klyftigatankar

Jag är så jävla duktig ibland.
Fast oftast är jag så jävla dålig.
Jag gör en massa dumma saker som jag hinner ångra innan jag ens har gjort dom. Jämt, jämt, jämt. Jämt och ständigt, hela tiden. Fast jag har bestämt mig för att vara bra och duktig.
Helgen, som var så fantastisk så jag kan dö nu, blev lite, lite, lite som en liten kickstart. Mest för att jag fick göra ingenting och för att jag mest hela tiden gick runt och var snoravis på lillstrumpan.
Hela den här veckan (1½ dygn) har jag varit jätteduktig. Eller lite iallafall. Man måste ju få kompensera med lite dåliga saker också. (Som att sova till halv tolv när man skulle gå upp klockan åtta och göra vettiga saker. juuust det)

Fick en uppenbarelse iag. Av högst religiös typ. På väg hem från min mycket spontana joggingrunda(!!!) kom jag på vad min nästa grej ska bli, för det är för långt till 24 oktober, faktiskt. Nu ska jag bara boka tid. Fan vad jag blir glad när jag kommer på såhär bra saker.

Kompis, det går bra nu.

Väl mött!