klyftigatankar

Jag undrar vem jag ska skylla på, skälla på, mordhota, gråta inför, ringa mitt i natten eller bara beklaga mig inför för att få ett någorlunda fungerande internet. Kommer inte in på tastelines hemsida och kan således inte göra klart mina pajer inför imorrn. Kan inte gå in på IMDB och ta reda på vilken film den där lilla tjejen är med i. Kommer inte in på piratebay för att ladda ner mer once upon a time, eller nån annan serie.
Undrar vem som kan fixat och hur man gör? och varför är det bara webbläsaren som inte funkar? Spotify funkar och vissa sidor funkar ibland med ca tretton minuters mellanrum.

Orkar inteee. Det är tur att vi ska dricka snaps imorrn.

Väl mött

ÅÅÅÅÅÅHHH!
Jag känner ett väldigt starkt behov av att slå någon/något riktigt jävla stenhårt just nu.
Skrev ett långt och beskrivande inlägg om min deppiga tillvaro med ickefungerande internet, ovarialcystor/X, slut på tv-serier, brist på träning, brist på liv, brist på lycka och glädje och bara jobbjobbjobb och post-pluggetdepression och ensam hemma i världens största lägenhet.

Men när jag ska ladda upp kukar internet ur i vanlig ordning och allt försvinner.
Mitt liv är så himla jobbigt just nu.

Väl mött

Okej, "Pollen". Nu får det vara nog. Jag är vuxen och således inget barn längre. Jag har lärt mig (?) att jag måste sätta ner foten och säga ifrån när jag är missnöjd med något. Vi har haft ett stormigt förhållande i 20 år, och nu är jag trött. Trött på dig och trött på att gråta, snora och snörvla. Jag måste få andas. Andas på min villkor. Inte nysa och snora var tjugonde sekund. Inte klia sönder mina ögon så de svullnar upp till fyrdubbel storlek och jag ser Quasimodos fula lillasyster. Jag måste ha friheten att kunna vara ute på sommaren, på midsommar! Du har förhindrat mina midsommrar, missunnat mig frihet, tvingat mig att vara inlåst så länge jag kan minnas. Du har missunnat mig att som liten flicka få springa på en sommaräng och plocka sju sorters blommor och sova med dem under huvudkudden för att drömma om min drömprins. På grund av dig kan jag inte bära en vacker och somrig midsommarkrans på mitt huvud. Det är ditt fel att jag inte kan sova om nätterna, att jag vaknar mitt i natten av att jag nästan kvävs. Det är ditt fel att mina ögon är röda, söndergråtna och sönderkliade. Det är ditt fel att det klias i ögon, öron, hals, svalg och mungipor. Det är ditt fel att jag känner mig tjock och svullen i hela ansiktet. Det är ditt fel att det är jobbigt att andas och hela huvudet känns tyngre än vanligt. Det är ditt fel att det är snor överallt.
Jag vill göra slut, jag vill skiljas, du får flytta härifrån.

Jag orkar inte.
Allt jag vill är att kunna vara utomhus, plocka ett par blommor, pilla lite på gäset och bladen utan att behöva äta fyra antihistaminer, peppra ögonen med ögondroppar och göra mig beroende av nässpray. Bara för att kunna andas som en normalmänniska.
Det är inte okej.

Väl mött

Har haft en sån fantastisk helg. Fantastisk, jobbig, lärorik, svettig, hetsig, rolig, inspirerande, peppande och underbar!

Jag har de senaste veckorna funderat på vad det egentligen är som jag har gett mig in på. Jag kommer aldrig orka, hinna, vilja eller klara av det. Dom har ju bara gjort ett enkelt misstag, egentligen vill dom inte ha mig. Jag kommer ju inte fixa det här. Det vet jag. Varför fortsätter jag spela med, varför erkänner jag bara inte..? Hallå, det här är heeeelt feeel!! Jag ska inte vara här, ska inte vara med. Jag kommer bara förstöra för alla. Det är lika bra att jag hoppar av nu. For your own good!

I torsdags, efter första kursdagen, kände jag ungefär likadant. Det kommer aldrig gå! Det är för mycket att tänka på, jag är för otränad, har ful frisyr, vill göra ett för svårt pass, glömmer bort allt, har ingen taktkänsla, dålig musiksmak, kan inte le utan att se creepy ut, you name it. Hur ska jag kunna få igång en hel grupp okända och olika människor, få dom att tycka att spinning är minst lika kul som jag tycker? utan att pusha för mycket. Tänk om det bara kommer två personer på mitt pass? Tänk om alla hatar mig!

Idag, idag kännns det huur bra som helst. Trots att jag knappt kan stå på mina ben relaterat till mjölksyra och tre miljarder spinningpass om dagen, känns allt helt fantastiskt. Ville bara åka hem och påbörja mitt låtletande, börja träna på mitt pass och komma igång. Ville ringa Mats på en gång och boka en träff, åka till friskis och slänga ut pågående pass så att jag kunde sitta där och träna och öva och träna och prata i headset, lära mig stereon, plocka på mig friskiskläder och spana in mig själv i spegeln.

Synd bara att man måste bli diplomerad. As you all know så hatar jag ju att bli bedömd av okänd människa med protokoll i händerna och arg/nedlåtande blick (drar mig till minnes den där hemska känslan jag hade innan NKSE). Jag vet ju redan nu att jag kommer faila första gången, enbart för att jag kommer kräkas av nervositet precis innan diplomeringspasset drar igång...

But hello! Om mindre än två månder ska jag minsann vara diplomerad spinninginstruktör på Friskis&Svettis!!! HEJJA MIG!!!

Väl mött!

ps. och imorrn är jag åter på jobbet som sjuksköterska där jag fortfaranade är konstant nervös och rädd att göra fel/missa nåt/döda nån/vadsomhelst. heppåre!

Har jobbat sex pass som sjuksköterska, men känner mig ofrtfarande som en T2-student. Hur fan ska jag klara mig i sommar? Hur ska jag klara att gå helt själv, utan någon som kontrollerar mig hela tiden, om fyra veckor. Det kommer aldrig funka. Jag har ju inte koll på någonting, och det känns som att allt blir fel och dåligt. Hur ska jag kunna upptäcka om min patient blir asdålig? Kommer ju missa allt som är viktigt. hela tiden och jämt. Hur ska jag veta vad jag ska göra?!?! Vågar ju typ inte ge en enda tablett utan att fråga Emelie om det är ok.

Dålig sjuksköterska. Tur att det var en supersnäll läkare på ronden idag. (vill typ börja jobba på nedre gastro bara för att få ronda med henne!)

Ska superpowernapsova ett par timmar innan fotbollen. (helt sjukt att jag ens har planerat att kolla på fotbollen......)

Väl mött

ps. håller på att ladda ner massa saker, as we speak. jag tror att jag har fått det att funka!!!!!!! WEEHO

Skulle försöka mig på det här med att vara lite teknisk. Tänkte lära mig det här med att Ladda ner, för en gångs skull. Är liksom jävligt trött på att streama eftersom det tar sån tid, det går så segt, det hackar och jag hinner tröttna och do I need to continue??!! Olov sa att det var en Piece of Cake att ladda ner. Det är ba å köra sa han och då körde jag.

Så, kära vänner, vad har nu detta resulterat i? Jo, min dator har hängt sig femtioelva gånger, min webbläsare ser helt knäpp ut och jag har inte lyckats ladda ner någonting alls (förutom en massa virus....?????). Dessutom kom det upp nån ruta som förkunnade att den hade hittat 1147 fel/problem på min dator, och då höll den fortfarande på att söka samt räkna uppåt..... Jag tryckte på en knapp där det stod DOWNLOAD och sen startade hela den här cirkusen. Och det är just det här som är anledningen till att jag inte laddar ner. För det funkar ju aldrig!!!! Och så blir datorn, som redan va helt slö och gammal och värdelös från början, ännu mer jättekonstig och seg och trött och jag förstår inte vad jag håller på med.

Tänker aldrig mer försöka ladda ner nåt i hela mitt liv. Ska aldrig trycka på en knapp där det står DOWNLOAD ever again.

Väl mött

ps. Idag fick jag se en sak som förändrade hela min världsbild. Nästa gång du ser en and, spana in näbben riktigt ordentligt. (för näbben är egentligen en hund. jag lovar. kolla själv)

Ni vet den där känslan när man har sovit för lite, gått upp kvart i fem (enbart för att man vill ta en lugn och skön solskensmorgonpromenad till jobbet), jobbat hela dagen och sprungit runt runt runt på avdelnignen, tränat, har inte druckit ordentligt, man är hungrig, måste handla, laga mat och man är så jävla trött att man vill bara lägga sig ner på golvet på affärn och gråta. Man tappar liksom sugen och vill inte ens äta, fast man håller på att dö av hunger. Men man är så trött, så trött, så trött...

Kom in på ICA och kände mig precis sådär. Då såg jag en rödtott stå i kassan och betala för en skogaholmslimpa..... Men, det är ju Alvin! Och jag liksom såg på han och hans hållning och hans blick att han ville tala om för tjejen i kassan hur man använder en strumppådragare och han ville visa hur fiffigt det är med en liten griptång. ÅÅh, Alvin! Det är ju nästan så man saknar hänget på KUA.

Väl mött

ps. det är kul på jöbbet, och jag börjar känna mig som en sjuksköterska.
ps2. sTänker inte ens kommentera lyckan över att skatteåterbäringen har kommit, och så gjorde jag det ändå..........................

Jag är så himla bra på att hantera min dystymi och min nedåtgående spiral. Vaknar med illamående, ont i huvet och vill inte göra något. Hanterar det genom att avboka de två in planerade träningspassen som jag har längtat efter. För jag har ingen lust och vill hellre ligga i sängen, vältra mig i självömkan, stirra i taket och gapa som en fisk. Ångrar mig sjutton gånger till eftersom jag vet att jag kommer vara världens lyckligaste tjej om jag går och tränar. Men jag hittar liksom ingen energi eller motivation till att gå och träna. Jag vill verkligen inte.

Ligger istället och glädjs åt den fina ljushängaren jag köpte idag. Och funderar på om jag ska köpa det där lilla smyckesträdet med blommor och fjärilar på.... Ja, det ska jag!
Funderar även på när världen blev så jävla liten????? Hur gick det till? jag bara undrar... Förmodligen var det den där tisdagen.

Väl mött

ps. har blivit så van att bara ha den vänstra shiftknappen att jag enbart använder den, även på min andra dator där den vanliga, högra knappen fortfarande finns och fungerar. Och det är ju den som jag egentligen gillar mest och använder mest. Jag är skadad för livet.
ps2. längtar till imorrn när jag är tillbaka på mitt nya jobb som sjuksköterska.

Hatar när saker inte går som planerat! Typ som att jag skulle gå upp tidigt och göra massa roliga, vettiga och viktiga saker. Nu är klockan typ halv ett och jag ligger fortfarande i sängen. Jag blir så jävla arg, ledsen och besviken. Fick ett sms tidigt imorse om att jag fick en av reservplatserna på spinningpasset som jag ville gå på ikväll. Nu vill jag inte gå längre. Blev typ ledsen över att jag fick platsen. Jag har ont i huvet och mår inge bra. Det är så jävla synd om mig och det är jobbigt att vara jag. Borde ta tag i mig själv. Borde jag alltid göra.

Borde kanske prova det där som Disa förslog. Att man har någonslags morot som gör att man går upp ur sängen på morgonen, utan att snooza en endaste gång. Man sätter ett kryss på ett papper varje gång man lyckas. Och efter tio kryss får man en present. Det vore nåt.
Undrar vad jag ska ge mig själv i present...
Borde ha ett såndant system för det mesta i mitt liv....

Väl mött

ps. går upp ur sängen nu!

Jag minns när jag var typ tretton och jag och Lojsan hängde på Lunarstorm på en gammal, gammal dator med modemuppkoppling. Tänk dig gärna in i hur extremt långsamt det går, hur ljudet av modemet som kopplar upp liksom tränger in i dina trummhinnor och varje internetsida som långsamt hackar sig fram. (ungefär som att vara uppkopplad på UpUnet-S) Där satt vi och hade skitkul. Snokade rätt på folk, stalkade några och skrattade åt andra. Vem är kompis med vem? Vad har den och den för bilder? Vem är han ihop med? osvosvosvosv. Nu, såhär tio år senare, inser jag att jag fortfarande pysslar med samma saker som då. Fast nu facestalkar jag mha facebookappen på min smartphone och kan göra det änywhere, änytime... #såjävlauppdateradtjej #såjävlanyfikentjej

Och duktig är jag. Ibland gäller det bara att ha några små knep. Man kan få reda på så mycket skoj. Så mycket skoj och så mycket konstigt. Vem som är vän med vem, vad har alla för bilder, vem har blivit gravid, vem har blviit för full i helgen, vem har blivit facerapead. Allt sånt där som är viktigt i livet, och lite till.

Undrar hur trist och tråkigt mitt liv vore utan facebook.... (vågar knappt tänka tanken...)

Väl mött

ps. när kommer skatteåterbäringen?? #vartvungenatttasparpengarförattharådmedvinpåtaket
ps2. imorgon är min första lediga dag som sjuksköterska!

Okej, första arbetspasset som sjuksköterska är avklarat. Och tydligen har både jag och mina patienter överlevt. Känns konstigt och sinnessjukt att man helt plötsligt själv kan signera läkemedel och BAS-tester och allt annat sånt där som man måste vara legitimerad för att få pyssla med på egen hand. Men nu får jag göra allt det där. Helt själv. Utan att nån står bakom och kontrollerar precis allt. jätteskönt och skitläskigt

Frågan är ju bara vem som släppte lös mig från skolan? Och vem som anställde mig? Jag kan ju ingenting... Och hur ska jag hinna lära mig allt? Har typ haft svårt att hitta in på rätt salar, lära mig vad mina patienter heter, lära mig vad mina kollegor heter och lära mig att jag är Legitimerad Sjuksköterska och inget annat.

Börjar typ tvivla på att allt det här är på riktigt...

- Hej, jag ska hälsa. Hej, Kerstin, Sjuksköterska, hej hej. Det är jag som tar hand om din son/mamma/fru/bror ikväll.

- 70A2, Kerstin, Sjuksköterska.

- Hej hej! Kerstin heter jag, Sjuksköterska. Kommer vara här ikväll och ta hand om dig. Hur mår du idag då?

- Hej, jag heter Kerstin, Sjuksköterska på 70A2. Jag har lite funderingar om min patient på 2:3...

- Jag jobbar som Sjuksköterska på kirurgen.

- Hej, Kerstin heter jag. Ska börja jobba som Sjuksköterska här idag....

Kerstin, Leg. Sjuksköterska

Det känns så sjukt. Har väntat på den här dagen i tre års tid, och nu när den är här så känner jag INGENTING. Jag är inte nervös, lycklig, förväntansfull, exhalterad, spänd, rädd, glad. Känner liksom ingenting. vad är det för fel på mig? Känner mer: jaha, imorrn ska jag till jobbet......

Kan ju bero på att jag har nervösat mig och varit lycklig och väntat hela jävla våren. Trodde liksom inte att man skulle komma fram. Har inte fattat att jag är där. Dessutom så har nog hela uppsatsarbetet varit som en lång mental förberedelse inför den här dagen. Vet ju trots allt precis vad jag har att vänta mig. Att jag inte kommer kunna någonting. Att allt kommer vara nytt. Att jag under det kommande halvåret kommer vara helt grön och inte ha en aning om vad jag pysslar med. Men jag kommer trivas med mitt jobb väldigt, väldigt mycket. (Källa: Informant 1-8 i min uppsats. jajjemän!) Så nu vet jag ju det, hur det kommer vara, så jag är beredd. Tror jag....

Känns väldigt konstigt att det är mindre än tolv timmar tills jag börjar arbeta som sjuksköterska. Men det känns väldigt, väldigt bra. Och jag längtar tills imorrn, det gör jag verkligen HURRA FÖR MIG!!

Väl mött

ps. Tack alla som igår var det minta lilla delaktig i mitt examensfirande. Ni är bäst <3

Om tre timmar sitter jag i universitetsaulan och väntar på min sjuksköterskebrosch. Och folk kommer applådera. Tårarna kommer rinna. Det blir fint!
Bara så ni vet

Väl mött

ps. men först lite böbbel och jordgubbar

Dagen D är äntligen här. Den jag aldrig trodde skulle komma. Skulle jag klara alla tentor? Skulle jag kunna skriva en hel C-uppsats?? Skulle jag klara av pressen under det praktiska provet på NKSE, samt klara en tenta på hela programmet????

Uppenbarligen. För nu är det fan dags. Har taggat och laddat och väntat hela våren, och den har gått så otroligt fort. Tyvärr. Har inte hunnit umgåtts tillräcklig. Har inte hunnit njuta av den sista tiden som student tillräckligt. Har inte hunnit någonting.

I februari kändes det som fem maratonlopp kvar till examen. Minst. Men nu är jag här.
Jag är sjuksköterska

Imorgon är det examensceremoni. Under extremt högtidliga former kommer jag, och min 80 underbara och fantastiska kursare och bäzztizar, att mottaga ett diplom för mycket väl utförda studier samt den ärofyllda och anrika sjuksköterskebroschen. Det är helt jävla sjukt. Sjukt och fantastiskt.

På måndag börjar jag arbeta som sjuksköterska. Det är det som är mest sjukt, konstigt, underbart och bäst av allt.

(Hur fan ska jag klara av det här??????!!!!!!!)

Panik. Ångest. Nostalgi. Vemod. Lycka. Eufori. Glädje. Livrädd. Stolt. Nöjd. Rädd. Nervös. Overkligt. Sjukt. Underbart. Härligt. Skitläskigt. FANTASTISKT!!!!!

Jag har längtat efter den här dagen i tre år. Och nu är jag livrädd. Livrädd, lycklig och ledsen. Jag ska få arbeta med något jag tycker är helt fantastiskt och underbart. Men jag är helt säker på att jag kommer göra alla fel som man bara kan tänkas göra. Och jag är så jävla ledsen över att jag inte kommer träffa mina underbara klasskompisar på föreläsningar varje dag, och kunna sitta och fnissa åt lustiga föreläsare, klasskompisar och annat löst folk som beter sig lustigt. How will I survive????

Tur att kirurgen är överbefolkad av mina nyexade sjuksyrrekompisar!!!!

Väl mött!!!

ps. imorgon är jag en heeelt annan människa!