söndagsångest
Hela veckan har varit helt veck. Helt veck!
Ända sen min födelsedagsfest har jag varit fast i någon slags postbakis-seghet/trötthet/apati/hetsätning. Och att sen åka skidor 45 km skidor på det gjorde att min trötthet/muskelvärk/stelhet/hetsätning fortsatte ännu mer. Och sen nån slags odefinierbar ångest på det... Kul.
I fredags tog vi ledigt och jag skulle vara jätteduktig och göra massa bra saker. Men efter att jag gått med mamma till stationen gick jag hem och sov och hetsåt lite. Var jättetrött och seg och ville inte ut i det fina vädret. Ville snarare göra chokladbollssmet och stänga in mig med neddragna persienner. Då ringde Marie och ville att jag skulle jobba. Kunde inte med att säga nej, för det gör jag typ jämt, så jag åkte till NIVA. Fick på rapporten höra att en av patienterna var HIV-smittad. Förstod direkt att jag skulle hamna på det vårdlaget. Låt de unga ta smällen. Och jag hamnade där. Men inget konstigt. Var på samma sal som Peter så vi skojade till arbetet lite. Sen åkte jag hem och hetsåt lite. såklart
Igår var det återigen dags för födelsedagsfest. För typ hundrade helgen i rad. (får jag aldrig vila..?! Nej, för precis när man tror att man ska gå på det sista födelsedagsfirandet för ett tag blir man inviterad till ytterligare ett, och vem är jag att säga nej?) Åkte dit och var taggad på att träffa alla goa människor. Började känna att jag hade lite ont i halsen, så Martin hällde upp en rejäl whisky och kokade en köpp varm choklad. Det hjälpte föga, men det var iallafall gott. Och det var faktiskt jättekul.
Vaknade i morse, och fick betala dyrt för mitt slirande igår. Vaknade med huvudvärk, världens ondaste hals och fruktansvärda febersvettningar klockan sex. Febersov lite till, och släpade mig till soffan för att kolla in vasaloppet. Tittade ett bra tag och var, trots min feber och mina övriga krämpor, jävligt avundsjuk på de perfekta spåren och den strålande solen och den kalla luften. Vill också plåga min kropp på skidor i nio mil!!! Hade iallafall blåbärssopa. Jag är en värdelös vasaloppstittare, för jag somnade och vaknade om vartannat. Vaknade och såg att Aukland hade dragit ifrån och låg ensam där framme först och så såg jag 10-kilometersskylten. måste hålla mig vaken och se målgången. Må Tynell vinna!! (måste ju hejja på hemmaspelarna liksom) Somnar efter mindre än en sekund och vaknar när Brink står och blir intervjuad med en krans runt halsen. Har missat den legendariska rekordmålgången. Så jävla värdelöst. Men jag såg när första bruttan gick i mål. HURRAA!
Tråkigt bara att Brink åkte 90 kilometer snabbare än jag åkte 45 kilometer. Kul. Kul. Kul. Dags att sätta upp mål och börja hetsträna till Öppet Spår 2014.
Nu ligger jag åter här i soffan, precis som förra veckan, och kollar på vem vet mest-maraton. Jag är bättre än dom som är med. Vad gör dom däääär?! Ville ha pizza, gick in på onlinepizza, men om man bara vill beställa en endaste pizza får man betala löjligt mycket för att få den hemkörd. Hallå, jag är ju student, har inte råd att betala typ 170 spänn för en endaste pizza. Vill bara att Olov ska komma hem, och va sugen på pizza så vi kan beställa. Börjar ju bli hungrig. Är sjuk, är synd om mig, är värd pizza. Sen kommer jag på att det snart är vår och sommar och massa gasker och baler och grejer och att jag vill komma i min lillasysters klänning. Eller ba inte känna mig äcklig och hetsätig och konstant ha sura uppstötningar. Det kanske inte blir nån pizza. Kanske ska leva på enbart vatten och gå ut och springa två mil om dagen fram till maj. Jaa, så får det bli.
Med början i morgon..?
väl mött
ps. är i vanlig ordning för seg/trött/sjuk/lat för att ta mig ut i solen och friska luften.
ps2. lovar att va mer pigg-och-glad nästa vecka. (för då ska jag tatuera mig!!!)
ps3. (kan inte sluta meddela mina tankar) Tittar på bilderna på en skrattande flickhög och blir lite gladare. Erikas skratt är det gladaste jag vet.
ps4. Olov kommer hem jättesent och vill inte ha pizza. fuckmylife
Ända sen min födelsedagsfest har jag varit fast i någon slags postbakis-seghet/trötthet/apati/hetsätning. Och att sen åka skidor 45 km skidor på det gjorde att min trötthet/muskelvärk/stelhet/hetsätning fortsatte ännu mer. Och sen nån slags odefinierbar ångest på det... Kul.
I fredags tog vi ledigt och jag skulle vara jätteduktig och göra massa bra saker. Men efter att jag gått med mamma till stationen gick jag hem och sov och hetsåt lite. Var jättetrött och seg och ville inte ut i det fina vädret. Ville snarare göra chokladbollssmet och stänga in mig med neddragna persienner. Då ringde Marie och ville att jag skulle jobba. Kunde inte med att säga nej, för det gör jag typ jämt, så jag åkte till NIVA. Fick på rapporten höra att en av patienterna var HIV-smittad. Förstod direkt att jag skulle hamna på det vårdlaget. Låt de unga ta smällen. Och jag hamnade där. Men inget konstigt. Var på samma sal som Peter så vi skojade till arbetet lite. Sen åkte jag hem och hetsåt lite. såklart
Igår var det återigen dags för födelsedagsfest. För typ hundrade helgen i rad. (får jag aldrig vila..?! Nej, för precis när man tror att man ska gå på det sista födelsedagsfirandet för ett tag blir man inviterad till ytterligare ett, och vem är jag att säga nej?) Åkte dit och var taggad på att träffa alla goa människor. Började känna att jag hade lite ont i halsen, så Martin hällde upp en rejäl whisky och kokade en köpp varm choklad. Det hjälpte föga, men det var iallafall gott. Och det var faktiskt jättekul.
Vaknade i morse, och fick betala dyrt för mitt slirande igår. Vaknade med huvudvärk, världens ondaste hals och fruktansvärda febersvettningar klockan sex. Febersov lite till, och släpade mig till soffan för att kolla in vasaloppet. Tittade ett bra tag och var, trots min feber och mina övriga krämpor, jävligt avundsjuk på de perfekta spåren och den strålande solen och den kalla luften. Vill också plåga min kropp på skidor i nio mil!!! Hade iallafall blåbärssopa. Jag är en värdelös vasaloppstittare, för jag somnade och vaknade om vartannat. Vaknade och såg att Aukland hade dragit ifrån och låg ensam där framme först och så såg jag 10-kilometersskylten. måste hålla mig vaken och se målgången. Må Tynell vinna!! (måste ju hejja på hemmaspelarna liksom) Somnar efter mindre än en sekund och vaknar när Brink står och blir intervjuad med en krans runt halsen. Har missat den legendariska rekordmålgången. Så jävla värdelöst. Men jag såg när första bruttan gick i mål. HURRAA!
Tråkigt bara att Brink åkte 90 kilometer snabbare än jag åkte 45 kilometer. Kul. Kul. Kul. Dags att sätta upp mål och börja hetsträna till Öppet Spår 2014.
Nu ligger jag åter här i soffan, precis som förra veckan, och kollar på vem vet mest-maraton. Jag är bättre än dom som är med. Vad gör dom däääär?! Ville ha pizza, gick in på onlinepizza, men om man bara vill beställa en endaste pizza får man betala löjligt mycket för att få den hemkörd. Hallå, jag är ju student, har inte råd att betala typ 170 spänn för en endaste pizza. Vill bara att Olov ska komma hem, och va sugen på pizza så vi kan beställa. Börjar ju bli hungrig. Är sjuk, är synd om mig, är värd pizza. Sen kommer jag på att det snart är vår och sommar och massa gasker och baler och grejer och att jag vill komma i min lillasysters klänning. Eller ba inte känna mig äcklig och hetsätig och konstant ha sura uppstötningar. Det kanske inte blir nån pizza. Kanske ska leva på enbart vatten och gå ut och springa två mil om dagen fram till maj. Jaa, så får det bli.
Med början i morgon..?
väl mött
ps. är i vanlig ordning för seg/trött/sjuk/lat för att ta mig ut i solen och friska luften.
ps2. lovar att va mer pigg-och-glad nästa vecka. (för då ska jag tatuera mig!!!)
ps3. (kan inte sluta meddela mina tankar) Tittar på bilderna på en skrattande flickhög och blir lite gladare. Erikas skratt är det gladaste jag vet.
ps4. Olov kommer hem jättesent och vill inte ha pizza. fuckmylife
Kommentarer
Trackback
