om någon undrar

Jag har en återkommande dröm som jag hatar. Blir alltid nojig och orolig och tror alltid att det är på riktigt. Jag kör bil, och kör helt värdelöst. För fort och har inte minsta lilla kontroll över bilen. Kör in i allt och alla och välter runt flera gånger, kör över mitträcken och ned för stup. Inte kul. Inte kul alls. Jag gillar ju att köra bil. Men snart vet jag inte om jag någonsin vågar prova igen...

I onsdags var jag och lotta på spinning. Jag var astaggad innan. Men passet var inte alls kul. Kände mig värdelös och som om jag inte orkade nåt. Inte kul. Inte kul alls. Är helt säker på att det berodde på att jag inte satt på min vanliga cykel. Gick på spinning alldeles nyss och satt på min vanliga cykel. Innan passet började fick jag panik och ångest. Varför kom jag på den idiotiska idén att jag skulle bli spinninginstruktör? Det kommer jag ju aldrig klara av. Kommer aldrig orka. Kommer aldrig kunna känna mig självsäker när alla tittar på mig. Kommer inte kunna leda och peppa en hel grupp av människor som sitter där och förväntar sig en massa saker av mig. Och dom kommer stirra konstigt på mig. Kommer aldrig orka med det här passet. Varför satte jag mig längst fram? Passet drar igång och jag inser att jag inte kan hålla mig. Det är ju fantastiskt!! Klart jag kommer bli en alldeles underbar spinningledare, alla kommer älska mitt pass. Och det går så jävla bra. Jag tar i från tårna och drunkar lite i min egen svett. Det är helt underbart. Jag längtar tills jag får sitta där uppe. Det kommer bli bra. Jag tror på mig själv. Dessutom har jag så fruktansvärt bra musiksmak så alla låtar kommer vara jättebra. Så det så.

(Och det här med att jag har en muskelfästesinflammation i lårbensmuskeln väljer jag att ignorera. Samma sak gäller muskelfästesinflammationen i mina hamstrings. Orka bry sig om sådana petitesser. De ska inte få förstöra min dröm!)

Orka att jag är långsammast i universum på att utföra mina flummiga skoluppgifter. Kan dock bero på ointresse, att de är värdelösa, att jag inte riktigt hajjar vad det är jag ska göra och en massa andra saker. Bör väl ta tag i mig själv litegrann kanske om det ska bli nån examen om två månader. (Det är sjukt snart om någon undrar)

Väl mött

inspirerande

Håller på och fixar och donar och lyssnar på musik inför mitt kommande spinningpass. Typ skitkul och skitjobbigt. Måste lyssna igenom samma låtar artontusen gånger för att hitta rätt floooww. Jag tröttnar på låtarna innan jag ens har gjort klart passet. Har fått höra att spellistan från mello typ är Friskisinstruktörens bibel. Och eftersom jag inte har sett mello så var det bara att börja lyssna in sig och se ifall det fanns något som fick nackhåren att resa sig av lycka och välbehag. Det fanns det inte. Men jag har löst mysteriet om varför Danny var så besviken efter finalen, när allt var över. Han var inte besviken och ledsen över att han kom tvåa. Han var besviken, ledsen och skämdes en smula över att han under hela mellocirkusen, inför hela svenska folket, varit tvungen att ställa upp med årets töntigaste låt. Förlåt, men: "I'm feelin' great, I'm feelin' awsome[...]amazing, amazing, amazing, amazing, amazing, A-A-A-A-A-A-Amazing (that's what you are)" Herreguuud vilken supernördig låt. (Det värsta är att låten är jävligt catchy och fastnar på min hjärna. Snälla någon, plocka bort den)
Ger upp mellolåtarna och återgår till min fantastiska spinningplaylist som inte innehåller ett endaste litet spår av mello, Inte ens om man använder förstoringsglas och hörapparat. Hur bra som helst.

Väl mött

Ps. Jag är ledig imorgon. kommer typ sakna Enköpingsbussen. see you monday, my love!

If you can't leave it be

Pendlar till Enköping. Inget konstigt.
Är stelare än någonsin. Inget ovanligt.
Känner mig nästan som en sjuksköterska. Inget konstigt.
Skriver asflummiga universitetskursuppgifter. Inget ovanligt.
Känns som att jag hinner med allt jag ska och att jag har hetsat upp mig en massa i onödan. Inget ovanligt.
Jag tror att jag kommer misslyckas med praktiska provet, för jag kan ju inget. Inget ovanligt.
Snart ska jag gå på spinning. Inget konstigt!

Väl mött

ps. jag har sovmorgon imorgon. Behöver inte gå upp förrän 05.50. hurra!

Jag kommer aldrig någonsin sluta frysa

Har för första gången i mitt liv varit på bandyfinal på Studenternas. Har alltid ogillat detta jippo då det drar en massa överförfriskade medelålders herrar till stan som är störiga och irriterande. Så jag var måttligt taggad då jag cyklade dit. Men gratis biljett och gratis mössa (man är ju inte den som är den...)
Blev ganska taggad rätt snabbt och jag har nu bestämt mig för att börja hejja på något lag. Ska bara bestämma vilket lag och vilken sport. Sen är det bara att lära sig regler och börja hejja. Kan bli kul.
Men solen försvann från läktaren rätt snabbt och mina fötter var isbitar. Var nära att bryta fötterna flertalet gånger på grund av känselbortfall. Men jag fick en korv och den var god, så jag är nöjd. Men nu tror jag bestämt att jag aldrig mer kommer bli varm igen. Någonsin.

Hade även en fantastisk morgon med våfflor, plugg, bus och mys. Har spanat in mitt nya bohag lite till och jag vill flytta nu. NU, NU, NUUUU!! Vi har dessutom klarlagt könsrollerna i den kommande regnbågsfamiljen. Måste bara hitta ett gäng barn att adoptera. Och en hund.

Hade även fantastiskt kul igår på nationskörsfestivalsgasksläppet. Styrdans och peruk. Och två olika hattar. Vad mer kan en flicka önska?



Bandyfinal!


Bandyfinal!


VåffelKalas!

Väl mött.

ps. jag har inte panik längre, alls. Dricker te och chillar. Hur lugn som helst. (OBS: Sant)

You're an island of reality in an ocean of diarrhea

Känsliga läsare varnas för deppigt och ilsket inlägg

Rövdag. Jag är sämst. Jag kan ingenting. Kommer aldrig klara NKSE. Kommer aldrig kunna bli sjuksköterska. Det är lika bra att jag ger upp på en gång. Måste göra en ny playlist som inte innehåller deppiga låtar till 95%. Kommer aldrig ens att klara av den här praktiken. Jag hatar att pendla. Det är mörkt och ensamt och tråkgit. Jag gillar inte anhöriga som lägger sig i och hittar på. Jag orkar inte med mig själv. Hatar när jag är sådär trött så jag inte ens orkar gå och lägga mig. Hatar att jag måste gå upp så tidigt imorgon. Gillar inte att Anna mailar och hetsar om mitt prov. Har inte tid att göra det nu, kan jag inte få göra det i slutet på aptil istället, pretty please?! Gillar inte att jag är en sopa och bara beter mig. Får ju ångest och hjärtklappning bara jag tänker på det. Och så blir det nån slags ond cirkel. Jag vet att jag inte kommer orka ta tag i mig själv den här gången. But I guess that jag måste... Röööv.

väl mött.

ps. Jag ska träna imorgon efter praktiken, så då lovar jag att jag är gladare. (såvida jag nu inte "är för trött" och "tycker synd om mig själv" och äter tre marabou tvåhundragrammare istället, vi får se)

Set the world on fire

Blir något deppig av att pendla till Enköping. Dels för att jag tycker om att tycka synd om mig själv. Förstår ju vem som helst att det är mest synd om mig i hela vida värden. Dels för att jag blir astrött och apatisk. Och jag hittar på en massa konstiga ursäkter för att göra ingenting. (Har iallafall läst lite om hjärtsvikt idag. Hurra! Men borde förmodligen kolla mer på det. Och alla andra sjukdomar)

Idag mötte jag IT-killen (som jag har en crush på) två gånger i kulverten och en gång på avdelningen. Så himla glad tjej! Frågan är bara varför han har en tolvåring i ständigt släptåg? Har man sånhär prao när man är så ung, liten, finnig, omogen och pubertal på samma gång? Åh härreguuuh va ungarna växer upp fort!

Det finns en sjuksköterska på avdelningen som har samma frilla som Hanna Hellquist. Det gör mig lite glad i hjärtat. Men hon har inte den fantastiska rösten och dialekten. Och hon har inte den där knäppa spontaniteten och glädjen som bara Hanna har. (Det vet jag eftersom jag känner Hanna personligen, vi är väldgt nära vänner faktiskt nu när jag tänker efter)

Väl mött

ps. har en värdelös dator så jag kan inte ladda ner bankID. Kan således inte logga in på skatteverket för att se min deklaration. Men tydligen har folk börjat deklarera på facebook istället, såatteeee......

Alive with the glory of love

Idag har jag gått och kärat ner mig i IT-killen på Enköpings lasarett. Don't ask me why

Igår kollade jag runt en massa på internet och läste massa inlägg och bloggar och facebookgrejer om den här rikskända armhålan. Och jag blir arg och ledsen över hur folk kan va så jävla dumma i huvet. Men eftersom jag inte orkar hetsa upp mig över ett gäng 14-åringar med bristande uppfostran och frånvarande föräldrar gick jag och la mig istället. I morse vaknade jag trött och lite förvirrad. hade drömt att jag hade glömt att raka min armhåla och alla skrattade åt mig. Verkligen skrattade åt mig. Mer hände inte.

Hetsig dag i Enköping och jag hänger inte med allt. Mest för att jag knappt hittade till läkemedelsrummet. Än mindre kunde jag skilja på de olika patienterna. Men snart kommer jag se skillnad på Asta och Rut, Sven och Knut. Och det är ju tur, för annars kanske Asta får Svens Waran, och då kan ju vad som helst hända. Har dock äntligen fått lära mig vilka icke narkotikaklassade läkemedel som är poppis bland Enköpings tonåringar... Eeeeh

Nu ska jag sova i 5 h och 55 minuter, åka buss till Enköping och lära mig se skillnad på mina patienter samt försöka att inte somna under rapporteringen eller ronden eller vid något annat viktigt tillfälle.

Wish me luck!

Väl mött

ps. förstår fortfarande itne hur jag ska hinna med att tentaplugga och göra massa uppgifter under den här tiden. Och ha ett liv. help me please!

I can't walk out

Okej, kunde inte hålla mig.
Gick ut och körde något som skulle kunna liknas vid ett crosspass. Joggade irriterande långsamt, körde intervaller (kutade på som faen! Jag är assnabb), körde några riktigt najsa styrkeövningar som Stefan lärt oss, powerwalkade hem och körde dynamisk rörlighet. Inte för att skryta, men jag är typ drömeleven på friskisutbildningen. Hellooo! Använde ju tillochmed en pinne för att göra massa rörlighet, va!

Och extra pluspoäng till mig eftersom jag tog en könstig väg hem. Och precis enligt planen mötte jag min framtida BoBo! Hon fick en massa kram och vi blev överglücklich båda två. Hurra för mig!

Väl mött.

ps. imorrn börjar hetsen. Praktik i enköping, plugg till den enorma och skitläskiga sluttentan och massa praktikuppgifter. Plus att uppsatsen ligger nånstans i bakhuvet och gnager. Och att jag ska göra friskisprovet. Och att jag vill ha ett liv. FEST!

Irriterande långsamt

Så kan man sammanfatta denna helg. För det är exakt så det har känts.

Eller precis tvärtom. (har typ inte hunnit bajsa på fyra dagar på grund av det hektiska schemat)
Jag vet inte vart jag ska börja. Lillsveds Folkhögskola är himlen på jorden. En Friskis&Svettis-utbildning på det gör stället ännu bättre.
Vi var ett gediget gäng på 32 personer. Alla mer eller mindre sjuka i huvudet som vill bli funktionärer, ledare och instruktörer på Friskis & Svettis på en massa olika ställen i Sverige. Alla mer eller mindre träningsnördar som inte har något annat intresse. Och alla var helt fantastiska! Kunde inte ha älskat stället mer. Hela dagarna spenderades med teori i anatomi och fysiologi och träningslära och varvades med härliga träningspass i en massa olika former. Har insett att allt jag trodde jag visste om styrketräning är helt fel. (okej, inte riktigt allt, men nästan) Har ju iallafall insett att jag kanske borde gå en gyminstruktion trots allt. Eller så kan jag bara utnyttja någon av mina nya gyminstruktörsvänner så de kan öva sina instruktörskunskaper på mig. A win-win situation!

Har fått springa interrvallpass (kanske börjar gilla det här med att springa trots allt...), kört ett HIT-pass, gått på Basjumpa (utan att veta om det), gymmat, joggat irriterande långsamt, kört cirkelfys, gått på rörlighetspass samt konstruerat, genomfört och lett, delar av, ett basjumpa-pass för Staffan 50 som aldrig har tränat. Gött mos!

Har ätit massor av god mat, träffat massa nya, spännande, roliga, tokiga, knasiga och underbara människor, har lärt mig så fantastsitk mycket och har haft underbart kul i fyra dagar. (kom nyss hem och ba: jag har typ varit borta i två veckor??)

Längtar tillbaka något så fruktansvärt! Tur att det bara är tre månader kvar till steg 2.... Pallar inte vänta så längeeee!!!

väl mött

ps. och ja, det var jag som gick upp och gymmade före frukost kvart i sju första morgonen... eeeehh
ps 2. Undrar lite smått om jag kommer bli ännu mer träningscrazy efter det här...?

Åker på träningsläger, herråå!

Eftersom jag kommer spendera de fyra kvarvarande dagarna av denna vecka med sveriges hurtbullar på en liten kursgård på Värmdö känner jag att jag måste passa på. Kommer förmodligen dela rum med någon som ba: Åh, kan inte vi gå upp klockan sex imorgon och springa en runda innan frukosten? schyrraråå? och jag ba: Är det lugnt om jag tar en cigg och en öl, eller tar du illa upp?
Eller så är jag hurtbullen som drar upp det där med att ta ett extra träningspass före frukost, bara för att riktigt komma igång för dagen!!!!

Kommer träna tre gånger om dagen, kommer under resterande tid ha teoretisk utbildning om kost och hälsa och träning och anatomi. Kommer inte ens ha tid att äta. Blir man uthängd om man smuglar med sig choklad? På lördag har det utlovats en fest. Undrar om de är schyssta och bjussar på Cola Zero då? Som för att festa till det liksom, go wild and crazyyyeeaah!

Det är därför som jag passar på att äta popcorn till middag och kolla på tv. Undrar om de har lifetimesupply av te därute...? Annars finns det en risk att jag drabbas av något slags abstinensbesvär. Kommer bli känd som Delirium Tremens-bruden. Kul.

Tänk om de inte tycker om mig! Tänk om de andra barnen inte är snälla! Det vore inte kul alls.

De vill att man ska ta med en liten bild av sig själv. Kul att jag har problem att hitta en bild där jag ser normal ut (läs:nykter).

Fast jag är sjukt taggad. Det ska bli så fantastiskt roligt och jag ser fram emot dessa fyra dagar. Ser tillochmed fram emot en två timmar lång kaosroadtrip med okända människor. Tillochmed jag förstår ju att vi kommer bli tokiga på Stockholms rusningstrafik och om jag kör eller läser kartan kommer vi åka fel. Kanske är lika bra att jag sätter mig i baksätet på en gång?

väl mött!

somvanligt

problem 1. Är typ ashungrig, men har borstat tänderna och ligger i sängen och ska sova. då kan man ju inte ba sätta igång och äta en massa. För det första kommer det smaka äckligt, för det andra måste jag göra om hela borsta tänderna-proceduren, för det tredje kommer jag bara äta allt jag hittar om jag väl börjar, för det fjärde är det lite tjockisvarning att äta efter man har lagt sig. och jag som har goda mackor och leverpastej och blåbärssoppa, ååååhhh!!! (samt en dammsugare i kylen)

problem 2. Ligger i sängen. är astrött. vill sova. men är liksom fortfarande lite fnittrig och sprallig efter kvällens två cider och skrattattack på Katalin. Längtar så jag nästan avlider tills Tankesmedjan kommer dit i april.

Problem 3. Hittade en alldeles fantastisk låt genom en person jag ogillar litegrann. Hur hantera detta? Kommer associera låten  med personen varje gång jag hör den. Alternativt får jag vänta tills imorrn med att lyssna på låten igen, För då har jag glömt bort hur jag hittade den. Då blir den bara en i mängden på min awsome songs-playlist.

problem 4. Det finns inga fler i-lands problem som kan hålla min tankeverksamhet upptagen.

problem 5. kom på en till sak. fryser om fötterna men orkar liksom inte förflytta mig till köket och vänta i 4 minuter på att en vetekudde ska bli varm. FML

det är precis som vanligt med andra ord.

Väl mött.

ps. jag och em är typ kickass på att skriva C-uppsats. kommer bli sjukt bra syrror av oss en vacker dag!

The Hassle

Alltså, besvikelsen!
När jag gick och la mig fick jag för mig att jag skulle kolla upp roliga och bra klipp från mitt älskade P3. Hade kommit på att ett klipp var jättekul att skicka till Maja bland annat. Ville skicka ett annat klipp om Sveriges Tråkigaste Stad till en person, men jag kände det liksom att det inte riktigt skulle passa sig, eftersom jag knappt känner personen.

Aaaany who! Jag kom på att jag för ett år sedan hörde ett alldeles fantastiskt klipp i Morgonpasset med Erik Hassle och hans underbara stämma. (Lade även ner energi på att skriva ett blögginlägg om detta fantastiska moment jag upplevde under en solskensmorgonpromenad). Jag vet att jag hade svårigheter redan då att liksom få tag på detta klipp för att lyssna på det igen. Men skam den som ger sig. Jag började med youtube, men där fanns bara tråkiga klipp och massa annat krafs där han gör covers på massa andra låtar och sjunger akustiska versioner av sina egna låtar. (Alltså, det är så jävla bra och hans röst får mig att aldrig vilja höra på något annat än när han sjunger!!!!!)
Hittar inte just det klippet som jag vill åt. Så jakten fortsätter. Googlar lite, får reda på vad de är för låt. Kollar på spotify, och lyssnar på orginalet. Dåligt. Googlar igen och hittar ett klipp på en kille som gör en cover på Hassle som gör en cover på nån annan. Det är dessutom fake, eftersom killen med gitarren bara mimar och låtsasspelar till en låt han lagt på efteråt.
Jag är nära att ge upp, men tänker att jag ska försöka på P3's hemsida en sista gång. På Morgonpassets hemsida har de en sökfunktion och de har lagt upp en massa massa massa klipp. Hittar massa klipp med Hassle. Hur hitta rätt? Letar och klickar fel och letar och klickar rätt. Hittar rätt klipp. Hittar exakt just den låt jag vill höra med den vackraste rösten jag någonsin hört. Lyssnar och... Har nog aldrig blivit så besviken i hela mitt liv. Hade förväntat mig så mycket mycket mer än vad jag fick höra. Måste ha gått runt i ett år och bara förstorat upp den vackra sången något fruktansvärt.

Blir besviken och inser att allt jagande var förgäves. Går och lägger mig.
Dock glad och nöjd över fyndet av ett annat klipp med en annan cover av Hassle. Den är så vacker så jag vill dö. Drunkna i hans röst och aldrig komma upp därifrån. Underbart vacker.

Väl mött

ps. Champinioner och pasta?

Jag kommer aldrig bli rik på mitt jobb

Jag blir så trött, arg och frustrerad. Mest för att jag nyss har tränat efter min jobbiga förkylning och orkade typ ingenting och olov skrek på mig och retade mig och nu orkar jag återigen inte lyfta mina armar. Spagetti

Dessutom är jag arg, trött, irriterad och frustrerad för att alla hela tiden säger att man visst kan få 24.000 i lön som nyexad syrra, bara man är lite kaxig. Funkar tydligen i Umeå, Skellefteå, Göteborg och Stockholm. Och nu äver Uppsala, tydligen. Men det är ju inte sant! Dom bara ljuger! Dessutom sa nån på nyheterna idag att nyexade syrror blivit erbjudna 25, 26, 27 tusen kronor i månaden. MEN VARFÖR LJUGER DOM??!!! Vem har fått den lönen? Vad har dom sagt för att blivit erbjudna denna underbara summa? Missförstå mig rätt, jag tycker att det är kanonbra om de kan få en sån fantastisk lön, om vi kan få upp alla våra löner, men varför har jag då vart så naiv och lättköpt att jag gått med på 21.500? Isåfall är ju jag knäppast i hela världen. Var ju mest nöjd att det var mer än vad de nyexade fick förra året... Om man hela tiden får höra, av alla chefer man pratar med och alla kompisar som har pratat med andra chefer, att det inte går att få mer än såhär då tror man ju på det. Men uppenbarligen är det ju nån som ljuger. Några av mina vänner har fått 21.800, men det är liksom max på Akademiska. Har inte hört nån som får mer än så av oss i Uppsala, så vem fan är det som hittar på att vi sjuksköterskestudenter har tackat nej till jobb där vi inte får 24.000 här? Ty alla jag känner i min klass är naiva och lättköpta och säljer ut sig för bra mycket mindre än så.

Och är det så att det är massa folk i min klass som går ut nu, som jag kan jämföra mig med rent erfarenhetsmässigt, som får mer än 21.800 då vill jag tamigfan ha en ny löneförhandling innan den 4e juni. Fast eftersom jag är så lame så kommer jag ju typ le och klappa händerna om de erbjuder mig en hunka mer i månaden. Jävla loser!

Det var bara en kort irritation jag kände just nu lite kort. Bara. Ska sova och lugna ner mig lite...

Väl mött

ps. får sätta alla mina (surt förvärvade) slantar på att jag har blivit kaxig till nästa års löneförhandling.

Fight 'em off

Har ju varit dödligt sjuklig, ynklig, nedslagen och lamslagen i en och en halv vecka. Har inte tränat på God knows how long. Och nu ska jag äntligen på box med bror igen. Jag kommer vara lika lamslagen och nedslagen imorrn igen. Hurraa!

Måste ju komma i form till helgen, så man inte är slöast och degigast på värmdö liksom...

Väl mött.

ps. imorrn är det oslipat med Jesper Rönndahl!! Hurra!

And the bible didn't mention us

Varje gång jag lyssnar på Walk off the earth-låten tänker jag på Norrland. Den har ingenting med Norrland att göra så jag förstår inte varför jag ska tänka på Norrland varje gång. Och eftersom jag är inne i ett sånt mode så lyssnar jag på den låten jämt och ständigt eftersom jag tycker den är så bra! Och således kan jag inte riktigt få Norrland off my mind, vilket är jävlgit störigt. (cause, I couldn't care less)
Det är bara för att slutet av låten påminner mig om Sex On Fire, vilken har mer Norrland att göra.
Önskar att jag ska komma in i ett Hello Saferide-mode istället och associera den låten som jag gjorde förut, ty den har lite granna tappat sin glans. Och efter den här helgen kommer jag nog komma in i ett sånt mode. Vilket dock kommer leda till en störig tankehärva utan dess like.

Jag är knäpp.

Tvingade med Charlie på en solskensbakispromenad så att jag skulle kunna få tag på mina videkissar. Och det fick jag! (dom luktade gott och var så mjuka och lena mot kinden!) Charlie hittade ett två och en halv meter långt vasstrå och var nöjd med det. Så där gick vi som två femåringar med våra naturfynd i handen och tittade på vacker arkitektur i vår vackra stad. Och vi gick förbi min kommande bostad, och jag vill bara flytta in där nu och på en gång.


Kisse, kisse, videkisse!


Kissarna kommer från sälgträdet,
har jag minsan lärt mig idag


Väl mött

Lördagmorgon

Ingefärs-honungs-vaniljte och apelsin till frukost. Kom igen nu din lilla envisa förkylning. Kapitulera!

Målar naglarna och lyssnar på melodikrysset. Snyter mig ibland och gubbrosslar med halsen. Känner mig otroligt ungdomlig och frechyy!!
Snart ska jag duscha (en jävligt varm dusch!), sen ska jag träffa Lottis. Mycket nöjd.

Var är min vårsol?

Väl mött

ps. ett framsteg är att jag imorse vaknade med fria luftvägar. Hurraaaa!

Min kropp gråter

Just nu önskar jag lite försynt att det inte vore fredag. Att det inte fanns någon slags helghets och att man ska hare så jävvla gött bara för att dom med nio-till-fem-jobb råkar slippa släpa sig till jobbet imorgon. Inte för att jag måste släpa mig till jobbet imorrn, men jag kommer snart vara inne i ett jobb där fenomenet "helg" inte riktigt har samma innebörd längre. Jag blir bara bitter över helghetsen. Igår blev jag inte överförtjust över förslaget att "hänga med på nation och dricka öl", eftersom jag är trött och sjuk och seg och vill inte. Men jag ansåg att det var trevligt folk. Och att träffa folk överhuvudtaget kan ju va rätt najs. Så jag tänkte att jag kunde va social med typ en juice eller en te eller någon annan pestsmittad-vänlig dryck. Och även under dagen har det känts som en god idé att bege sig ut bland männskorna i männskobyn.

Men nu, nu ligger jag här i sängen och har det otroligt bekvämt. Det är tveksamt om jag orkar släpa mig ut i duschen, det är tveksamt om jag kommer få någon middag lagad till mig av slöfock nummer två som ligger och eftermiddagsslumrar i rummet intill. Frestelsen att bara ligga kvar här, slösurfa lite, lyssna på musik och kanske släpa sig ut i soffan för att slötitta på dålig tv och sen släpa sig tillbaka till sängen och bara sova är väldigt lockande. Och bara ignorera det faktum att det är helg.
Varför är jag så slö?

Det som gör att jag kommer ta mig upp från min horisontella position är det faktum att jag fryser till döds och det enda som kan värma min själ ända in i märgen är en varm, varm, varm, varm dusch. Jag längtar så jag dör. För jag kommer bli varm, fantastiskt varm. Men sen kommer jag ju bli superkall om jag måste bege mig ut. Eller hur?

Ni förstår ju mitt dilemma.
"Min kropp gråter"

Väl mött

ps.hoppar in i duschen och hoppas att maten står på bordet när jag hoppar ut!

sweetie

Vaknade 06.15 av ett sms. Vi behöver ju inte gå in på detaljer, det vore ofint, men innebörden av smset bestod i att jag fick en ledig dag. En hel dag att gör vad jag vill. Hurra! Men jag är halvsjuk så jag kan inte mycket göra. Ligger i sängen i pyjamas till klockan ett. Lever på ibuprofen och loratadin och apelsin och ingefärste. Ända sen jag drabbades av denna förfärliga och förmodligen dödsfarliga förkylningen har jag inte vågat gå och lägga mig, trots att jag är så trött så jag dör. Men skräcken inför att vakna på morgonen, helt genomsvettig och med varenda luftväg helt igenkorkad och torr som fnöske, gör att jag hellre låter bli att sova. Fast sen går jag och lägger mig för det är så gött!

Min otroligt produktiva dag fortsatte med en jättelång promenad och mina luftvägar rensades och jag kunde andas fritt för en stund.
Kom hem och insåg att det är värdelöst att vara ledig när man inte riktigt kan utnyttja det och njuta av det. Kommer förmodligen bli någon slags arbetsnarkoman när jag blir stor. Brås på mamma
Satte mig vid köksbordet och vickade en penna mellan tummen och pekfingret i typ en halvtimme.

Jag och bror påbörjade något slags storkok och bakade cupcakes och dammsugare som om det inte fanns någon morgondag. Och kokade lingonsylt. Vi är mäskterkockar och allt blir så himla fint!



Sött!



Så här ser det ut när man gör lingonsylt!

Nu är vi sockerstinna och ligger halvdöda i paltkoma. Men frysen är full av götta. Bye, bye beach 2012!

Väl mött

ps. Jag vill påpeka att jag, trots allt mitt bakskryt och bilder, inte bedriver någon slags bakblogg. (Tror att jag mest talar om det för mig själv.) Ty jag bakar inte jättebra, och som ni ser är det inte direkt en fröjd för ögat. Det blir fult, men smakar göttsomfan! Varje gång jag lägger upp en bild skäms jag lite och jag känner mig som den där bakbloggen jag ramlade över häromveckan som är så fruktansvärt ful och som jag går in på varje dag för att få mig ett gott skratt. Förlåt. Ville bara lätta mitt hjärta.

uppåttjack

Fjäril tre, fyra och fem är på plats. Och jag har idag fått känna på hur det känns att ha brutalt ödem i armen och handen. Trodde allvarligt att det skulle utvecklas något slags kompartment. Helt. Säker. Kunde knappt böja på fingrarna. Nu ska bara fjäril ett få ett par spröt och den trötta blåklockan ska bli lite mer... Bam! Sen är vi nöjda och glada med armen. Hurra!

Har blivit godkänd på vårt etik-PM och jag blir fascinerad över hur lärare fortfarande copy-paste-ar sina komentarer på våra PM när vi slitit så hårt (och vårt hår). Tack för den personliga feedbacken, Professor Ethics!

Har varit typ hur duktig som helst och scannat in och gjort en PDF av världens viktigaste kapitel i världens bästa bok och delat med mig till mina lövers.

Har fått schema för praktiken och överlagt med min egen stressnivå och kommit fram till att om jag får flytta på mitt pass (som dom har lagt på annandag påsk, en röd dag, vem gör så?) så kan jag tillåta mig en påsksemester i fjällen på en bräda med min lilla, lilla lillstrumpa. Hur bra som helst!

Känner mig inte lika febrig och ynklig längre, mest snorig och hes, men det går över. Plus att man får hetsäta halsisar.

Känns som att jag och Emelie hinner naila C-uppsatsen innan nästa onsdag. Det mesta iallafall. Hello, vi har ju två veckor till sen. Hur. Lugnt. Som. Helst.

Känns som att jag kommer hinna med de små skituppgifterna jag ska göra under praktiken.

Det ända som är panik är väl NKSE med en enorm och skitläskig sluttenta och en ännu värre klinisk examination. Men jag antar att det går som det går. Och jag är ju wizzkid, så det bör ju gå bra. Am I right?

Väl mött

ps. sa ju att jag skulle va positiv den här veckan! ska ba sluta va sjuk och sluta va nygaddad så jag kan träna och bli ännu gladare. kommer bli crazy.

söndagsångest

Hela veckan har varit helt veck. Helt veck!
Ända sen min födelsedagsfest har jag varit fast i någon slags postbakis-seghet/trötthet/apati/hetsätning. Och att sen åka skidor 45 km skidor på det gjorde att min trötthet/muskelvärk/stelhet/hetsätning fortsatte ännu mer. Och sen nån slags odefinierbar ångest på det... Kul.

I fredags tog vi ledigt och jag skulle vara jätteduktig och göra massa bra saker. Men efter att jag gått med mamma till stationen gick jag hem och sov och hetsåt lite. Var jättetrött och seg och ville inte ut i det fina vädret. Ville snarare göra chokladbollssmet och stänga in mig med neddragna persienner. Då ringde Marie och ville att jag skulle jobba. Kunde inte med att säga nej, för det gör jag typ jämt, så jag åkte till NIVA. Fick på rapporten höra att en av patienterna var HIV-smittad. Förstod direkt att jag skulle hamna på det vårdlaget. Låt de unga ta smällen. Och jag hamnade där. Men inget konstigt. Var på samma sal som Peter så vi skojade till arbetet lite. Sen åkte jag hem och hetsåt lite. såklart

Igår var det återigen dags för födelsedagsfest. För typ hundrade helgen i rad. (får jag aldrig vila..?! Nej, för precis när man tror att man ska gå på det sista födelsedagsfirandet för ett tag blir man inviterad till ytterligare ett, och vem är jag att säga nej?) Åkte dit och var taggad på att träffa alla goa människor. Började känna att jag hade lite ont i halsen, så Martin hällde upp en rejäl whisky och kokade en köpp varm choklad. Det hjälpte föga, men det var iallafall gott. Och det var faktiskt jättekul.

Vaknade i morse, och fick betala dyrt för mitt slirande igår. Vaknade med huvudvärk, världens ondaste hals och fruktansvärda febersvettningar klockan sex. Febersov lite till, och släpade mig till soffan för att kolla in vasaloppet. Tittade ett bra tag och var, trots min feber och mina övriga krämpor, jävligt avundsjuk på de perfekta spåren och den strålande solen och den kalla luften. Vill också plåga min kropp på skidor i nio mil!!! Hade iallafall blåbärssopa. Jag är en värdelös vasaloppstittare, för jag somnade och vaknade om vartannat. Vaknade och såg att Aukland hade dragit ifrån och låg ensam där framme först och så såg jag 10-kilometersskylten. måste hålla mig vaken och se målgången. Må Tynell vinna!! (måste ju hejja på hemmaspelarna liksom) Somnar efter mindre än en sekund och vaknar när Brink står och blir intervjuad med en krans runt halsen. Har missat den legendariska rekordmålgången. Så jävla värdelöst. Men jag såg när första bruttan gick i mål. HURRAA!
Tråkigt bara att Brink åkte 90 kilometer snabbare än jag åkte 45 kilometer. Kul. Kul. Kul. Dags att sätta upp mål och börja hetsträna till Öppet Spår 2014.

Nu ligger jag åter här i soffan, precis som förra veckan, och kollar på vem vet mest-maraton. Jag är bättre än dom som är med. Vad gör dom däääär?! Ville ha pizza, gick in på onlinepizza, men om man bara vill beställa en endaste pizza får man betala löjligt mycket för att få den hemkörd. Hallå, jag är ju student, har inte råd att betala typ 170 spänn för en endaste pizza. Vill bara att Olov ska komma hem, och va sugen på pizza så vi kan beställa. Börjar ju bli hungrig. Är sjuk, är synd om mig, är värd pizza. Sen kommer jag på att det snart är vår och sommar och massa gasker och baler och grejer och att jag vill komma i min lillasysters klänning. Eller ba inte känna mig äcklig och hetsätig och konstant ha sura uppstötningar. Det kanske inte blir nån pizza. Kanske ska leva på enbart vatten och gå ut och springa två mil om dagen fram till maj. Jaa, så får det bli.
Med början i morgon..?

väl mött

ps. är i vanlig ordning för seg/trött/sjuk/lat för att ta mig ut i solen och friska luften.


ps2. lovar att va mer pigg-och-glad nästa vecka. (för då ska jag tatuera mig!!!)

ps3. (kan inte sluta meddela mina tankar) Tittar på bilderna på en skrattande flickhög och blir lite gladare. Erikas skratt är det gladaste jag vet.

ps4. Olov kommer hem jättesent och vill inte ha pizza. fuckmylife

När Erika skrattar kan ingen vara ledsen...





...Då blir man glad!

Väl mött

I'm so ugly, that's OK cause so are you

Hade typ glömt bort att nirvana ens existerade. Va, nirvana, har inte det med meditation att göra... vaaa??
Blev glad i hela själen när p3 spelade en gamal dänga av det gamla bandet. Kände mig som femton igen. Fast det gör jag ju varje dag.. höhö

Spenderade första delen av dagen i entren i 70-huset på ackis med att vänta, och vänta, och vänta, och vänta... Sen lyckades jag få tag på min blivnde chef och vi hade ett kort lönesamtal. Jag blev nöjd, och hon blev nöjd och jag beklagade mig lite över att det inte var den 4 juni redan nu, för jag vill börja jobbaaaaa! Hon fnissade lite åt mig och sa att det kommer gå snabbt. Snart är du här hos oss, och då kommer det ju inte att va som att va student, du får ju liksom sköta dig själv rätt snabbt.
Soft. Thank you, Lotta!!

Spenderade ett par ytterst effektiva timmar med C-uppsatsen, och jag och emelie tog de adekvata beslutet om att vara lediga imorrn.
Soft.
åååh, hade jag vetat det innan hade jag ju kunnat vart med på stafettvasan imorrn. åååååhhhh!

Jag har Olov-Fritt hela helgen och kan äta fil till middag och glass till frukost varje dag om jag vill. Hurraaa!

Mamma kom hit och imorgon kommer hon tvinga upp mig okristligt tidigt för att jag ska promenera med henne till bussen, som ska ta henne till flyget, som ska ta henne till Turkiet. Om ni undrar så är jag inte det minsta avundsjuk. Förstå hur varmt och svettigt det är där nere, och här som är så fint när våren är på ingång!

Väl mött.

ps. jag lovar mig själv dyrt och heligt. just det.

RSS 2.0