klyftigatankar

Hej då. Nu åker jag till Barcelona!

 

Väl mött.

 

Förra veckan flyttade jag.

Till andra sidan lägenheten. Har numer världens finaste och mysigaste rum, just sayin!

Betalade precis hyra, tv och el. Betalade 600 kr mindre än vad jag brukar göra i vanliga fall, alltså en sån månad när jag inte behöver betala el. Älskar att vara ekonomisk! (så nu åker jag till Barcelona och spenderar onödigt mycket pengar på onödiga ting och mat och vin!)

 

 

Har idag konstaterat att jag har fyra stammisar på mitt spinningpass. Jorå mensåattöö man har ju gjort sig ett namn inom Friskis, dåra! (okej, att två av dom var mina kompisar, men jag hade inte sagt åt dom att komma dit. faktiskt.)

 

Har fått två nya roomies. Känns bra och okej. På lördag ska jag lära känna dom. Dom är ett par. Kommer jag bli tredje hjulet? Kommer jag att va tvungen att tvinga dom att umgås med mig istället för att ha couple quality-time när jag känner mig ledsen och lonely?

 

Har hämtat ut mitt nya pass. HEJ BARCELONA!!! Hej solen, hej billigt vin och dans hela natten! (Stort plus: Jag såg inte efterbliven ut på bilden) Längtar dock redan tills dess att jag får skicka passet tillKinesiska Ambasaden för att ansöka om visum. Tjohooo! #Johanna Lönn, se till att få ledigt så vi kan boka......!!

 

Har gått å blivit med kökssoffa! Jajjemän! Har fyndat på loppis. Behövde inte ens pruta, fick ett riktigt bra pris från början, sen kom Chefen och gav tillbaka en hundring eftersom han tyckte att det var nån idiot som hade satt för högt pris, och de brukar ju "ge rabatt till studenter... Jaha, och vad läser du för nåt då? Guuud vad spännande, då måste du vara klar snart då??" "Ehh joo jaa, precis... eehhhh, jag är student och pluggar, jajjemän!"

 

Har träffat världens bästa Charlie (äntligen!) och druckit världens godaste öl och uppdaterats om det senaste i hans liv. Hatar att man liksom måste boka träffar med sina kompisar sådär på tok för långt i förväg. Enbart för att man jobbar och är upptagen och glömde bort det där med att leva....

 

 

 

Väl mött

 

 

Den ambivalenta känslan som uppstår när man för första gången i sitt liv ska få en betald semester, Jag ska få lön för att vara ledig. För att vi har lag på att man måste få vara ledig. Jag gillart. Och peppen inför att gå runt med långa naglar och nagellack och ringar i två hela veckor, bara för att jag kan. Och lyckan som sakta men säkert sprider sig genom kroppen när man tänker på att man ska få åka till Barcelona för sol, bad, vindrickning och skönt häng. Jag har sett fram emot min semester så himla länge. Kan liksom inte riktigt greppa att den är här. Synd bara att jag är typ för rastlös för att vara ledig...

 

Och separationsångesten som kommer smygande och som kommer slå ut i full blom när jag kommer he från Barcelona och bror är helt utflyttad och borta och har flytt till andra sidan jorden. Vem ska då trösta knyttet?

 

Och ångesten som ploppar upp eftersom jag är fem år och har beslutsångest och inget omdöme och aldrig blir nöjd och gör helt sjuka prioriteringar. Tar fram min största och svartaste spritpenna och stryker över vissa egenskaper i min personlighetsstörning. Den som ändå vore normal och kunde ta vettiga beslut.

 

Väl mött

 

Hej och håå! Här sitter jag i mina friskiskläder och laddar inför mitt första första riktiga egna pass som Spinningledare på Friskis och Svettis. Hurraaaa, vad kul det ska bli!!!!!!!

 

Väl mött

Vad är grejen med att jag är 23 år gammal, a.k.a vuxen, och fortfarande är så sjukt jävla mörkrädd?

Vad är grejen med att man måste släcka lampan i vardagsrummet innan man går igenom det, så att man måste  plåga sig genom hela helvettet av mörker innan man kommer fram till rummet av ljus och lycka där man ska sova?

Varför är jag extra mörkrädd när jag är hemma i huset? Varför är jag fortfarande 10 år och klarar inte av att lamporna inte är tända. 

Kommer aldrig bli vuxen och normal.

 

Väl mött.

 

Vad ska jag säga..?

I tisdags var jag på så fruktansvärt dåligt humör när jag gick hem från jobbet. Hade typ haft en sjukt bra dag, lyckats med allt, allt hade gått bra, jag var en bra sjuksköterska, jag var taggad inför kvällen och laddad inför att köra mitt diplomeringspass. Och sen bara sjunker mitt humör och min livsglädje så fruktansvärt långt ner. Från åttonde våningen och ner, jävligt långt ner, under ku(k)lverten. Det värsta är att jag hatar anledningen till att jag blev arg och irriterad, ledsen och sur. Och jag vägrar liksom erkänna för mig själv vad hela humörsvängningen berodde på. Önskar ibland att jag vore en vuxen människa....

Hur som så körde jag mitt diplomeringspass (trots att jag helst hade legat kvar i fosterställning i sängen och tröstätit kakor i vanlig ordning) och det kom hela nio (9) personer, varav bara 4 var folk jag tvingade dit. suxäss! Och som jag blev diplomerad! Förutom den lilla fadäsen att det var nån dryg djävul som tog sitt pick och pack och drog (astaskigt!) mitt under mitt supersvettiga och superjobbiga och superroliga spinningpass så gick det väldigt bra. Ni kan, from now on, kalla mig: Kerstin Norlander, Leg. Sjuksköterska samt Diplomerad Spinninginstruktör. Jajjemän!

 

Har idag varit på studiebesök på det lokala sjukhuset i den lilla staden Falun. Fick mig även en åktur på en truck nere i kulverten där. Jajjemän!

Har även, helt utan support, lyckats typ fixa och laga min helknäppa telefon! (Tack Erik!)

Tog mig även en helskön fika med en helskön kille som jag träffar alldeles för sällan.

Drack vin med mamma som somnade i soffan med dålig svensk film på alldeles för hög volym.

Och nu ska jag gå och lägga mig och sova i min lillasysters säng. Så himla skönt att va hemma ibland! 

 

Väl mött

 

Imorgon, om 32 timmar, står jag på friskis och svettis, i en mörk och dunkel liten spinninglokal. Mitt diplomeringspass. Det ska sitta en brud med ett formulär, titta på allt jag gör och pricka av, kommentera och kolla så att jag gör allt "rätt" (Enligt sekten Friskis&Svettis standard). Det är likso praktiska provet all over igen. Körde precis igenom passet en sista sista gång för mig själv. Och det sitter, men jag är sjuuuukt nervös redan nu och jag skakar ltie sått mest hela tiden. Konstans hög puls och lite ångestkänslor. Ont i magen, svårt att andas, you name it. (Ett lätt sympatikuspåslag, som 19:1 skulle ha sagt....)

 

ÅÅH, tänk om det inte går nå bra! Tänk om hon tycker att jag är dålig, sämst och värdelös. Och tänk om hon kommer på alla mina små tricksiga fusk!

 

Går dessutom konstant in på hemsidan för att kolla hur många som har bokat. Blott fem cyklar är bokade. Min kollega Lars som har diplomering precis innan mig har minsann inte många lediga cyklar kvar till sitt pass.... Ingen tycker o mig!

 

En uppsida i tillvaron! Johanna (+1) skall också åka till Barcelona samtidigt som mig och Maja, FEST!

Jag har bestämt mig för att jag ska göra allt för att komma iväg på den där kinaresan i höst. juste!

Drömmer om att jag ska ta mig till New York till våren. weeho!

 

Väl mött!