klyftigatankar

Panikångest på bussen i morse. Men Ebba var där och fick mig att tänka på annat, tills bussen kom in i Enköping. Klump i magen hela morgonen, genomgående under allt jag gör och det står hela tiden någon bakom och prickar av och skriver på ett papper. Redan från första början, direkt när jag försöker logga in i datorn kl 06.43 står hon där som en hök. Glor över min axel och allt jag skriver ner på mitt papper blir kladdigt eftersom jag skakar och jag ser inte vad jag skriver.

Ångest och klump i magen hela morgonen. Rond och rapportering och läkemedel och omvårdnad och allt. Vi har avstämningar och hon säger inte riktigt vad hon tycker och tänker, men hon ställer frågor och gör mig nervös. Hon låter arg och det ser ut som att hon tycker att allt jag gör är fel och jag kommer aldrig bli någon vettig sjuksköterska.

Rond och min favvisläkare är där. Han är snäll och gullig och tittar på mig, lyssnar på mig. Och allt känns bra, han ordnar upp och förklarar. En halvtimme kvar. Jag pratar med min patient, och går och dokumenterar. Har jag missat nåt? Glömt nåt?!?!?

Anita Staaf kommer och det vankas korsförhör. Klumpen växer, men jag spelar cool. Enligt den där superläskiga avdelningschefen/examinatorn som har förföljt mig hela dagen har jag spelat cool hela förmiddagen. (nej, jag har skakat och darrat på rösten och velat gråta och kräkas vid flertalet tillfällen. Är det jag eller patienten som behöver sobril...??)

Allt går bra och jag klarar korsförhöret. Tillochmed hon som har gått efter och prickat av hela dagen ger mig beröm, men med hennes tonfall låter det som en utskällning. Blir typ osäker på om jag har klarat det eller måste göra om det. Men när det går upp för mig att de där två människorna faktiskt, mot alla odds, tänker godkänna mig så kan jag inte sluta flina. Ser förmodligen ut som en idiot, men jag är så jävla glad!!!!

JAG HAR KLARAT DEN PRAKTISKA EXAMINATIONEN, JAG ÄR EN SJUKSKÖTERSKA!!!!!! (Ok, tar inte examen förrän om 5 veckor och 5 dagar, men vem orkar bry sig om petitesser??)

Ringde mamma på bussen hem och började gråta när hon svarade, sen började hon gråta och så satt vi där på varsitt håll och grät i telefonen. två sjuksköterskor!

Har dessutom blivit godkänd på F&S-provet (med fantastiskt resultat), fått schema för sommaren (då jag kommer jobba som sjuksköterska!!!!!), anmält mig till ventileringsseminarie för C-uppsats och allt känns bara så fruktansvärt braaaa!!!!