Lost Case

Alltså, jag är ju totalt värdelös! Var på IKEA och köpte mig ett fint litet bord. Det var den sista som fanns kvar av den färgen. Och jag blir alltid lite nojig när man köper den sista av nåt. Det bara måste ju vara nåt fel på den övergivna och kvarlämnade förpackningen. Men vad göra? Bara att langa fram kortet och se glad ut.
Kommer hem, öppnar förpackningen och allt ser ut att finnas där, och det är rätt färg. Jag börjar skruva och dona och skruvar självklart på saker åt fel håll och får börja om. sopa.
Lyckas skruva ihop hela bordet och ska bara skruva ihop den lilla lilla lådan. Kollar noga på beskrivningen ochplockar fram rätt delar. Ska precis börja skruva men inser att dom sjävklart har glömt bort att borra hål i ena biten! Blir så arg och ledsen och vill bara lägga mig ner och gråta. fanfanfan. Tänker tillbaka på den där gången när jag hjälpte Stefan och Martina att skruva ihop en säng och det inte va några hål borrade och hennes pappa kommer in med borren i högsta hugg. Men Snickarkerstin löste det utan borr denna gången. Men vad gör jag nu? Jag har ju ingen borr!
Tittar tre gånger till och inser tillslut att jag måste bege mig till IKEA igen, för att klaga och få rätt bit, eller åtminståne lite borrningshjälp. Tittar en gång till analyserar alla mina fyra bitar och inser tillslut att jag faktiskt bara tagt fel bit. Så jävla korkad brud.
Skruvade ihop lådan på två röda. Så nu har jag ett fint bord, med rättdelar och en välfungerande låda.
Snickarkerstin.

Väl mött

Mittinatten

Palla att klockan är två på natten och det är andra gången på en vecka som jag är helt jävla sleepless och kan inte sova. Och jag ska gå upp kl 05.15. Det är tre timmar kvar. Så jävla värdelöst att jag ska gå runt och va en jävla zombie imorrn på jobbet.
Jag hatar det, hatar det, hatar det. Kan jag inte bara få sova?
Snälla

Väl mött

Snälla Bli Min

För nån dag sen när jag spatserade genom den underbara staden jag bor i, såg jag en person som hade en dickies-tröja på sig. Detta fick mig att fnissa till en stund. hihihi Dickies!
Sen började jag tänka på den där tiden, försökte komma på vem det var som vi kallade Dickies, och varför. Det blev en lång, lång, lång tankegång. Saknar ibland den där gamla goda tiden, när man var ung och dum, men fortfarande oskyldig. Folk fick konstiga smeknamn och man visste tillslut inte vem som var vem. Dickies hette nog Martin egentligen, och var lik en kille som hette Rickard, som kallades Rick, men som vi började kalla Dick. Och Sixten, som egentligen hette Johannes. Och Sören, som egentligen hette Erik. Man blev ju förvirrad tillslut. Men vi hade kul.

Och nu är jag vuxen, tror jag. Och har gjort så mycket dumma saker i mina dar, som jag önskar att man kunde ha gjort annorlunda. De senaste dagarna har jag tänkt och relfekterat extra mycket över vissa specifika handlingar. Jag vet inte varför dessa snedsteg har kommit upp i mitt minne, men jag förstår inte hur man kan va så otroligt kortad och impulsiv att man gör dessa helknäppa saker. Folk blir arga och ledsna. Jag trasslar in mig själv i onödigheter, ångest och jobbiga tankar. Jag vill tro att jag har blivit en lite bättre människa sedan dess iallafall.

Jag ska bli en bättre människa. Sådär som jag var när jag var liten. (Fast jag var nog knäpp då med)

Väl mött

Skin

Och jag känner hur jag hel tiden måste hålla mig i skinnet. hålla fingrarna i styr och bara skärpa mig.
Räknar fortfarande ner mina arbetspass. 17 kvar. Jag är fortfarande dagblind och tror typ att det är onsdag. Knäppt. Idag kom massa folk tillbaka från semestern. Dom var brunbrända och utvilade. Kände mig som en riktig blekfis. Jag och Em diskuterade fenomenet alldeles nyss, och vi kom fram till att vi kommer va blekast i stan när sommaren är slut. Vi kommer lysa upp korridorerna på BMC. Uppsala Universitet kan spara in några slantar på elförbrukningen där...
Vi får helt enkelt hetssola de där sista dagarna innan skolan. Bränna sönder den bleka huden.

Jag längtar till min lediga helg. Längtar och längtar och längtar.
Synd bara att alla mina vänner och alla som jag känner jobbar. Livet suger.
Tur att Jocke kommer hit och gör mig sällskap.

Väl mött

Confusion

I fredags trodde jag att det var lördag, så jag har hela dagen trott att det har varit måndag idag. Jag blir snart knäpp. Kunde inte sova igår, somnade efter två nångång, så det blev tre timmars sömn. Vaknade 05.15 (drömtiden) och mina kära grannar satt fortfarande kvar på gräsmattan här utanför och partajade. Jag gick till jobbet. Hejhej! Jag var inte ett dugg bitter. Hela dagen har varit hets, hets, hets. Och nu är jag så trött så jag nästan dör. Ska upp 05.15 imorrn med. Vad har jag valt för jävla skityrke?? Eller dryga arbetstider iallafall...
Men nu är det bara 19 pass kvar. Sen är det 10 dagar sommarlov!!

Ibland känner jag mig om en bättre människa. Ibland.

Grattis på namnsdagen till mig!

Väl mött


The Shape Of Things To Come

Och ångesten som bara växer sig som en klump i magen. Gör så jag mår illa. Vill inte va med och leka längre. Känns som att det är all bad karma som jag har samlat på mig under alla mina år. (Fan vad gammal jag är ibland)
Inte ens det fantastiska åskvädret eller en töntigt bra film med bra musik får mig på bra humör.
Gnällspiken nummer ett.
Imorrn ska jag jobba. Livet

Väl mött

Runt

Försöker sova, men det går inte. Jag kommer vakna och somna om imorrnbitti med, en miljard gånger. Sova bort halva dagen. Som vanligt.
Det börjar ösregna och det är så jävla mysigt så jag dör. Ligger i mörkret, stirrar i taket och bara njuter av regnet. Ge mig höst, det är det jag gillar mest. Myshöst.
Det finns en sak som jag vill så otroligt mycket. Fast egentligen vet jag inte om det är sant. Jag vet inte om det bara är så att jag har tänkt på det så mycket så jag tror att det är så jag vill ha det. Fast det är ju inget som är fel med det. Egentligen.
Håller tummarna för att jag ska skärpa till mig nu. komigenkomigenkomigen!

Upptäckte att Chemical Vocation har släppt en ny skiva. Jag är lycklig och lyssnar sönder.

Väl mött

Tröttheten

Vad är det för fel på mig? Allvarligt?!
Somnade typ på en gång när jag kom hem igår. typ runt halv ett. Och idag vaknar jag klockan tolv. Det är ju helt stört vad en människa kan sova bor en hel dag. Samma sak igår. Då vaknade jag vid nio, gick upp och åt frukost, borstafe tänderna och tänkte börja ta tag i en massa saker. Men då lägger jag mig i sängen och somnar igen. Sover till klockan två.
Jävla skitliv. Jag är för trött för att vara människa. Borde få vara en katt eller en koala eller nåt annat trött djur.
Jag tänker skylla min trötthet på att jag inte tar mina allergitabletter längre. Ligger säkert lite allergi kvar i kroppen som gör mig trött. det är min starkaste teori.

Nu ka jag gå till jobbet och bli ännu mer trött. (Fan vad jag ångrar att jag ska jobba hela sommaren)

Väl mött

övertramp

Igår, efter mitt 15-timmarspass som blev till ett 12-timmarspass, gick jag till akademibokhandlen och köpte mig ett gäng pocketböcker. Eftersom jag läst ut min bok om spöken på en ö mitt i havet tyckte jag att det var dags för en ny. (Palla att jag läser en bok om spöken på havet när de tre saker jag är mest rädd för i hela världen är spöken, mörker och vatten. Ibland är jag jävligt ologisk.)
Jag är iallafall klar med bok nummer ett. Läste ut den i ett nafs! (Skryter bara liiiite om hur snabbt jag läser. alternativt om hur mycket tid jag har att slå ihjäl. Valfri tolkning) Okej, det var typ 120 sidor och skrivet med storlek 14 och 2,5 radavstånd. Men ändå. Tjejen var en Sån Jävla Slampa. På ett bra sätt. Ett jättebra sätt. Sådär så man blir fascinerad när man läser och säger: "Vilken jävla slampa hon är!" Men man har någon slags imponerad/avundsjuk ton i sitt påstående. Jag gillade henne skarpt. Hon va sådär som jag önskade att jag va mer. Lite mer Ball liksom.

Väl mött

How About

Fick redan förra veckan höra förvarningar om att det skulle komma en ny narkosläkare. Världens bästa snäll-Henrik måste ju få semester han med. Så de senaste veckorna har det varit ett gäng olika som har glidit runt på avdelningen. Men nu, vecka 29 var det SNYGG-HENRIK som skulle vara narkos hos oss. Eyecandy tänkte jag och blev nöjd. Och idag när jag kommer till jobbet är alla lite fnissiga eftersom SNYGG-HENRIK är där. Jag stålsätter mig och förväntningarna bara stiger.
Efter en halvtimmes jobb säger Ulrika att hon måste ta hit SNYGG-HENRIK för att fråga en sak. Och jag börjar ladda. Snart kommer han innanför dörren, och han kommer va så snygg. Han kommer ba blow me away.
Men vilken jävla besvikelse! Näeee. NEJNEJNEJNEJNEJ. Inte alls SNYGG-HENRIK. Han såg ut som vilken tråkdoktor som helst. Tillochmed infektionskonsulterna som kommer förbi är snyggare. Tillochmed underläkaren är snyggare.
I mina ögon heter han bara narkoshenrik. (med gemener) Jag som hade hoppats på lite eyecandy för att piffa upp arbetslivet på NIVA, men nej.

Och missar veckans Star Wars gör jag också. Eftersom jag jobbade så sent missade jag halva filmen och jag orkar helt enkelt inte kolla på bara andra hälften. Men jag fingrade lite på mina klistermärken och då pirrade det till i magen, så jag är glad ändå.
Jag får helt enkelt lägga mig i sängen och fortsätta läsa min spökbok . Bli lite mörkrädd och inte kunna sova.
Jobbajobbajobba imorrn.

Livet på en pinne!

Väl mött

Ghost Of A Good Thing

Det finns några små saker som jag är riktigt jävla trött på.
Och det är framför allt att det konstant låter som att det gå folk in och ut ur min lägenhet. Och in och ut ur rummen i min lägenhet. Varje gång jag kollar så är ytterdörren låst, ingen i köket, på toan, balkongen, badkaret eller vardagsrummet, och Chris är oftast vid dessa tillfällen inte hemma eller så ligger han och sover sött på sitt rum. VEM GÅR I MIN LÄGENHET??
Dessutom läser jag en bok. I den boken finns det en massa spöken. (Nu låter det som att jag läser en barnbok, men det gör jag inte. Den är för vuxna, jag lovar. Dessutom är spökena bara en sidogrej. hoppas jag) Detta är ju otroligt osmart, eftersom jag är mörkräddast i hela världen och nu tydligen har spöken i min lägenhet.
Jag trivs och har det bra, jag lovar. Har inte alls börjat tända lampor jämt och ständigt.

Väl mött


Whisky Tango

Jag har inte:
-städat lägenheten.
-tvättat.
-handlat mat.
-shoppat loss på Chili.
-skrukturerat upp alla mina grejor.
-kollat ikapp på True Blood.

Allt det där som jag hade tänkt att jag skulle göra den här veckan. Så nu måste jag göra en jääävla massa jobbiga saker imorgon. Men det vill jag inte. Och orkar inte.
Dessutom har jag blivit senil och glömmer bort en massa massa massa saker.

Måste duscha bort min bakishet och ladda om lite. Min mage skriker efter föda. 14 godisar räcker tydligen inte. Och mitt kylsåp är rätt så tomt. har ett halvmögligt smörpaket. mumma!

Röv. Rövarnas RÖV. Inte nån jättebra eftermiddag.
Men jag ska träffa folk, riktiga människor, så då kanske jag blir glad. Tjohejj!

Väl mött

Hej Hej Hallå, Dagboken!

Idag har jag klarat mig bra på jobbet! Jag har inte dödat någon och jag har inte gjort någon ledsen.

Idag har jag även provat på det där med att dricka mjölk direkt ur paketet. Det smakar inte bara kartong, utan är även väldigt svårt. (Hej hej, mjölk-hustrumisshandlarmustasch) Jag kommer alltså fortsätta hålla mig till att dricka mjölk ur glas.

Nu ska jag kolla på fotboll! (Om det är någon nation, restaurang, pub, bar, krog eller valfritt typ av serveringsställe som behagar visa när det är kvinnornas tur att göra om det herrarna gjorde -94, fast kanske med ännu bättre resultat)

Väl mött!

Bostadskris

Eftersom jag och min bror inte kommer vara studenter efter juni -12 kan vi ju inte längre bo kvar i denna osmakliga studentlägenhet. Därför har jag redan nu kollat läget på bostadsmarknaden i Uppsala, och det finns många pärlor, det kan man ju inte sticka under stolen med.
Och idag, idag blev jag kär. Jag hittade den perfekta lägenheten. En liten gullig, söt liten tvåa. Mitt i stan, 1.9 millar. Helt okej avgift. (Och den hade ett sånt där pensionärshandtag vid badkaret, så jag behöver inte fundera på hur jag ska ta mig upp ur badet och inte heller oroa mig för falltrauman och subduralhematom.) Balkong och utsikt över den fagra Fyrisån och domkyrkan, aka massor av soltimmar på ballen!!
Jag mailade en länk till min Pappa och sa att den vill jag ha! I mina tankar bor jag redan där. Har möblerat och dukat bordet i köket, lagat första middagen. Och herreguuuud vad jag trivs! Ni är välkomna på inflyttningsfest, -fika, -middag, -filmkväll eller inflyttningsvadsomhelst. Kom förbi i min fantasi och se så fint jag bor!

Just nu önskar jag att jag hade en riktig sugardaddy, att jag var bortskämd och fick allt jag peka på. Bara han köper den åt mig så lovar jag att va världens gladaste tjej i typ ett år.
GEMIGDEN!

Väl mött

No Regrets

FanFanFanFanFan
Fan vad jag hatar det här. Det här är så jävla inte jag så det finns inte. Jag har sån jävla panik. Det har blivit så jävla mycket värre de senaste veckorna. Det värsta är att det känns som att den prestationsångesten jag känner borde göra att jag anstränger mig mer och gör en massa bra saker, men det blir helt tvärtom. Jag stänger av och blir apatisk. Sover och är en zobie, gör saker jag egentligen inte vill och struntar helt i att göra sånt jag egentligen vill. Och så ger det ännu mer ångest och skuldkänslor och värdelöshetskänslor. Och så har vi en finfin ond cirkel. Jävla skit.
Det är så jävla mycket som jag vill ha så jävla annorlunda att det känns som ett mission impossible. Och då är det ju så himla mycket lättare att bara ge upp. Eller hur?
Jag är så jävla trött på mig själv. Ta bort mig från mig själv. Jag duger inte riktigt som sällskapsdam till mina tankar och funderingar och mina kaotiska obeslutsamheter.
Just nu ångrar jag bara allt jag någonsinn gjort. Allt. Precis allt.
Det känns som att inget någonsinn kommer kännas bra.
Jag vill bara göra om allt.
Snälla?
Det skulle ju kunna bli så himla mycket bättre. (jaglovar)

Väl mött

Another Day In Paradise

Älskar när dagar bara börjar sådär bra som de bara gör ibland.
Försover mig. Kommer precis i tid till jobbet efter årets snabbaste cykeltur, en joggingrunda i kulverten och tre-trappsteg-i-taget-metoden i trappen upp till avdelningen. Får världens sämsta rapport av natt-uskan. Har en brottningsmatch med en patient. Kan inte sluta tidigare. Kommer hem och luktar svett och urin och bara allmänt mycket jobbet. Hetsduschar, eftersvettas, packar väskan, deon är slut, tokcyklar till tåget, hinner precis med, ingen ac alls på tåget. Man ba: YEEEEEES! Livin' the dream!

Men jag är glad ändå, för idag upptäckte jag hur fantastiska sparkcyklarna på jobbet är. Har åkt flera vändor, bara på kul.
Och nu när jag är hemma kan jag prata på med hur mycket dalmål som helst utan att någon tycker att det är det minsta konstigt.

Väl mött

bedtimestories

Ibland känner jag mig som världens mest tragiska människa. Som just i exakt detta nu. Ligger i sängen. Ska gå upp om alldeles för få timmar. Är egentligen jättejättetrött eftersom jag gick upp sådär löjligt tidigt imorse. Ändå ligger jag och hoppas att det ska hända nåt kul. För det brukar ju dyka upp så otroligt många spexiga events såhär halv elva på en onsdagkväll när man ska jobba dagen efter och alla man känner har slutat jobbet för en timme sen, och ska även de gå upp 05.15 imorgon.
Jusssttä!
Det är då man inser att det är dags att ge upp.

Väl mött

Bilateral periostit medialt på tibia

Jag blir så trött.
Jag blir så ledsen.
Jag blir så arg.
Varför, varför, varför blir det alltid såhär? Jag påbörjar något bra, jättejättebra, och tycker tillochmed att det ÄR jättejättebra. Sen blir det bara pannkaka av alltihopa. Mitt liv i ett nötskal.
Efter att ha joggat ynka två gånger (har joggat långsamt, korta sträckor och inte på asfalt. Bara yttepyttelite) har jag nu, återigen och i vanlig ordning, drabbats av benhinneinflammation. Är det någon som är det minsta förvånad?
Varför, varför, varför, varför, varför, varför, varför, varför?!
Det är ju bara orättvist. Varje gång, när jag äntligen tycker att jag har kommit igång med att springa och tycker att det är kul så kommer de där jäääävla benhinnorna och förstör mitt liv.
Jag säljer dom billigt ifall någon skulle vara intresserad. Annars lär ju apoteket bli glada eftersom jag kommer spendera hela min månadspeng på voltaren. yaay!

Väl mött

2Cute4School

Peter hånade mig för min förkärlek för små, unga, oskyldiga, söta små pojkar. Och jag måste ge honom rätt. Eftersom vi hade årets lugnaste kväll på jobbet kollade jag och AK på Allsång på Skansen. Jättekul, verkligen inte alls. Har aldrig gillat det, kommer aldrig att göra det. Hur som, där kliver det upp en söt liten ung pojke på scenen och bara sjunger så vackert att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Han kanske är tretton år och jag blir kär i honom. På riktigt.
Gullig pojk.
På vägen hem cyklar jag förbi fyra ynglingar, nyss fyllda 17 vårar. Och de kommer vandrande med ölplattor och kassar med sprit. Allt inhandlat på någon slags finlands-/ålandsfärja. De orkade knappt bära de tuuunga ölplattorna med deras gängliga armar.
Sötpojkar!

Väl mött

You got the devil in your eyes

Jag är så jävla duktig ibland.
Fast oftast är jag så jävla dålig.
Jag gör en massa dumma saker som jag hinner ångra innan jag ens har gjort dom. Jämt, jämt, jämt. Jämt och ständigt, hela tiden. Fast jag har bestämt mig för att vara bra och duktig.
Helgen, som var så fantastisk så jag kan dö nu, blev lite, lite, lite som en liten kickstart. Mest för att jag fick göra ingenting och för att jag mest hela tiden gick runt och var snoravis på lillstrumpan.
Hela den här veckan (1½ dygn) har jag varit jätteduktig. Eller lite iallafall. Man måste ju få kompensera med lite dåliga saker också. (Som att sova till halv tolv när man skulle gå upp klockan åtta och göra vettiga saker. juuust det)

Fick en uppenbarelse iag. Av högst religiös typ. På väg hem från min mycket spontana joggingrunda(!!!) kom jag på vad min nästa grej ska bli, för det är för långt till 24 oktober, faktiskt. Nu ska jag bara boka tid. Fan vad jag blir glad när jag kommer på såhär bra saker.

Kompis, det går bra nu.

Väl mött!

Det Mörka Hotet

Folk skrattar åt mig. Av en massa olika anledningar och orsaker. En av dessa orsaker är det faktum att jag har väääärldens sämsta koll på Star Wars. Jag har liksom typ knappt sett filmerna. Och det är ju egentligen ganska så pinsamt.
Jag har sett de gamla filmerna för sådär jättejättejättelänge sen när jag var jätteliten och inte fattade vad det var riktigt. (Minns bara herr Darth Vader) Sen vet jag att jag har sett typ EN av de nya filmerna, men minns aldrig vilken det var eller vad den handlade om.
Så, nu har jag biktat mig.
I fredags natt när jag åt mitt Star Wars-kinderägg (som för övrigt är det SÄMSTA kinderägget jag har ätit i mitt liv) tänkte jag att jag faktiskt måste ta tag i det här. Hyra alla filmerna och köra en Star Warsdag. Bara plöja.
Och så i morse, blir jag liksom bönhörd.
Star Wars: Episod 1 - Det mörka hotet. TV11 kl 21.00, IKVÄLL!
Jag ska poppa popcorn och kolla på film. Så det så!

Väl mött

RSS 2.0