Cykellycka

Varje gång jag kliver av tåget i uppsala får jag en klump i magen. En oro som vägrar släppa. Klumpen växer och växer ju mer jag närmar mig havet av cyklar utanför stationen. Jag försöker dra mig till minnes var jag placerade cykeln. Var det vid det där trädet? För det var ett träd. Det minns jag. Jag går bland raderna av cyklar som har blivit översnöade till oigenkänliga. Alla cyklar är vita, täckta av snö. Var är mina pärla? Jag ser en rad där cyklarna står lite glesare, där står en cykel som inte är fullt lika översnöad som de andra. Dn har ett lås som hänger från pakethållaren. Där är min pärla. Där står den. Den är kvar även denna gång. Jag andas ut, låser upp cykeln och åker hem. Lättad.
Detta är cykellycka i uppsala - att inte få cykel stulen vid tågstationen under helgen.

Väl mött

Pilot inspector

Idag har jag åter igen störtat på skidorna. Denna gång resulterade nedförsbacken i att jag landade i en snöhög. Snö innanför jackan och blåmärke över hela knät. Inte dagens bästa direkt. Men skam den som ger sig. Det var bara att resa på sig och skida runt ett varv till. Så lätt får man ju inte ge upp. Dock kände jag efter ungefär fyra sekunder att snön som hade landat i mitt ansikte, och sedan smält till vatten, nu hade frysit till is. Hela ansiktet blev kallt och stelt. Kyligt.

Igår diskuterade jag och martina framtiden och nutiden. Jag är fortfarnade helt fram och tillbaka med vad jag vill. Hon säger att jag stressar för mycket och har haft för bråttom. Och ja, det har jag faktiskt. Hur ska man kunna veta vad man vill? Varför är inte jag en sån som alltid, ända sen jag var liten, har vetat vad jag vill bli? Varför måste jag vara tjejen med beslutsångest? Som inte ens kan välja om jag ska ha svarta eller vita strumpor. Jag tror jag kör på på det här iallafall. Det känns liksom så meningslöst om jag påbörjar något som jag inte avslutar. jag vet att jag är smått dum i huvet ibland. Men vad vore livet utan chansningar?

Väl mött.

Collide

Åh, vad det är härligt i Falun. Idag har vädret varit på topp! 9 minusgrader och sol. Jag har haft en underbar förmiddag i skidspåret. Jag och skogen, massor av snö och jag glider fram på mina skidor. Riktigt härligt. Just nu är jag riktigt sugen på att åka hem igen om två veckor. Jag inser att det kan behövas om jag ska slå rekord i tjejvasan. Det blir ju inte mycket skidåkning i uppsala direkt. Dels för att mina skidor befinner sig två timmar därifrån, och dels för att jag inte skulle orka leta upp ett skidspår om jag tog dit dom. Så det får helt enkelt bli lite träningsläger i falun då och då istället. Det är ju faktiskt bara fyra veckor kvar, och då alltså två träningstillfällen. Den här helgen ska jag ge gärnet. Imorgon blir det minst två mils åkning. Och samma sak på söndag. Riktigt skönt.

Igårkväll när jag skulle gå och lägga mig hann jag knappt stoppa ner fötterna under täcket innan jag klev upp igen. Jag tassade, tyst som en mus, in på lillstrumpans rum och norpade åt mig boken. Varför kan jag inte hålla mina klåfingriga fingrar i styr? Tur för mig att jag var så trött. Jag orkade bara läsa ett par sidor innan ögonlocken föll tungt ner och jag sov sött. Annars hade jag nog legat vaken halva natten och läst. Det är nog tur att boken absolut inte får plats i min väska. Den får nopg vara kvar här ett tag. För jag har faktiskt inte tid att läsa den. Hur mycket jag än vill. Det får skjutas på framtiden, tills PMet är klart iallafall. Det blir svårt.


Väl mött

farmaciångest.

Jag är ung. Väldigt ung enligt vissa. Ung, naiv och ovetande om vad livet har att erbjuda. Jag är blott tjugo år, snart tjugoett. Vad vet jag om livet? Hur ska jag kunna veta vad jag vill? Min ångest just nu är fruktansvärd. Jag förstår inte varför jag inte fortsatte på det spår jag höll på med i våras. Då hade jag ju faktiskt suttit på apotekarprogrammet nu - en färsk T1a! Och det hade ju varit rätt förträffligt. Eller hur? För nu när jag tänker efter så tror jag ändå att det hade varit en riktigt, riktigt intressant utbildning. Verkligen. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra. Om jag ska försöka ta mig in där på något sätt. Det skulle kanske kunna gå. Antingen skulle jag kunna lägga ner det jag håller på med nu, skaffa ett jobb och jobba fram till nästa vår och då läsa matte D, kemi B och fysik B. Sen till hösten 2011 söka in på apotekare, för att sedan vara färdigutbildad lagom till våren 2016. Skulle jag orka det? Skulle jag vilja det? Skulle jag komma in med det nya jävla systemet dom har kommit på? Grejen är väl den att nu har jag liksom påbörjat och ställt in mig på det här. så då vill jag inte bara börja om. Det skulle bli som ett steg bakåt, fast egentligen inte.
Frågan är väl egentligen om jag skulle trivas med att jobba som sjuksköterska, om jag verkligen vill det. Är det något jag vill göra resten av livet, i ungefär 45 år? Fast där kan jag ju åka med läkare utan gränser och hjälpa de fattiga barnen i afrika. Och jag kan göra som min mor. Jag kanske bara ska härda ut helt enkelt. Det är bara det att ju mer jag tänker på det desto mer osäker blir jag, och ju mer jag kikar på apotekatutbildningen desto mer sugen blir jag.
Sånt här får mig att vilja lägga mig i fosterställning i sängen och apatiskt blicka ut i tomma intet.
Ge mig inspiration och motivation, tack!
Imorgon kanske, kanske.

Väl mött

taste of ink

Det är fullkomligt livsfarligt att cykla när det är vinter. När ska jag inse de och bete mig därefter? För ungefär femte dagen i rad har jag vinglat ner för slottsbacken med min cykel. Lika slirigt och jag är lika nära att glida på magen ner varje gång. Frågan är när jag ska ge upp.
Känner mig för stunden väldigt omotiverad till allt förutom att gå till närmaste butik och köpa så mycket snask som möjligt. och hyra en film. Det skulle vara riktigt skönt. Varför har jag lovat mig själv att träna ikväll för? Jag är för trött. Dssutom bör jag gå till KTC och träna lite venprov. Men det orkar jag verkligen inte. Omotiverad var ordet.

Idag har jag efter hett tips hittat en tatueringsstudio med hur många tider som helst inom kort. Fantastico. Så nu ska jag lusläsa mitt schema för mars så jag kan gå ner och boka en tid imorgon. Äntligen ska jag få mig ännu en döskalle på vänster sida. snyggt!

Visst är det helt ok att gå och lägga sig kl sju på en vardag?

Väl mött

Ventriculum dexter antrium sinister

Den elaka och hämndlystna delen av mitt hjärta önskar en sak. Och den önskar att det gör ont, att någon är besviken och uppgiven. Någon som hoppas, hoppas, hoppas. Men förgäves. Den delen ger igen för allt och lite till.
Den generade delen av mitt hjärta önskar att man kan ta bort saker. Sudda ut, så att de försvinner.
Den positiva och hoppfulla delen av mitt hjärta ser framåt, är positiv, tror på mig och hoppas på det där som kallas sen. Den delen har mål, som den inte ser som omöjliga, utan fullkomligt uppnåbara.
Den naiva och lättlurade delen av mitt hjärta går på allt som den positiva och hoppfulla delen tror på. Den delen tror dessutom alldeles för mycket på andra människor, och på drömmar.
Den svaga delen av mitt hjärta vill lägga sig i sängen i fosterställning och apatiskt kolla på reklamen som går om och om igen på tv. Den delen har gett upp och tycker att det är skönt. Den delen har aldrig hört talas som sen, eller så bryr hon sig helt enkelt inte.
Den effektiva delen av mitt hjärta hinner med allt det där som är planerat. Den delen är effektiv och gör det som ska göras.
Den lata delen av mitt hjärta är dess fiende. Den delen som sitter inne på facebook eller kollar på CSI, som börjar 23.25 samma dag som hemtentan ska in 23.59. Den delen litar på att den effektiva delen och den duktiga delen ska ta tag i saker och göra klart dem.
Den duktiga delen av mitt hjärta tränar sådär ofta som man bör och vill, äter frukt istället för godis, går inte till Orvars i tid och otid. Den delen som går upp när väckarklockan ringer, tar en härlig morgonpromenad och hinner i tid till föreläsningar.
Den barnsliga delen av mitt hjärta är fortfarande ungefär femton år. Tar i från tårna, försöker alltid lite för mycket och tror att ingenting är omöjligt, för att hennes mamma sa det en gång. Den delen längtar fortfarande till den dag då hon ska få flytta hemifrån (trots att hon inte bott hemma på länge)och bli vuxen, men längtar i hemlighet hem till sin mamma.
Den osäkra delen av mitt hjärta förstör för hela organismen. Den delen är negativ och tillbakadragen, osäker och alldeles för försiktig. Den gör att resten går miste om en massa roliga saker. Den delen är alldeles för lätt att övertala och vet liksom inte riktigt vad den ska göra, ta sig till eller tro. Den delen ändrar sig snabbt, lätt och väldigt ofta.
Den spontana delen av mitt hjärta gör att man ofta hamnar i konstiga, obekväma situationer - trubbel. Den delen gör att den generade delen visar sig oftare och oftare. Dock gör den att man ofta hamnar i spännande situationer. Den öppnar dörrar man inte sett och ger ljus och variation i tillvaron.
Den klumpiga delen av mitt hjärta är väldigt osmidig, säger fel saker vid fel tillfällen och har svårt att avgöra hur man ska agera i vissa situationer. Den delen har sönder allt i sin väg, trampar folk på tårna och halkar på bananskal, och även utan.
Den glada delen av mitt hjärta är den största delen. Den delen som alltid går på högvarv. Oavsett situation och hur aktiva de andra delarna är. Alltid ett stort leende på läpparna, säger aldrig nej till någonting. Är positiv och glad. För vad vore livet utan glädje?


renhepar

Åh. Har haft en av dom längsta och mest lärorika dagarna i mitt liv tror jag. Igår eftermiddag började jag min prakitk på specialmedicin på ackis. Helt fantastiskt bra praktikplats. Det känns verkligen som jag har hamnat rätt. Mina tvivel har faktiskt förvunnit nästan helt. Jag ä faktiskt nöjd med mitt val. Det är faktiskt ett viktgt och riktigt bra jobb. Dessutom är jag extremt taggad på afrika och vidareutbildning. Tillochmed mamma var taggad på min vidareutbildning redan nu. (inte så konstigt eftersom hon försöker övertala mig att läsa DSK på en gång...)
Så, idag har jag dels kört morgonpass på ackis och sedan vidare för eftermiddag/kväll på ikea. Ja. jag jobbade från 06.45 till 20.00 gaaah! fatta att jag är trött i fötterna. Och när jag ska bege mig från ikea har snäppan skickat ett sms och frågar om en snabb öldrickning på orvars. Vem är jag att säga nej? (nej är förövrigt ett ord jag bör lära mig, omgående) Så en öl (cider; vintage) blev det. Och med den alkoholhalten och min trötthet resulterade det i en smått tipsy kerstin, som vinglar hem på cyklen redan kl tio. Därför är jag nu väldigt ivrig att komma till sängs och sova sött inklusive fabuloso drömmar!


väl mött

värd dag

Världens mest värdefulla dag. Kommer till skolan kl 08.12. (Egentligen ville jag ligga kvar i sängen hela dagen)
Vi har en föreläsning om särskrivning och hur rättstavningsprogrammet i word fungerar. Varför? varför, varför, varför??!!
Timme nummer två består av av en trevlig dam som förklarar det här med tekniken inom vården. Inte ett dugg givande. Och visar hur studentportalen funkar. Som om att vi inte har varit inne där förut...
Under nästa timme går dom igenom PM-skrivning. Lite givande iallafall. Men allt går att läsa på pingpong.
Den sista timmen innan lunch går dom igenom vartenda ord i våran vips-folder.
Under lunchen är jag och emelie deppiga och vet inte vad vi ska ta oss till. Vad vill vi med dethär egentligen? Vi ser på något sätt något slags hopp. Vi får stå ut tillsammans. Jag vill kanske något annat. Fast ändå inte...

Efter lunch var det en givande timme om BT, puls och andning.
Nästa timme kommer inte föreläsaren.
Sista timmarna kan jag och Ida knappt hålla oss för skratt. Vi orkar liksom inte rikigt. Vi står inte ut. Vårterminen kan bli spännande. Under basgruppsträffen känner jag stundvis hopp om att jag är nöjd trotsallt.  Det kanske ger med sig när man får göra konkreta saker.

Min superpeppiga kvällskurs var ett skämt. Han som höll i den hälsade alla välkomna, sedan sa han att han inte skrev några intyg förrän efter tredje föreläsningen. "För ni går ju här bara för att få sånt där kårleg, så ni kan dricka billig öl, eller hur? :)"
Det var jag och uppsalas alla nittior. Sedan inser jag att jag faktiskt har läst exakt samma saker som vi ska läsa. KUL

Nu ska jag iallafall få ha en peppkväll på V-dala. Kommer ju inte träffa folk de närmaste veckorna känns det som. Man kommer ju ha en del att göra har jag upptäckt. Imorgon blir det specialmedicin hela em-kväll! nice like hell.

Väl mött.


poppis

Jag funderar ofta på varför mitt popcornföråd alltid är mindre än önskvärt. Egentligen borde jag ha ett helt rum fyllt med popcorn, till bredden!

Just nu, den senaste tiden, ångrar jag bittert att jag inte valde apotekare trots allt. Det verkar ju vara en snuskigt intressant utbildning. Jag får trösta mig med att jag inte skulle kunna stå ut med alla labbar.

Väl mött.

VIPS

Imorgon är vi pepp igen. Förhoppningsvis. Då blir det introduktion på en rolig kurs iallafall (som iochförsig inte börjar förrän i april, but still). Dom här omvårdnadskurserna som vi pysslar med just nu är liksom inte direkt med på min topp-fem-lista. Tyvärr. Speciellt inte när man får etthundra nya uppgifter redan första dagen. Som skall göras samtidigt som man är ute på praktik. Meeen, ja. Det är bara att bita ihop. I april blir det bara roliga kurser resten av tiden. I hope. Mer praktiskt iallafall, men framförallt - mer sår och sjukdomar!
Jag lyckades hitta en superduper bra muskelfysiologibok på BMC-biblioteket idag. Känns mycket bra. Det bästa är att det är boken jag suktade efter i våras, och först nu har jag orkat leta rätt på den. Men kanongjort av mig! På onsdag börjar kursen. Ska bli intressant att se ifall det är stor skillnad mellan denna och den lilla snutten nutrition vi hade i höstas. Jag hoppas på lite djupare och mer, men efter webbföreläsningen jag kikade på idag känns det rätt torrt. Meeeen, det visar sig på onsdag.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Nu ska jag sluta vara fattig student. Istället ska jag bli sönderstressad, rik student, med jobb! Som inte alls kommer ha tid att göra av med sina pengar hon tjänar på sitt jobb eftersom hon pluggar och jobbar hela tiden. kul
Jag håller tummarna för att min bror också ska få jobb, och få jobba med mig! Skulle ju faktiskt vara jättekul.

nu bör jag sova.

Väl mött.


pepp

Jag sitter och laddar mig själv mentalt. Jag SKA gå och träna. Jag ska, jag ska, jag ska!
Kom igen. Du kommer vara så nöjd efteråt.
Ok, jag går.

Väl mött

varning för ras

Det blev inget bokköp. Jag lyckades på något sätt missa det. Mycket irriterande eftersom jag stod och tittade på boken, höll den i handen och tänkte gå mot kassan. Sen insåg jag att det var en miljon människor i kö och jag orkade faktiskt inte. Sen när jag tänkte att jag skulle gå tillbaka hade jag glömt bort det. Osmidigt. Jag funderar på att trösta mig med att kika på Twin Peaks istället. Underbar serie. Och nu var det faktiskt ett tag sedan. Det står mellan det eller en webbföreläsning, så det blir nog lite TP. Jag borde gå till biblioteket och skaffa mig ett lånekort, för jag har insett att det finns en massa böcker jag vill läsa ju.

Insåg idag att jag saknar skyltarna med den vackra texten varning för ras. Det borde faktiskt sättas upp lite sådana skyltar. Det gör mig lycklig. Och det ÄR faktiskt varning för ras. Vintern är inte lika vacker längre, så jag behöver uppmuntran från annat håll.

Väl mött

I love my syndays

Idag älskar jag min söndag. Idag är en söndag när jag inte känner ett tvång att göra något. Jag har inget som ligger ogjort som borde göras, som ger mig ångest och skuldkänslor. Idag kan jag göra enbart det som jag är sugen på. yesbox!
Eftersom jag är klar med tentan och inte har något att plugga just nu får jag börja läsa nästa bok nu. Idag måste jag ner på stan och köpa den. Ikväll ska jag påbörja Så länge vi båda andas. Fantastico. Jag har längtat så mycket.

Tentafesten är över. Imorgon börjar nästa kurs, och den är inte lite pangpå. Jag kommer ha mycket att göra i vår. Så mycket som vi har i skolan under denna kurs är sinnessjukt. Plus att det är praktik också. Den blir dock kickass!! Synd bara att man samtidigt ska skriva massa PM och grejer. Det är inte riktigt min starka sida.

Väl mött.

DONE

Oh! Då var det avklarat. Tentan är klaaar! Och det var nästan löjligt, jag hade förväntat mig att det skulle vara svårare, men tydligen inte. Jag är dock osäker på om jag har blandat ihop vissa saker, men jag vet att jag fattar allt iallafall. Det var ingenting på hela tentan som kändes omöjligt. Jag kan dock ha förklarat vissa saker lite halvdant, så att den som rättar inte fattar att jag har fattat. Men det är ju inte mitt problem.. ;)
Jag är glad och nu är det dags för viiiin och mat!

väl mött!

Fatty Acids och Schwannceller

Idag är det dags, idag gäller det, ikväll är det över. Jag känner mig lite.. liksom spänd, inte nervös utan mer nyfiken. Jag undrar vilka frågor som kommer komma på tentan, och hur mycket man har fattat och inte fattat och så vidare. Det jag vill mest av allt är dock att kunna skriva tentan med dialekt. Det hade blivit mycket, mycket roligare. Eller att man kunde få göra en animerad film om hur kroppen använder energin, och vilken typ av energi den använder. Det hade varit riktigt riktigt roligt. Ikväll bli det iallafall pubkväll med alkohol. Det känns skönt. Det är man värd efter att ha tryckt in mängder med nya ord, reflexer, system, namn på ben, celler, muskler och hormoner. Nu gäller det bara att komma ihåg allting, och hålla isär allting. Men det ska nog inte vara några som helst problem. Jag vet ju att Schwanncellerna är myelinskidor i perifera nervsystemet och att fatty acids använd som energikälla i vila. Jag är expert på diverse diktatorers hjärtlag. Utan den blir det hjärtsvikt. Inte bra.



Tog en underbart skön promenad mot Håga i morse. Gud vad jag blir skidåkarsugen när jag ser skidspår. Jag får någon slags abstinens. Hur ska jag kunna åka tjejvasan om jag inte tränar innan? Jag borde ha tagit hit mina skidor. Ser fram emot 27 februari. Jag kanske, kanske hinner åka till Orsa i februari och leva på mina skidor under en helg. Det skulle vara perfekt. Skidåkarångest.

Nu taggar vi till för helg värd namnet!

Väl mött

smurf it up!

Tacomyskväll med underbara korridoren. Vi har brainstormat fram ett tema till våran flotte. Kanonbra. Och med två, kanske tillochmed tre, teknologer i vårat byggteam kommer vi kan få till den perfekta flotten. Den kommer bli otroligt stilig. Det blir till att jaga, leta och tillverka utstyrseln redan nu. Något att se fram emot i ett par månader.
Kändes skönt att få en rejäl paus i allt tentapluggtänk. Min hjärna orkar snart inte mer. Det är såpass att jag längtar till fredag då jag äntligen får skriva av all kunskap som sitter insprängd mellan synapserna. Men jag lär ju sitta en stund nu inatt (varför? som om att jag kommer lära mig något nu??!), och hela dagen imorgon. Suck. Men snart är det över och då blir det fira som aldrig förr. För att seda ta nya tag med skola från 8 till 5. Dock börjar praktiken om en vecka! Tjoho. Plus nytt jobb och en extra kurs på det. Jag undrar hur jag har tänkt att jag ska palla med allt det där... Det kan bli spännande.

Väl mött

Hypomelatonin tack!

Just nu i denna stund önskar jag verkligen att jag inte hade ätit upp mitt godis. Jag sklle behöva lite belöning efter mitt "mycket intensiva pluggande" som jag har ägnat mig åt den senaste timmen. Nja. Jag bör skärpa till mig. Från och till känns det dock helt OK. fast sedan kollar jag igenom nån gammal föreläsning eller frågor etc och inser att jag på fredag kl 13.00 kommer ligga i fosterställning, vaggandes fram och tillbaka och tveka på om jag ska pallra mig till pollack eller inte. SKÄRPNING! klart jag fixar tentan. Alla rätt, MINST.
Oh come on, come on. Varför ska man komma på den smarta pluggtekniken när det är försent? eller rättare sagt: varför ska man komma igång med pluggandet på tok för sent. Det blir ett par sömnlösa nätter nu.
Hur länge har jag sagt såhär egentligen? Nu ska jag sätta igång! från och med nu ska jag ge gärnet, plugga dygnet runt fram till tentan! Ge upp nån gång och gör saker istället för att snacka. Jag ger mig själv mer ångest än vad jag är värd. Nope. såhär lär man sig ingenting om hormoner. So loooong!

Väl mött.

SomeonSpecial

yesyesyes! YES!
Jag fick specialmedicin! Det kan nog faktiskt inte bli bättre! Helt underbart. 5 veckor på specialmedicin. JAAAAA! fem härliga veckor på avdelning 30c.
Och det är fredagkväll och jag känner mig nästan lugn inför tentan. Jag känner att jag börjar få kläm på den där skumma klumpen, full av konstiga celler som vi kallar för kropp. Jag förstår hur den fungerar och varför. I korta drag. Vissa saker fattar jag iallafall. Men på vissa punkter är den där kroppen rätt knäpp faktiskt.

Jag har ju lyckats införskaffa en viss måne. Dock är den inte som förväntningarna. Frågan är alltså om man ska strunta i det och köra gärnet. Eller om det bara kommer förstöra allt? man kanske ska vänta tills man kan få en som motsvarar det man minns? eller? GAH, jag kan inte hålla mig! jag kör på!

Väl mött.

longyear

Idag firar jag ettårsjubileum i bästaste rummet! Ett år som har varit allt och lite till. Fruktansvärt nöjd över att jag inte gav upp förra våren, att jag orkade med. Det var vi nog allihopa i juni. Stolta över den jobbiga våren. Jag gillar uppsala, jag gillar mitt rum, jag gillar min korridor och jag gillar studentlivet häääär! Jag är nöjd!

Dock är lanuari lite för kallt för att jag ska kunna njuta, och jag har för ont i halsen för att jag ska vara glad. Jag har för mycket att plugga för att jag ska kunna känna mig lugn. Panic! 10 dagar fattas för tentan!
vi klarar oss säkert, like always.
pluggpluggplugg!

Väl mött.

Sinus

Åh. Jag håller ta mig fan på att bli sjuk. Extremt drygt. Jag gillar inte att vara sjuk. Speciellt inte på det här sättet. Det är liksom bara en lätt irriterande huvudvärk och allmänt obehag i kroppen. Såpass att man inte orkar ta sig i kragen och göra någonting, men inte tillräckligt för att man ska kunna ligga nerbäddad i sängen och bara tycka extremsynd om sig själv. Irriterande. Jävla kortisolpåslag! Tentastressen och iskylan gör mig panikslagen. för kallt för att ens titta ut genom fönstret men ändå så perfekt väder för en underbar vinterpromenad. Men sen ligger min pärm och min anatomibok och ger mig blickar fyllda av skuldkänslor. Inte rättvist. Jag ger dom en chans till. Vi kanske kan få det att funka ett tag till. De har just nu ingen riktig konkurent. Men snart...

Väl mött.

Screaming Infidelities

Jag förstår inte hur jag kan fortsätta att förvåna mig själv? Borde inte jag lärt känna mig själv tillräckligt väl vid det här laget? Borde jag inte förstå att jag alltid kommer att göra mig själv besviken om och om och om igen? Varför är jag så dryg, knäpp, korkad och dumihuvet?
Jag förväntar mig att allt kommer att förändras snart. Att jag ska skärpa till mig, precis som jag alltid tror. Hah, jag är så lättlurad. Jag vet tillexempel att jag inte kommer gå upp tidigt och plugga imorrn. Dock jag intalar mig fortfarande att jag kommer göra det. Ibland funderar jag helt seriöst på om jag har någon typ av personlighetsklyvning. Det skulle kanske kunna förklara ett och annat. Det skulle defenitift inte förvåna mig det minsta.
Jag borde verkligen skärpa mig lite. Men nu är det natt igen, och jag kommer inte kunna sova än på några timmar, så det är ju tur att det är CSI snart.

En sista besvikelse från mig själv. Jag är klar med boken nu. Risken är stor att jag köper nästa imorgon och att den är slut redan på onsdag kväll. Det känns som att jag är otrogen mot min anatomibok. Inte bara otrogen. Jag har ignorerat våran bröllopsdag, försummat våra gemensamma barn, skyltat öppen med mitt vänsterprasslande och talat om för min stackars anatomibok att han aldrig kommer kunna ge mig det jag vill ha. Jag skrattar min anatomibok i ansiktet när han gråter, bönar och ber om att få mig tillbaka. Det är över, jag har hittat någon annan. Som jag älskar otroligt passionerat!

Väl mött.

fast. igen.

Jag borde ha förbud på vissa saker. Jag hade ju tänkt att jag skulle tokplugga nu två veckor. Men, imorse fick jag låna en bok av Snäppan och det blev början på slutet. Jag kan inte låta bli att drunkna i den unerbara fantasins värld! Helt fantastiskt, bättre än anatomiska termer och krångliga fysiologiska processer. Min kropp funkar, okej! kan vi inte bara lämna det där? Jag kan inte koncentrera mig när jag faktiskt försöker plugga för jag tänker bara att jag vill fortsätta läsa. Jag får dåligt samvete när jag läser för att jag inte pluggar. Jag får nog ta och lämna byggnaden på måndag och lämna boken hemma. Bara plugga järnet. Jag måste.
Och jag fösrökte inbilla mig att jag skulle kunna vänta till i sommar. HELL NO! it's on.

Januari är fantastiskt vackert. Det är så mycket snö att om det skulle smälta kan det börja växa i Sahara. Jag gillar snön väldigt mycket.

Väl mött

RSS 2.0