har svalts ner någon gång under dagen. Och den lilla änden på ena sidan är liksom lös nu. Den kan man sticka sig på.
Detta betyder alltså att jag måste bege mig till någon slags tandvårdsinrättning imorgonbitti innan jobbet. Det känns ju verkligen inte som något jag vill syssla med. Och spendera enorma summor pengar på. Ringde och beklagade mig lite till min far, med intentionen att han skulle säga att han kunde betala. Men han förstod inte riktigt mina hintar och jag är för feg eller stolt för att fråga rakt ut. Dessutom vet han att jag inte kan titulera mig fattig student. Snarare asrik student. Jag gillar det samtidigt som jag inte ogillar att inte kunna, med gott samvete, tigga pengar av min far och min mor. Tur att min mor sticker till mig pengar ändp ibland. Eller finansierar tågbiljetter och dyligt iallafall.
Tar tag i mig själv och försöker bli frääääsch. vintaggarååå!
Taggar med lite Johan Axelsson, då blir allt mycket roligare.
Väl mött
I'm Not Taller Than Trees
Jag har aldrig påstått att jag är smidig. Skulle inte gå runt och slänga mig med sådana osanningar. Ligger inte för mig. Igår och inatt tjatade Vincent så jäkla mycket om den fantastiska sushin han och Jocke ätit tidigare på dagen att jag inte har kunnat tänka på annat. Han pekade även ut exakt var det var dom hade ätit den. Sushi, sushi, sushi. Bilder på fejsbokk och hela köret. Kontentan blev således att jag fick enorma cravings efter sushi när jag vaknade i morse.
Jag och Lotta gick till sushiresturangen. Efter en lång diskussion om vilken av alla de många vi skulle välja. Vi sitter och äter i lugn och ro. Diskuterar världsläget och annat viktigt. Sånt vi brukar diskutera. Vi reser oss för att gå.
Jag är för TJOCK för att äta sushi!
Iallafall min enorma stjärt. Hon som gör sushin står framför mig, tittar på mig med stora ögon och utbrister OOOJJJ!!! Hela resturangen tittar på mig. Jag tittar på sidan och inser att jag (min stjärt) har vält det enorma träd som stod där för en sekund sen. Det är dubbelt så långt som mig, men jag välter det. Och alla tittar på och skrattar. Charlott skrattar så hon gråter. En gubbe vid fönstret skrattar och gråter minst lika mycket. Jag skrattar. Alla skrattar.
Jag är så jääääävla smidig. Told ya!
På vägen hem kommer jag på vad det är som har känts så jävla fel. Det fanns ingen låt. Inte en enda som gav den där känslan. Nu finns det helt plötsligt massor. Eller gör det det? Men det fanns ingen då. Musik gör mig glad!
Väl mött
Jag och Lotta gick till sushiresturangen. Efter en lång diskussion om vilken av alla de många vi skulle välja. Vi sitter och äter i lugn och ro. Diskuterar världsläget och annat viktigt. Sånt vi brukar diskutera. Vi reser oss för att gå.
Jag är för TJOCK för att äta sushi!
Iallafall min enorma stjärt. Hon som gör sushin står framför mig, tittar på mig med stora ögon och utbrister OOOJJJ!!! Hela resturangen tittar på mig. Jag tittar på sidan och inser att jag (min stjärt) har vält det enorma träd som stod där för en sekund sen. Det är dubbelt så långt som mig, men jag välter det. Och alla tittar på och skrattar. Charlott skrattar så hon gråter. En gubbe vid fönstret skrattar och gråter minst lika mycket. Jag skrattar. Alla skrattar.
Jag är så jääääävla smidig. Told ya!
På vägen hem kommer jag på vad det är som har känts så jävla fel. Det fanns ingen låt. Inte en enda som gav den där känslan. Nu finns det helt plötsligt massor. Eller gör det det? Men det fanns ingen då. Musik gör mig glad!
Väl mött
Love And Destroy
Det skulle bli en skön hängkväll, med lite tillskott av lite alkohol. Dett blev en all-nighter. Inga konstigheter. Hanna var jätteduktig. Hon spelade fint och det var massor med folk.
Lars var där. den gamle liraren. Och jag blev fjorton. Alldeles till mig. Måste ju ha en bild på mig och Lasse. Ascoolt ju!
Vi spatserade, (ja! vi spatserade) eftersom tunnelbanan slutade gå på natten (storstad, my ass! varför kan man inte ta sig nånstans på natten??), mot stan. Jag hade "missat" sista tåget hem, nästa tåg gick 05.41. Bra tid.
Vi måste dansa och dricka alkohol för att hålla oss vakna och varma och inte frysa ihjäl.
Så vi hamnade på spybar.
Har aldrig varit på ett tråkigare ställe. Kom in vid två. Inte en käft som dansar. Trots untz-untz. Det kom igång tillslut. Jag ville ha Barbra Streisand och I'm not gay. Det hade gjort min kväll. Vi körde.
Vi var trillingar den kvällen. Resultatet av en alltför ivrig IVF. Folk gick påt. Vi hade kul ändå. Musiken sög. Ölen var dyr. Vad är argumentet för att en öl ska kosta mer än 19 kronor?
Vågar inte kolla kontot idag heller. Kortet drogs mångt och mycket. Alkohol och föda.
Jag är för TJOCK för att vara glad!
Hur ska jag orka plugga när mitt huvud blivit överkört av ett godståg?
Hur ska jag hinna med att bli frääääsch och hinna i tid till min dejt med Lotta. Beh!
Vin ikväll känns just nu väldigt inaktuellt. Men vem kan motstå? Erika och klassen. myyyys!
Det är asfint väder idag. Sånt får mig att gilla (älska) vintern (ännumer)!
Väl mött
Lars var där. den gamle liraren. Och jag blev fjorton. Alldeles till mig. Måste ju ha en bild på mig och Lasse. Ascoolt ju!
Vi spatserade, (ja! vi spatserade) eftersom tunnelbanan slutade gå på natten (storstad, my ass! varför kan man inte ta sig nånstans på natten??), mot stan. Jag hade "missat" sista tåget hem, nästa tåg gick 05.41. Bra tid.
Vi måste dansa och dricka alkohol för att hålla oss vakna och varma och inte frysa ihjäl.
Så vi hamnade på spybar.
Har aldrig varit på ett tråkigare ställe. Kom in vid två. Inte en käft som dansar. Trots untz-untz. Det kom igång tillslut. Jag ville ha Barbra Streisand och I'm not gay. Det hade gjort min kväll. Vi körde.
Vi var trillingar den kvällen. Resultatet av en alltför ivrig IVF. Folk gick påt. Vi hade kul ändå. Musiken sög. Ölen var dyr. Vad är argumentet för att en öl ska kosta mer än 19 kronor?
Vågar inte kolla kontot idag heller. Kortet drogs mångt och mycket. Alkohol och föda.
Jag är för TJOCK för att vara glad!
Hur ska jag orka plugga när mitt huvud blivit överkört av ett godståg?
Hur ska jag hinna med att bli frääääsch och hinna i tid till min dejt med Lotta. Beh!
Vin ikväll känns just nu väldigt inaktuellt. Men vem kan motstå? Erika och klassen. myyyys!
Det är asfint väder idag. Sånt får mig att gilla (älska) vintern (ännumer)!
Väl mött
Är det här allt som blir, så dör jag
ÅÅÅÅH!
Jag önskar att det bara gick att ta bort. Att den bara kunde försvinna. Den där klumpen som ligger nånstans och bara skaver. Tar plats och är i vägen. Ibland, ganska ofta tror jag att jag inbillar mig. Att den inte alls finns där. För jag känner inget. Inte ens om jag försöker. Sen. boo-boom! så är den där. bigger than ever.
Ibland vet jag inte varför den finns. Ibland förstår jag inte hur jag någonsinn har trott att den varit inbillning. Just nu kan jag inte tänka mig något annat än att den alltid varit där.
Dels har jag någon slags märklig ångest inför imorgon, som precis släppte, men som iallafall är enorm. Trodde att jag skulle få ta tag i jobbiga saker, men så blev det inte.
Dels alla gamla vanliga tankar som legat undantryckta rätt länge, som jag ignorerat, men som den senaste månaden har ploppat fram och gett mig nattliga magsår. Sånt som jag tillochmed fösöker gömma för mig själv. Saker jag tror att jag kan blunda för. Men som bara blir värre när jag väl tittar. Det kommer inte försvinna.
Dels allt det där som alltid pendlar. Det som får mig att må illa, konstant. Som jag tror ska försvinna bara sådär helt plötsligt, utan att jag ska behöva göra en insats.
Dels ångesten över att motivationen sviktar mer än någonsinn. Den där "det där löser sig så småningom, jag tar tag i det sen"-tanken tänks nog lite för ofta för att det ska vara hälsosamt. Jag skjuter upp allt mer än vanligt.
Ibland är det som att jag inte trivs om jag inte känner klumpen. Som att det saknas något.
Ibland, som nu, idag, inatt, när man är trött och helt jävla tom i tankarna så ligger den där och gnager. Tar pats. Tar upp tid. Tar energi. Irriterar. Gör att alla andra små skitsaker växer och blir enorma.
Kollar på Hanna Hellqvist och förundras. Hon låter som att hon är fulast i hela världen. Den fulaste värmländskan man kan tänka sig. Sen ser man henne, vacker som en dag. Vilken underbar kvinna. Jävligt rolig är hon också. Som hon vill jag va. (fast utan dialekten)
Även hon söker jakten på lyckan. Fast hon har en ful volvo till hjälp. Det har inte jag.
Undrar om lyckan sitter i volvon..?
Det är tur att jag skrattar mycket, och ofta, sådär så jag får träningsvärk i magen. Och att jag gillar att driva med andra och med mig själv. Annars hade jag nog varit deprimerad på riktigt. Nu är det bara någon slags tonårsångest som hänger kvar, vägrar släppa.
Det är jobbigt att va sexton när man ska fylla tjugotvå...
Väl mött
Jag önskar att det bara gick att ta bort. Att den bara kunde försvinna. Den där klumpen som ligger nånstans och bara skaver. Tar plats och är i vägen. Ibland, ganska ofta tror jag att jag inbillar mig. Att den inte alls finns där. För jag känner inget. Inte ens om jag försöker. Sen. boo-boom! så är den där. bigger than ever.
Ibland vet jag inte varför den finns. Ibland förstår jag inte hur jag någonsinn har trott att den varit inbillning. Just nu kan jag inte tänka mig något annat än att den alltid varit där.
Dels har jag någon slags märklig ångest inför imorgon, som precis släppte, men som iallafall är enorm. Trodde att jag skulle få ta tag i jobbiga saker, men så blev det inte.
Dels alla gamla vanliga tankar som legat undantryckta rätt länge, som jag ignorerat, men som den senaste månaden har ploppat fram och gett mig nattliga magsår. Sånt som jag tillochmed fösöker gömma för mig själv. Saker jag tror att jag kan blunda för. Men som bara blir värre när jag väl tittar. Det kommer inte försvinna.
Dels allt det där som alltid pendlar. Det som får mig att må illa, konstant. Som jag tror ska försvinna bara sådär helt plötsligt, utan att jag ska behöva göra en insats.
Dels ångesten över att motivationen sviktar mer än någonsinn. Den där "det där löser sig så småningom, jag tar tag i det sen"-tanken tänks nog lite för ofta för att det ska vara hälsosamt. Jag skjuter upp allt mer än vanligt.
Ibland är det som att jag inte trivs om jag inte känner klumpen. Som att det saknas något.
Ibland, som nu, idag, inatt, när man är trött och helt jävla tom i tankarna så ligger den där och gnager. Tar pats. Tar upp tid. Tar energi. Irriterar. Gör att alla andra små skitsaker växer och blir enorma.
Kollar på Hanna Hellqvist och förundras. Hon låter som att hon är fulast i hela världen. Den fulaste värmländskan man kan tänka sig. Sen ser man henne, vacker som en dag. Vilken underbar kvinna. Jävligt rolig är hon också. Som hon vill jag va. (fast utan dialekten)
Även hon söker jakten på lyckan. Fast hon har en ful volvo till hjälp. Det har inte jag.
Undrar om lyckan sitter i volvon..?
Det är tur att jag skrattar mycket, och ofta, sådär så jag får träningsvärk i magen. Och att jag gillar att driva med andra och med mig själv. Annars hade jag nog varit deprimerad på riktigt. Nu är det bara någon slags tonårsångest som hänger kvar, vägrar släppa.
Det är jobbigt att va sexton när man ska fylla tjugotvå...
Väl mött
Don't Know Or Care Who's To Blame
Ibland brukar jag fundera på om jag är helt psykiskt stabil och så. Jag brukar komma fram till att jag inte är helt och fullt mentalt frisk.
Idag tillexempel. Jag kommer hem. Går uppför trappen. Möter Mickis som säger att hon precis mött min bror i trappen. ååååh naajj! Då är jag ju inte ensam hemma!
Sedan när jag sitter på mitt rum, min bror på sitt så tänker jag: Åhh, kan han inte åka iväg nånstans, vart som helst. Så jag får va ensam i lägenheten
Okej, det är inte riktigt dom orden jag tänker, men någonstans där i närheten. Jag vill tänka att jag vill va ensam, men jag tycker att det är märkligt och konstigt att tänka så så jag tänker inte så. Ungefär som att jag döljer och förskönar mina tankar för mig själv. Jag vet inte heller varför jag anser att min bror inte bör vara hemma. Jag bara tycker att han borde befinna sig på annan ort.
Efter vi har ätit drar han på sig skorna. Ska hem till Viktor och spela Risk. Mitt sinne dansar av glädje.
Nu vet jag varför jag vill att han ska åka iväg.
För jag ser honom lite som en barnvakt. När han är hemma känner jag att jag åtminståne måste få det att se ut som att jag pluggar. Men nu när han inte är hemma behöver jag inte dölja det för någon. Kan sitta i köket och göra kollage av tidningsurklipp om jag vill. Ingen som kan stirra på mig och döma mig. Kan äta popcorn och kolla på TV utan skuldkänslor. Ingen som ser, ingen som hör, ingen som kan ge mig dåligt samvete och sucka åt mig.
Jag kan göra vad jag vill!
Dock vet jag att jag kommer vakna imorgon med ångest över att inte ha gjort nåt. Men det är en annan sak. En annan dag. Inget jag lider av just nu...
Väl mött.
Idag tillexempel. Jag kommer hem. Går uppför trappen. Möter Mickis som säger att hon precis mött min bror i trappen. ååååh naajj! Då är jag ju inte ensam hemma!
Sedan när jag sitter på mitt rum, min bror på sitt så tänker jag: Åhh, kan han inte åka iväg nånstans, vart som helst. Så jag får va ensam i lägenheten
Okej, det är inte riktigt dom orden jag tänker, men någonstans där i närheten. Jag vill tänka att jag vill va ensam, men jag tycker att det är märkligt och konstigt att tänka så så jag tänker inte så. Ungefär som att jag döljer och förskönar mina tankar för mig själv. Jag vet inte heller varför jag anser att min bror inte bör vara hemma. Jag bara tycker att han borde befinna sig på annan ort.
Efter vi har ätit drar han på sig skorna. Ska hem till Viktor och spela Risk. Mitt sinne dansar av glädje.
Nu vet jag varför jag vill att han ska åka iväg.
För jag ser honom lite som en barnvakt. När han är hemma känner jag att jag åtminståne måste få det att se ut som att jag pluggar. Men nu när han inte är hemma behöver jag inte dölja det för någon. Kan sitta i köket och göra kollage av tidningsurklipp om jag vill. Ingen som kan stirra på mig och döma mig. Kan äta popcorn och kolla på TV utan skuldkänslor. Ingen som ser, ingen som hör, ingen som kan ge mig dåligt samvete och sucka åt mig.
Jag kan göra vad jag vill!
Dock vet jag att jag kommer vakna imorgon med ångest över att inte ha gjort nåt. Men det är en annan sak. En annan dag. Inget jag lider av just nu...
Väl mött.
Whine and Wine
Glädjens tider!
Vi sitter i godan ro, dricker te, äter kakor, äter choklad, kollar på film. Det ringer i Emelies rygg.
Hon svarar och ser högst tveksam ut. Sedan säger hon "aah, jag sitter med två i klassen nu, Kerstin och Maja, så dom behöver du ju inte ringa..."
Jag tänker en tanke, ser att Maja tänker samma sak. Emelie lägger på.
Har vi sovmorgon?
Oh yes, indeed!
Fantastiskt. behöver inte vara i skolan klockan åtta. Börjar tio istället. Underbart.
Men jag småhetsar ju som vanligt iallafall.
Efter lunch är föreläsningen också inställd tydligen.
Jag klarar inte riktigt av när det blir sådär. När jag har planerat in min dag så bra, så bara blir det inte så.
Fick sluta tolv istället för fyra och jag klagar. Har aldrig påstått att jag är fullt och helt normal heller såattee..
Men nu pluggar jag ju faktiskt inte, sådär som jag borde. Men jag ska. Jag har tänkt. Har hämtat ut böckerna och packat upp dom ur paketet. Öppnat boken tillochmed, jojo.
Köpt presenter och vin. Mycket bra.
Irriterar mig på att tågen mellan Uppsala och Stockholm inte alls går så länge som jag trodde. Varför skulle man vilja stanna i Stockholm längre än 23.11 på en torsdag liksom. Det är ju orimligt.
Ta tag i plugget nån gång och skriv ett jävla CV bara. Bara gört.
Väl mött
Vi sitter i godan ro, dricker te, äter kakor, äter choklad, kollar på film. Det ringer i Emelies rygg.
Hon svarar och ser högst tveksam ut. Sedan säger hon "aah, jag sitter med två i klassen nu, Kerstin och Maja, så dom behöver du ju inte ringa..."
Jag tänker en tanke, ser att Maja tänker samma sak. Emelie lägger på.
Har vi sovmorgon?
Oh yes, indeed!
Fantastiskt. behöver inte vara i skolan klockan åtta. Börjar tio istället. Underbart.
Men jag småhetsar ju som vanligt iallafall.
Efter lunch är föreläsningen också inställd tydligen.
Jag klarar inte riktigt av när det blir sådär. När jag har planerat in min dag så bra, så bara blir det inte så.
Fick sluta tolv istället för fyra och jag klagar. Har aldrig påstått att jag är fullt och helt normal heller såattee..
Men nu pluggar jag ju faktiskt inte, sådär som jag borde. Men jag ska. Jag har tänkt. Har hämtat ut böckerna och packat upp dom ur paketet. Öppnat boken tillochmed, jojo.
Köpt presenter och vin. Mycket bra.
Irriterar mig på att tågen mellan Uppsala och Stockholm inte alls går så länge som jag trodde. Varför skulle man vilja stanna i Stockholm längre än 23.11 på en torsdag liksom. Det är ju orimligt.
Ta tag i plugget nån gång och skriv ett jävla CV bara. Bara gört.
Väl mött
I'd Rather Be Working For A Paycheck Than Waiting To Win The Lottery
Jusste!
Packar min väska. Får som vanligt känslan av att jag har glöm nåt. Det är nåt som saknas. Kollar igenom väskan och inser att jag har ju allt med mig. Sluta noja nu..
Åker iväg. Tränar och svettas som aldrig förr. Eller? Trött i varenda muskel. Vi bastar så jävla länge, Lotta och jag. Vi svettas bort ännu mer. Abnorma svettningar. Risk för hyponatremi. Jobbigt.
Nu inser jag vad det är. Har precis kommit ur duschen och ska påbörja den där påklädningsprocessen. Jag har glömt min BH. Men det är lugnt, för jag gillar ju ändå att springa runt med dom två i det fria. Skönt att jag har planerat att ha ett vitt linne på mig. Det här är ju garanterat min nya look. Har aldrig känt mig så bekväm. Fantastiskt. Så här borde jag gå runt. Jämt. Alltid.
Cyklar i kylan hem. NEJ, NEJ, NEJ, NEJ! Ser någon gå emot mig en bit fram. NEJ. Tänker till och vet att jag lurar mig själv. Jag behöver inte var nojig över nåt. Jag kommer på mig själv. Det är ju faktiskt bara Bosse och Grabbarna som går emot mig där framme.
Den där paniska NEJ-känslan byts snabbt ut mot ett fnitter som inte går att hejda. Jag måste vända bort huvudet för att inte garva ihjäl mig. Inte för att jag har full koll på vad det är som är så hysteriskt rolig, men det är kul. Det är det.
Min cykeltur hem fortsätter. Musiken tystnar och ett kort pling-i-lingande hörs. Kommer hem. Kollar vad det var för spännande mail. Well, finally! Mina böcker har äntligen skickats. Jag bör ju få dom innan fredag kan jag tycka. MEn det är ju bara min personliga åsikt.
Igår bytte jag ut nationshäng och öl mot träning med min bror.
Ikväll byter jag utt pubrunda och öl mot tvspel, middag och filmkväll. Fantastiskt.
Ibland är jag en sån bra student.
Väl mött
Packar min väska. Får som vanligt känslan av att jag har glöm nåt. Det är nåt som saknas. Kollar igenom väskan och inser att jag har ju allt med mig. Sluta noja nu..
Åker iväg. Tränar och svettas som aldrig förr. Eller? Trött i varenda muskel. Vi bastar så jävla länge, Lotta och jag. Vi svettas bort ännu mer. Abnorma svettningar. Risk för hyponatremi. Jobbigt.
Nu inser jag vad det är. Har precis kommit ur duschen och ska påbörja den där påklädningsprocessen. Jag har glömt min BH. Men det är lugnt, för jag gillar ju ändå att springa runt med dom två i det fria. Skönt att jag har planerat att ha ett vitt linne på mig. Det här är ju garanterat min nya look. Har aldrig känt mig så bekväm. Fantastiskt. Så här borde jag gå runt. Jämt. Alltid.
Cyklar i kylan hem. NEJ, NEJ, NEJ, NEJ! Ser någon gå emot mig en bit fram. NEJ. Tänker till och vet att jag lurar mig själv. Jag behöver inte var nojig över nåt. Jag kommer på mig själv. Det är ju faktiskt bara Bosse och Grabbarna som går emot mig där framme.
Den där paniska NEJ-känslan byts snabbt ut mot ett fnitter som inte går att hejda. Jag måste vända bort huvudet för att inte garva ihjäl mig. Inte för att jag har full koll på vad det är som är så hysteriskt rolig, men det är kul. Det är det.
Min cykeltur hem fortsätter. Musiken tystnar och ett kort pling-i-lingande hörs. Kommer hem. Kollar vad det var för spännande mail. Well, finally! Mina böcker har äntligen skickats. Jag bör ju få dom innan fredag kan jag tycka. MEn det är ju bara min personliga åsikt.
Igår bytte jag ut nationshäng och öl mot träning med min bror.
Ikväll byter jag utt pubrunda och öl mot tvspel, middag och filmkväll. Fantastiskt.
Ibland är jag en sån bra student.
Väl mött
Just Like The Beatles
Haha! Jag visste det! Jag visste det innan jag hörde det. Jag kan tänka själv. Jag tänker bra saker också. Fan vad jag blir nöjd över mig själv.
I lördags när jag hörde dom säga det där i den där filmen, så blev jag så glad. För det var exakt på pricken så som jag tycker, känner och tänker. Det är det, just DET, och inget annat som är viktigt och spelar roll.
Läser en dagboksanteckning från förra veckan, och vem har skrivit nästan exakt så som dom sa i filmen?! Jag är ett geni lika mycket som The Beatles. Jag har också luskat ut sanningen, meningen med livet, vad som är viktigt. Jag har hittat det!
Väl mött
I lördags när jag hörde dom säga det där i den där filmen, så blev jag så glad. För det var exakt på pricken så som jag tycker, känner och tänker. Det är det, just DET, och inget annat som är viktigt och spelar roll.
Läser en dagboksanteckning från förra veckan, och vem har skrivit nästan exakt så som dom sa i filmen?! Jag är ett geni lika mycket som The Beatles. Jag har också luskat ut sanningen, meningen med livet, vad som är viktigt. Jag har hittat det!
Väl mött
Walking 'Til The Break Of Dawn
Gillar ändå att göra tvärt om. Gå mot strömmen. Äta kaksmet/kakor till middag och spagetti och köttfärssås till efterrätt. Det är så jag jobbar. Inget konstigt.
Mådde bara lite illa. Ville spy litegrann bara. Men folk säger att det inte är hälsosamt, att det är en sjukdom. Och jag tycker faktiskt att det är rätt vidigt att spy. Asäckligt. Bland det värsta jag vet.
Kollar på den där webbföreläsningen. Det går kanske två minuter, sen låter jag det bara rulla på medan jag ägnar mig åt annat. Käkar kaksmet, kollar bloggar, kollar kontot, fajsbokk, tågtider, nyhetsmorgonklipp. Sånt där vanligt duvet.
Mår illa men slåss ändå. Jag kommer ha ännu mer ont imorrn. Jag gillar den där träningsvärken. Nästan den bästa av alla smärtor. Smärta är bara en högre grad av njutning. Det är sant. Slåss för att jag är bra på det. Olov skriker ajj! minst fem gånger på en timme. Jag är stark!
Kommer på gamla bilder jag skulle vilja hitta. När jag och Olov kommer hem luktar det bygg i trappuppgången. Fan, jag gillar den lukten. Fan. Vill inte gilla den lukten. Men jag gör det iallafall. Det är det som triggar igång gamla-bilder-minnen.
Väl mött
Mådde bara lite illa. Ville spy litegrann bara. Men folk säger att det inte är hälsosamt, att det är en sjukdom. Och jag tycker faktiskt att det är rätt vidigt att spy. Asäckligt. Bland det värsta jag vet.
Kollar på den där webbföreläsningen. Det går kanske två minuter, sen låter jag det bara rulla på medan jag ägnar mig åt annat. Käkar kaksmet, kollar bloggar, kollar kontot, fajsbokk, tågtider, nyhetsmorgonklipp. Sånt där vanligt duvet.
Mår illa men slåss ändå. Jag kommer ha ännu mer ont imorrn. Jag gillar den där träningsvärken. Nästan den bästa av alla smärtor. Smärta är bara en högre grad av njutning. Det är sant. Slåss för att jag är bra på det. Olov skriker ajj! minst fem gånger på en timme. Jag är stark!
Kommer på gamla bilder jag skulle vilja hitta. När jag och Olov kommer hem luktar det bygg i trappuppgången. Fan, jag gillar den lukten. Fan. Vill inte gilla den lukten. Men jag gör det iallafall. Det är det som triggar igång gamla-bilder-minnen.
Väl mött
vattenlunga
Trampa, trampa, trampa. Kommer ingenstans. Hata cyklar som inte funkar!
Mina böcker har inte kommit än, och jag är inte ensam om detta problem. Vad är det för fel på Lycknis? Kan dom inte bara skicka böckerna. Kollar på medicinska efter seminariet, men jag hittar ingenstans där. Dessutom har väl halva klassen redan plockat på sig allt som finns redan.
Kollar upp saken. Boken finns på BMC, dygnslån. jaaa,menjagåkerväluppdå!
Trampa, trampa, trampa. Kommer ingenstans.
Inbillar mig saker som vanligt. Låter fantasin leva sitt eget liv, sådär som det brukar göra. Sådär som det gör och så brukar det jag tänker inträffa. Iallafall ibland. Kanske 30% av gångerna. Kanske.
Letar febrilt efter boken, men jag är efterbliven. Hittar inte, fast det bara finns tre hyllor. Har tillochmed kollat upp exakt vilken hylla jag ska kolla på. Måste fråga den snälla bibblotjejen. Hon pekar: däääääär!
förlåt då!
Trampa, trampa, trampa. Kommer ingenstans.
Beslutar mig. Svänger in till CykelViktor och lillkillen som är 14 ger mig ett smajls och säger: det är fel på själva vredet här. det är det vi måste byta. 250 spänn. kom tillbaka om 40.
whää! 250 spänn för att slippa trampa i hundraåttio och komma framåt i 0,1. Kommer dit efter 40 och en annan kille säger: Vi satte på en liten ventil också där, såatteee. 290 kronerrrå.
Skjut mig. Trehundrajävlakronor för att fixa mina växlar. Nu kan jag iallafall cykla normalt. Och jag kommer faktiskt framåt när jag trampar. Fantastiskt!
Trampa, trampa, trampa och jag tar mig någonstans.
Bakar kärleksmums. Såjävlagott!
Inser efter ett litet tag att jag har varit lite för glupsk, ätit lite för mycket smet. Men det är gott. Vad ska jag göra.
Glasyren är det bästa. Nu måste jag bara väääänta tills allt är stelnat och svalnat. Sen ska jag götta mig!
Väl mött
Mina böcker har inte kommit än, och jag är inte ensam om detta problem. Vad är det för fel på Lycknis? Kan dom inte bara skicka böckerna. Kollar på medicinska efter seminariet, men jag hittar ingenstans där. Dessutom har väl halva klassen redan plockat på sig allt som finns redan.
Kollar upp saken. Boken finns på BMC, dygnslån. jaaa,menjagåkerväluppdå!
Trampa, trampa, trampa. Kommer ingenstans.
Inbillar mig saker som vanligt. Låter fantasin leva sitt eget liv, sådär som det brukar göra. Sådär som det gör och så brukar det jag tänker inträffa. Iallafall ibland. Kanske 30% av gångerna. Kanske.
Letar febrilt efter boken, men jag är efterbliven. Hittar inte, fast det bara finns tre hyllor. Har tillochmed kollat upp exakt vilken hylla jag ska kolla på. Måste fråga den snälla bibblotjejen. Hon pekar: däääääär!
förlåt då!
Trampa, trampa, trampa. Kommer ingenstans.
Beslutar mig. Svänger in till CykelViktor och lillkillen som är 14 ger mig ett smajls och säger: det är fel på själva vredet här. det är det vi måste byta. 250 spänn. kom tillbaka om 40.
whää! 250 spänn för att slippa trampa i hundraåttio och komma framåt i 0,1. Kommer dit efter 40 och en annan kille säger: Vi satte på en liten ventil också där, såatteee. 290 kronerrrå.
Skjut mig. Trehundrajävlakronor för att fixa mina växlar. Nu kan jag iallafall cykla normalt. Och jag kommer faktiskt framåt när jag trampar. Fantastiskt!
Trampa, trampa, trampa och jag tar mig någonstans.
Bakar kärleksmums. Såjävlagott!
Inser efter ett litet tag att jag har varit lite för glupsk, ätit lite för mycket smet. Men det är gott. Vad ska jag göra.
Glasyren är det bästa. Nu måste jag bara väääänta tills allt är stelnat och svalnat. Sen ska jag götta mig!
Väl mött
Click, Click, Click, Click
Fan vad jag hatar när man skriver idiotiska frågor, som det är totalt omöjligt att hitta svar på.
Man måste leta liksom överallt. Jag tappar ju all fokus och motivation. Sätter mig och kollar på svtplay istället. Hanna Hellqvist är ju en fin kvinna.
Lyssnar på spotify och gör nya playlists. Hänger på fajsbokk och helt plötsligt ska jag snart iväg till seminariet. Men jag har ju inte duschat, inte ätit frukost, inte skrivit klart det jag ska redovisa.
Livet på en pinne att vara student.
Rör mig mellan sängen och soffan. Dricker en kopp Chai-latte och har tappat bort telefonen. Hur är det möjligt?
Kan fortfarande inte besluta hurvida jag ska gå på pubrundan imorrnkväll eller inte.
Kom precis på att jag måste ta mig någonstans så att jag kan skriva ut mina svar på frågorna till seminariet. Eller man kanske kan göra det på medicinska? Eller ska jag våga mig in på juridiska igen? Låta dom skratta åt mig när jag går vilse igen.
Livet är hårt som förvirrad student.
Kom fram till att jag borde få lön imorgon. Gånger två. Känns bra antar jag. Eller får jag lön imorrn och sen den 27e? Kan mycket väl vara så.
Kom på att jag måste hämta mina masker. Men det är ju en jävla omväg. Måste kolla ifall han har fått till någon slags bild. Jag vill göra det nuuu! Smärta, oljud och färg i en salig blandning. Suicide Girl hade dessutom snott min fina textrad idag. Men det var ju kanske inte så oväntat.
Såg ett klipp från High Fidelity och tänkte på Liten Lampa, Johnny Depp. Bra skit. Eller? Nej. Faktiskt inte bra alls. Ett litet snedsteg i karriären. Va inte sån nu. Det fanns anledningar då som kändes relevanta. Ett tag.
Jag hör det nu. Dunkandet. Man lägger märke till nya saker hela tiden.
Okej. Nytt upplägg. Plugga en 45. Sen slappa 30. Sen börja ladda.
Väl mött
Man måste leta liksom överallt. Jag tappar ju all fokus och motivation. Sätter mig och kollar på svtplay istället. Hanna Hellqvist är ju en fin kvinna.
Lyssnar på spotify och gör nya playlists. Hänger på fajsbokk och helt plötsligt ska jag snart iväg till seminariet. Men jag har ju inte duschat, inte ätit frukost, inte skrivit klart det jag ska redovisa.
Livet på en pinne att vara student.
Rör mig mellan sängen och soffan. Dricker en kopp Chai-latte och har tappat bort telefonen. Hur är det möjligt?
Kan fortfarande inte besluta hurvida jag ska gå på pubrundan imorrnkväll eller inte.
Kom precis på att jag måste ta mig någonstans så att jag kan skriva ut mina svar på frågorna till seminariet. Eller man kanske kan göra det på medicinska? Eller ska jag våga mig in på juridiska igen? Låta dom skratta åt mig när jag går vilse igen.
Livet är hårt som förvirrad student.
Kom fram till att jag borde få lön imorgon. Gånger två. Känns bra antar jag. Eller får jag lön imorrn och sen den 27e? Kan mycket väl vara så.
Kom på att jag måste hämta mina masker. Men det är ju en jävla omväg. Måste kolla ifall han har fått till någon slags bild. Jag vill göra det nuuu! Smärta, oljud och färg i en salig blandning. Suicide Girl hade dessutom snott min fina textrad idag. Men det var ju kanske inte så oväntat.
Såg ett klipp från High Fidelity och tänkte på Liten Lampa, Johnny Depp. Bra skit. Eller? Nej. Faktiskt inte bra alls. Ett litet snedsteg i karriären. Va inte sån nu. Det fanns anledningar då som kändes relevanta. Ett tag.
Jag hör det nu. Dunkandet. Man lägger märke till nya saker hela tiden.
Okej. Nytt upplägg. Plugga en 45. Sen slappa 30. Sen börja ladda.
Väl mött
Hit The Pavement
Så jävla klantig!
Orkar inte riktigt gå upp sådär tidigt som jag hade tänkt. Tänker att det är ju onödigt, kommer säkert iallafall inte komma förrän runt halv nio, nio. Så jag går upp åtta-ish. Slår på TV:n. Börjar dagen med lite skadeglädje. Bättre start kunde jag inte få!
Går in på fajsbokk i väntan på det jag gått upp för. Inser då att jag missat det jag skulle se.
Samtidigt säger dom nåt så jäääävla dumt på Nyhetsmorgon att jag vill gå tillbaka till sängen, lägga huvudet under täcket och strunta i idag.
Men jag skärper till mig.
Får gå in på tv4play och kolla helt enkelt.
Montagmorgon!
Åh! Jag hade en sån fantastisk dröm! Åkte båt, som jag hatar! Men vilken jävla båt. Höll bara på att välta ungefär fjorton gånger. Men jag blev inte blöt och höll inte på att drunkna. Bra. Vilket underbart elakt telefonsamtal jag hade. Fast det var jäkligt märkligt. Jag gillar inte att va elak, inte ens i drömmar. Faaaast. Nej, det var inte okej. Fast jag var inte elak, det var bara personen som tjuvlyssnade i andra änden som var klen. Så det så. Flashbacks från nian.
Drömde att jag lagt upp en fantastiskt tråkig film på youtube som alla tyckte va asbra. Och gymnasiekopisar, som har liiite för mycket koll. Det gick bra då.
Väl mött
Orkar inte riktigt gå upp sådär tidigt som jag hade tänkt. Tänker att det är ju onödigt, kommer säkert iallafall inte komma förrän runt halv nio, nio. Så jag går upp åtta-ish. Slår på TV:n. Börjar dagen med lite skadeglädje. Bättre start kunde jag inte få!
Går in på fajsbokk i väntan på det jag gått upp för. Inser då att jag missat det jag skulle se.
Samtidigt säger dom nåt så jäääävla dumt på Nyhetsmorgon att jag vill gå tillbaka till sängen, lägga huvudet under täcket och strunta i idag.
Men jag skärper till mig.
Får gå in på tv4play och kolla helt enkelt.
Montagmorgon!
Åh! Jag hade en sån fantastisk dröm! Åkte båt, som jag hatar! Men vilken jävla båt. Höll bara på att välta ungefär fjorton gånger. Men jag blev inte blöt och höll inte på att drunkna. Bra. Vilket underbart elakt telefonsamtal jag hade. Fast det var jäkligt märkligt. Jag gillar inte att va elak, inte ens i drömmar. Faaaast. Nej, det var inte okej. Fast jag var inte elak, det var bara personen som tjuvlyssnade i andra änden som var klen. Så det så. Flashbacks från nian.
Drömde att jag lagt upp en fantastiskt tråkig film på youtube som alla tyckte va asbra. Och gymnasiekopisar, som har liiite för mycket koll. Det gick bra då.
Väl mött
Keep Making Me Smile At
Nu är det ett nytt dygn. Ganska precis. Anser det okej at skriva igen då. Kan ju inte hålla på och överdriva bloggandet liksom... Bara för att jag är uttråkad av pluggandet och min bror har övergivit mig...
Kollade på På Spåret. Jag gillar ju pensionärsaktiviteter och det anses ju ändå rätt hippt att kolla på På Spåret. Så SVT-Play it is!
En låt jag känner igen. Måste va bloc party, men vilken låt? Letar och gräver och hittar. Snöar in mig på nytt. Varför glömmer man bort musik? Dom spelar dessutom två Bloc Party-låtar i samma inslag. Najs. Älska återupptäkter.
I lördags. Kliver på bussen i Mora. Fortfarande lite morgontrött. Har inte helt vaknat till. Tre rader in i bussen hör jag: Hej Kerstin! Ska du också åka? Tittar upp och ser ett alltför glatt ansikte. Hur kan man få vara så glad och pigg såhär tidigt på morgonen när det är kallt och snöar och samtliga här ska ge sig ut på årets värsta skidtur?
Det är Martin Litens. Kan inte låta bli att bli glad. Överraskad, men glad. En gång världens bästa fotolärare, alltid världens bästa fotolärare. Han är glad och sådär härligt Martin-aktig, som han brukar vara. Saknar gymnasiet.
För många gånger på en och samma dag. Det känns inte helt okej. Att man helt plötsligt lägger märke till saker som man inte märkt förut alls. Märkligt. Det där tänker jag ofta på. Det kan va en gammal grej, eller en helt ny. Men när man hittar nåt sånt där, så ser man det en gång. Sen en gång till, liiiite senare. Sen är det helt plötsligt överallt. Överallt. Även om man blundar.
Hittar youtubefilmer jag inte vill hitta alls. Sånt som jag hade velat hitta mycket, mycket tidigare. Gillar den, men aaah! Den ger mig panik. Vill, vill, vill så mycket. Men jag kanske kan vänta ett litet tag. Det kanske är okej sen. eller?
Det är skillnad på hallonsylt och hallonsylt. Det kan man helt klart konstatera.
Wääh. Tänk: Vad skulle Gunde ha gjort? Vadfan skulle han ha gjort? Orka ha beslutsångest om exakt allt. Det kan nog bli rätt skoj ändå. pubrunda och öl. Det är ju svårslaget. Även om film/fika/tvspel i Sala Backe är fint det med. Ilska över att inte kunna hoppa sådär som Luigi gör. Jag får fundera imorgon och bestämma mig.
Det är det där med tveksamheten. Det där som inte borde finnas där. Det där som inte är rätt. Alls. Fan vad jag blir irriterad på folk och mig själv. Fan vad JAG är en tveksam människa ibland. Det är inte friskt.
Bör ge upp och sova. Det är ju trots allt jäävligt skönt. Men då måste jag resa mig härifrån först. Gör ett ryck Kärran, kom igen! GÖRT!
Imorgon. Imorgon. Intalar jag mig själv som vanligt. Vad hade jag gjort utan IMORGON?
Väl mött
Kollade på På Spåret. Jag gillar ju pensionärsaktiviteter och det anses ju ändå rätt hippt att kolla på På Spåret. Så SVT-Play it is!
En låt jag känner igen. Måste va bloc party, men vilken låt? Letar och gräver och hittar. Snöar in mig på nytt. Varför glömmer man bort musik? Dom spelar dessutom två Bloc Party-låtar i samma inslag. Najs. Älska återupptäkter.
I lördags. Kliver på bussen i Mora. Fortfarande lite morgontrött. Har inte helt vaknat till. Tre rader in i bussen hör jag: Hej Kerstin! Ska du också åka? Tittar upp och ser ett alltför glatt ansikte. Hur kan man få vara så glad och pigg såhär tidigt på morgonen när det är kallt och snöar och samtliga här ska ge sig ut på årets värsta skidtur?
Det är Martin Litens. Kan inte låta bli att bli glad. Överraskad, men glad. En gång världens bästa fotolärare, alltid världens bästa fotolärare. Han är glad och sådär härligt Martin-aktig, som han brukar vara. Saknar gymnasiet.
För många gånger på en och samma dag. Det känns inte helt okej. Att man helt plötsligt lägger märke till saker som man inte märkt förut alls. Märkligt. Det där tänker jag ofta på. Det kan va en gammal grej, eller en helt ny. Men när man hittar nåt sånt där, så ser man det en gång. Sen en gång till, liiiite senare. Sen är det helt plötsligt överallt. Överallt. Även om man blundar.
Hittar youtubefilmer jag inte vill hitta alls. Sånt som jag hade velat hitta mycket, mycket tidigare. Gillar den, men aaah! Den ger mig panik. Vill, vill, vill så mycket. Men jag kanske kan vänta ett litet tag. Det kanske är okej sen. eller?
Det är skillnad på hallonsylt och hallonsylt. Det kan man helt klart konstatera.
Wääh. Tänk: Vad skulle Gunde ha gjort? Vadfan skulle han ha gjort? Orka ha beslutsångest om exakt allt. Det kan nog bli rätt skoj ändå. pubrunda och öl. Det är ju svårslaget. Även om film/fika/tvspel i Sala Backe är fint det med. Ilska över att inte kunna hoppa sådär som Luigi gör. Jag får fundera imorgon och bestämma mig.
Det är det där med tveksamheten. Det där som inte borde finnas där. Det där som inte är rätt. Alls. Fan vad jag blir irriterad på folk och mig själv. Fan vad JAG är en tveksam människa ibland. Det är inte friskt.
Bör ge upp och sova. Det är ju trots allt jäävligt skönt. Men då måste jag resa mig härifrån först. Gör ett ryck Kärran, kom igen! GÖRT!
Imorgon. Imorgon. Intalar jag mig själv som vanligt. Vad hade jag gjort utan IMORGON?
Väl mött
The First Thing You See
Inget händer.
Jag anstränger mig, å det yttersta. Tar i från tårna. Men ingenting. Nada. Jag vill ju! Varför kan det bara inte hända nåt. Kan det inte bara komma igång nu då?! Om inget händer nu, när ska det då komma? Som en överraskning sen. När jag inte är beredd.
Är det bra? Är det dåligt? Kommer det yttra sig på nåt annat sätt istället då? Jag gillar ju känslan. Tror jag. Vill minnas att det är något som känns bra. Någon slags euforisk kännsla, när allt bara släpper. Som när man åter kan andas efter en lång tids nästäppthet. Allt bara släpper och försvinner.
Den känslan. Man blir hundra kilo lättare.
Men inget händer. Ger upp. Inte värt. Det är väl inte meningen. Fullt förståligt.
Hittade en ny kille idag. En britt med fantastisk stämma och sån där skön stämning. Hittar en kille till. Och några till. Vad hände där egentligen?
Fortfarande irriterad på det där med hårddisken igår.
Fortfarande irriterad på det där med att mina böcker som jag har beställt inte har kommit än.
Imorgon är det måndag morgon. Åh, vad jag gillar måndag morgon. Speciellt när jag måste gå upp halv sju fast jag är ledig. Varför skulle jag komma på det där för? Kunde jag inte bara glömma bort det? Men okej då! Jag går upp och visar på så sätt mitt stöd. Eller nåt ditåt. Det kanske blir en Stockholmsvisit på torsdag ändå. Är ju ledig på fredag faktiskt. Torsdag. Stockholm. Lite vin. Jag har dessutom chansen att leka lite irritationsmoment. Jag gillar det. Kan ställa folk mot väggen. Och träffa massa trevligt folk också.
Stockholm it is!
Jag önskar att jag vore trött, men jag är pigg. Vill gå och lägga mig nu, men det är ju meningslöst. Får väl typ va seriös och plugga lite till. Eller nåt. Eller inte.
Väl mött
Jag anstränger mig, å det yttersta. Tar i från tårna. Men ingenting. Nada. Jag vill ju! Varför kan det bara inte hända nåt. Kan det inte bara komma igång nu då?! Om inget händer nu, när ska det då komma? Som en överraskning sen. När jag inte är beredd.
Är det bra? Är det dåligt? Kommer det yttra sig på nåt annat sätt istället då? Jag gillar ju känslan. Tror jag. Vill minnas att det är något som känns bra. Någon slags euforisk kännsla, när allt bara släpper. Som när man åter kan andas efter en lång tids nästäppthet. Allt bara släpper och försvinner.
Den känslan. Man blir hundra kilo lättare.
Men inget händer. Ger upp. Inte värt. Det är väl inte meningen. Fullt förståligt.
Hittade en ny kille idag. En britt med fantastisk stämma och sån där skön stämning. Hittar en kille till. Och några till. Vad hände där egentligen?
Fortfarande irriterad på det där med hårddisken igår.
Fortfarande irriterad på det där med att mina böcker som jag har beställt inte har kommit än.
Imorgon är det måndag morgon. Åh, vad jag gillar måndag morgon. Speciellt när jag måste gå upp halv sju fast jag är ledig. Varför skulle jag komma på det där för? Kunde jag inte bara glömma bort det? Men okej då! Jag går upp och visar på så sätt mitt stöd. Eller nåt ditåt. Det kanske blir en Stockholmsvisit på torsdag ändå. Är ju ledig på fredag faktiskt. Torsdag. Stockholm. Lite vin. Jag har dessutom chansen att leka lite irritationsmoment. Jag gillar det. Kan ställa folk mot väggen. Och träffa massa trevligt folk också.
Stockholm it is!
Jag önskar att jag vore trött, men jag är pigg. Vill gå och lägga mig nu, men det är ju meningslöst. Får väl typ va seriös och plugga lite till. Eller nåt. Eller inte.
Väl mött
These Streets
Att jag aldrig lär mig.
Man ska inte cykla omkring i okända stadsdelar och chansa på genvägar. Cyklar alltid mer elle minder vilse och det blir en omväg.
Tänkvärt.
Cykla de vägarna du kan nästa gång, okej?
Å andra sidan är det alltid spännande att utforska. Man vet aldrig vart man hamnar.
Ibland är det okej att bara stänga av. Sådär. Helt utan anledning.
Tummen upp för Maja!
Väl mött
Man ska inte cykla omkring i okända stadsdelar och chansa på genvägar. Cyklar alltid mer elle minder vilse och det blir en omväg.
Tänkvärt.
Cykla de vägarna du kan nästa gång, okej?
Å andra sidan är det alltid spännande att utforska. Man vet aldrig vart man hamnar.
Ibland är det okej att bara stänga av. Sådär. Helt utan anledning.
Tummen upp för Maja!
Väl mött
Give Me Back Control
Näradödenupplevelse.
Känns precis som dom säger.
Livet passerar i revy, man hinner tänka en massa saker och samtidigt ingenting.
Pappa stannade bilen, väckte mig, strax utanför Rättvik. Dags att byta. Min tur att köra sista biten hem. Sätter mig bakom ratten och det har blivit kööölsvart sen jag senast hade ögonen öppna. Det snöar. Man ser nada.
Kör väl typ tio minter, en kvart max.
Sen står den där.
Älgen.
Stor. Mitt på vägen. Mitt i mörkret. Mitt framför bilen. Han står still. Rör sig inte ur fläcken.
Pulsen går upp. Jag får panik. Vad fan gör man när det står en enorm älg framför bilen och jag kör i 90 på en isgata i snöstorm?
Det är helt tomt i huvudet. Samtidigt som allt får plats. Allt. Allt. Allt. Allt jag gjort och inte gjort. Allt jag sett, hört, vart med om. Allt händer igen. I ultrarapid.
Men jag spelar cool och bromsar lugnt och fint. Stannar framför älgen som fritt får passera över vägen.
Jag som trodde jag hade fått nog med drama för en och samma dag.
I morse ville jag bara dra täcket över huvudet, somna om. Ville ta bilen, vända och åka hem. Ville stanna kvar i bussen och åka med busschauffören till Mora och sätta mig med en kopp te tills de andra kom tillbaka.
Ställde mig motvilligt i skidspåret. Det snöade och var kallt och jag hade för lite kläder. Skulle haft någon form av ögonskydd. Typ glajjorna som polacken hade i torsdags. Jag hade passat i dom.
Klockan är elva och jag står tydligen på skidorna. Tar mig frammåt. Det går bra nu.
Åker bajslångt och tänker: Nu måste jag iallafall ha åkt nästan en mil
Kort därefter ser jag en skylt 40 km kvar.
I helvette att jag bara kämpat mig fram fem kilometer!! Hur ska jag någonsinn komma till Mora?
Kort därefter kommer en ny skylt 35 km kvar.
Någon som uppenbarligen helt saknar uppskattningsförmåga har satt ut avståndsskyltarna. Det märker ju jag. Första två och en halv milen går kanonfint. Asbra spår. Asbra valla. Bra väder. Fyfan vad jag älskar att åka längdskior.
Två mil kvar. Det skaver på hälen, trots mitt enorma omläggningsarbete imorse. Men jag är förberedd. Tar fram mitt first aid-kit i form av skavsårsplåster. En enorm blåsa. Den gör ont och mitt nya plåster hjälper föga. Precis som förra året så funderar jag, jag tänker tanken. man kan ju alltid bryta. Men klena jävla brud. Skärp dig. Klart du kan ta dig i mål. Det är bara två mil kvar. Lite ont i hälen är fan inget att gnälla över.
Kan inte ta i med ena benet. Kroppen blir sne. Det gör ont, det gör ont, det gör ont. Men jag stakar, satan vad jag stakar. Men jag kommer frammåt. En amputerad fot är värt det här. Lätt.
Kommer fram. Kommer i mål. Glädjens tider! fyra och en halv mil på tre timmar och trettiofem minuter.
Blir nästan lite sugen på att åka nio mil. Snart. Om ett eller två år kanske. Borde fixa det. Man kan alltid försöka igen om inte annat.
Inget körkort = inget vin. Tänkvärt.
Väl mött.
Känns precis som dom säger.
Livet passerar i revy, man hinner tänka en massa saker och samtidigt ingenting.
Pappa stannade bilen, väckte mig, strax utanför Rättvik. Dags att byta. Min tur att köra sista biten hem. Sätter mig bakom ratten och det har blivit kööölsvart sen jag senast hade ögonen öppna. Det snöar. Man ser nada.
Kör väl typ tio minter, en kvart max.
Sen står den där.
Älgen.
Stor. Mitt på vägen. Mitt i mörkret. Mitt framför bilen. Han står still. Rör sig inte ur fläcken.
Pulsen går upp. Jag får panik. Vad fan gör man när det står en enorm älg framför bilen och jag kör i 90 på en isgata i snöstorm?
Det är helt tomt i huvudet. Samtidigt som allt får plats. Allt. Allt. Allt. Allt jag gjort och inte gjort. Allt jag sett, hört, vart med om. Allt händer igen. I ultrarapid.
Men jag spelar cool och bromsar lugnt och fint. Stannar framför älgen som fritt får passera över vägen.
Jag som trodde jag hade fått nog med drama för en och samma dag.
I morse ville jag bara dra täcket över huvudet, somna om. Ville ta bilen, vända och åka hem. Ville stanna kvar i bussen och åka med busschauffören till Mora och sätta mig med en kopp te tills de andra kom tillbaka.
Ställde mig motvilligt i skidspåret. Det snöade och var kallt och jag hade för lite kläder. Skulle haft någon form av ögonskydd. Typ glajjorna som polacken hade i torsdags. Jag hade passat i dom.
Klockan är elva och jag står tydligen på skidorna. Tar mig frammåt. Det går bra nu.
Åker bajslångt och tänker: Nu måste jag iallafall ha åkt nästan en mil
Kort därefter ser jag en skylt 40 km kvar.
I helvette att jag bara kämpat mig fram fem kilometer!! Hur ska jag någonsinn komma till Mora?
Kort därefter kommer en ny skylt 35 km kvar.
Någon som uppenbarligen helt saknar uppskattningsförmåga har satt ut avståndsskyltarna. Det märker ju jag. Första två och en halv milen går kanonfint. Asbra spår. Asbra valla. Bra väder. Fyfan vad jag älskar att åka längdskior.
Två mil kvar. Det skaver på hälen, trots mitt enorma omläggningsarbete imorse. Men jag är förberedd. Tar fram mitt first aid-kit i form av skavsårsplåster. En enorm blåsa. Den gör ont och mitt nya plåster hjälper föga. Precis som förra året så funderar jag, jag tänker tanken. man kan ju alltid bryta. Men klena jävla brud. Skärp dig. Klart du kan ta dig i mål. Det är bara två mil kvar. Lite ont i hälen är fan inget att gnälla över.
Kan inte ta i med ena benet. Kroppen blir sne. Det gör ont, det gör ont, det gör ont. Men jag stakar, satan vad jag stakar. Men jag kommer frammåt. En amputerad fot är värt det här. Lätt.
Kommer fram. Kommer i mål. Glädjens tider! fyra och en halv mil på tre timmar och trettiofem minuter.
Blir nästan lite sugen på att åka nio mil. Snart. Om ett eller två år kanske. Borde fixa det. Man kan alltid försöka igen om inte annat.
Inget körkort = inget vin. Tänkvärt.
Väl mött.
Little Miss Obvious
Lilla Anna och Långa Farbrorn går upp på biograferna. Kunde inte ha varit mer passande. Vår lille vän och vår långe vän. Det är som gjort för det.
Tåget. Ångrar mig för länge sen. Prioriteringar har nog aldrig varit min starka sida. Prioriterings- och beslutsfattarförmågan är inga egenskaper jag är stolt över. Borde träna upp dessa lite. Tur att man har godispåse, musik och telefon i sånna situationer. Har alltid gillat att konsultera berusade stödpersoner. Dom är ärliga. Och folk är tydligen entydiga. Borde istället umgås med dessa berusade personer. Fick ju faktiskt den uppmaningen, både tidigare och nu på tåget. Men ack. Det fungerar inte så. Ångrar lite intentionen med min Falun-visit. Borde åkt hit och blivit full istället. Blir inte lika mycket betänketid då som när man står fyra timmar på skidor i ensamheten och inte har något som distraherar.
Tänker och analyserar för mycket. Ger mig magsår.
Åt frukost till morgonpasset och en krönika i DN av Hanna Hellqvist. Kan aldrig bli to much of a good thing liksom.
Väl mött
Tåget. Ångrar mig för länge sen. Prioriteringar har nog aldrig varit min starka sida. Prioriterings- och beslutsfattarförmågan är inga egenskaper jag är stolt över. Borde träna upp dessa lite. Tur att man har godispåse, musik och telefon i sånna situationer. Har alltid gillat att konsultera berusade stödpersoner. Dom är ärliga. Och folk är tydligen entydiga. Borde istället umgås med dessa berusade personer. Fick ju faktiskt den uppmaningen, både tidigare och nu på tåget. Men ack. Det fungerar inte så. Ångrar lite intentionen med min Falun-visit. Borde åkt hit och blivit full istället. Blir inte lika mycket betänketid då som när man står fyra timmar på skidor i ensamheten och inte har något som distraherar.
Tänker och analyserar för mycket. Ger mig magsår.
Åt frukost till morgonpasset och en krönika i DN av Hanna Hellqvist. Kan aldrig bli to much of a good thing liksom.
Väl mött
Three Makes It A Crowd
Har länge, ända sedan jul, försökt vara hightech när det gäller det är med mailen från studentportalen. Tillochmed min ännu mer hightecha bror försökte hjälpa mig. Men icke. Vi försökte, men förlorade slaget mot tekniken.
Jag gjorde ett nytt tappert försök igår. Satt länge och väl och pillade och letade bland internätets alla kryptiska sidor. Men icke.
Idag fixar Majsan det på ett kick. Hon är hightech hon!
Jag blir så glad när växlarna på min cykel kukar ur totalt. De bestämmer sig för att bara fungera på ettan. JAg vrider och vrider och vrider, men inget händer. Jag gillar ändå att ta typ 214 tramptag i minuten och komma ungefär 2,5 meter frammåt. Känns värt på något sätt.
Väl mött
Jag gjorde ett nytt tappert försök igår. Satt länge och väl och pillade och letade bland internätets alla kryptiska sidor. Men icke.
Idag fixar Majsan det på ett kick. Hon är hightech hon!
Jag blir så glad när växlarna på min cykel kukar ur totalt. De bestämmer sig för att bara fungera på ettan. JAg vrider och vrider och vrider, men inget händer. Jag gillar ändå att ta typ 214 tramptag i minuten och komma ungefär 2,5 meter frammåt. Känns värt på något sätt.
Väl mött
Get The Money
Jag är så himla bra på det där med att ha smycken.
I måndags efter tentan hade jag sönder armbandet som jag fick i julklapp av Lillstrumpan. förlåt.
Idag upptäckte jag att jag hade tappat ett annat armband, så nu har jag bara ett kvar av dom som var ett par.
Klantig.. lite smått.
Inte lika bra som innan jul, men jag antar att det får duga. Montag it is!
Å jag slår på stort och köper böckerna, jag bara gört. Bara gört. Kan ju liksom va bra att ha dom misstänker jag..
Och tågbiljetter. Jag gör av med pengarna innan jag får dom. Bra plan, Kerstin, bra plan!
Väl mött
I måndags efter tentan hade jag sönder armbandet som jag fick i julklapp av Lillstrumpan. förlåt.
Idag upptäckte jag att jag hade tappat ett annat armband, så nu har jag bara ett kvar av dom som var ett par.
Klantig.. lite smått.
Inte lika bra som innan jul, men jag antar att det får duga. Montag it is!
Å jag slår på stort och köper böckerna, jag bara gört. Bara gört. Kan ju liksom va bra att ha dom misstänker jag..
Och tågbiljetter. Jag gör av med pengarna innan jag får dom. Bra plan, Kerstin, bra plan!
Väl mött
I Want The World To Stop.
Hög klass på föreläsningarna. Har alltid tyckt. Föreläsarna säger ord de själva inte ens vet vad de betyder. Vi googlar och får upp en bild på en fittpiercing (en sån som Magnus Betnér ska ge sin dotter i 4-årspresent för övrigt). Känns som en bra grej att ta upp på föreläsningar.
Jag får briljera med mina TP-kunskaper inför hela klassen.
Är man född 1982 är man 20 år i år. Hur gammal är jag då egentligen?
Det är mycket nu.
Emelie somnar bredvid mig och Maja fixar min frisyr på obscena sätt. Skolan börjar bra.
Bara CSN som fattas nu.
Funny fact: På 20 sekunder har en erytrocyt simmat runt ett varv i kroppen. Den du!
Det börjar närma sig finaldags!
Idag ska vi boxas igen, min sambo och jag. Det har jag saknat. FightClub på Djäknen.
Väl mött
Jag får briljera med mina TP-kunskaper inför hela klassen.
Är man född 1982 är man 20 år i år. Hur gammal är jag då egentligen?
Det är mycket nu.
Emelie somnar bredvid mig och Maja fixar min frisyr på obscena sätt. Skolan börjar bra.
Bara CSN som fattas nu.
Funny fact: På 20 sekunder har en erytrocyt simmat runt ett varv i kroppen. Den du!
Helst skulle jag ju bara vilja sitta i soffan meed min tekopp. Äta keso med apelsin, banan, russin och solroskärnor. Livet. Men nu är jag tydligen duktig istället och skriver ett CV som jag nästan är nöjd med. Fast det är ju rätt töntigt. Men det är väl ett krav att ett CV ska va töntigt, och att man ska må lite dåligt och få ångest när man läser dom. Eller?
Får ångest över att jag inte kommer in på pingpong på riktigt, vill ju se praktikplatser och allt detdär. Får ångest över att jag inte vet vilka böcker jag ska beställa och att dom är snordyra. Jag kan gå med på att köpa två. Okej? Maja hade ju medicinboken. Jag kan nog få kolla i hennes om jag frågar snällt. Och psykiatriboken kan jag ju vänta med nån vecka. ÖHS-böckerna behöver jag väl inte förrän i mars kanske. Antar jag. Hoppas jag. Så vi chillar lite med det va..
Det börjar närma sig finaldags!
Idag ska vi boxas igen, min sambo och jag. Det har jag saknat. FightClub på Djäknen.
Väl mött
Painted Picture Prize
Ibland gör jag rätt tveksamma, skumma saker. Men jag kan tycka att det är okej ändå. Ibland förvånar jag mig själv. Det gör inget.
V-dala va bra igår. Som det brukar vara. Träffade Anna, som varit borta i evigheter. Träffade Martin, och fick reta honom lite för det han sysslade med i torsdags. Träffade Julle som förstörde mina tankar. På ett bra sätt. På ett hjälpande sätt. Jag är nog inte helt frisk när jag tänker efter. Det var nästan en Korridoren-reunion. Fab. Vill ibland ha det tillbaka.
Idag inträffade det där som jag lite smått i smyg gått runt och väntat på, i hemlighet. Står i kassan. Kollar bort mot kön och där står dom. Christer och Annika. Jag blir glad och får nästintill en utskällning för att jag inte synts till i Östervåla något. Kanske borde ta tag i det där. Det blir helt plötsligt på mitt ansvar att höra av mig till dom och styra upp något. Jag vill ju, men det kan bli lite märkligt. Vill träffa Assar så fruktansvärt mycket. Och Agnes. Tillochmed Engla. Mest Assar. Han står nog högst upp på min lista, alla kategorier. Svårslaget.
Imorrn är BMC-hänget tillbaka! Ska bli så jäkla najs att hänga där återigen. Jag och Maja hann ju inte ens påbörja vår nya grej innan vi började hänga på ackis istället.
Där det roande överarmsbeståndet och backstreet boys lyste med sin frånvaro.
Vi får helt enkelt ta tag i det nu igen. Jag kommer gilla BMC-hänget, drömhäng. Men ack, det är snart över igen. praktik for life!
Börjar termin fyra imorrn. Imorrn börjar den andra halvan. Och jag har inte fått mitt CSN än. närskajagfådet? närskajagfådet? närskajagfådet!?
På lördag ska jag jävlarimig åka skidor!
Väl mött.
V-dala va bra igår. Som det brukar vara. Träffade Anna, som varit borta i evigheter. Träffade Martin, och fick reta honom lite för det han sysslade med i torsdags. Träffade Julle som förstörde mina tankar. På ett bra sätt. På ett hjälpande sätt. Jag är nog inte helt frisk när jag tänker efter. Det var nästan en Korridoren-reunion. Fab. Vill ibland ha det tillbaka.
Funny Fact. Anemi kan bero på att man blöder jättejättemycket, typ om man har huggit av sig benet. Eller om man äter för lite järn, som behövs för att bilda hemoglobin. Eller så kan man få anemi för att erytrocyterna förstörs. Eller så kan man få anemi för att benmärgen inte bildar tillräckligt med nya erytrocyter. Anemi är dåligt, då blir man trött, känner sig svag och blir yr.
Idag inträffade det där som jag lite smått i smyg gått runt och väntat på, i hemlighet. Står i kassan. Kollar bort mot kön och där står dom. Christer och Annika. Jag blir glad och får nästintill en utskällning för att jag inte synts till i Östervåla något. Kanske borde ta tag i det där. Det blir helt plötsligt på mitt ansvar att höra av mig till dom och styra upp något. Jag vill ju, men det kan bli lite märkligt. Vill träffa Assar så fruktansvärt mycket. Och Agnes. Tillochmed Engla. Mest Assar. Han står nog högst upp på min lista, alla kategorier. Svårslaget.
Imorrn är BMC-hänget tillbaka! Ska bli så jäkla najs att hänga där återigen. Jag och Maja hann ju inte ens påbörja vår nya grej innan vi började hänga på ackis istället.
Där det roande överarmsbeståndet och backstreet boys lyste med sin frånvaro.
Vi får helt enkelt ta tag i det nu igen. Jag kommer gilla BMC-hänget, drömhäng. Men ack, det är snart över igen. praktik for life!
Börjar termin fyra imorrn. Imorrn börjar den andra halvan. Och jag har inte fått mitt CSN än. närskajagfådet? närskajagfådet? närskajagfådet!?
På lördag ska jag jävlarimig åka skidor!
Väl mött.
bastards
Alltså ÅÅÅHH! Fan vad jag bli irriterad! För att återta ett kärt gamalt citat från VT-10 i maj: "Folk mår INTE bra!!!"
Hur kan man bara bete sig på ett sånt fruktansvärt sätt? Det är inte okej. Inte någonstans.
Jag måste erkänna att jag ikväll insett saker som jag faktiskt inte fattat innan. Saker som jag bara antagit. Men det är skitsamma! För det finns människor som är fina människor. Dom är snälla mot folk. Oavsett. Försvarar dom och ställer upp. Dessa människor förtjänar inte att bli behandlade som bajspåsar. Nej. Det gör dom inte. Dom förjänar inte det.
Att dessa personer måste lära sig att stand up for themselves är en annan sak, som bara halvt hör hit. Men man får inte bete sig som as mot dessa fina snälla människor. Än mindre låtsas om att man inte alls betett sig svinaktigt bara en liten stund senare.
Jävla fittmänniskor. förlåt, men ibland är det sant.
Väl mött.
Hur kan man bara bete sig på ett sånt fruktansvärt sätt? Det är inte okej. Inte någonstans.
Jag måste erkänna att jag ikväll insett saker som jag faktiskt inte fattat innan. Saker som jag bara antagit. Men det är skitsamma! För det finns människor som är fina människor. Dom är snälla mot folk. Oavsett. Försvarar dom och ställer upp. Dessa människor förtjänar inte att bli behandlade som bajspåsar. Nej. Det gör dom inte. Dom förjänar inte det.
Att dessa personer måste lära sig att stand up for themselves är en annan sak, som bara halvt hör hit. Men man får inte bete sig som as mot dessa fina snälla människor. Än mindre låtsas om att man inte alls betett sig svinaktigt bara en liten stund senare.
Jävla fittmänniskor. förlåt, men ibland är det sant.
Väl mött.
All Over Again.
Nej men det känns ju skönt att man inte gör heeelt rätt. Att man kuggar på en jävla liten skitsak!
Blev überglücklisch när jag fick infusion. Det här kan jag som rinnande vatten! Kan omöjligt misslyckas!
Började med andningsstatus. Jävligt nervigt. Var helt säker på att jag skulle misslyckas. Fick dessutom den elakaste av alla lärarna som examinator. Kul! Men det gick fantastiskt bra. Över förväntan. Hon LOG när vi var klara och vi fick BERÖM! Galet.
Kommer in till rum två. Där är det Gunnel som är examinator. Världens snällaste människa. Och jag ska ge transfusion och infusion. Kan inte gå fel!
Transfusionen går som en dans. Jag är bäst! Hon är så nöjd så.
Infusionen går riktigt bra. Känner att allt flyter på som vanligt. Sådär som det gjorde under praktiken. Man satte ju en hel del dropp så man kunde ju det där rätt snabbt. Jag är klar.
Men det tycket inte Gunnel. Det är en grej som hon tycker att jag har glömt.
Paniken. Går igenom vad jag kan ha missat. Näe, ingenting. Jag har gjort rätt. Hon ber mig titta på flaskan med tillsatsen. Jag kollar. Det är addex kaliumklorid. 2mmol/ml. Precis så som det står på ordinationen. Datumet har inte gått ut. Det står kalium på lappen som jag har satt på infusionen.
Näe, jag ser inte vad som är fel.
Det ska stå addex kaliumKLORID(!) på lappen!
Jag kuggar för att jag har skrivit Kalium istället för Kaliumklorid. BAAAAAAAHH!!
1. hade ingen aning om att det fanns två olika.
2. hur stor skillnad är det EGENTLIGEN?
3. Jag hade ju förfan tagit rätt när jag tillsatte det!
Åhh det är så dryyyyygt.
Måste gör om det. kunde hon inte bara ha sagt att jag skulle tänka på det?!
Helvettesjävlaskit.
Tänker dricka vin och va glad iallafall ikväll. Så det så!
Väl mött.
Blev überglücklisch när jag fick infusion. Det här kan jag som rinnande vatten! Kan omöjligt misslyckas!
Började med andningsstatus. Jävligt nervigt. Var helt säker på att jag skulle misslyckas. Fick dessutom den elakaste av alla lärarna som examinator. Kul! Men det gick fantastiskt bra. Över förväntan. Hon LOG när vi var klara och vi fick BERÖM! Galet.
Kommer in till rum två. Där är det Gunnel som är examinator. Världens snällaste människa. Och jag ska ge transfusion och infusion. Kan inte gå fel!
Transfusionen går som en dans. Jag är bäst! Hon är så nöjd så.
Infusionen går riktigt bra. Känner att allt flyter på som vanligt. Sådär som det gjorde under praktiken. Man satte ju en hel del dropp så man kunde ju det där rätt snabbt. Jag är klar.
Men det tycket inte Gunnel. Det är en grej som hon tycker att jag har glömt.
Paniken. Går igenom vad jag kan ha missat. Näe, ingenting. Jag har gjort rätt. Hon ber mig titta på flaskan med tillsatsen. Jag kollar. Det är addex kaliumklorid. 2mmol/ml. Precis så som det står på ordinationen. Datumet har inte gått ut. Det står kalium på lappen som jag har satt på infusionen.
Näe, jag ser inte vad som är fel.
Det ska stå addex kaliumKLORID(!) på lappen!
Jag kuggar för att jag har skrivit Kalium istället för Kaliumklorid. BAAAAAAAHH!!
1. hade ingen aning om att det fanns två olika.
2. hur stor skillnad är det EGENTLIGEN?
3. Jag hade ju förfan tagit rätt när jag tillsatte det!
Åhh det är så dryyyyygt.
Måste gör om det. kunde hon inte bara ha sagt att jag skulle tänka på det?!
Helvettesjävlaskit.
Tänker dricka vin och va glad iallafall ikväll. Så det så!
Funny Fact: Anemi är blodbrist och är en sjukdom där man har för lite erytrocyter. Då kan dom små stackrarna som är kvar inte transportera tillräckligt med syre till kroppens alla celler.
Väl mött.
This Nervous Man
Jag är ett nervvrak, jag är ett nervvrak, jag är ett nervvrak.
Kan just nu inte tänka på annat än det där jävla praktiska provet imorrn. Kommer säkert få det jag inte vill ha. Fast det spelar ingen roll, för det där är ändå rätt enkelt. Är mest nojig över det där med andningen. Det är ju inte att leka med. Blir dessutom hyperstressad när man hela dagen har läst om alla på fejjan som har klarat det, nästan klarat det men lyckats klara det ändå. Hört om folk som kuggat, om att man måste va så noga med alla små skitdetaljer. Hört att Berit skrattar åt folk och kommenterar deras klädsel. Vi har en så himla trevlig kursexaminator. Har dessutom hört att hon, på fritiden med sina vänner, snackar skit om våran klass och basgrupper som är korkade. Rätt underhållande och roande ändå.
Googlade lite idag och gjorde en nygammal upptäckt. Jag blev helt Seaside-nostalgisk. 14 år och vår och bra musik och allmänt skönt häng i Kålgårn. Tur att man har vuxit upp litegrann ändå.
Väl mött
Kan just nu inte tänka på annat än det där jävla praktiska provet imorrn. Kommer säkert få det jag inte vill ha. Fast det spelar ingen roll, för det där är ändå rätt enkelt. Är mest nojig över det där med andningen. Det är ju inte att leka med. Blir dessutom hyperstressad när man hela dagen har läst om alla på fejjan som har klarat det, nästan klarat det men lyckats klara det ändå. Hört om folk som kuggat, om att man måste va så noga med alla små skitdetaljer. Hört att Berit skrattar åt folk och kommenterar deras klädsel. Vi har en så himla trevlig kursexaminator. Har dessutom hört att hon, på fritiden med sina vänner, snackar skit om våran klass och basgrupper som är korkade. Rätt underhållande och roande ändå.
Googlade lite idag och gjorde en nygammal upptäckt. Jag blev helt Seaside-nostalgisk. 14 år och vår och bra musik och allmänt skönt häng i Kålgårn. Tur att man har vuxit upp litegrann ändå.
Väl mött
In My Shoes.
Det känns som att jag börjar bli lite paranoid igen. Som vanligt. Typ sådär som att alla går runt och lurar mig, och jag är så jävla korkad som går på det. Då skrattar dom åt mig. Helt obefogat, ja. Men det är sådär det känns ibland. Inget är på riktigt. Folk vill bara luras och va elaka och jävlas med mig. Vad skulle folk annars hålla på med hela dagarna?
Kollade på Hitta Nemo igår, och det är fan lite obehagligt. Pappan säger typ fyra-fem gånger under filmen: "ssschh, såja. Pappa är här." Det är fan inte okej! Kommer även att tänka på den där gamla bilden som fanns på lunarstorm för hundra år sen. Sjukt. Finding Emo. Kul!
[Funny fact: Omogna erytrocyter heter retikulocyter. Dom åker ut i blodet från benmärgen och mognar till sig i blodbanan i 5 dagar ungefär. Sen är dom fullvuxna och kan transportera runt syre dom också, dom små liven.]
Jag gillar dagar som igår.
Jag va såjävla hightech igår igen. Kom på ett fantastiskt bra sätt att organisera upp mitt liv. Asbra.
Imorgon har jag gjort hälften, då har jag bara hälften kvar. Sen ska jag tydligen vara klar. Känns inte helt rätt och riktigt. Men det skall ändå firas något brutalt!
Insåg att jag har studieskulder på 102 000 svenska riksdaler. Känns bra. Bästa är att jag kommer få CSN innan helgen förhoppningsvis. Känns stabilt.
Måste ta tag i saker idag. Känns viktigt.
Väl mött
Kollade på Hitta Nemo igår, och det är fan lite obehagligt. Pappan säger typ fyra-fem gånger under filmen: "ssschh, såja. Pappa är här." Det är fan inte okej! Kommer även att tänka på den där gamla bilden som fanns på lunarstorm för hundra år sen. Sjukt. Finding Emo. Kul!
[Funny fact: Omogna erytrocyter heter retikulocyter. Dom åker ut i blodet från benmärgen och mognar till sig i blodbanan i 5 dagar ungefär. Sen är dom fullvuxna och kan transportera runt syre dom också, dom små liven.]
Jag gillar dagar som igår.
Jag va såjävla hightech igår igen. Kom på ett fantastiskt bra sätt att organisera upp mitt liv. Asbra.
Imorgon har jag gjort hälften, då har jag bara hälften kvar. Sen ska jag tydligen vara klar. Känns inte helt rätt och riktigt. Men det skall ändå firas något brutalt!
Insåg att jag har studieskulder på 102 000 svenska riksdaler. Känns bra. Bästa är att jag kommer få CSN innan helgen förhoppningsvis. Känns stabilt.
Måste ta tag i saker idag. Känns viktigt.
Väl mött
Happy Feet.
Dagen började iallafall riktigt bra. Yoghurtpaketet var trasigt så det sprutade yoguhrt över hela mig och hela köket. Det är så man vill att dagen börjar när man har tenta.
Tre patientfall. Tre sjukdomar och det är inte dom som jag kan bäst. Absolut inte. Vart var cancern? Vart var reumatologin? Vart var hjärtsvikten? Det där som jag kunde. Inget om sepsis, som jag kunde som ett rinnande vatten nu. Inget om smärta.
Hej hej omtenta, som jag brukar säga. Fast jag tror dock att jag kan skrapa ihop mig några poäng så jag kommer upp i 52.
Kom på en sak när jag promenerade, denna soliga och fina januaridag. Varför sitter inte lärarna och vaktar tentan? Då kan ju dom börja rätta på en gång när man lämnar in dom. Precis som det va på mellanstadiet. Då skulle man få tillbaka dom mycket, mycket snabbare. Nu är det itsället tre veckors ångest till. Man kommer älta och älta och älta. Gråta en skvätt och älta lite till. Ångest och magsår. Standard när man är student.
Tre patientfall. Tre sjukdomar och det är inte dom som jag kan bäst. Absolut inte. Vart var cancern? Vart var reumatologin? Vart var hjärtsvikten? Det där som jag kunde. Inget om sepsis, som jag kunde som ett rinnande vatten nu. Inget om smärta.
Hej hej omtenta, som jag brukar säga. Fast jag tror dock att jag kan skrapa ihop mig några poäng så jag kommer upp i 52.
Kom på en sak när jag promenerade, denna soliga och fina januaridag. Varför sitter inte lärarna och vaktar tentan? Då kan ju dom börja rätta på en gång när man lämnar in dom. Precis som det va på mellanstadiet. Då skulle man få tillbaka dom mycket, mycket snabbare. Nu är det itsället tre veckors ångest till. Man kommer älta och älta och älta. Gråta en skvätt och älta lite till. Ångest och magsår. Standard när man är student.
[Funny Fact: I njurarna finns celler som känner av syrehalten i blodet. När dom tycker att det är för lite syre i det passerande blodet utsöndras ett hormon som heter erytropoetin. Detta hormon kan man använda om man vill dopa sig. Fungerar fantastiskt bra. Erytropoetin gör att produktionen av erytrocyter i benmärgen stimuleras. Då får man fler erytrocyter och bättre syreupptagningsförmåga. Då kan man springa snabbare och vinna OS till exempel. Men jag varnar er för att använda erytropoetin som prestationshöjare. Man kan tillexempel få en propp för att man har för tjockt blod eller så kan man åka fast för dopning. Och då måste man ge tillbaka sin medalj, och skämmas inför alla!]
Snart blir det fosterställning i sängen och ett vässat gem. Sen lite mer ångest och plugg till praktiska proven på torsdag. Jag gillar att plugga!
Väl mött
Yellow Bird
Sista. Några timmar idag, sen tänker jag inte göra mer. Nånting bör ju ha gått in. Nånting bör jag lyckas få fram imorgon.
Funny Fact: Bildningen av erytrocyter sker i den röda benmärgen som finns i de platta benen i kroppen. Tillexempel bröstbenet och höftbenen.
18 kilometer skidor i norraste nordupplands finaste spår. Preppade och allt. Underbart. Jag började tänka lite smått att man kanske skulle ta sig upp dit om helgerna och åka lite varje helg. Sen kom jag på att det lät asjobbigt. Så det blir inte av. Jag och lillstrumpan har, återigen, visat prov på våran intelligens. Vi har även bevisat att man som ung och småkorkad och halvt oallmänbildad kan vinna över släkten i frågesport. Booyackachaaoo! Och stort vann vi också. Vi är så duktiga. Min lilla Lillstrumpa och jag.
Igår när jag kom hem ösregnade det i Uppsala. Det ösregnade i januari! Inte okej enligt mig. Det ska snöa och va kallt! Det är faktiskt vinter.
Väl mött.
Sleeping in.
Jag tycker ändå att det är rätt skönt att inte sova så mycket. Har alltid ansett att det är slöseri med tid.
Alltså, jag fattar inte hur man inte kan somna trots att man är snortrött! Somnar, vaknar, ligger vaken, halvsomnar näääästan, vaknar, ligger vaken. Somnar kvart i sex när jag ska upp klockan sju.
Funny Fact: Nybildningen av erytrocyter kallas erytropoes.
Igår var jag fantastiskt hightech, sådär som jag brukar. Lyckades göra så att min gamla dator fungerade igen. Nu kan man tydligen gå in på internet på den igen. Succé! Jag gillar när saker funkar.
Väl mött
Alltså, jag fattar inte hur man inte kan somna trots att man är snortrött! Somnar, vaknar, ligger vaken, halvsomnar näääästan, vaknar, ligger vaken. Somnar kvart i sex när jag ska upp klockan sju.
Funny Fact: Nybildningen av erytrocyter kallas erytropoes.
Igår var jag fantastiskt hightech, sådär som jag brukar. Lyckades göra så att min gamla dator fungerade igen. Nu kan man tydligen gå in på internet på den igen. Succé! Jag gillar när saker funkar.
Väl mött
autumn leaves float around
Har varit otroligt duktig idag, kan jag tycka litegrann iallafall. Satt på stadsbibblo och låtsades studera. Egentligen satt vi mest och diskuterade snoppbmi och -volym. Jag och Emelie ska starta en kampanj och samla in fakta till en databas. Räkna ut medel och så vidare. Sprida informationen så att tonårspojkar ska stressa och noja ännu mer. Riktigt kul! Dessutom var vi nog lagomt opoppis hos de övriga besökarna eftersom vi konstant snackade. Det gillar dom inte på bibblot.
Men faktiskt så känns det så jävla ovärt att plugga. Har liksom redan pluggat in det här en gång, varför kan det ínte bara sitta där?! Varför ska man va senil och glömma bort allt?
-Vid elva.
-Joo, för det va en grej va. Dina skidor kom inte riktigt med.
-MEEEN ÅÅÅH! Jag visste att ni skulle glömma nåt.
-Nej men pappa säger att vi inte glömde dom, det blev bara lite fel i kommunikationen. Men du kan få låna mina.
Detta ringer min mor och talar om för mig när jag precis har tränat. Är astrött och har ett blodsocker på typ 2,5. Jag har pluggat hela dagen och är bara sur och grinig, lättirriterad och fruktansvärt emo för tillfället.
Arg som ett bi cyklar jag hem.
Fredagkväll. Orkar inte åka den otroligt långa vägen hem till Clara C för att socialisera mig. Nej, jag är emo i min ensamhet hemma istället. Plugga och äta blodpudding. Känner mig som en riktigt riktig student nu faktiskt.
Emelie sickar en sida där man kan testa hur emo man är. Jag är 44% emo och får en bild på Johnny Depp. (Hihi, mycket passande kom jag precis på. Det är ju jag som är "Johnny Depp/Liten lampa") Jag försöker va emo men lyckas inte riktigt. Jag och Em kommer fram till att den tolkningen stämmer mycket bra, gillar ju randigt och mörka kläder och ledsen musik, men anser mig vara en rätt glad prick ändå. Jag är nöjd över resultatet.
Insåg när jag hade laddat upp för min pluggkväll att Johanna har mina gamla tentor. Fan. Blir lite mer emo och tar fram datorn istället. Bah.
Snart ger jag upp. Det får gå som det går. Och det går ju alltid bra så det är ju luuuuugnt! (Det är så bra när man har liiite för mycket självförtroende!)
Väl mött
Men faktiskt så känns det så jävla ovärt att plugga. Har liksom redan pluggat in det här en gång, varför kan det ínte bara sitta där?! Varför ska man va senil och glömma bort allt?
Funny fact: På vägen från muskelbyggarcellerna tillbaka till lungorna, när erytrocyterna har släppt ifrån sig en massa syre, transporterar blodet koldioxid som ska andas ut. Koldioxiden måste bort från blodet snabbt snabbt snabbt, annars blir blodet surt. För koldioxiden åker omkring som kolsyra i blodet. Tänk dig ungefär som en läsk. Erytrocytsoda. Låter det gott eller? Nej.
Mamma ringde: -Hej, när kommer du ikväll?
-Jag kommer imorgon sa jag ju!!
-Ahaa, okej, när då?-Vid elva.
-Joo, för det va en grej va. Dina skidor kom inte riktigt med.
-MEEEN ÅÅÅH! Jag visste att ni skulle glömma nåt.
-Nej men pappa säger att vi inte glömde dom, det blev bara lite fel i kommunikationen. Men du kan få låna mina.
Detta ringer min mor och talar om för mig när jag precis har tränat. Är astrött och har ett blodsocker på typ 2,5. Jag har pluggat hela dagen och är bara sur och grinig, lättirriterad och fruktansvärt emo för tillfället.
Arg som ett bi cyklar jag hem.
Fredagkväll. Orkar inte åka den otroligt långa vägen hem till Clara C för att socialisera mig. Nej, jag är emo i min ensamhet hemma istället. Plugga och äta blodpudding. Känner mig som en riktigt riktig student nu faktiskt.
Emelie sickar en sida där man kan testa hur emo man är. Jag är 44% emo och får en bild på Johnny Depp. (Hihi, mycket passande kom jag precis på. Det är ju jag som är "Johnny Depp/Liten lampa") Jag försöker va emo men lyckas inte riktigt. Jag och Em kommer fram till att den tolkningen stämmer mycket bra, gillar ju randigt och mörka kläder och ledsen musik, men anser mig vara en rätt glad prick ändå. Jag är nöjd över resultatet.
Insåg när jag hade laddat upp för min pluggkväll att Johanna har mina gamla tentor. Fan. Blir lite mer emo och tar fram datorn istället. Bah.
Snart ger jag upp. Det får gå som det går. Och det går ju alltid bra så det är ju luuuuugnt! (Det är så bra när man har liiite för mycket självförtroende!)
Väl mött
Ärta av Tårta
Efter att ha diskuterat mitt lilla problem med Johan igårkväll inser jag att här i Uppsala kör man helt enkelt inte med preppade spår. Man tycker om att gå ut med sina skidor och spåra själv. Och spårsnobb som jag är går jag inte med på det. Jag vägrar.
Charlott, mat, bio och popcorn känns som en perfekt sysselsättning, denna torsdag som leker att den är söndag.
För Pittan och Crowe är ändå rätt lika, kan man ju tycka. Eller? Tvek.
Torsdag, då är det bara två dagar kvar tills det är lördag. Bra skit.
Väl mött.
[Funny fact: Blodet består inte bara av erytrocyter. Leukocyter och trombocyter simmar även de omkring där i plasman. Mellan tummen och pekfingret är det lite mer än 40 % av blodet som är erytrocyter.]
Ringer min käre mor och beklagar mig lite. Hon tycker synd om mig. Hon tar med sig mina skidor på lördag till Älvkarleby, så då jävlar ska det åkas skidor. Lite omplanering i mitt plugg bara, så hinner man med lite skidåkning as well. Mycket bra. Hon propagerar även för att jag ska komma hem den 22a och köra något slags skidmaraton. Men jag vet inte om jag pallar det. Fast jag är sugen. Fyra och en halv mil på skidor i världens bästa spår. Oemotståndligt! Fast på en och samma dag.. Känns lite maffigt, när man inte hinner träna speciellt mycket innan. Kanske får ta vad jag får helt enkelt.Charlott, mat, bio och popcorn känns som en perfekt sysselsättning, denna torsdag som leker att den är söndag.
För Pittan och Crowe är ändå rätt lika, kan man ju tycka. Eller? Tvek.
Torsdag, då är det bara två dagar kvar tills det är lördag. Bra skit.
Väl mött.
Get me outofhere!
Man ba: Åååh! Varför går mitt pluggande mer bakåt än framåt?!
Hur svårt kan det va att plugga snabbt och känna att det går in och att man lär sig nåt, kan nåt.
Nojar lite till över att jag aldrig någonsinn kommer kunna jobba som sjuksköterska och känna att jag kan nåt. Kommer gå runt i hela mitt yrkesverksamma liv och chansa och försöka få det att se ut som att jag har koll på läget. Tur att jag är en fantastisk skådespelerska.
Funny Fact: De stora, starka muskelbyggarcellerna använder ungefär 25 % av syret som erytrocyterna kånkar runt på. När syrgashalten i blodet sjunker, blir det mörkare.
Väl mött
Hur svårt kan det va att plugga snabbt och känna att det går in och att man lär sig nåt, kan nåt.
Nojar lite till över att jag aldrig någonsinn kommer kunna jobba som sjuksköterska och känna att jag kan nåt. Kommer gå runt i hela mitt yrkesverksamma liv och chansa och försöka få det att se ut som att jag har koll på läget. Tur att jag är en fantastisk skådespelerska.
Funny Fact: De stora, starka muskelbyggarcellerna använder ungefär 25 % av syret som erytrocyterna kånkar runt på. När syrgashalten i blodet sjunker, blir det mörkare.
Väl mött
Like twenty months, and nothings has change
Som ett brev på posten. Det här hade jag ju faktiskt kunnat räkna med. Jag är ju van med att det brukar vara runt tre där. Kvart över, för att vara exakt.
Men kvart över sex!
Det var ju nästan som att gå en aning till överdrift. Vem är fortfarande vaken då? Eller har man gått upp då? För att ringa och väcka? Och varför vaknar jag? Stirrar mig blind på telefonen, aningens förvirrad. Men varför?
Dessutom har jag liksom varit befriad från dessa händelser under en väldigt lång tid. Senast var nog under nollningen. Och gången innan det var det också jättelänge sen. Jag trodde nästan att det var något som aldrig skulle återkomma. Att det var över. Jag var nöjd över det.
Funny Fact: I hemoglobin finns det järn. Det är järnet i hemoglobinet som håller i syremolekylerna på plats i erytrocyterna. Därför måste man äta massor av kött, kött, kött för att inte få järnbrist och sen anemi och sen syrebrist och sen dö! Man kan äta massor av bönor och spenat också. Eller blodpudding. Det är skitbilligt, bra för studenter. Jättegott med keso och lingonsylt till.
Så nu är jag vaken. Jag som skulle sova lite längre idag. Dags att somna om en stund.
Jag drömde så jäkla märkligt. Som vanligt.
Väl mött
Men kvart över sex!
Det var ju nästan som att gå en aning till överdrift. Vem är fortfarande vaken då? Eller har man gått upp då? För att ringa och väcka? Och varför vaknar jag? Stirrar mig blind på telefonen, aningens förvirrad. Men varför?
Dessutom har jag liksom varit befriad från dessa händelser under en väldigt lång tid. Senast var nog under nollningen. Och gången innan det var det också jättelänge sen. Jag trodde nästan att det var något som aldrig skulle återkomma. Att det var över. Jag var nöjd över det.
Funny Fact: I hemoglobin finns det järn. Det är järnet i hemoglobinet som håller i syremolekylerna på plats i erytrocyterna. Därför måste man äta massor av kött, kött, kött för att inte få järnbrist och sen anemi och sen syrebrist och sen dö! Man kan äta massor av bönor och spenat också. Eller blodpudding. Det är skitbilligt, bra för studenter. Jättegott med keso och lingonsylt till.
Så nu är jag vaken. Jag som skulle sova lite längre idag. Dags att somna om en stund.
Jag drömde så jäkla märkligt. Som vanligt.
Väl mött
Steal My Lines
Brutal pluggdag idag igen. Men nu känns det som att man kommer någonstans iallafall. Eller lite. Tror jag. Inbillar mig.
Bäst är att Emelie har med sig världens godaste muffins. Asgott.
Vi åker till v-dala för att inta tentan-kan-ta-sig-i-röven-öl. Sånt gillar vi, jag och mina vänner. Innan jag och Maja ska dra oss har min underbara bror, och tillika sambo, bakat en god kaka. Tvingar mig och Maja att smaka. Även den fantastiskt god.
V-dala. Första jag ser är Niklas. Han jobbar där tydligen. Jag bli glaaad, har inte sett han på år och dar. Varför sviker han Orvars för? Inser sedan att alla härlig stammisar från Orvars sitter där inne. Fler kommer. Lill-Schulman och den långa dryga. Gubbarna hänger där även dom. Jörgen ansluter sig till Dryga-killar-som-alltid-ska-va-asjobbiga-gänget. Sen kommer Schulman. Har svårt att hålla mig för skratt. Men okej. Klart han hänger på en annan studentkrog och försöker, på sitt patetiska sätt, ragga lammkött när Orvars har stängt. Han är sjukt märklig.
Funny fact: När hemoglobinet är helt mättat med syre får de, och då även erytrocyterna, en ljusröd nyans. Därför är arteriellt blod ljusare än venöst.
Tillochmed Erika var med ikväll. Det gjorde mig glad. Nu lovade hon faktiskt att hon skulle komma upp till mig imorgon och plugga. Då SKA hon tamigfasen göra det också. Gillar Erika!
Drack rödvin på v-dala och kände mig otroligt vuxen. Egentligen drack jag rödvin bara för att martin sa att jag såg så ung och menlös ut. Och att Maja såg mognare och mer sofistikerad ut än mig. Hon är faktiskt en och en halv månad yngre!!!
Kom hem. Hade ett alldeles för kort telefonsamtal, men det är väl sånt man får ta antar jag. Kan ju kanske inte ha telefonkonferens i två timmar varje kväll liksom. Eller?
Låter bli att plugga ikväll och kollar på mina bortglömda Vampires-avsnitt. Bra skit.
Väl mött
Bäst är att Emelie har med sig världens godaste muffins. Asgott.
Vi åker till v-dala för att inta tentan-kan-ta-sig-i-röven-öl. Sånt gillar vi, jag och mina vänner. Innan jag och Maja ska dra oss har min underbara bror, och tillika sambo, bakat en god kaka. Tvingar mig och Maja att smaka. Även den fantastiskt god.
V-dala. Första jag ser är Niklas. Han jobbar där tydligen. Jag bli glaaad, har inte sett han på år och dar. Varför sviker han Orvars för? Inser sedan att alla härlig stammisar från Orvars sitter där inne. Fler kommer. Lill-Schulman och den långa dryga. Gubbarna hänger där även dom. Jörgen ansluter sig till Dryga-killar-som-alltid-ska-va-asjobbiga-gänget. Sen kommer Schulman. Har svårt att hålla mig för skratt. Men okej. Klart han hänger på en annan studentkrog och försöker, på sitt patetiska sätt, ragga lammkött när Orvars har stängt. Han är sjukt märklig.
Funny fact: När hemoglobinet är helt mättat med syre får de, och då även erytrocyterna, en ljusröd nyans. Därför är arteriellt blod ljusare än venöst.
Tillochmed Erika var med ikväll. Det gjorde mig glad. Nu lovade hon faktiskt att hon skulle komma upp till mig imorgon och plugga. Då SKA hon tamigfasen göra det också. Gillar Erika!
Drack rödvin på v-dala och kände mig otroligt vuxen. Egentligen drack jag rödvin bara för att martin sa att jag såg så ung och menlös ut. Och att Maja såg mognare och mer sofistikerad ut än mig. Hon är faktiskt en och en halv månad yngre!!!
Kom hem. Hade ett alldeles för kort telefonsamtal, men det är väl sånt man får ta antar jag. Kan ju kanske inte ha telefonkonferens i två timmar varje kväll liksom. Eller?
Låter bli att plugga ikväll och kollar på mina bortglömda Vampires-avsnitt. Bra skit.
Väl mött
To Be Reborn Again.
Finns inget som startar dagen så bra som när man lyssnar på lite östgötska. Förgyller hela dagen. Kan liksom inte bli dåligt nu. Kommer klara av att sitta still i köket och plugga hela dagen. Jag känner det. Östgötskan värmde.
Funny fact: Hemoglobinet i erytrocyterna kan bära fyra syremolekyler var. I 100 ml blod transporteras ca 20 ml syre.
Man kanske borde flytta till Norrköping eller Linköping. Då skulle man va glad hela tiden. Varje dag.
Idag borde Erika faktiskt komma upp, nu när hon har kommit hem.
Väl mött
Funny fact: Hemoglobinet i erytrocyterna kan bära fyra syremolekyler var. I 100 ml blod transporteras ca 20 ml syre.
Man kanske borde flytta till Norrköping eller Linköping. Då skulle man va glad hela tiden. Varje dag.
Idag borde Erika faktiskt komma upp, nu när hon har kommit hem.
Väl mött
She walks through her sunken dream
Ibland måste man prova på lite nya saker. Ibland är det värt det. Absolut.
Tog en iskall promenad imorse. Spanade in det omtalade skidspåret som Clara berättade om. Men alltså, helt ärligt. Såhär långt söderut verkar dom inte veta vad en skoter är för något. Ska man använda dom till att göra skidspår? -Jag fattar inte...
Dom har typ spårat själva, med skidor. Det går ju inte att åka i. Jag tror nog att jag får göra som jag tänkte från början. Spinning varje dag och åka hem till Falun en helg och köra skidåkning dygnet runt. För jag kommer inte lära mig valla skidor, valla skidor, ta mig ut till spåret och försöka ta mig runt när det inte är ordentligt spårat. Inte värt.
Funny fact: Om man lägger alla erytrocyterna, som finns i en vuxen människa, på en lång rad blir det raden väldigt lång. Den blir så lång att den går FEM (5) varv runt jorden. Vid ekvtorn. Det är aslångt. Närmare bestämt 200 000 kilometer, ungefär.
Har suttit hos Maja hela dagen. Pluggat, pluggat, pluggat. Hur ska allt gå in? Och varför är vissa föreläsare dumma i huvudet och bara berättar om en massa statistik? Ovärt vetande. Blir så trött på lappskrivande, kolla upp saker, försöka förstå sina gamla anteckningar och så vidare.
Hoppas Erika kommer hem snart så jag kan gå ner till henne och fika en stund istället. Orkar inte att pärmen och papprerna och böckerna stirrar sådär argt på mig. sluuutaråå!
Väl mött.
Tog en iskall promenad imorse. Spanade in det omtalade skidspåret som Clara berättade om. Men alltså, helt ärligt. Såhär långt söderut verkar dom inte veta vad en skoter är för något. Ska man använda dom till att göra skidspår? -Jag fattar inte...
Dom har typ spårat själva, med skidor. Det går ju inte att åka i. Jag tror nog att jag får göra som jag tänkte från början. Spinning varje dag och åka hem till Falun en helg och köra skidåkning dygnet runt. För jag kommer inte lära mig valla skidor, valla skidor, ta mig ut till spåret och försöka ta mig runt när det inte är ordentligt spårat. Inte värt.
Funny fact: Om man lägger alla erytrocyterna, som finns i en vuxen människa, på en lång rad blir det raden väldigt lång. Den blir så lång att den går FEM (5) varv runt jorden. Vid ekvtorn. Det är aslångt. Närmare bestämt 200 000 kilometer, ungefär.
Har suttit hos Maja hela dagen. Pluggat, pluggat, pluggat. Hur ska allt gå in? Och varför är vissa föreläsare dumma i huvudet och bara berättar om en massa statistik? Ovärt vetande. Blir så trött på lappskrivande, kolla upp saker, försöka förstå sina gamla anteckningar och så vidare.
Hoppas Erika kommer hem snart så jag kan gå ner till henne och fika en stund istället. Orkar inte att pärmen och papprerna och böckerna stirrar sådär argt på mig. sluuutaråå!
Väl mött.
"Jag har den där Eisenhowers..."
Kommer till friskis kvart i sex. Precis i samma sekund som jag drar kortet i kortläsaren inser jag att det är ju det här passet som jag hatar. Vaför har jag bokat in mig på det igen? Det är så fantastiskt skönt att leva med Alzheimers. (Eller "den där Eisenhower" som Raúl skulle ha sagt)
Kommer in på passet och det går ett par låtar. Sedan inser jag att det är julschema, så det är inte alls mitt hatpass. Det är dessutom en helt annan tjej som leder passet. Helt andra låtar. Ett bra pass.
I slutet av passet spelar hon den där låten, den som jag hörde förut. För jag har varit på hennes pass en gång förut! Haha. Just det, Minnet! Alzheimers, pfft. Jag har ju visst bra minne.
Glömmer dock lika fort den där frasen på två ord som jag antar att låten heter, för han som sjunger, sjunger dom två orden ganska mycket. Den är så bra den där låten.
HALSBANDET!
Fanhelvettesjävlaskit, hurkanjagvasåfantastisktklantig att jag glömmer världens bästa halsband?! Tappar det på friskis & svettis där alla är klåfingriga. Kommer aldrig mer se mitt halsband. Letar förtvivlat igenom väskan, jackfickorna, skorna, ruskar vartenda pagg. Inget halsband. Alzheimers!
Jag gick ju tillochmed tillbaka till skåpet för att det kändes som att jag hade glömt nåt. Sådär som jag alltid tror.
Skjut mig, skjut mig, skjut mig! Skjut mig i magen med något som får mig att plågas. Dö långsamt. Man tappar inte bort sitt bästa halsband som man haft typ varje dag sen man va fjorton. Min vackra halsband som är jag.
Ringer friskis och håller tummarna.
Någon riktigt vänlig själ har lämnat in mitt halsband, det finns där. Det väntar på mig. Jag blir så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Livet får åter en mening.
Underar lite smått om det beror på min vilja att undfly pluggandet eller min nyfunna motivation till att blogga som har gjort att jag skrvit tre inlägg denna årets första måndag.
Jag misstänker att det är en kombination av båda. Det finns så mycket tentapugg att undvika, att rymma i från. Samtidigt finns det , helt plötsligt, en helt ny mening med bloggandet. Jag har så mycket jag vill berätta. Så mycket som jag sitter och håller på. Det kommer bli storslaget.
Väl mött
Kommer in på passet och det går ett par låtar. Sedan inser jag att det är julschema, så det är inte alls mitt hatpass. Det är dessutom en helt annan tjej som leder passet. Helt andra låtar. Ett bra pass.
I slutet av passet spelar hon den där låten, den som jag hörde förut. För jag har varit på hennes pass en gång förut! Haha. Just det, Minnet! Alzheimers, pfft. Jag har ju visst bra minne.
Glömmer dock lika fort den där frasen på två ord som jag antar att låten heter, för han som sjunger, sjunger dom två orden ganska mycket. Den är så bra den där låten.
[Funny fact: De supersöta små erytrocyterna har ingen cellkärna. Inte heller några mitokondrier eller ribosomer. Supersmart lösning av erytrocyten. För i erytrocyten finns hemoglobin som transporterar syret från lungorna och ut till kroppens alla celler. När det inte finns någon cellkärna, några ribosomer eller mitokondrier, så förbrukas inte syret som hemoglobinet ska transportera. Jättebra, för då blir det mer syre till som stora och starka cellerna, som bygger upp kroppen.]
När jag kommer hem och har duschat ska jag ta på ming halsbandet igen.HALSBANDET!
Fanhelvettesjävlaskit, hurkanjagvasåfantastisktklantig att jag glömmer världens bästa halsband?! Tappar det på friskis & svettis där alla är klåfingriga. Kommer aldrig mer se mitt halsband. Letar förtvivlat igenom väskan, jackfickorna, skorna, ruskar vartenda pagg. Inget halsband. Alzheimers!
Jag gick ju tillochmed tillbaka till skåpet för att det kändes som att jag hade glömt nåt. Sådär som jag alltid tror.
Skjut mig, skjut mig, skjut mig! Skjut mig i magen med något som får mig att plågas. Dö långsamt. Man tappar inte bort sitt bästa halsband som man haft typ varje dag sen man va fjorton. Min vackra halsband som är jag.
Ringer friskis och håller tummarna.
Någon riktigt vänlig själ har lämnat in mitt halsband, det finns där. Det väntar på mig. Jag blir så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Livet får åter en mening.
Underar lite smått om det beror på min vilja att undfly pluggandet eller min nyfunna motivation till att blogga som har gjort att jag skrvit tre inlägg denna årets första måndag.
Jag misstänker att det är en kombination av båda. Det finns så mycket tentapugg att undvika, att rymma i från. Samtidigt finns det , helt plötsligt, en helt ny mening med bloggandet. Jag har så mycket jag vill berätta. Så mycket som jag sitter och håller på. Det kommer bli storslaget.
Väl mött
I Told You To Be Patient
Motivationen, motivationen, motivationen!
Var är den. Var är diciplinen? Var är min gamla kunskap? JAg har ju faktiskt redan läst det här. Jag ska kunna det. Det borde liksom inte vara som att börja om från noll. Eller hur?
Har iallafall lämnat in etiken. Har skrivit lappar på diabetes. Börjat gå igenom dom andra lapparna. Men det är så mycket. Det finns för många sjukdomar. Folk mår inte bra. Kan dom inte bara vara friska?
Funny Fact: Erytrocyterna har en mycket vacker form. Dom är inåtbuktande på båda sidorna. Detta gör att dom får en mycket stor yta, trots att dom är så himla små. Och då blir gasutbytet asbra. Dom är bara 7 mikrometer i diameter. Den fina formen gör att dom kan böja sig lite och pressa sig genom dom yttepyttesmå kapillärerna.
Allvarligt. Egentligen borde jag ju kunna klara tentan utan att plugga denna gång, eller hur?
Finns massa annat skoj man kan göra ju. Typ hänga, kolla på film, träna, internet. you name it.
Och praktiska prov. Okej, på onsdag ska jag nog hänga på bmc. faktiskt. Annats kommer jag ju bara bli distraherad, som nu.
Tentaplugg for life.
Jag tänker för mycket på annat.
Väl mött
Var är den. Var är diciplinen? Var är min gamla kunskap? JAg har ju faktiskt redan läst det här. Jag ska kunna det. Det borde liksom inte vara som att börja om från noll. Eller hur?
Har iallafall lämnat in etiken. Har skrivit lappar på diabetes. Börjat gå igenom dom andra lapparna. Men det är så mycket. Det finns för många sjukdomar. Folk mår inte bra. Kan dom inte bara vara friska?
Funny Fact: Erytrocyterna har en mycket vacker form. Dom är inåtbuktande på båda sidorna. Detta gör att dom får en mycket stor yta, trots att dom är så himla små. Och då blir gasutbytet asbra. Dom är bara 7 mikrometer i diameter. Den fina formen gör att dom kan böja sig lite och pressa sig genom dom yttepyttesmå kapillärerna.
Allvarligt. Egentligen borde jag ju kunna klara tentan utan att plugga denna gång, eller hur?
Finns massa annat skoj man kan göra ju. Typ hänga, kolla på film, träna, internet. you name it.
Och praktiska prov. Okej, på onsdag ska jag nog hänga på bmc. faktiskt. Annats kommer jag ju bara bli distraherad, som nu.
Tentaplugg for life.
Jag tänker för mycket på annat.
Väl mött
Winter in Lexington.
Stalkertjejen ljög. Jag hoppas att hon tar sitt förnuft till fånga och ser till att leverera det hon har lovat.
Hon kan ju faktiskt inte hålla på och ringa mig, jaga mig med blåslampa. Rena häxjakten. Tvinga på mig saker och sedan bara strunta i att leva upp till mina förväntningar.
Jag och min käre sambo tog det mogna beslutet att som vuxna människor fortsätta att ha en morgontidning. Man måste ju trots allt få lösa en sudoku på morgonen, annars kommer dagen aldrig igång.
Iallafall. Hon ringde och ringde och ringde, men jag svarade inte för jag jobbade och jobbade och jobbade. Tillslut fick hon tag på mig, och frågade om jag ville betala den obcsena summan på 1500 kr för att fortsätta få min UNT varje morgon i ett års tid.
åååkej då sa jag. Vi kör. Tidningen skulle börja komma den tredje januari.
Det är idag. Men inte fan har jag fått någon tidning. Vad ska jag nu göra när jag äter min frukost? Ska jag bara lyssna på morgonpasset och glo in i väggen.
Jag vill ha min tidning!! Får helt enkelt återanvända tidningen från julafton ett tag till då...
Funny fact: Erytrocyterna lever i ungefär 120 dagar, sedan bryts de ner av makrofagerna i mjälten.
Väl mött.
Hon kan ju faktiskt inte hålla på och ringa mig, jaga mig med blåslampa. Rena häxjakten. Tvinga på mig saker och sedan bara strunta i att leva upp till mina förväntningar.
Jag och min käre sambo tog det mogna beslutet att som vuxna människor fortsätta att ha en morgontidning. Man måste ju trots allt få lösa en sudoku på morgonen, annars kommer dagen aldrig igång.
Iallafall. Hon ringde och ringde och ringde, men jag svarade inte för jag jobbade och jobbade och jobbade. Tillslut fick hon tag på mig, och frågade om jag ville betala den obcsena summan på 1500 kr för att fortsätta få min UNT varje morgon i ett års tid.
åååkej då sa jag. Vi kör. Tidningen skulle börja komma den tredje januari.
Det är idag. Men inte fan har jag fått någon tidning. Vad ska jag nu göra när jag äter min frukost? Ska jag bara lyssna på morgonpasset och glo in i väggen.
Jag vill ha min tidning!! Får helt enkelt återanvända tidningen från julafton ett tag till då...
Funny fact: Erytrocyterna lever i ungefär 120 dagar, sedan bryts de ner av makrofagerna i mjälten.
Väl mött.
Prövar något nytt
Idag har det åter varit en av de där söndagarna som jag vill ta bort från mit liv. Jag mår inte bara psykiskt, utan även fysiskt dåligt av att gå till jobbet. Har fått ett blåmärke på knäet. Och fler rivsår på smalbenen. Båda denna gång. Inga skärsår idag. Jag ser det som ett framsteg.
Imorgon måste jag ringa till Ylva på onkologen och be på mina bara (och numer blåa) knän om att få jobba där.
Snällaråå! Karin tyckte att jag var jätteduktig ju, det sa hon iallafall. Snälla, snälla, snälla! Jag kan väl få jobba häääär?
Så ska jag ringa och säga. Hon kommer anställa mig direkt.
Hängt hos Maja och "pluggat". Vi är så bra på det. Mest popcorn och te. Och dessutom en massa popcornkärnor samt vår egen version av rysk roulette. Kom dock på en massa saker som jag måste ta tag i. Etiken ska in den femte, tentan är om en vecka. Praktiska prov har jag tagit reda på exakt vilken dag jag har, men vet inte helt säkert vad det är på. Bör kontrolleras.
Funny fact: De röda blodkropparna i blodet kallas erytrocyter. En vuxen människa har 25 biljoner erytrocyter.
Imorgon tar vi tag i den nya livet.
För som Jocke så vist sa, vecka ett börjar ju faktiskt på måndag. Detta betyder att man har haft helgen på sig att ladda inför imorgon, då mitt lite nyare, litte bättre liv ska påbörjas. (jag vet att jag kommer börja morgondagen med att inte alls tvätta som jag har tänkt.)
Imorgon börjar tentaplugget!
Åååh! Tagga till nu. En vecka av total avskärmning från omvärlden. Jag, böckerna och mina anteckningar.
Plugga = livet
Väl mött
Imorgon måste jag ringa till Ylva på onkologen och be på mina bara (och numer blåa) knän om att få jobba där.
Snällaråå! Karin tyckte att jag var jätteduktig ju, det sa hon iallafall. Snälla, snälla, snälla! Jag kan väl få jobba häääär?
Så ska jag ringa och säga. Hon kommer anställa mig direkt.
Hängt hos Maja och "pluggat". Vi är så bra på det. Mest popcorn och te. Och dessutom en massa popcornkärnor samt vår egen version av rysk roulette. Kom dock på en massa saker som jag måste ta tag i. Etiken ska in den femte, tentan är om en vecka. Praktiska prov har jag tagit reda på exakt vilken dag jag har, men vet inte helt säkert vad det är på. Bör kontrolleras.
Funny fact: De röda blodkropparna i blodet kallas erytrocyter. En vuxen människa har 25 biljoner erytrocyter.
Imorgon tar vi tag i den nya livet.
För som Jocke så vist sa, vecka ett börjar ju faktiskt på måndag. Detta betyder att man har haft helgen på sig att ladda inför imorgon, då mitt lite nyare, litte bättre liv ska påbörjas. (jag vet att jag kommer börja morgondagen med att inte alls tvätta som jag har tänkt.)
Imorgon börjar tentaplugget!
Åååh! Tagga till nu. En vecka av total avskärmning från omvärlden. Jag, böckerna och mina anteckningar.
Plugga = livet
Väl mött
I've Got Nothing For You
Jag blev rätt sadface när Maja strax innan nyår sa att hon inte hade kommit in på distanskursen vi skulle läsa till våren, det var jag, Maja och Johanna. Hon var första reserv. Därför beslutade jag och Johanna att vi skulle försöka kicka ut nån från kursen, så Maja kunde börja. Inge kul att läsa distanskurs om inte alla får va med.
Alla Ska Med
Jag hade tidigare samma dag sett att jag fått mail från studera, men gick inte in och kollade eftersom jag hade kommit in på första antagningen. Skönt att man var en pluggis på gymnasiet liksom.
Jag hade dessutom under julen fått ett litet kort från Linnéuniversitetet, där kursen hålls. Dom tyckte det var kul att jag sökt en kurs på deras skola.
Igårkväll tänker jag att jag nog ska gå in på studera och kolla lite. Man kanske kan se när kursen börjar, komma in på den på studentportalen, kolla om man ska ha nån bok, duvet.
Klickar mig in på mina sidor och visa antagningsbesked.
Antagningsbesked 2: STRUKEN
Vad fan är det här? Vad hände nu? Hur har detta gått till?
Du har blivit struken från kursen pga att du svarat nej, eller inte svarat alls.
Jag är så jävla dum i huvet. Klantig och osmidig. Korkad och en idiot.
När man får ett mail från studera så står det typ femhundra gånger att man måste gå in och svara ja på antagningsbeskedet för att få va med och behålla sin plats.
På studera står det också typ femtioelva gånger att man måste gå in och svara ja.
Ändå missar jag att göra det.
Skönt att man är duktig.
Inget extraplugg för mig i vår då... Johanna kanske kan ha privatlektioner med mig sen..
buuhuu!!
Väl mött
Alla Ska Med
Jag hade tidigare samma dag sett att jag fått mail från studera, men gick inte in och kollade eftersom jag hade kommit in på första antagningen. Skönt att man var en pluggis på gymnasiet liksom.
Jag hade dessutom under julen fått ett litet kort från Linnéuniversitetet, där kursen hålls. Dom tyckte det var kul att jag sökt en kurs på deras skola.
Igårkväll tänker jag att jag nog ska gå in på studera och kolla lite. Man kanske kan se när kursen börjar, komma in på den på studentportalen, kolla om man ska ha nån bok, duvet.
Klickar mig in på mina sidor och visa antagningsbesked.
Antagningsbesked 2: STRUKEN
Vad fan är det här? Vad hände nu? Hur har detta gått till?
Du har blivit struken från kursen pga att du svarat nej, eller inte svarat alls.
Jag är så jävla dum i huvet. Klantig och osmidig. Korkad och en idiot.
När man får ett mail från studera så står det typ femhundra gånger att man måste gå in och svara ja på antagningsbeskedet för att få va med och behålla sin plats.
På studera står det också typ femtioelva gånger att man måste gå in och svara ja.
Ändå missar jag att göra det.
Skönt att man är duktig.
Inget extraplugg för mig i vår då... Johanna kanske kan ha privatlektioner med mig sen..
buuhuu!!
Väl mött
Last Nite
Vi åt och drack en massa och hade jättetrevligt. Martin och Clara och Johan och jag. Vilket gäng!
Fördrink
Vi drack fantastisk fin champagne
Förrätt ett
Rödbetor med chèvre på en bädd av ruccola, serverad med pinjenötter och honung
Förrätt två
Vitlöksgratinerad hummer
Huvudrätt ett
Hjortracks med palsternackspuré, rödvinsås och svamp
Efterrätt
Vi flamberade bärfyllda crêps i rom.
Martin gillade att elda, och fortsatte med att elda baileys.
Vi var fina och fulla och glada allihopa.
Man kan tro att jag drack rödvin, men egentligen så posar jag bara.
Vi åt även en huvudrätt nummer två. En mycket god ädelost- och pestolax med ungsstekt potatis, men den var inte så photogenique så att säga...
Väl mött
Fördrink
Vi drack fantastisk fin champagne
Förrätt ett
Rödbetor med chèvre på en bädd av ruccola, serverad med pinjenötter och honung
Förrätt två
Vitlöksgratinerad hummer
Huvudrätt ett
Hjortracks med palsternackspuré, rödvinsås och svamp
Efterrätt
Vi flamberade bärfyllda crêps i rom.
Martin gillade att elda, och fortsatte med att elda baileys.
Vi var fina och fulla och glada allihopa.
Man kan tro att jag drack rödvin, men egentligen så posar jag bara.
Vi åt även en huvudrätt nummer två. En mycket god ädelost- och pestolax med ungsstekt potatis, men den var inte så photogenique så att säga...
Väl mött
Getting better and better, from now on
Åh vilken kväll det blev.
Vacker som en dag, allihopa. Finklädda till tänderna. Jag, Johan, Martin och Clara. Fint folk, fin dricka och fin mat.
Champagne, vin, rödbetor med chevre, hummer, hjortracks, lax och romflamberade crepes. Mer champagneliknande bubbel och mer vin.
Åh det var så gott och så fantastiskt trevligt och vi var så snälla mot varandra hela tiden. Det var det bästa. Ingen var det minsta elak. Inte ens på skämt. För vi är snälla människor.
Eller är vi det? (nej, det är vi inte för vi var bara elaka mot varandra. Fast på skämt! för vi tycker om varandra. Faktiskt)
Och vi var så himla finklädda allihopa!
Höll dock på att missa tolvslaget helt. Jag och Johan tyckte tydligen att det var en bra ide att försöka cykla till ekonomikum, men se det gick inte. För det var tydligen ingen som ville jobba med att ploga där runt 23.15 på nyårsafton. Märkligt. Vi fyra pulsade heeeela vägen i snöstorm. Vi tog oss inte fram assnabbt. Mötte två killar som hade samma problem som oss, men dom var liiite snabbare än oss. Dom sprang typ. Vilket vi också blev tvugna att göra efter ett tag. Jag ramlade bara några gånger. Fick cykeln över mig och så, men jag landade mjukt. Inga blåmärken här inte. (Detta ska dock inte sägar med säkerhet, har inte hunnit inspektera hudkostymen ordentligt än. Kan mycket väl finnas ett antal skråmor.)
Vi hann iallafall till tolvslaget.
Raketer, champagnesubstitut och snöstorm. Så som det ska va på nyår. Finfnt.
Fick äntligen komma in i en varm lägenhet. Tröttnade rätt fort. men det var naaajs häng. Beslutade rätt tidigt att bege mig. Precis som de övriga från Fab four.
Insåg att jag inte skulle komma en meter om jag skulle ta mig hem och samtidigt få med mig cykeln. Den blev övergiven där vid ekonomikum. Vilket betyder att jag måste ta mig dit och hämta den. Balle.
Var smart och ringde taxi, men dom jävlarna svarade inte ens. Bara att börja gå. Och varför hade jag inte snöskor?!
Kom hem tillslut. Nöjd med kvällen ändå.
Trött och sliten tjej ska ta tag i det nya året. På måndag. För 2011 ska bli året då jag är lite bättre än förra året. Lycka till!
Nu borde jag ta tag i mig själv och gå och hämta min cykel och hoja hem till Lotta. Borde.
Väl mött.
Vacker som en dag, allihopa. Finklädda till tänderna. Jag, Johan, Martin och Clara. Fint folk, fin dricka och fin mat.
Champagne, vin, rödbetor med chevre, hummer, hjortracks, lax och romflamberade crepes. Mer champagneliknande bubbel och mer vin.
Åh det var så gott och så fantastiskt trevligt och vi var så snälla mot varandra hela tiden. Det var det bästa. Ingen var det minsta elak. Inte ens på skämt. För vi är snälla människor.
Eller är vi det? (nej, det är vi inte för vi var bara elaka mot varandra. Fast på skämt! för vi tycker om varandra. Faktiskt)
Och vi var så himla finklädda allihopa!
Höll dock på att missa tolvslaget helt. Jag och Johan tyckte tydligen att det var en bra ide att försöka cykla till ekonomikum, men se det gick inte. För det var tydligen ingen som ville jobba med att ploga där runt 23.15 på nyårsafton. Märkligt. Vi fyra pulsade heeeela vägen i snöstorm. Vi tog oss inte fram assnabbt. Mötte två killar som hade samma problem som oss, men dom var liiite snabbare än oss. Dom sprang typ. Vilket vi också blev tvugna att göra efter ett tag. Jag ramlade bara några gånger. Fick cykeln över mig och så, men jag landade mjukt. Inga blåmärken här inte. (Detta ska dock inte sägar med säkerhet, har inte hunnit inspektera hudkostymen ordentligt än. Kan mycket väl finnas ett antal skråmor.)
Vi hann iallafall till tolvslaget.
Raketer, champagnesubstitut och snöstorm. Så som det ska va på nyår. Finfnt.
Fick äntligen komma in i en varm lägenhet. Tröttnade rätt fort. men det var naaajs häng. Beslutade rätt tidigt att bege mig. Precis som de övriga från Fab four.
Insåg att jag inte skulle komma en meter om jag skulle ta mig hem och samtidigt få med mig cykeln. Den blev övergiven där vid ekonomikum. Vilket betyder att jag måste ta mig dit och hämta den. Balle.
Var smart och ringde taxi, men dom jävlarna svarade inte ens. Bara att börja gå. Och varför hade jag inte snöskor?!
Kom hem tillslut. Nöjd med kvällen ändå.
Trött och sliten tjej ska ta tag i det nya året. På måndag. För 2011 ska bli året då jag är lite bättre än förra året. Lycka till!
Nu borde jag ta tag i mig själv och gå och hämta min cykel och hoja hem till Lotta. Borde.
Väl mött.
