klyftigatankar

Befinner mig äntligen på den mjuka mattan på det fantastiska golvet hemma hos den underbara Nora.
Tentan är avklarad, med bravur of course, och nu bara väntar jag på att bli serverad vin och ost och kex.
Jag har haft det sämre.
Ett efterlängtat lov.
Nu är jag ledig och fri. Snart är jag även full och glad!

Väl mött

Johanna och Em kom hit och pluggade. Och jag blir bara så jävla rastlös, trött och oengagerad så fort vi ska sätta igång och diskutera och konferera om vad som händer i kroppen vid trauma, vad man ska göra och inte göra och vem man ska hjälpa först.
Jag vill inte, kan inte, och tycker inte om det.
Vill inte alls skriva den här tentan. Vill inte plugga mer, för jag tar inte in nåt mer. Känns som att det får bära eller brista. Det jag redan kan, det kan jag. Och det jag inte kan kommer jag inte lära mig, vill inte lära mig.
Vill inte lära mig att prioritera på en skadeplats, för jag ska inte jobba på ambulansen, så jag tänker inte behöva välja vem som ska leva och vem som ska dö. Kommer alltid arbeta på ett sjukhus, på en iva-avdelning, där patienten hela tiden är uppkopplad och det finns hur mycket personal och grejor som helst. Så vill jag ha det.

Blev rastlös och vi gav upp rätt tidigt. Gick ut i solen (som gick ner samma sekund jag kom ut) och efter min promenad som skulle rensa hjärnan från allt rövpluggande, kände jag mig bara mer perplex och knäpp. (Fast jag blev glad för jag gick på ställen där jag inte gått förut, och det var fint. Och jag såg en pojk som såg ut som Nils Karlson Pyssling. Sött) Man vet inte längre vad man ska tycka och tänka. En (något för lång) powernap, ett skivstångspass, 15 mackor och terapisamtal med emelie och maja. Sen så känns det lite bättre.

Det enda är att det är en till dag av rövpluggande innan rövtentan är över.
Jag längtar till torsdag kväll. Längtar till stockholm och ingen ångest whatsoever. Bara Nora, vin och golvhäng.

Dessutom inser jag faktiskt att jag verkligen, verkligen borde ta kontakt med någon slags riktig sjukgymnast, eller en idrottsskadeläkare eller vadsomhelst. Pallar inte att konstant ha ont och typ gråta varje gång jag försöker röra mig. Varför har jag coxartros och ledförslitningar vid 22 års ålder? Varför har jag idrottsskador när jag blott är en simpel motionär?

Ska nog lägga mig i sängen och tröstshoppa på cdon.

Väl mött

Jag har blivit kär och förälskad. Kommer aldrig hitta nån som är bättre.
Min kärlek heter Astrid, är ett och ett halvt år och fiser under köksordet.
Vill ha henne som min egen. Kommer förmodligen hundnappa henne vid tillfälle.

Hur kan man undgå att bli förälskad i den här lilla pärlan?!

Julstämning längs älven...

...och all snö!

Julklappar, ska man skratta eller gråta?

Popcorn till middag kanske...?

Väl mött

FÄRDIGJOBBAD!
Äntligen lite jullov på riktigt, i knappa 24 timmar. Sen måste jag nog börja plugga igen, om jag inte ska drabbas av akut tentaångest. Vilket jag kommer göra ändå
Har fått trycksår på näsan efter 8 timmar med andningsmask. Ätit ännu mer julbord och chokladasksgodis. Kollat massa mer på jultv.
Bra jobbdag.

Nu ska jag äntligen få återförenas med familjen och julmysa lite. Mot norduppland och världens bästa släkt!

Byter sida på benan/luggen för att liva upp stämningen lite. Känner mig dock lite sned

Väl mött

Kom till jobbet 13.45 och möttes av förvånade blickar och uppspärrade ögon. "fick dom inte tag på dig? vi har ringt dig flera gånger"
Jag såg att dom hade ringt, men jag antog att de bara ville tjata på mig att komma in tidigare. Det ville/orkade/hann inte jag. "Vi tänkte att du kunde få va ledig idag, för vi är så många."
Hade ju vart najs att få va ledig på självaste julaftonskvällen.......

Sen kom jag fram till att de va en dålig idé att va ledig. Hela familjen är ju på annan ort och dom jag känner som är kvar i stan är ju rätt upptagna med annat. Så hade jag varit ledig hade jag förmodligen legat i fosterställning i soffan, samt tröstätit min vikt i allt som går att hitta i kylen/frysen/skåpet.
En julaftonskväll iklädd full skyddsutrustning samt inlåst på isoleringssal var ett bättre alternativ. Har kollat på samtliga julprogram, ätit ett fantastiskt julbort och moffat i mig en hel del choklad, samt mina underbart goda saffransefterrätter. (går förmodligen att spåra saffran i mitt blod i ett halvår framöver) Allt detta har jag gjort och samtidigt tjänat in ca 350 kr i timmen.
Jag gillar mitt jobb.

Åkte hem till Maja och julfikade och busade lite.
Imorrn får jag äntligen åka hem till morbror och träffa hela släkten, äta mer julmat och julgodis och julfika. Spela spel, dricka glögg och öppna julklappar.
Ska bara spendera åtta och en halv timme på isoleringssal i full skyddsmundering först. (för 350 kr timmen)
HURRA!

God Jul och Väl Mött!

Har spenderat dagen i ett andningsskydd. Och kommer så göra hela julen. På akademiska sjukhuset tillämpar man nämligen samma princip som vid andra världskriget. Skicka in de unga först, så de får ta största smällen. Alltid jag som får de mest supersmittade patienterna med hyperresistenta bakterier och livsfarliga virus. Slår aldrig fel.
Jag är inte bitter.

Råkade, i vanlig ordning, hetsäta julgodis när jag kom hem. Mår, i vanlig ordning, väldigt illa. Önskar, i vanlig ordning, att allt som skett efter 17.45 inte har hänt.
Jag är ledsen, ärade arbetskamrater, men jag har nallat alldeles för mycket av smeten. Det blir ingen efterrätt på julbordet. Och jag mår nog för illa för att ens orka ta mig till jobbet imorgon. baaaah!

Väl mött

ps. självklart blir det en alldeles fantastisk efterrätt till imorgon. två tillochmed.

Taggar inför juljobbarhelg. First in life
Taggar inför julbordet på lördag. folk kommer förmodligen avlida av min fantastiska efterrätt
Taggar inför att gå upp 05.15 imorgon. Det känns som en omöjlighet, samtidigt som jag nästan ser fram emot det. Gotta löv the life som landstingsanställd. allvarligt.

Paketerade in alla mina julklappar igår, och kommer precis som alltid att vinna VM i paketinslagning. För typ sjunde året i rad. Det är ingen idé att ni ens försöker. Inget kan slå mina fagra kreationer och kreativa klappar. Det är bara de extremt fyndiga och kluriga rimmen kvar, men det är ett senare projekt. Har ju typ hur lång tid som helst på mig!

Har precis öppnat årets första julklapp och ser redan fram emot att smutta i mig en kopp julklappste. Helst utan att spilla ut det över handen

Har från och med idag jullov från kirurgiboken, akutboken, traumatologiboken och annat nördigt tentaplugg. Helt utan ångest och skuldkänslor

Allt känns väldigt December 2010. Och jag hatar mig själv för att jag ens jämför. Det är bara idiotiskt, ty nu är inte alls som då. Det är bättre.

Jag och Maja beslutade idag att vi måste boka en resa. Vi måste åka bort, bort, bort, bort. Inte göra ett jävla skit. Bara ligga i en solstol och dricka paraplydrinkar och äta glass som kommer till oss så fort vi knäpper med fingrarna. Så ska vi ha det! Gärna resten av livet. (Vi ska ba skriva mastodonttenta, skriva C-uppsats, ta examen och jobba röven av oss en sommar. SEN kan vi ta semester.)
Alla som vill får följa med! Grekland i september.

Har spenderat mina sista slantar på SJ. Kult.

Väl mött

ps. hatar TURP, TURT, ERCP, EST, DIC, ARDS, SIRS, MEWS, PCI, ICP, CPP, MODS, ABCDE samt alla andra förtkortningar du kan komma på. Vill inte vara med längre.

ps 2. min hand läker så fantastiskt bra.

Finns inget bättre än att hetsäta fil och mackor till middag när man har bråttom iväg. Kletar snabt på något slags smink, gör sig anständig lite kvickt och sen sitter man iallafall och bara väntar.
Längtar efter mitt efterlängtade glöggmys. Bara massa julfika, glögg och mys och underbara människor.
Jag och min brännskadade hand känner oss lite mindre panikslagna idag än igår.
Det går frammåt.

Väl mött.

Efter tre och en halv timme på VG's träbänkar skriker jag bokstavligt talat efter lite citodon. Det gör så ont att jag vill dö. Lite citodon bara, ska det vara så svårt? Sandra hade sobril. "Det tar bort allt" Tackade nej och gick hem istället. Kul tjej. Ångrar mig nu.
Bör ju gå till nån läkare som kan hitta felet, ge mig citodon och operera bort allt som är fel.
Ringde mamma på vägen för att få lite bekräftelse och sympati. Men hon var på fest. Hur ofta händer det?
Uppmanade henne att dricka mer vin och la på. Kände att jag gjorde min plikt som God Dotter. Kvinnan måste få dricka vin och ha kul utan att hennes dotter ständigt ska ringa och beklaga sig. Hon bör ju iochförsig kunna fixa citodon åt mig. Jag är hundra procent säker på att det skulle hjälpa.
Dricker te utan mjölk och äter julgodis som substitut för en terapisession med min mor.
Gör en Hanna och spiller ut halva tekoppen över handen. Nu är den röd och öm och svullen.

Det är så himla synd om mig just nu. När är det inte det?

Väl mött.

Gick runt med panikångest hela dagen. Ville mest bara krypa in i min tröja och min sjal och gömma mig för omvärlden. Gick på spinning och blev glad. Tänkte inte på nånting alls. I 45 minuter. Klev av cykeln och den där känslan kom tillbaka igen. Som att nån har tagit en elvisp och vispat om i huvudet. Som att nån som väger tvåhundrakilo står på mitt bröst. Med fotbollsskor. Något som kryper i benen som kommer komma upp till min hjärna och äta sig in. Som en spindel. Exakt så känns det.
Hade jag inte varit träningsnarkoman hade jag nog krävt en hel del sobril. och citalopram. Eller så hade jag bara varit tjock.

Ska duscha och göra mig fräch och anständig och gå på middagsdejt med Johanna för att lindra min ångest. Mycket bra.

Väl mött!

Och glädjen som sprider sig i kroppen när man kommer hem och ens roomie har lämnat en överraskning i form av kvarglömda ljus i köket. Det luktar bränt och jag kom in i köket i sista stund! Pappas ord från när jag va liten liksom ekar i mitt huvud. Borde ju skälla ut nån för det här.
Det värsta är att det var ljusen i min adventsljusstake. De ljusen som jag minutiöst har bevakar och mätt med linjal för att de ska vara exakta och stegas uppåt i en vacker symmetri. Pallar inte när adventsljusen är skeva. Allt arbete är nu förgäves. För att nån klåfingrig jävel prompt skulle bränna ner mina ljus. (och även försöka bränna ner hela lägenheten)

Tar ilsket på mig raggsockorna och går och lägger mig.
Ser fram emot en nio-till-fyra-dag med enbart föreläsningar. Kult!

Väl mött

Hurra för mig!
Min spinningledarutbildning kommer inte krocka med min otroligt viktiga NKSE-tenta. Livspusslet går ihop igen. Kan bli både sjuksköterska och spinningledare på samma gång. Hjärta Friskis-Anna som fixar och donar så att jag kan va med. Underbar kvinna!

Hurra för mig!
Om tre dagar kommer min bror hem igen!

Väl mött

ps. har fått ett konto på friksis & svettis. Mitt användarnamn är Kerstin.Nordlander. norDlander??!! Är det ett hån?

Blir konstant besviken. Måste sluta upp med mina förhoppningar och förväntningar. Eller så är det bara för att jag är femton år in heart. Jag kanske hetsar upp mig i onödan. (vilket är något helt nytt för mig.......)

Måste sluta upp med att konstant baka julgodis när jag inte vill plugga. Kommer snart väga 200 kg. Jag lovar. (Måste bara baka klart mina pepparkakskolor med chokladöverdrag. Har ju lovat Gotland att hon ska få. Och jag vill ha. Sen ska jag sluta. Kan sluta när som helst. Inget konstigt.)

Känner mig duktig som bidrar med min kunskap, erfarenhet och personliga åsikter till att forskningen går framåt. Agerar därför försökskanin i en D-uppsats. En D-uppsats som handlar om exakt det som jag och emelie önskade skriva C-uppsats om. Nån jävel hann före... Trevlig jävel för övrigt.
Jag gjorde bra ifrån mig, hade rätt på alla frågorna. (enbart eftersom jag ingick i testgruppen och fått en massa massa information. höhö)

Väl mött

Var tvungen att blunda samtidigt som jag tryckte på skicka. Ville inte riktigt lämna in min nutritionsuppgift, men eftersom jag måste, så måste jag. Jag vill bara inte komplettera och göra om, för det var årets tråkigaste uppgift. Precis som alla andra. Hade ju nästan glömt bort den där, men så ringde Em mig igår och påminnde mig. Gav mig lite mer vardagsångest i mitt tentapuggande. Efter typ fjorton koppar te på två timmar känner jag mig dessutom lika uppvätskad som patienten i mitt patientfall. höhö

Kom på att om mindre än en månad måste vår projektplan vara godkänd. Och vi har verkligen inte ens bokat tid för att få den godkänd. Har inte ens haft någon kontakt med vår handledare. Känns det som att vi är redo? Som att vi har en plan? Som att vi är strukturerade?
Inte ett dugg.

Jag hoppar av och tar jullov. Jag bara gört.

Väl mött

Orkar inte tentaplugga mer. Det tar bara stopp. Det går inte in nåt mer bakom mitt söta, men mycket trötta och lite korkade pannben. Hur ska allt få plats? hur ska jag komma ihåg det som får plats? Hur? Hur? Hur?
Så jag tycker att julgodisbaka är en mycket bättre idé. Vad ska man annars pyssla med sådär runt halv elva-elva en tisdagkväll?
Inser att det enda jag skriver om är min triviala plugg-/vardagsångest, samt att jag bakar, äter upp mina bakverk och mår illa.
That's my life.

Men jag har verkligen kylen full med julgodis. Så vasägeru nurååh??!

väl mött

Känns bra. Jag har bara jobbat med skallskadade patienter i 10 månader. Då känns det jättebra att jag fortfarande, efter 3 timmars analyserande av kursbok och åhörarkopior, ändå inte riktigt greppar. Hur trög kan man vara? Känner mig värdelös och menlös.
Nyss kändes det bra. När jag tyckte att jag hade greppat allt det där med traumasvaret och alla kaskadsystem. Men sen dippade allt självförtroende när jag insåg att jag inte ens har koll på vad jag pysslar med på arbetstid. Och sen insåg jag att jag hade glömt bort allt jag nyss lärt mig om traumasvaret.
Vill inte va med och leka längre.
Och nu har kusin varit här och vi har frossat i julgodis. Jag mår illa. Ovanligt?

Kämpar på med skallskador en liten stund till. (För jag är så jävla nöjd över att jag ens pluggar)

Väl mött

Och för andra dagen i rad spräcker jag sönder dragkedjan på min väska. En annan väska. En som tidigare varit hel och fullständig. Så nu har jag verkligen ingen väska. Har helt enkelt för starka nypor för mitt eget bästa. Jag antar och tar för givet att det kostar väldigt mycket mer peningar att gå till en dragkedjeaffär och be dom fixa väskan än att bara köpa en helt ny.
Så nu är jag på jakt efter två väskor. En modell större, en modell mittimellan. När ska jag ha tid med det? Jag måste ju plugga. Och köpa julklappar. Dock lägger jag ju hellre mina pengar på saker till mig själv än saker till andra som ändå inte uppskattas.
Bitter tjej. Jag gillar julen, jag lovar. Och julklappar är jättekul och jättemysigt. Även att köpa till andra. jag lovar.

Dessutom har jag blivit lurad. Det blir inte alls bättre. Snarare tvärtom. Allt känns värre. Lögnare. Jag ger det till imorgon.

Väl mött

Han lovade mig en rejäl förändring. "Du kommer verkligen att känna skillnad. Allt kommer kännas så mycket bättre Det lovar jag"
Dag ett är påbörjad. Nu är det bara att vänta och se. Ljuger han eller har fel blir jag arg. För jag har ju lidit så otroligt mycket hittills.... eller...?

Lucia på tv. Det är så fint och mysigt. Jag vill också stå i nattlinne med stearin i håret och sjunga stämsång. När blir det min tur?

Väl mött

Det regnade i morse, vilket resulterade i att jag gick runt och va blöt och kall hela morgonen. Fast samtidigt svettig efter att ha tokcyklat upp för  hela sjukhusbacken i panik.
Min väska gick sönder helt. Jag har länge ignorerat det faktum att den är rätt trasig, men nu är den verkligen körd. Måste alltså leta upp en ny. Orkar inte.
Min älsklingsparfym i hela världen har utgått. Finns inte. Vad ska jag nu önska mig i juklapp? och framförallt, hur ska jag nu gå omkring och lukta?

Googlade lite och hittade vart jag kunde få tag på min favoritdoft, så jag antar att jag får köpa på mig fem flaskor eller nåt, så jag har... inga konstigheter.

Åkte hem till emelie på luciamys, och kände mig lite mer nöjd över livet. Obscena mängder bakverk och glögg är sånt som botar en rastlös själ. Pettson och findus och tomtemaskinen och världens bästa sällskap.
Nu är jag mätt och glad.

Men vart är min snö??
Det regnade när jag cyklade hem. Kall och blöt igen.

Väl mött

Jag och lotta tittade på fyrverkerierna och det var så fint att jag dog lite. Glitter överallt och fina färger. Jag hoppade och studsade av glädje och klappade händerna och hade ett konstant smajl. Jag var gladare och barnsligare än treåringen bredvid mig. Ville att det aldrig skulle ta slut. Jag vill ha mer fyrverkerier. Oftare. Jämt. Varje dag. Längtar redan till nästa år.

Har lite lätt ångest över att jag måste åka till skolan imorgon. Vi börjar ju så okristligt tidigt! Vem orkar ens va i skolan klockan åtta på morgonen? (tjejen som har haft praktik och gått upp 05.15 i sex veckor...)
Men jag saknar mitt gamla BMC, så det känns ändå bra i mitt lilla hjärta.

Väl mött

Det är mycket nu.
Söndagsångest eftersom jag är brakbakis och inte kommer plugga.
Söndagsångest för att jag är helt ensam i min stora lägenhet. (har ångest över det, trots att jag i vanliga fall typ inte gillar när det är nån hemma. Gillar att va hemma ensam. och hade Chris vart hemma hade han ändå vart instängd på sitt rum och lyssnar på musik och jag hade fortfarande legat här i sängen och bara glott i taket. Jag är ologisk)
Glad för att jag hade en fantastiskt bra kväll.
Glad för att jag fick överkonsumera hårglitter. Jag var glittrigast på ÖG och överglänste allt och alla.
Gladast över att jag hade finast frisyr i hela världen. Vilket jag var tvungen att tala om för allt och alla. Mest hela tiden.
Förstår inte varför jag tvunget skulle kanelshotta. Lottas fel. Alltid. (Är det hon som hetsar mig eller jag som hetsar henne? Hönan eller ägget?)
Ångest för att jag betedde mig som en riktig douche.

Har ont i huvet. Känner mig snurrig. Borde ta tag i mig själv och gå och duscha så jag kan va funky fresh när vi ska kolla på fyrverkerier och adventsfika. Men jag orkar inte riktigt. Dessutom mår mitt huvud inte bra. Har okynnesätit massor av knäck, men det hjälper inte. (sadface)

Mest är jag glad.

(Varför är jag sämst på att komma ihåg saker och ta in saker?
Varför har jag lyckats förstöra sms-funktionen på min telefon?)

Väl mött

Är både nöjd och besviken över min insats. Varför har jag inte gått igenom allt som jag hade tänkt? Varför har jag inte fattat allt och varför förstår jag fortfarande inte vad perfusionstryck är? Varför somnar jag när jag öppnar traumatologiboken? (den är ju så spännande!) Varför bläddrar jag fram och läser i fel kapitel utan att fatta varför det inte stämmer överens med mina anteckningar?
Dock har jag lyckats med en massa saker också. Fråga mig vad du vill om magen. Kan diagnostisera alla problem man kan ha. Kommer aldrig ha fel på ett enda bukstatus. (Fast hur roliga är bukar, egentligen? Typ det tråkigaste som finns. Varför fick jag för mig att jag vill jobba på nån sån avdelning. Måste ju va typ knäpp)

Kickstartar min lediga dag med att gå upp före sju och tvätta. Samt läsa i min ytterst älskade bok om akuta buksjukdomar. Jag kräks lite i munnen
Ville egentligen mest gå upp tidigt och göra en kopp varm choklad och mystitta på julkalendern. Men så blev det ju inte. Det regnar och blåser för mycket för att livet ska kännas värt. Det finns ingen julstämning utanför mitt fönster. Jag blir ledsen i ögat.

Tur att jag har massor av julgodis att trösta mig med.
Tur att morgonpasset förgyller min morgon lite.
Lättar upp stämningen och inger hopp.

7 timmars tentaplugg, nu kör vi.

Väl mött

Igårkväll, när jag låg trött och ynklig i sängen på vandrarhemmet, insåg jag att jag kan se in i framtiden. Jag kan sätta en större summa pengar på att jag kommer bli sjuk efter prakken. Sjuk och febrig och ynklig. Låg där med dunkande huvudvärk och kände hur sjukdomen smög sig på. Jag vet att jag kommer bli sjuk och jag vill inte bli sjuk. Jag har inte tid att vara sjuk.

Men nu är det över. Jag är klar. Behöver aldrig mer tänka på enköping eller praktik. Eller, jag behöver inte tänka på praktik på flera, flera veckor.
Hurra!

Det här firar vi med att baka pepparkakor. (jag ska äta pepparkaksdeg tills jag spyr)

Väl mött

Vaknar och ser att det snöar. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, eftersom jag inte längre vet om jag blir glad eller ledsen av snö. Vad vill jag? Vem är jag? Vad hände?
snöandet övergår i regn och jag beslutar mig för att gråta.
Jag kokar kola och gör brända mandlar. Bränner fingret på kolan och det är en enorm brännblåsa som vägrar sluta svida. Bränner även de brända mandlarna. Trodde det var omöjligt, men den osande lukten av bränt socker lägger sig som en dimma i hela köket och lägenheten.
Hatar att misslyckas.
Fick lov att lägga mig i sängen igen för att lugna ner mig lite.
Vill inte åka till enköping idag. Vill helst inte gå ur sängen igen. bara ligga här och filosofera. Kanske kolla lite på julkalendern eller läsa min bok som jag liksom slutade med innan jag ens han börja.
Magsår.

Väl mött

Jag vill inte:
- ha nå mer praktik.
- åka till enköping.
- gå upp snortidigt.
- frysa ihjäl.
- sitta på årets tröttaste buss
- ha mina vinterkängor som jag får ont i fötterna och ryggen av. samt som inte passar till mina kläder
- ha på mig femton par stumpyxor under mina jeans.
- plugga

Jag vill:
- julbaka
- julfika
- julpynta
- julmysa
- köpa julklappar
- leta efter saker jag vill önska mig i julklapp
- köpa julklappar till mig själv
- köpa och pynta en liten söt liten fin julgran
- dricka glögg
- vara varm och sova
- ha på mig converse
- köpa ett par nya vinterskor
- ha på mig endast ett par tights
- dricka alkohol och rymma bort från livet en stund
- äta popcorn
- kolla på julkalendern
- åka skidor

Två jävla dagar kvar, sen är det slut. Sen är jag fri.
(Bara 20 dagars hets-tentaplugg)

Väl mött