klyftigatankar

Jag har snart kollat klart på första säsongen av True Blood. Jag förstår helt enkelt inte varför det har tagit mig så lång tid att börja kolla på det. Det är ju världens sjukste och bästa serie. Spännande inte minst. Genialisk.
Jag längtar dessutom till mina och emelies kommande Vampirestorsdagar i höst. Också riktigt, riktigt spännande.

Skönt att komma hem till Falun en sväng igår. Åt god mat och firade mamma igår kväll. Åt årets dyraste lunch med lillasyster idag. Geschwornergården är mysigt, så det var nog värt det. Dessutom fyndade jag nya fina skor och ett mycket bra spel. Hittade dessutom ett helt gäng böcker som jag måste hinna med att läsa. Bland annat ännu en Marian Keyes.

Imorgon blir det sista svängen någonsinn till Ekeby, för på fredag tänker jag lämna in nycklarna.
Imorgon börjar vi om igen. Som vanligt.

Väl mött

Sitter ensam i lägenheten och blir var femte sekund rädd att det spökar. Någonting gnisslar till något fruktansvärt och jag hoppar till, ibland kommer det en liten smäll också. Det tar, varje gång det händer, ett par sekunder innan jag inser att det är balkongdörren som blåser upp och sedan blåser den igen. När ska jag fatta?

Brasilien, ja. Kan inte låta bli att tänka på det, på något komiskt sätt. Skärpning Kerstin!

Ikväll blir det inflyttningsfest á la Djäknen. Jag hoppas även att folk har lagt märke till att det är min namnsdag och inte bara tar med sig inflyttningspresenter utan även namnsdagspresenter.
Den som glömmer bort att gratulera mig på min namnsdag hamnar nog tyvärr på svarta listan ett tag fram över.
Både min mor och min bror har struntat i att uppmärksamma denna, konstigt nog inte flaggförsedda, högtidsdag.
Inflyttningsfesten: Man får komma hit, efter klockan 18 om man behagar, och känner att man är någorlunda känner till mig eller min bror. Det finns snacks och bakverk i överflöd. Dessutom bjuder huset på en magnefik välkomstdrink.
Välkomna!

Väl mött

I den filmen, Definitely, Maybe, säger Isla Fishers rollfigur en sån himla bra grej. Det stämmer verkligen. Att jag inte tänkt på det tidigare!

Igår skulle jag leta reda på det omtalade elljusspåret här i mina nya hoods, men hunde inte hitta det. Jag var nära att hamna vilse, men lyckades hitta andra upplysta stigar att springa längs. Väl hemma tittade jag på kartan och min bror förklarade vänligt hur jag skulle gå till väga för att ta mig till hans eminenta löprunda.
I morse bestämde jag mig för att ge mig ut på äventyr. Och tänk, jag hittade detta fantasktiska elljusspår, fullt med backar, stigar åt olika håll och av olika längd, men framförallt hittade jag ett substitut till mitt älskade Håga. Ok, kanske inte riktigt lika stort och fint och så vidare, men väl ett underbart promenadstråk. Det fanns inte bara en hög, utan tre kungshögar att besöka här i mitt nya kvarter. Rundan jag gick tog dryga timmen, vilket gör det till ett perfekt morgonpromenadstråk. Dock kunde man inte, som på Kung Björns hög, springa upp och ner för högarna. Nej, här frick man glatt stå nedanför och skåda hur kullarna reste sig upp mot skyn.
Men lika glad är jag för det, för vackert och härligt var det. Och lika mycket folk som i Håga.
Nu trivs jag på riktigt!

Ekeby är städat och klart!
Vilket underbart åskväder som kikade fram idag under lunchtimmarna. Regn, blixtrar och åska, min härliga och efterlängtade åska!

Väl mött!

Idag skulle jag vara duktig.
(Mina dagar börja oftast så, men slutar på ett helt annat sätt.)
Jag gick upp, åt frukost, och gick och la mig igen. Tillslut gjorde jag slag i saken och åkte till ekeby.
Började tvätta fönster och dona, kände mig mycket duktig. Ett äldre par på promenad tittade upp och mot mig där jag gnuggade och fejade. De såg lite smått imponerad ut måste jag säga.
Torkade ur alla hyllor och grejjor i garderoben, målade över fläcken på väggen från mitt borrhål.
Hittade en ny fantastisk radiokanal. Bandit Rock. Mycket bra.
Telefonen ringer i fickan och jag nästan ser genom jeanstyget att det står okänd.
Självklart att jobbet ska ringa nu, när jag äntligen gör det jag måste.
Sofia var i Tylösand istället för på jobbet, och min bror hade tydligen avslöjat att jag mer än gärna ville jobba så det var bara att sätta sig på cykeln och trampa snabbt som attan.
Tur att jag är världsmästare i att cykla snabbt.
Det första som inträffar när jag ska börja langa fram korv är att allt blir svart. Yes! Precis vad som behövs när det är massor med folk i kö. Sex minuter har aldrig känts så långa. Tur att det finns fixarkarlar som tar hand om såntdär.

På vägen hem, när jag och emelie äntligen lyckats stänga klart allt och jag äntligen inhandlat en osthyvel, fortsätter jag lyssna på min nya faoritkanal.
Då händer det. En riktig sån där trisshändelse. Plötsligt händer det
Dom spelar Ebba Gröns We're Only In It For The Drugs. Jag funderar kort på när jag hörde den senast. Mycket länge sen. Det gjorde min dag.

Imorrn gör vi ett nytt försök. Mer städ i Ekeby!
Och sen grill!

Väl mött

Jag skär mig på femtiolapparna och det svider till i nagelbandet på höger långfinger. Blod sipprar fram och lägger sig runt nagelroten. Det blöder mycket nu. Och det kladdas blod lite här och där. Plåster finns inte inom räckhåll. Tänk om jag förblöder. Det lilla blod jag har cirkulerandes runt i mina kärl måste vara just där för att göra någon nytta. Spillt blod blir ju ingen blad av.

Dagens fråga: Varför har jag ingen osthyvel? Jag vill ju ha en ostmacka!

Väl mött

Kom hem från jobbet typ halv tio. Var sugen på lite yoghurt, öppnar kylen och tar fram yoghurten. Kollar på förpackningen. Enligt texten på förpackningen är smaken på innehållet jordgubb/lakrits/vanilj.
Lakrits i yoghurt?? Vem kom på det? och framförallt, vem köper det?
Dessutom stod det på förpackningen att det var årets smak. Framröstad av folket.
Jag är tveksam, mycket tveksam.

som tur var var lakrits-smaken mycket svag. Men det kanske bara är till att fortsätta äta den så man lär sig det där men att mumsa lakrits.
just det, jag åt lite senap i fredags.
Jag är på gång.

Väl mött.

Gud jag blev plötsligt fattig som en jävla kyrkråtta.
Betalade nästa månads hyra till bror, plus betalade honom för allt det vi har köpt på IKEA. Dessutom bokade jag hostel i berlin och betalade depositionen på det. Fattig var ordet. Var tog alla mina slantar vägen? Jag som kände mig som världens rikaste människa alldeles nyss. Och jag bör ju bli ännu fattigare efter Berlinresan. Hmm. Hur få tag på grymt mycket cash? Det är frågan...

Jag har kommit på en plan med mitt liv. Den känns bra. Ska bara göra lite efterforskningar och se hur vi kan organisera och finansiera detta. Denna gång ska jag faktiskt verkligen försöka komma till skott. Jag måste, måste, måste. Synd bara att det antagligen inte blir förrän om ett år, men då hinner jag skrapa ihop lite pengar och banga ur.

Imorgon blir det gym på ekeby, sol i ekeby och häng i ekeby. Jag och Snäppan i en tom korridor som vi inte bor i.

Väl mött

Känner mig efter två dagar ganska hemma i min underbara, fina, stora lägenhet som har ett stort eget kök med egen kyl och frys.
Mycket nöjd över flytten, men känner inte alls peppen att åka tillbaka till ekeby för att städa ur gamla rummet. tvätta fönster säger jag bara. Varför skulle jag orka göra det för? På tok för ansträngade.

Nu har jag äntligen haft lite tid att se fram emot Berlinresan i augusti. Hostel bör ju bokas inom kort, så man inte står där helt snopen utan någonstans att sova när man anländer till storstaden och inte fattar ett jota av vad någon säger. Och det enda lediga rummet i hela landet är lyxsviten på lyxhotellet för enmiljoneuropernatt. Inte min kopp av te.
Men tack vare Nora har jag nu fått tips om ett supermysigt hostel, (mitt i mitte!) som dessutom passar mitt konto perfekt!

Jag tackar någon typ av högre makt för att min mor glömde sin musikmaskin här när vi flyttade. Det betyder att jag kan lyssna på musik och radio när jag transporterar mig från punkt A till punkt B, samt när jag tränar. Toppenbra!

Nu fattas bara ett köksbord (men jag har hört att det där med att ha någon typ av möbel att äta sin frukost/lunch/middag vid är överskattat) och en symaskin som kan fålla upp våra gardiner (host, host), sen är allting helt perfekt!

Väl mött

Ibland lägger jag människor på minnet. Helt utan anledning. Sen ser jag dom igen och funderar hurlängesomhelst på varför jag känner igen dom. Händer nästan varje dag. Oftast (ibland) kommer jag på att personen i fråga handlat på IKEA, druckit öl på Orvars, passerat på stan, stått bakom i microkön på Blåsen, vadsomhelst. en mycket onödig egenskap i Kerstins värld. Men hon har den.

En natt kvar i rummet. Allt är i kartonger, säckar, kassar och väskor. Allt är en stor röra på mitt rum och det är varmt som en bastu trots öppna fönster och vädring hela dagarna. Måtte temperaturen vara bättre i den nya lägenheten, även om jag var smart nog att välja rummet med morgonsol. Smartare tjej får man ju leta efter...

Skönt att jag inte hakar upp mig på saker.

Väl mött!

Peace and love.
Vilken grej.
Kan ha haft den bästa veckan i mitt liv. Jag är så extremt nöjd med allt jag gjort, allt jag sett, allt jag upplevt. Helt underbart.
Det har varit en vecka av grymt bra musik, trevliga människor, alldeles för mycket sol, vin, mat, häng, smärtande fötter, snuvig näsa, ond hals, kalla nätter, svettiga uppvaknanden i instängt tält, lite sömn, lite kläder, illaluktande bajamajor, geggamojja, traskande, sittande, människor, musik, musik och musik. Underbara upplevelser.
Jag är helt klart nöjd mer årets festival. Och mycket glad att jag valde peaceandlove istället föt Hultsfred. Tänk vad besviken jag hade varit då. Och snopen framförallt.

Nu har jag kommit hem till min ensama korridor, bott här i två dagar och det är fortfarande tomt. Tur att jag flyttar snart.
Packar satan och det börjar bli tomt på prylar i mina skåp, på mina väggar, i mina lådor och i mitt rum i största allmänhet.

I förrgår tog jag en promenad till kvarterets lilla livsmedelsbutik, coop där allt är dyrt som satan men det ligger på bekvämt avstånd. På den korta lilla vägen hem därifrån fann jag två döda fåglar. TVÅ STYCKEN! Jag tycker att döda fåglar är bland det vidrigaste som finns. Men jag blev också irriterad. Någon jävla unge har fått tag på ett hagelgevär och underhåller sig med att skjuta de oskyldiga stackrarna. Idag när jag vandrade hem därifrån fann jag två till. Det finns alltså FYRA döda fåglar mellan mitt hus och Vänortsgatan. En stäcka på 80 meter. Jävla ungar. Bränner dom inte bilar skjuter dom småfåglar.
Tur att jag flyttar härifrån.

Min nya lägenhet, har världens sämsta balkong, men är mycket bra! Igår var jag med bror och spanade in den och fick även mina egna nycklar. Kan smita dit när jag vill och bara hänga i mörkret om jag vill!
Jag har valt rum, men funderar på om jag ångrar mig. Ska nog smita dit imorgon och göra lite mätningar, med tillförlitligt mätdon. Alltså inte bara mitt jättedåliga ögonmått och ännu värre fotmått.
Tisdag, tisdag, tisdag. En vecka kvar. En vecka.

Väl mött