klyftigatankar

Ibland lägger jag människor på minnet. Helt utan anledning. Sen ser jag dom igen och funderar hurlängesomhelst på varför jag känner igen dom. Händer nästan varje dag. Oftast (ibland) kommer jag på att personen i fråga handlat på IKEA, druckit öl på Orvars, passerat på stan, stått bakom i microkön på Blåsen, vadsomhelst. en mycket onödig egenskap i Kerstins värld. Men hon har den.

En natt kvar i rummet. Allt är i kartonger, säckar, kassar och väskor. Allt är en stor röra på mitt rum och det är varmt som en bastu trots öppna fönster och vädring hela dagarna. Måtte temperaturen vara bättre i den nya lägenheten, även om jag var smart nog att välja rummet med morgonsol. Smartare tjej får man ju leta efter...

Skönt att jag inte hakar upp mig på saker.

Väl mött!