klyftigatankar

Det finns nog inget som jag älskar så innerligt som min släkt och min familj. De är faktiskt helt underbara. Och eftersom det under de senaste åren varit ganska sällsynt att vi har samlats allihopa vid ett och samma tillfälle kändes kvällen till ära extra underbar. Massa gamla minnen, många skratt och interna skämt. Självklart lite skönsång av olika grad från diverse familjemedlemmar. Gillar alltid.









Jag gillar min familj mest av allt i hela världen!



Mormor fyller 75 och vi firar med en massa gamla minnen från vår underbara bardom i västerås. Med soliga dagar, makaroner med spad, damsugare, röd opel kadett, bad på björnön, minigiolf, bad i baljor, småystrar som bor inne i mammas mage, kottar i skogen, labyrinter i lekparken och massor av andra underbara minnen som vi alla delar tillsammans.

Som sagt. Jag älskar min släkt, för dom är bäst!

Väl mött.

Gah! Varför har hela min familj vänt på dygnet? det är som en ond cirkel. Alla är vakna för att nån annan är vaken, typ. Om jag vill sova kan jag inte göra det för att mamma smattrar stenhårt på tangentbordet. Det låter genom väggarna ända till mitt rum. Fast jag sitter å andra sidan fast framför spotify och mitt låtlistgörande. Har upptäckt att det blir en hel del låtar när man ska ta med hela decenniet. Tio år är ju trots allt en ganska lång tid. Och jag har märkt att jag har glömt mycket. Men det får man helt enkelt väcka till liv igen. Tur att min dator är lite av en skattkammare när det gäller gamla saker...
Dock blir jag lite besviken när jag inser att vissa låtar är från typ nittonhundranittionio! Då kan dom ju inte få vara med. Eller hur? Det känns lite taskigt, men så är det. synd

Ge upp och sov nån gång.
Imorrn ska vi köpa skumpa!

Väl mött.

Vaknade och det var 21.4 minusgrader ute. Det kändes inte helt värt att frysa ihjäl för att få åka lite bräda. Så det blev en halvtimme plugg och sen massa annat. Jag har iallafall skrivit ut papprerna som jag inte har gjort på hela veckan fast jag har tänkt göra det. Jag borde verkligen ta tag i mig själv lite grann och börja plugga snart.
Tittade på en underbar film idag. Precis en sån film som jag behövde. En riktig snyftare. Mer snyftfilm åt folket. Man mår riktigt bra av sånt, faktiskt.
Hembiljetten är kirrad! Känns riktigt bra. Efter en vecka av tveksamhet kunde jag inte längre hålla fingrarna i styr när snäppan skyltade med att hon kommit tillbaka och när Johan frågade om nyår. Så på torsdag åker jag tillbaka till underbara uppsala. Jag är sjukt lättövertalad. Dock kan det ju aldrig slå fel med dresscodepartaj hos Gurra.
Imorgon blir det släktkalas när mormor blir 75. Underbart. Min släkt är bäst.
Dessutom håller jag tummarna för fem minusgrader och sol så att det kan bli lite skidåkning!

Väl mött.

Det var 18 minusgrader när jag åkte hem. Det är aldeles fruktansvärt kallt. Jättekallt. Jättejättekallt!
Har kommit på ett namn på mitt tillstånd då mina fingrar inte får något blod när jag blir kall så dom blir aldeles vita: Vampyrfingrar. Jätteroligt. Att jag inte har kommit på det tidigare.

Imorgon blir det äntligen lite snöbräda. Första gången på två år tror jag. Vi får hoppas på att alla ben är intakta vid dagens slut.

Väl mött

Plugandet idag har ju inte direkt varit som förväntningarna. Fast det visste jag redan innan, att jag skulle strunta i pluggandet. Istället blev det en till dag med massa daydreaming, datorläsning och vampyrer. Ge upp, kärran! Jag har totalt fastnat i det där igen. Inte för att jag har något emot det. Jag skulle nog kunna spendera hela mitt liv med att läsa det där. Om och om och om igen. Jättelöjligt faktiskt.
Det var nog tur att Sumi, Olov och Jocke drog med mig på badminton. Lite fysisk aktivitet och lite nostalgi. Hosjöskolans gamla gymnastiksal. Jättelänge sen. Allt var mycket mindre än jag kom ihåg det. Fast det är väl inte så konstigt eftersom jag var typ 11 eller 12 sist jag var där. crazy potato
Nu sitter jag dock fast vid datorn igen. Fast i samma bok och film som innan. GE UPP. Dessutom vet jag inte när och hur jag ska mig tillbaka hem. Det börjar bli lite segt att vara här faktiskt. Kom precis på att OM jag ska åka tillbaka på torsdag så skulle jag kunna åka bil till Ä-by, och sen ta tåget därifrån.. kanske.. Fast jag måste ju bestämma mig först. annars var tågbiljetterna billigare på tosdagen än till helgen. Men sen var det ju det där med skidåkningen...
Klyftan och beslutsångesten. Dålig kombo.


Väl mött.

Jag blir typ stressad och nervös över att vara här. Längtar hem en massa till Uppis, men kan inte bestämma mig för när jag ska åka tillbaka. Ju tidigare desto bättre. Fast då kan jag ju inte åka skidor längre. Det är det som håller mig från att åka tillbaka imorrn. Så det kommer antagligen inte bli förrän på söndag. Det är jättelångt kvar tills dess. Beslutsångest.

Jag har börjat tvivla på något som jag ett tag var ganska stensäker på. Fast jag visste redan då att det bara var noja. Ändå blir jag ganska beviken/irriterad/nojig varje gång. Skärpning från min sida. Det är ju inte sant, det är bara mitt eget påhitt!

Jag borde åka hem så tidigt som möjligt om jag ska få nåt plugg gjort. Fakstiskt. Dessutom har jag bestämt mig för att ett besök till Uppsala Stadsbibliotek är på sin plats! Jag kan inte hålla fingrarna i styr! hihi

Väl mött.

Jag har hittat något jag letat efter. Något jag längtat efter. Jag upptäckte först att det kanske skulle ta ett par år (!) innan jag skulle få tag på det. Men nu har jag det. Även om det inte är allt, så är det iallafall något att hålla till godo med. Jag kommer inte kunna hålla fingrarna i styr och kommer antagligen fortsätta med fortsättningen tidigare än jag hade tänkt. Men nu har jag iallafall hittat 264 sidor att gotta mig i så länge. Sen kommer jag nog att gå vidare, och gå tillbaka ett par gånger.
Detta kommer nog hålla mig vaken om nätterna ett par dagar nu. Inte bra.

Väl mött.

Nu är jag klar med mina julklappar! weii. Känns riktigt skönt. Jag har hittat riktigt bra grejer. Den som inte blir nöjd nu får inga julklappar nästa år. Fick en kartong till en juklapp på en affär. Jättefin tyckte jag. Det krävdes dock en person med högre inteligens än vad jag besitter för att bygga ihop den. Först trodde jag att jag hade fått två kartonger. Härligt, då har jag en till övers, tänkte jag. Men nej. Den var i två delar. Mycket vacker kartong, men väldigt krånglig att bygga ihop. Efter många om och men (lite tejp, och en hel del ilska och frustration, som tur var höll jag fingrarna borta från saxen) lyckades jag få ihop den. Riktigt stolt tjej. Tejpen behövdes självklart inte, så jag tog bort den. Jag fattar inte varför dom inte hade någon slags ritning på hur man skulle pussla ihop det? eller är det bara jag som har lite bristande intelligens?
Jag har iallafall varit riktigt fyndig och pillat ner två mycket bra rim. Dom är jag riktigt stolt över. Inte ett dugg avslöjande faktiskt. Bara väldigt fyndiga. Har dock ett par rim kvar. men jag måste ju ha något att göra på onsdag kväll också.

Imorgon åker jag hem. Då blir det massor med julbaksmys, skidåkning, fika och filmtittning. Det ser jag verkligen fram emot. Måste bara orka packa den enorma väskan med allt som ska tas hem. oh


en del av årets julklappar.

När jag promenerade hem från stan idag ville jag nästan inte åka härirån. Uppsala är en så fruktansvärt mysig stad. Speciellt nu när det är massa massa massa snö överallt och fina ljus i alla fönster. Sånt blir man så lycklig av. Julstämning like hell!


Väl mött

Den underbara känslan av att vakna fem i ett (mitt på dagen alltså...) av ett sms och inse att man är fruktansvärt ofokuserad. Vad hände med en dag av plugg? Istället fyller jag en vattenflaska och parkerar mig vid datorn för att planlöst hänga runt på fejjan och kika på folks bilder. Magen börjar faktiskt kurra en hel del, så jag borde ju bege mig ut i köket och kika efter något ätbart.
Jag har insett att det inte riktigt är någon actionpotential i nationslivet ikväll. Bara storpub på GH:s. Undrar om det är en hit?
Funderar på att gå ut i det fantastiska, kalla, vackra vädret för en promenad. Dock tror jag att mina fötter säger ifrån. Jag vill gå och köpa godis. och hyra en film. Åh. tänk om jag skulle orka det!

väl mött.

EGO-BOOST like hell. Det fnns många anledningar till att totalälska sin basgrupp. Den största av dessa anledningar är att alla är så underbara. Och dom är jättebra på att baka och fika. Idag körde vi en enorm ego-boost. Alla hade en lapp med sitt namn. Sedan skulle ALLA skriva nåt snällt om en på den lappen. Och man får inte veta vem som har skrivit vad. Man blir så glad! Alla satt där, proppmätta av allt underbart gott fika, och var aldeles superglada. Ingen kan vara arg, irriterad eller ledsen under dessa omständigheter. man blir så glad när man får fina och snälla kommentarer. Sedan om det är ren skär lögn eller sanning spelar mindre roll. Sålänge man får höra positiva saker om sig själv! Det är sånt här världen behöver mer av. Alla blir glada! Jag tror minsann att Hanna har kommit på ett sätt att skapa världsfred. Hon borde skicka detta på förslag till diverse krigshärjade platser på jorden.


MUMSMUMSFIKA!


Väl mött!

Idag har jag bakat en jättegod mjuk pepparkaka som vi skall avnjuta imorrn på basgruppsfikat. MUMS! Synd bara att min form var för liten så halva smeten rann ut och bildade en tjusig brun klutt på bottnen av ugnen.. Haha! men det är sånt som händer. Nu luktar det goda pepparkakor i hela köket.
Nu har jag insett att det är dags att börja använda sin riktiga vinterjacka. Premiär nu! oh yes. Spelkväll med dreamteam-laget på upplands. Vi kommer klå allt och alla! Heja oss!

Väl mött.

Jag hatar min kropp. Är det någon som vill byta? Hjärnan ingår. Så fort jag öppnar en bok tänker min hjärna ungefär såhär: Ah, nu stänger jag av, nu vill jag sova, jag är trött.
Sov tre hela timmar idag på eftermiddagen. Det beytder att jag inte kommer kunna sova alls inatt. Suck.
Kroppen är inte mycket bättre. den bestämmer sig för att ha ventromboser. Ja, jag har ventromboser. Helt säkert. Och nu när jag känner att de börjar försvinna får jag massa sura uppstötningar istället. Jätteäckligt. Jag hatar sånt. Jag har haft sura uppstötningar på tok för länge nu för att det ska kännas helt okej. De kommer och går, de ligger smygande långt ner i halsen. Sen bubblar dom upp till ytan. Vidrigt.
Nu vill jag alltså byta ut min kropp mot någon som inte jävlas med mig hela tiden.
En annan tanke: Har vi en jättekomplicerad kropp med massa organ för att kunna behaga hjärnan, eller har vi en hjärna för att kunna styra alla komplicerade händelser i kroppen? Vad är meningen med detta? Tänker man så blir man helt knäpp.

Jättejobbig grej. Jag sov ju en hel massa idag på eftermiddagen, som vanligt. När jag vaknar vid fem tänker jag att spinnigen börjar halv sju. Jag har hur mycket tid som helst. Kvart över fem inser jag att spinnigen börjar halv sex. Jättejobbigt. Men jag är ju så extremt kvick att jag hann dit i tid, lite smått yrvaken och förvirrad.

Väl mött

Mitt efterlängtade telefonsamtal kom igår. Nu är jag game igen! Så otroligt bra!
Eftersom jag är på bra humör just nu tänker jag passa på att ego-boosta lite till: Jag vann två gånger i rad på dart igår! Imponerande och väldigt förvånande. Och ännu bättre. När vi skulle åka hem har det snöat satan. Och när jag vaknar nu, ännu mer snö! Jag är så glad, är så glad!



Väl mött!

Jag känner hur jag verkligen hamnar i en svacka. Jag får sån lust att bara ge upp allt. Lägga mig under täcket och ligga kvar där väldigt, väldigt länge. Blunda, sova och hoppas att jag har skärpt till mig när jag vaknar. Jag behöver en kick eller lite förändring. Någonting utöver det vanliga. Eller bara lite motivation. Just nu känns allt helt tomt. Och meningslöst. Åhkomigennudå!
Igår gjorde jag en lista på saker jag vill ha. Jättetråkigt. En ny dator, en mus och en externhårddisk full med ny spännande film. Jättetråkigt. Nu vill jag ha Cheescake. Varför har jag inte alla ingredienserna till det hemma för? Allt är meningslöst idag. Trots att det faktiskt snöar. Jag får helt enkelt ta mig till ica hörnan och hyra film och köpa godis. Undrar om det muntrar upp mig eller om allt bara blir ännu värre då?
Kom och väck mig om en vecka.

Väntar med spänning på ett telefonsamtal.

Jag har upptäckt en nygammal kärlek för KoRn. Spännande.

Väl mött.

Har suttit nästan hela dagen på BMC med böcker, pärmar och papper överallt. Känns ändå inte som att jag ska hinna greppa allt på en månad. Det kan ju bero på att jag läser mer om det jag redan kan isället för att koncentrera mig på det jag inte fattar. Då får man faktiskt skylla sig själv. Efter att ha ignorerat nervsystemet i sex timmar gav jag upp, och upptäckte att det faktiskt hade blivit mörkt ute. Och som vanligt är ingen hemma när man kommer hem. Astråkigt.

I fredags var vi fruktansvärt vuxna som styrde upp knytkalas med julbord. Massor av god mat och ännu mer julkakor och julgodis. Extremt gott. Jag åt sill. Jättemycket vuxenpoäng till mig!


Detta är utan tvekan årets hetaste Lucia.

Väl mött.

Det är så extremt tomt och tråkigt när man kommer hem och ingen är hemma!
Det är aldeles tomt, och det känns som att man är helt ensam, sist kvar.
Anna är hemma i sthlm.
Erik är i enköping.
Lottis är på jobbet.
Emilia är långtbort.
Markus är i skolan.
Ingen är i köket. Det är jättetråkigt!
Men snart kommer Emelie elektrisk, och då blir det baka av. Sen blir det hemmagjord Lussegasque och vindrickning hos Gurra "G-man" Gordbenstag!
Underbart!

Oh, igår hittade jag äntligen ett par snygga skor. Jag ska köpa dom. Snart! jag vill ha dom, vill ha dom, vill ha dom. imorrn kanske...
Nu ska vi vara oanständiga!

väl mött

Ibland får jag sånna panikångest attacker. Idag höll jag på att få en, bara för en liten deja vú. Det är ju skittöntigt. Jag cyklade ut mot IKEA och känner hur pulsen går upp, jag börjar kallsvettas och ögonen bler tårfyllda. Precis som förra gången. Som tur är så är jag inte lika töntig längre. Den gången var jag verkligen jättetöntig. Gud, vilken ångest jag hade då. När jag bara ville hem, bort från Uppsala. Och nu vill jag inte härifrån. Tänk om jag hade gett upp, tänk om jag hade flyttat hem. Jag grät jämt då, för minsta lilla, hela tiden. Rätt skönt dock, som vi diskuterade häromdagen. Det är så sjukt skönt att gråta. Jag borde göra det snart. Det var ett tag sen jag tokgrät.

väl mött

Ironi när den är som värst. Vi har labb. Jag sitter på en stol, en sjuksköterska går igenom hur man gör när man tar blodtryck på patienter. Jag reser mig upp och det svartnar för ögonen - kärran får ett smärre blodtrycksfall. Ytterst ironiskt.

Jag har räknat mina småslantar. Jag har skramlat ihop ettusenfyrahundraarton kronor. - I mynt!
Idag ska jag klippa av mig håret och julbaka. mumsigt.
Nu är det IKEA som gäller - och vi håller tummarna!

Väl mött.

Förmiddagen patologen blir svårslagen. Det kan nog vara något av det mest fascinerande jag varit med om. Det är ju helt fantastiskt att alla de där organen får plats inuti kroppen! Det kan inte vara mycket plats kvar för annat. Åh, jag vill nästan gå igen. Det var ju hur coolt som helst. Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur jag själv ser ut på insidan. Undra hur mina lungor ser ut? Eller gallblåsan. Eller varför inte lilla blindtarmen..? Jag är mäkta imponerad över hur vi ser ut. Vi är så snygga!

Åh det är så skööönt att ta ut all sin energi på en spinningcykel! Jag ska få så starka ben till den 27 februari! Ingen och inget kommer att kunna stoppa mig. Oh jag är så taggad! ge mig snö nån jävla gång så jag kan åka skidor!!!

väl mött.

Igår började jag faktiskt fundera på en sak. Man borde kanske byta nation. Hur ofta hänger jag på V-Dala nu för tiden? Egentligen. Vad tjänar jag på att vara med där? Det är ju enbart för att Velvet är gratis, men nu har jag ju inte varit där på vääääldigt länge. Å andra sidan känns det som att det är mer värt att komma in gratis på V-Dala än att komma in på Norrlands. Jag hatar ju Norrlands klubbar. Åh. Vilket dilemma. Jag kommer nog aldrig kunna bestämma mig. Crap.

Jag gillar att jobba på Orvars. Man vet aldrig hur det slutar. Men det blir ju smått drygt när man är en man kort och John blir så full att han spiller öl, mår illa och måste gå hem. Ingen hit. Dock blev vi klara mycket tidigare än vanligt. Skönt. Inga (jätte)jobbiga människor igår, bara dom gamla vanliga. Dessa personer var dock då mer störiga än vanligt. Irriterande. Partyskjortan var iofs där och livade upp stämningen med en ny glittrig dansbandsskjorta. Jag får rysningar när jag ser honom. uuh. Det är kul när man träffar follk man inte sett på länge. Och det är kul när folk är från hemifrån. Om två veckor är det äntligen dags att åka hem till julen. jag måste ha snö!!!

väl mött.

Igår kväll bestämde vi, nästan hela korridoren, att vi skulle gå och träna tillsammans tidigt på lördag morgon. Jag blev aspepp såklart, men kände imorse att jag faktiskt vill sova istället. Vaknar sedan upp en kvart senare av att någon knackar frenetiskt på min dörr.Jag öppnar och alla står superredo i sina träningskläder. Det går inte att säga nej då. Så nu är jag helt mör. Jag kommer nog inte kunna gå imorgon. Men det är skönt, det är så det ska vara. Jag känner att jag har kommit in i en god cirkel. yes, yes, yes. Det är så gött med träningsverk!

För att fortsätta min goda cirkel ska jag spendera resten av helgen med att vara duktig och plugga! yes yes yes!
Eller, det blev nog IKEA istället. men det är ju också trevligt :) galet lättövertalad tjej! Jag ska plugga hela långa dagen imorgon, jag lovar!!!
Ikväll blir det jobb! Galet länge sen jag jobbade lördag. Det blir nog kanon! Det är alltid roligast när det är riktigt mycket folk. Jag hoppas bara att skummisen i glitterskjortan inte kommer, han är så fruktansvärt dryg. Jag kan nog tänka mig ett par personer till som jag inte vill ska komma. Jag har min lista på folk jag inte vill ha där när jag jobbar, tyvärr är det mest stammisar, så jag kommer inte undan. Jobbigt.

Väl mött!

Nu har jag drömt igen. Det är inte bra. Konstiga, skumma drömmar. Sådär så att jag nästan skäms inför mig själv. Det kan ju inte vara nyttigt. Det värsta är väl att jag drömmer det jag har gått runt och funderat på väldigt länge. Jag förstår inte varför jag tänker i dom banorna, när jag vet att jag inte ens tycker så. Det är somvanligt någonting jag bara har fått för mig. Fast det är ju alltid kul att gå runt och filosofera...

Fredag, Fredag, FREDAGSMYS!

Väl mött

Vi kommer ut från bion. Jag och Snäppan hittar våra cyklar. Hanna letar febrilt efter sin. Den är borta.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. De ska döden dö, dom jävlarna. Det är absolut inte okej att gå runt på stan ta oskyldiga människors cyklar! nej, nej, nej! Inte under några som helst omständigheter! Ska det vara så fruktansvärt svårt att förstå skillnaden mellan ditt och mitt. Cykeltjuvarna borde stenas till döds under allmän beskådan. SKÄMS!
Cykeln är studentens bästa vän.

Efter ikväll måste jag börja om på nytt, och det kan nog bli ett par vändor... wei!

väl mött

I tisdags när vi kom ut från BMC insåg vi att det blivit svinkallt under dagen. Temperaturen hade äntligen tagit sig under nollsträcket. Jag verkligen älskar att det har blivit kallt. Saknar dock ett lager av snö på marken, men den kanske kanske kommer. Om jag hoppas tillräckligt mycket. Jag får helt enkelt glädjas åt den vita frosten som täcker marken istället, jag antar att det får duga så länge.
Lycka är kyla mot mina kinder!
Åh, jag blir ju aldeles till mig av lycka! Vintern är så kall och fin och mysig. Snön är dock ett stort problem här. kom kom snön!



vacker vinter med frost och dimma och sool!


Ikväll blir det superbra film x2. -fantastiskt!
klickklick-ben och popcorn. Jag kommer sitta apatisk i ett några timmar. -igen

Jag har ett litet problem. Och det är att jag tänker lite för mycket och typ alltid ska ta i från tårna. Kan jag inte bara lugna ner mig ett par hekto?

Väl mött