klyftigatankar

Den elaka och hämndlystna delen av mitt hjärta önskar en sak. Och den önskar att det gör ont, att någon är besviken och uppgiven. Någon som hoppas, hoppas, hoppas. Men förgäves. Den delen ger igen för allt och lite till.
Den generade delen av mitt hjärta önskar att man kan ta bort saker. Sudda ut, så att de försvinner.
Den positiva och hoppfulla delen av mitt hjärta ser framåt, är positiv, tror på mig och hoppas på det där som kallas sen. Den delen har mål, som den inte ser som omöjliga, utan fullkomligt uppnåbara.
Den naiva och lättlurade delen av mitt hjärta går på allt som den positiva och hoppfulla delen tror på. Den delen tror dessutom alldeles för mycket på andra människor, och på drömmar.
Den svaga delen av mitt hjärta vill lägga sig i sängen i fosterställning och apatiskt kolla på reklamen som går om och om igen på tv. Den delen har gett upp och tycker att det är skönt. Den delen har aldrig hört talas som sen, eller så bryr hon sig helt enkelt inte.
Den effektiva delen av mitt hjärta hinner med allt det där som är planerat. Den delen är effektiv och gör det som ska göras.
Den lata delen av mitt hjärta är dess fiende. Den delen som sitter inne på facebook eller kollar på CSI, som börjar 23.25 samma dag som hemtentan ska in 23.59. Den delen litar på att den effektiva delen och den duktiga delen ska ta tag i saker och göra klart dem.
Den duktiga delen av mitt hjärta tränar sådär ofta som man bör och vill, äter frukt istället för godis, går inte till Orvars i tid och otid. Den delen som går upp när väckarklockan ringer, tar en härlig morgonpromenad och hinner i tid till föreläsningar.
Den barnsliga delen av mitt hjärta är fortfarande ungefär femton år. Tar i från tårna, försöker alltid lite för mycket och tror att ingenting är omöjligt, för att hennes mamma sa det en gång. Den delen längtar fortfarande till den dag då hon ska få flytta hemifrån (trots att hon inte bott hemma på länge)och bli vuxen, men längtar i hemlighet hem till sin mamma.
Den osäkra delen av mitt hjärta förstör för hela organismen. Den delen är negativ och tillbakadragen, osäker och alldeles för försiktig. Den gör att resten går miste om en massa roliga saker. Den delen är alldeles för lätt att övertala och vet liksom inte riktigt vad den ska göra, ta sig till eller tro. Den delen ändrar sig snabbt, lätt och väldigt ofta.
Den spontana delen av mitt hjärta gör att man ofta hamnar i konstiga, obekväma situationer - trubbel. Den delen gör att den generade delen visar sig oftare och oftare. Dock gör den att man ofta hamnar i spännande situationer. Den öppnar dörrar man inte sett och ger ljus och variation i tillvaron.
Den klumpiga delen av mitt hjärta är väldigt osmidig, säger fel saker vid fel tillfällen och har svårt att avgöra hur man ska agera i vissa situationer. Den delen har sönder allt i sin väg, trampar folk på tårna och halkar på bananskal, och även utan.
Den glada delen av mitt hjärta är den största delen. Den delen som alltid går på högvarv. Oavsett situation och hur aktiva de andra delarna är. Alltid ett stort leende på läpparna, säger aldrig nej till någonting. Är positiv och glad. För vad vore livet utan glädje?