klyftigatankar

Mådde sådär dåligt imorse igen när jag vaknade. Vaknade för övrigt typ 14 gånger mellan klockan tre och klockan sju och undrade när jag skulle få gå upp. ivrig och morognpigg tjej.
När jag gick upp visade det sig att tentaresultatet inte kommit upp än. Lata jävlar på vårdvetenskapliga instutionen...
Överraskar mig själv med att skriva klart pedagogiken, ett sällan skådat mästerverk! Går och tränar och den jobbiga känslan och illamåendet försvinner. Blir ännu mer glad när det visar sig att det är Ebba som ska ha spinningpasset som jag tänkte gå på senare idag. HURRA!
Kommer hem och ser att jag visst har klarat tentan. Har tydligen inte alls missat att skriva min kod på något papper. HURRA!
Ska åka och handla mat så min bror har mat när han kommer hem, och så jag kan baka mina smarriga möffins till på måndag. Can't live without them....

VÄL MÖTT

ps. Jag är bäst!

Mått dåligt, dåligt, dåligt, dåligt hela långa dagen. Trots massa bra och massa mys. Kom hem och tyckte synd om mig själv. La mig i soffan och lyssnade på deppig musik. Kurade ihop mig som en boll under en filt och mådde illa. Tittade på regnet och var nöjd över att vara inomhus.
Mått illa hela kvällen (att hetsäta bullar hjälpte inte)
Längtar efter bror. Kom hem nu!
Längtar efter valborg och sol och skoj.
Längtar efter Gasquen.
Längtar efter vår examensfest!!
Längtar efter vår examensdag!!!!!!!!!
Längtar efter att få börja jobba
Längtar efter brölloppet
Längtar efter flytten

Imorgon kommer tentaresultatet. Och jag är helt säker på att jag kommer bli underkänd enbart för att jag har glömt skriva min jävla kod på typ tre papper. Det är inte rättvist.
Kan typ inte gå och lägga mig förrän klockan slagit 00.01 och jag har kollat ifall resultaten kommer upp efter midnatt. Antagligen är det så lame så man måste vänta till kl 09.01 imorgon. (Ställer klockan på en löjligt tidig tid, fast jag är ledig)

Väl mött.

ps. 5 veckor 1 dag 10 timmar 40 minuter.

Har varit en duktig flicka och gått i demonstrationståg minsann! Vi är så jävla värda minst 24 000 i ingångslön. Är egentligen helt sjukt att man bara tackar och tar emot ett jävla skambud, för det jobbet som vi faktiskt gör. Vi gör ta mig fan allt. Organiserar och administrerar, följer upp och kontrollerar, tar hand om och tröstar, vårdar och botar, hjälper och instruerar, lyssnar och förklarar, räddar liv och lindrar smärta. För att bara nämna några saker. Vi lägger ner tid och energi, ställer upp när det fattas folk, jobbar över, jobbar dubbelt och beordras in att jobba väldigt obekväma arbetstider. Och vad får vi för det? Inte ett jävla skit. Även om det är ett arbete som jag antagligen kommer att stortrivas med och alltid vilja fortsätta med oavsett vad, så måste det värderas. Värderas mycket mer. Det sämsta argumentet jag har hört till varför man inte kan höja våra löner är att vi "är för många...". Finns inget som heter För många sjuksköterskor. Har aldrig funnits För många sjuksköterskor. Kommer aldrig att finnas tillräckligt med sjuksköterskor. För vem vill ha ansvar för människors liv, hälsa, självbestämmande och livskvalitet utan att få en skälig ersättning för det? Tydligen är vi jättemånga, och jag är en av dom som ler snällt och tackar och tar emot en helt jävla usel lön för det arbete jag kommer utföra. Jag skäms. Men jag vill så gärna börja jobba nu, för att det är ett sånt fantastiskt arbete.

Det är pinsamt att jämföra vår lön med en högskoleingenjörs ingångslön. De har läst lika länge på högskola/universitet. En dålig lön för dom kan jämföras med en bra lön för en specialistutildad sjuksköterska med lång erfarenhet. Skillnaden är att det dom gör inte direkt påverkar andra människors liv, hälsa och välbefinnande. Frågan är ju vad de ens pysslar med...?

Väl mött

Panikångest på bussen i morse. Men Ebba var där och fick mig att tänka på annat, tills bussen kom in i Enköping. Klump i magen hela morgonen, genomgående under allt jag gör och det står hela tiden någon bakom och prickar av och skriver på ett papper. Redan från första början, direkt när jag försöker logga in i datorn kl 06.43 står hon där som en hök. Glor över min axel och allt jag skriver ner på mitt papper blir kladdigt eftersom jag skakar och jag ser inte vad jag skriver.

Ångest och klump i magen hela morgonen. Rond och rapportering och läkemedel och omvårdnad och allt. Vi har avstämningar och hon säger inte riktigt vad hon tycker och tänker, men hon ställer frågor och gör mig nervös. Hon låter arg och det ser ut som att hon tycker att allt jag gör är fel och jag kommer aldrig bli någon vettig sjuksköterska.

Rond och min favvisläkare är där. Han är snäll och gullig och tittar på mig, lyssnar på mig. Och allt känns bra, han ordnar upp och förklarar. En halvtimme kvar. Jag pratar med min patient, och går och dokumenterar. Har jag missat nåt? Glömt nåt?!?!?

Anita Staaf kommer och det vankas korsförhör. Klumpen växer, men jag spelar cool. Enligt den där superläskiga avdelningschefen/examinatorn som har förföljt mig hela dagen har jag spelat cool hela förmiddagen. (nej, jag har skakat och darrat på rösten och velat gråta och kräkas vid flertalet tillfällen. Är det jag eller patienten som behöver sobril...??)

Allt går bra och jag klarar korsförhöret. Tillochmed hon som har gått efter och prickat av hela dagen ger mig beröm, men med hennes tonfall låter det som en utskällning. Blir typ osäker på om jag har klarat det eller måste göra om det. Men när det går upp för mig att de där två människorna faktiskt, mot alla odds, tänker godkänna mig så kan jag inte sluta flina. Ser förmodligen ut som en idiot, men jag är så jävla glad!!!!

JAG HAR KLARAT DEN PRAKTISKA EXAMINATIONEN, JAG ÄR EN SJUKSKÖTERSKA!!!!!! (Ok, tar inte examen förrän om 5 veckor och 5 dagar, men vem orkar bry sig om petitesser??)

Ringde mamma på bussen hem och började gråta när hon svarade, sen började hon gråta och så satt vi där på varsitt håll och grät i telefonen. två sjuksköterskor!

Har dessutom blivit godkänd på F&S-provet (med fantastiskt resultat), fått schema för sommaren (då jag kommer jobba som sjuksköterska!!!!!), anmält mig till ventileringsseminarie för C-uppsats och allt känns bara så fruktansvärt braaaa!!!!

Lycka är när man får finbesök och det första som hnder är att man får frågan: "Vill du flytta in första juli?!?!?!" Jag blir så glad att jag döööööör!!!! Jag kommer flytta den första juli, till en fantastisk och mysig lägenhet med en underbar sambo. Lyckan är total.

Jag hade rätt. Kan inte äta. Kan inte andas. Har förmodligen inte bajsat sedan torsdag förra veckan. Mår illa. Rädd att svimma, kräkas, få en hjärtattack eller en spontan hjärnblödning r/t psykisk stress imorgon. Kommer förmodligen hända. Kommer förmodligen somna ungefär kl 03.45 inatt, fast jag skulle kunna somna nu, för jag är så jävla trött. Vill bara att allt ska vara över. För ju mer jag tänker på det desto mer ångest får jag. Och jag vet att jag kommer klara det, måste klara det. Jag kan ju allt det där. Det kommer inte vara något som är  stört omöjligt. Dessa tankar gör att jag får ännu mer ångest, för jag vet ju att det alltid finns en risk för att jag inte klarar det. Men jag måste. Måste, måste, måste. Klarar jag det inte kan ni leta efter mina kvarlevor i Enköpingsån.

Väl mött

Ps. 5 veckor, 5 dagar 12 timmar 6 minuter.

Hade årets ångestdröm. Drömde om mitt praktiska prov. Helt sjukt. Patienten var jättegammal, inte det minsta sjuk egentligen, men som skulle ha hjälp med precis allt. Dessutom var jag tvungen att ta hand om patientens 50-åriga dotter också. Och så gick Vika bakom och såg läskig ut. Enligt läkemedelslistan var patienten ordinerad 4 kg frukt och 2 dl linfrön. Jag blev jättestressad. Fattade inte alls vad jag skulle göra.

Jag ser framför mig hur jag börjar skaka mer och mer under helgen, hur hjärtat kommer slå snabbare och snabbare ju mer det närmar sig. Jag vet att när det är dags kommer jag inte ha ätit, sovit eller bajsat på alldeles för länge. Däremot kommer jag ha haft ont i magen och kräkts fyra gånger. Själva provet är helt blankt, kan inte ens föreställa mig att jag genomför det. Men ser jag framför mig hur jag springer ut från sjukhuset, av glädje, och gör en klackspark. Solen skiner och jag är en sjuksköterska!!!!!!!!

men det förutsätter ju såklart att jag genomför och klarar provet. Och om jag känner mig rätt kommer jag vara för nervös för att ens våga titta på patienten. Bra känsla. Bra start.

Väl mött

Tack Facebook! Tack för allt ni talar om för mig, all viktig information som inte får missas. Tillexempel att Brynäs har vunnit någonslags sporttävling. Tack! Tack! Tack för informationen, för jag har funderat hela eftermiddagen och kvällen. Varje sekund och varje minut. Har typ inte kunnat koncentrera mig ordentligt på jobbet för jag har tänkt så mycket och funderat och undrat hur det står till i sportvärlden... Men tack Facebook, nu kan jag sova gött!

Väl mött

ps. OBS på ironin.
ps2. älskar när jag får jobba med Peter och vi spenderar dagen med att snacka skit om alla andra #true uska.

Livet är bra och jag är så jävla duktig att jag förvånar mig själv. Gillart!
Vågade äntligen prata med Mats idag. Det var iofs enbart för att han började prata med mig, men sen tog jag mod till mig och presenterade mig, så han visste vem jag var. Han var snäll och vi har prellat en dejt i maj. Känns bra. Måste dock kanske förbereda mig lite. Han gjorde mig lite hetsad och nervös också.. Men det är så jävla på gång nu!!!!!! Skrev provet idag också och hade typ alla rätt? För att jag är en naturbegåvning? Förmothlisch.

Carina har inte ringt än. Let's hope she doesn't, för jag har ju tydligen en massa musik att lyssna på och så vidare. Måste dessutom göra en massa andra saker, som att "plugga", köpa present, träna, baka, vila, köpa ett pussel samt bygga det and so on.

Emelie var på väg att lura på mig ett par jättejättejättekorta lila joggingshorts idag. Okej, inte lura, snarare typ hjälpa mig att inse att jag verkligen verkligen ville ha dom (och behöver dom). Och jag vill ha dom, för dom var lila och skitsnygga. Men jag är för blek och springer för lite/långsamt/dåligt/fult för att få springa runt i ett par sånna. Eller? (Jag är så jävla sugen på dom, och kommer förmodligen köpa dom eftersom jag redan har den ursnygga tröjan som hör till)(När började jag modeblogga?!)

väl mött.

ps. nyponsoppa är typ asgött!

Sista schemalagda skolgrejen på tre veckor och två dagar. Det känns ändå rätt bra. Jag gillar när man liksom har en nedvarvningsperiod såhär inför sommaren. Att man liksom får börja vänja sig vid att inte ha lite att göra. Man får tid att umgås med sina vänner i solen och äta glass. Vänja sig vid att ha sommarlov lagom tills det börjar på riktigt. (HAH, sommarlov!? vad är det?!)

Väl mött

Alltså jag orkar inte...

orkar inte med ett internet som kukar ur i tid och otid och sidor som vägrar ladda.
orkar inte med dryga människor som jag inte orkar med.
orkar inte med att jävla spotify ska hacka så att all jättebra musik som jag gillar en massa låter förjävlig och jag får ont i hövvet. (ge mig en ny dator ba!)
orkar inte med att jag har ett popcornsug like nobodys bussiness, men orkar inte poppa och orkar inte äta.
orkar inte ta mig upp från stolen i köket och gå och lägga mig.
orkar inte med mig själv.
orkar inte med att jag hittar ett dokument som är hur långt som helst och som jag tydligen borde ha läst till imorgon. Tänker inte görat!

Ska sova. nu.

väl mött

Har skrivit klart the freakin' uppsats!!!!!!!! (Såvida inte Lena freakar ur och hittar på en massa nya saker hon helt plötsligt tycker att vi ska komplettera) Jag är således ledig från och med imorgon lunch till och med måndag kl 06.45. Det känns typ hur bra som helst. Ångrar nu ännu mer att jag mailade Carina. Känner på mig att hon kommer ringa i morgon kväll och säga att jag är välkommen att jobba hela jävla veckoslutet. Jag blir så trött på mig själv...

Var på Snygg-Björns HIT-pass med Lotta och Ebba och jag var jävligt nöjd och glad innan. Peppad och liksom riktigt längtade tills efteråt när jag skulle ligga halvdöd som en liten boll i ett hörn och knappt orka andas. Ännu mindre orka lyfta en arm eller ett ben. Men det inträffar inte, så jag blev lite besviken. Efteråt var det nån dude inne på gymmet som frågade oss om vi tyckte passet var kul och jag sa att jag gillade Walles pass mer, eftersom man verkligen är död, bokstavligt talat, efter halva passet. Han fnissade och frågade om vi inte tillhörde den grupp tjejer som bara gick på Snygg-Björns pass för att det var Snygg-Björn, och som smiter därifrån när det är vikarie. Skulle jag gå på ett pass enbart för att instruktören är snygg?!?!?!?!?! pffftt! Har aldrig hört på maken om någe så dumt...

Väl mött!

ps. Har deklarerat, men har inga batterier i min cykellampa.....
ps 2. Grattis till världens finaste Maja!!!!!!!! Jag blir så stolt över henne, min pingla!

Har haft en såndär superproduktiv dag och jag blir så stolt över mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag och Em kommer naila uppsatsen like nobodys bussiness. För den kommer bli klar imorgon och Lena har lovat att godkänna att vi skickar in den typ jättesnart!

Har pluggat till F&S-provet, trots att jag enligt säkra källor inte behöver göra det alls.

Har för första gången varit på ett intensivspinningpass och det var så jävla gött! Vill aldrig göra något annat i resten av mitt liv.

Har handlat riktig mat och gjort mig ett redigt förråd av matlådor, så nu slipper jag gå hungrig i två veckor tills min matlagande och handlingsansvarige sambo kommer hem. wehoo!

Har tillochmed mailat Carina och bett om att få jobba i slutet av veckan. Ångrade mig så fort jag tryckte på send.

Har bokat bord för biljettförsäljning på BMC i maj.

Har bokat in ett NKSE-praktiskt-prov-planerar-och-stukturerar-möte med Anna.

Jag är så jevvla bra!

Nu saknas bara ett 5000-bitarspussel att slappna av med. -Kerstin, 89. (år)

Väl mött!

ps. åååh den som ändå hade orkat skicka in deklarationen och skriva pedagogik-PM.....

Har haft en sån där typiskt bra helg. Studentchampagne två dagar i rad. Vad mer kan en flicka önska? Har haft sista tentafesten evvöör och blir nostalgisk och lycklig av tanken. (och vilken jevvla fest dööh) Vill gråta en skvätt eftersom alla dessa fina människor snart försvinner härifrån.

Blev lurad att gå på gask. Kände ingen och alla var nördar och jag var bakfull och trött och opepp. Men ett glas billigt bubbel och en smutt hemgjort 31-årigt rödvinbärsvin (som någon hittat i ett bortglömt källarföråd) ordnade upp det lilla problemet rätt snabbt. Dessutom vare jävligt kul!

Trött och bakfull hela dagen. Bakade äntligen mina cupcakes som blev typ asgoda och blev bjuden på myspysfika med födelsedagstårteleftovers samt mina innovativa bakverk. Bara sådär rent spontant på en söndagkväll. Vad mer kan en flicka önska?

Imorrn måste jag ta tag i mig själv igen. Måste skriva klart uppsatsen och göra alla jävla kompletteringar som jag fortfarande inte riktigt fattar. (kan jag inte bara få chilla sista veckorna nuråå?) Måste plugga till provet på onsdag. Varför bokade jag in det så snabbt? Hur mycket behöver jag ens plugga? Borde jag inte kunna det där som ett rinnande vatten? Blir ju inte heller ett dugg stressad när alla på facebook, en efter en, deklarerar hur de har skrivit och klarat provet... Får fråga Ebba om man verkligen behöver råplugga. Det kan ju omöjligt vara svårt. älska kryssfrågor!

Behöver inte gå upp 04.45 för att åka med en iskall och snortidig buss till Enköping imorgon. Win! Kommer ju dock sakna det en aning och lite smått.

Gaskhäng

Väl mött

ps. sju veckor och en natts sömn kvar.
ps2. önskar att jag hade ett 5000-bitarspussel och Twin Peaks-boxen.

Drömde att jag var i Åre. Vaknade upp och det var snö överallt. Kult.

Jag som typ ville ta en solskenspromenad samt gå till affärn och köpa massa göttiga ingredienser till cupkaces. Eller bara göttiga bakisätarsaker. (godis, glass, ica-pizza och andra onyttigheter.)

Kollar på barnprogram och undrar varför jag har vaknat så tidigt utan att somna om...?

Väl mött

Somnade like a sweet litte child igår så fort jag lade mitt söta anlete mot huvudkudden. Vaknade dock kl 01.37, kl 03.28 och kl 05.05. Inte ett dugg nervös. Gick upp 06.50 (hello 2 timmars sovmorgon!!!) och tog det väldigt lugnt. Åt frukost och lyssnade på morgonpasset och var liksom helt lugn. no stress.
Klockan närmade sig 08.20 och jag började hetsa för att inte komma försent. Cyklade iväg. Och någonstans i närheten av Kungsgatan började pulsen gå upp och hyperventilationen var ett faktum. Kommer till sjukhusbacken och tänker "här ska jag snart börja jobba, guuu va kul!! MEN DÅ MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE JAG KLARA TENTAN NU!!!!! Ångesten. Grät lite, hyperventilerade lite och funderade på att ringa mamma, mitt där i uppförsbacken. Ville kräkas. Varför har jag inte varit ett dugg nervös? Varför har jag inte hetsat lika mycket som alla andra? Kommer ju inte klara det hääär!!!

Börjar skriva tentan och vissa frågor behöver jag inte ens tänka på. Pennan glöder. Andra frågor fattar jag ingenting av. Sen är det ju självklart vissa frågor som är så jävla obefogade så jag vet inte vart jag ska ta vägen. En fråga lyder: Sjuksköterskestudenten Sven undrar vad ramadan innebär, vad svarar du? Förlåt, men jag måste totalt ha missat att jag tydligen pluggar religion?!
På näst sista frågan alternerar jag mellan två svarsalternativ. vänder och vrider på mina funderingar och resonemang. Väljer det ena. Vänder snabbt bort papperet för att gömma och glömma. Vänder upp nästa sida och ser att jag har svarat fel. rövrövrövrövröv. Beviset på att man alltid ska ta det man tänker på först. (Vad är ens Agonal andning!!?? Varför svarade jag det? När ska man någonsin svara med ett ord som man inte vet vad det är? (Drar mig till minnes när jag hittade på en svamp med askonstig stavning på mikrobiologitentan....(istället för att bara skriva candida)))

Har dock räknat poäng och kommer bli godkänd. WELL, HELLO!!!

Nu ska jag kräkas och sen dricka vin och bubbel och äta snittar och dansa med mina fina  och glömma allt vad NKSE heter.

Väl mött!

...Ungefär så känns det att gå på Ebbas spinningpass. Alltså på ett bra sätt, med massa uppför och sådär. Dessutom är hon så himla bra rent allmänt. Om jag blir hälften så bra så blir jag riktigt nöjd. (det förutsätter ju dock att jag klarar utbildningen och diplomeringen) Jag har bestämt mig för att jag nu, när jag slipper pendlingslivet, ska komma in i ett najs träningsmode. Det var så gött att komma iväg och bara inte tänka på tentan för en stund. Sen ringde Emelie och förstördet genom att hetsa om en massa saker. Så nu är jag stressad, men sitter apatisk framför min dator med en kopp te som jag rör i stelt och monotont. Eftersom jag har pluggat på på tok för lite saker.....

Har haft sista dagen i Enköping. WEEHOO!
Har dock varit nervig över praktiska provet. Speciellt eftersom jag fick veta att jag är den som kommer vara FÖRST ut på avdelningen för att göra det. Kul. kommer hon va hårdare mot mig, för att sen mjukna när de andra ska göra? Ingen vet. Farzaneh har fått lugna mig typ halva dagen. Och hon gav mig en massa tips om vad man ska tänka på. Sen sa hon att jag kommer klara det. Let's hope she is psychic...

Ska dricka bubbel så fort jag kliver ut från tentasalen imorgon. WEEHOO! Och tänker fortsätta så resten av dagen och kvällen. Det är det enda rätta. Hittar finner ingen annan lösning. Och vill inte göra det heller. BÖBBEL!

Väl mött

Ska bli poet. Borde bli poet. Är ju redan EMO, så steget till att börja skriva dikter är ju inte så långt.....

Två saker har gjort mig fantastiskt glad idag:
1. Jag och Emelie stod i regnet på stan och båda stirrar lite förvirrat runt, runt. Det är en välbekant och väldoftande arom som omger oss. Jordgubbar. Vi köper en varsinn låda och är jävligt nöjda över livet!
2. Pratar med Maja och vi diskuterar ångest. Hon har minst lika mycket ångest som jag, så vi börjar peppa varandra och berätta vad som är rimligt och orimligt. Och plötsligt så upptäcker vi båda att vi är mycket lugnare. Mycket lättare att lugna ner nån annan än att lugna ner sig själv, även fast jag veeeeeet att jag hetsar upp mig i onödan. (dessutom hetsar jag upp mig över att alla är så hetsiga och nervösa över den teoretiska tentan, medan jag är helt chill. Borde inte vara chill. Borde vara nervös och hetsplugga som alla andra)

Två andra saker som gjorde mig fantastiskt glad idag:
1. Charlott skickade ett sms om en lägenhet hon hade hittat. Hon gillade köket och badrummet. Kollar upp saken, och blir förskräckt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. För det är rätt fult. Men köket ser lite ut som om att det är stulet från en fjällstuga, så jag förstår ifall Lotta gillare. Men hela lägenheten är KAOS. Vågar inte svara. Men skrattar gött åt de helee. Det visar sig tillslut att hon också tyckte det var skitfult, så vi kunde gemensamt skratta åt den fula lägenheten.
2. Jag har varit på spinning för första gången på länge. GÖTT.

Och imorrn är sista dagen i Enköping. Pendlarlivet är snart ett minne blott! (Och jag som precis kommit in i rutinen att gå upp 04.45...)


Väl mött

Ps. Hatar att I-knappen på mitt tangentbord inte riktigt fungerar adekvat. Funderar på att dessikera det lite. Men vet att jag inte borde, med tanke på tidigare erfarenheter...

Uskade mig lite idag på praktiken. För att researcha inför det där jävla NKSE. Gick sådär eftersom de var vänliga nog att ge mig en patient som ändå gjorde allt själv. Sen var jag liksom lost hela dagen eftersom jag inte rktigt hade någon koll på allt det andra när jag väl kom tillbaka till mitt rätta habitat. Men Gullegull Heidi godkände mig på prakken. Nu är det bara två praktikdagar kvar och sen är det dags för det fruktade NKSE. Pratar med kompisar, läser på facebook och allas jävla bloggar om hur mycket de pluggar vad de puggar och allt de kan och så vidare och så vidare. Ingen ångest alls.

Det regnade och var snorkallt när jag åkte hem, så jag blev sur och trött och kall och vill inte gå ut once I got inside. Detta resulterade då i att jag inte har gått och tränat, det suger. Och jag är inte alls på humör för att plugga. Vad ska jag plugga? Kommer jag ens kunna trycka in nåt mer? Vad isåfall? VADVADVAD?! Har dessutom ett mycket oklart seminarie imorgon som jag tydligen borde läsa någon slags artikel till innan, men det tänker jag faktiskt inte göra!!!! (Rebell)

Vill mest ligga här under min filt och dricka mitt te och tycka synd om mig själv. Värma en värmekudde och kanske ta ett bad. Och det är inte ens nåt bra på TV.

Tänker inte vara glad förrän på fredag eftermiddag när jag sitter på smålands med mitt champagneglas! (så det så!)

Väl mött.

Har ungefär hela dagen, och framförallt hela tågresan, hyperventlerat, mått illa, haft svimningakänsor, pankångest, kallsvettats, gråtit och allt har bara snurrat. Paniken jag känner inför det praktiska provet går inte att beskriva med ord. Går inte att föklara och beskriva och går inte att förstå. Jag kan omöjligt vara den enda som känner såhär?! Eller är jag det? Är det bara jag som är så inkompetent att jag går runt och är såhär nervös? Å andra sidan så är det här antagligen den största prövningen jag någonsin kommer att ställas inför. Precis som det känns med allt annat jobbigt man utsätts för. Men det kan ju inte vara meningen att jag ska gå runt och må såhär i två jävla veckor. Det är ju stört att man ska gå runt  som ett nervvrak och inte kunna äta eller sova eller överhuvudtaget kunna andas normalt.
Jag vågar inte riktigt dela med mig av mina känslor till de andra, fast jag gör det ändå. Jag vet att de antingen kommer vara minst lika nerviga som jag och så kommer vi nervöshetsa varandra. Det kommer aldrig leda till något bra. Eller så kommer man få svaret att "Det är luuuuugnt, hur svårt kan det va?" Hur kan folk va så chill med att någon ska gå bakom en och bedöma exakt allt man gör!?!? För jag vet med säkerhet att det fnns folk som går runt och bara är sådär lugna. Det är inte okej. Det är orättvst när jag går runt och gråter och hyperventilerar så fort jag kommer på att det snart är dags för det där jävla provet. (Vlket är typ hela tiden)

Jag vill verkligen inte vara med mer. Jag kommer förmodligen att kräkas av nervositet när det väl är dags, och det känns som ett upplägg för att bli underkänd, samt känd som Nervvraket who never will make it as a nurse....

Väl mött

Fjällen. och jag är så fantastiskt nöjd över mina prestationer. Vågade tillslut hoppa i de stora hoppen där bara de coola snowboardkillarna får vara.. (okej det var de stora BARNHOPPEN, som alla femåringar ba hoppade fyrahundrameterhögt i och gjorde massa tricks medan jag typ va livrädd när jag flög ett par dec....)
Jag har även insett att det är en miljard gånger lättare att åka snowboard än skidor. Jag och Siri bytte sista halvtimmen på sista dagen och vi var bambi båda två. Hur håller man balansen när man har TVÅ ben att hålla reda på? dessa ben som dessutom glider åt varsitt håll.... Har ätit en massa god mat och goda efterrätter och godis så jag skulle uppskatta att jag nu väger 435 kg. (plusminus två kilo) Har enorma blåmärken och en nästan bruten handled. Har dödens träningsvärk på utsidan av vaden, askonstigt. Har ont och är trött i hela kroppen. Men kul vare!

Har haft konstant tenta- och praktiskt provångest. Jag vet ju att jag inte kommer klara det. Började gråta och hyperventilera i bilen på vägen hem alldeles nyss. Det är ju inte normalt. Men tänk skammen när jag bara totalfailar hela det praktiska provet. Det blir inte roligt. Inte roligt alls...

Sista april. Då är allt över. Då är det lugnt, då är jag klar. Har aldrig längtat så mycket i hela mitt liv. Kommer ha konstant magsår fram tills dess.

Väl mött

Fortsätter att inse att jag blivit äldre/känsligare/blödigare/mesigare. Gör något slags självtest om trycksår och tycker att det ser så obehagligt ut att jag nästan tittar bort. Jag! Titta Bort?! Jag som under början av utbildningen inte kunde få nog av stora, äckliga och smetiga sår. Det kanske är så att jag har lite mer förståelse och tycker att det är så fruktansvärt synd om de stackars människorna som bara ligger där och ingen bryr sig och så får de enorma sår. Stackars, stackars, stackars dom.
Jag väljer iallafalla att tro att det är på grund av medänsla för den drabbade som jag jag blivit en mes.

Idag har jag sparkat stjärt på praktiken och allt har gått bra och jag gillar mina palliativa patienter. Måste dom vara terminalt sjuka och döende?! Och varför har jag inte tid att sitta där inne med dom exakt hela tiden och bara pyssla med dom och ta hand om dom och hålla dom i handen och prata med dom? Jag vill ju så gärna...

Har fått tid för den Kliniska Examinationen. Jag vill inte. Snälla, låt mig bara slippa!!! Eller ni kan väl iallafall låta bli att berätta att det är ett jävla test. Låt mig bara jobba ifred och självständigt och så kan ni stå där med era protokoll lite i smyg där i periferin. Skulle kännas så himla mycket bättre. På riktigt. Så kan ni få tala om efteråt att allt bara var ett test. Jag pallar bara inte att gå runt och vara så här fruktansvärt nervös och stressad och ångestladdad i två och en halv vecka till!!!!! (snälla, tänk på oss neurotiska småtjejor.)

Väl mött.

Måste sluta vara så satans blödig. Läser patientfall i medicinboken och börjar nästan gråta av lycka när den unge mannen som blev så sjuk i sin oupptäckta diabetes äntligen lyckas få rättinställda insulindoser och  tillslut blev en mycket välmående ung man. Vad är det för fel på mig??

Kanske överkompenserar för att jag de senaste dagarna gått på den palliativa avdelningen och tränger undan att alla mina patienter är döende. Ska nog inte börja jobba på hocpise när jag blir stor.....

Pluggar lite till då!

Väl mött

Frågan är varför det är -2 grader på morgonen och +25 på eftermiddagen, så att min vinterjacka är alldeles för varm när jag ska hem. Och så är bussen jättevarm, sådär som man mår illa. Varför var bussen inte så varm igår när jag nästan frös ihjäl?

Min telefon kukar (pukar?) ur och vägrar funka. Jag vill ha en ny. Nu.

Nu ska jag vara duktig ett par timmar och stenplugga på allt. Sen ska jag få popcorn till middag. Det har jag lovar min mage. så det så!

Väl mött!

ps. Varför är jag efterbliven? Och varför har jag inte ingredienser till kladdmuffins med chokladapelsinfrosting?!

Allting känns lite sådär just nu. Har precis spenderat en timme på (den sena) Enköpingsbussen med att bara sitta och konstant frysa. Jag uppskattar min kroppstemperatur till ungefär -21 gader. Minst.
Efter dagens mittbedömning känner jag mig inte fullt lika värdelös, sådär som jag gör ibland. Fast vad vet jag vad dom pratade om. Kunde inte riktigt koncentrera mig på något annat än att det var snöstorm utanför fönstret där vi satt. Deppigt.

Och så har jag ångest över att jag inte hinner plugga till tentan och att jag inte för fem öre känner mig förberedd inför det praktiska provet. Alla andra hinner plugga hel tiden och gör uppenbarligen inget annat. Själv ligger jag här i ångestplågor och inser att jag får sova 5 timmar inatt igen. Gotta löv it.

Bara två veckors pendling kvar. Och om nio veckor har jag precis haft mitt första pass som riktig sjuksöterska. Hur ballt är inte det?

väl mött

Min spaning angående Dannys mellolåt har visat sig vara sann. Har gått runt och nynnat och tänkt på den i flera dagar. Det värsta är att den är så catchy att jag nästan har börjat gilla den lite smått. Kräks lite i munnen över att jag ens tänker så, men jag gör det. Usch. Dom kan tricksen för att man ska börja gilla de där låtarna. Jävla skit!

Väl mött

Det här med att tro att man kan skriva C-uppsats när man är brakbakis och knappt orkar fokusera på att hålla ögonen öppna.... Det är inte en bra idé.
Skulle hellre spendera dagen liggandes i soffan och halvsova till något oviktigt på tv.

Kan ju fira att jag iallafall har lyckats googla fram en PUK-kod, eftersom jag lyckades supa bort min PIN-kod inatt. Bra jobbat!

Väl mött