klyftigatankar

Har stakat mig fram genom 45 kilometer pulvermos och sorbet. Inte det minsta fäste, men en jävvla massa glid. Och sol. Är förmodligen brunast i stan nu. Vem skullereannars vara?
Håller jag samma tempo när jag ska åka hela vasaloppet (vilket jag självklart ska göra nångångsnart inom en snar framtid. jaglovar) kommer jag gå i mål på 7.30.32. Jag kan gå med på den tiden. Det kan jag.
Halvklassikern är avklarad och nu är jag nog faktiskt värd att vila fram till Lidingöloppet, minst. Tänker minsann göra det ja!

nu ska jag bara jobba på det här med att äta i kapp all den energi jag har gjort av med idag. (inte ett dugg svårt)
Och så ska jag ligga och oja mig över mina onda armbågar och min trötta själ.
Men jag kan inte låta bli att tagga Vasan 2014!!!! kommer förmodligen ligga i soffan hela söndag morgon och bara vara grymt avundsjuk, eftersom det inte är jag som svettas och stånkas och kämpar i spåret. Förmodligen.

Väl mött

Jag och Emelie kommer framåt och ingenstans i vårt uppsatsskrivande. Försöker jaga folk i sista minuten, men de vill inte riktigt vara med. Vi vet inte vad vi pysslar med och bara chansar. Vi frågar om hjälp men får inget svar.
Vi blir trötta, ger upp och åker hem. Fast nöjda över dagens prestation. Jag funderar dock på om det vi egentligen pysslar med bara är att skjuta fram analysarbetet?

Men nu tar jag paus i uppsatsen, åker till Dalarna för lite skidåkning. Jag hoppas innerligt att Mora levererar fem minusgrader och sol imorgon. snälla, snälla, snälla!!!
Bara sista delen kvar nu, sen är halvklassikern ett minne blott...

väl mött

Hur bra födelsedagsfest som helst. Mindre bra bakfull födelsedag, men helt okej med najs bakishäng i soffan, bakispizza, bakisgodis, bakischeesecake och vem vet mest-maraton.
Och trots att jag satt på mitt rum och grät en stund innan vi gick ut (befogat, jag var full och arg), och trots att jag, kl 04.58, upptäckte att mina nycklar inte existerade så blev kvällen riktigt, riktigt jävla bra. Och att jag betedde mig lite som en douche i ett antal olika sammanhang gör liksom inte så mycket. (Eftersom jag, helt enligt karmaprincipen, fick tillbaks för det senare) För jag hade så himla roligt. Och jag såg en skymt av linnet, jag fick håna, jag fick hångla, jag fick shotta, jag fick garderobskillarna att sjunga ja må hon leva i en otroligt falsk och trött stämsång, jag fick fylleargumentera och förlorade stort trots att jag höll på det vinnande laget, jag fick dansa och jag fick vara mig själv sådär som jag alltid är. Tyvärr fick jag ingen efterfest, för alla sov. Jag med.
Och jag kommer ha cheesecake i min frys i evigheter.

Ska även tillägga att mina nycklar kom tillrätta, ty de låg kvar hemma i hallen. Najs.

Väl mött

Har sovit hela tre fantastiska timmar i natt. Finner inte ord över hur bra det känns. Kunde som sagt inte somna igår. Somnade kl 4. Vaknade tidigt och var rastlös. Gick upp och tränade istället.
Så det känns iochförsig jävligt bra.
Nu är jag ännu mer taggad för ikväll, för nu har jag bakat klart allt och det är så jävla gött så jag tror jag dör.
Nu ska jag bara duscha i ett halvår och sen kan jag luta mig tillbaka med min Cosmo!
Och kalasa till 04. Minst.

Och min bror har pyntat lägenheten med ballonger.
Och dörren.
Fint!

Varför är det alltid så att när min bror vill ha fest, så vill jag absolut inte utan blir trött klockan nio? Slutar alltid med att jag ligger i min säng och "försöker sova" och lyssnar på hur Olov bjuder ut allt vårt vin. Vad faan håller han på med, det där ska ju jag dricka. Känner mig som Lillasyster-pryd-och-tråkig, som stänger in sig på sitt rum och vägrar visa sig. Men jag har ingen aning om vad det är för folk där ute, och är inte intresserad av att ta reda på det heller.
Sedan hör jag att någon börjar prata om vodka, och jag blir jättenervös att de ska dricka upp den lilla klunken vodka som finns kvar. Den som jag har paxat till min cosmo, som jag har planerat dricka imorgon på mitt kalas.
De går ut tillslut, och jag ligger kvar i min säng. Jättepigg. Kan inte sova alls. Bllir stressad över att jag inte somnar. Tänker på allt jag ska göra imorgon och kan sova ännu mindre.
Går ut i vardagsrummet och upptäcker att partygänget har låtit bli min vodka, men istället har de gått loss på min cointreau. Jag hade seriöt dödat någon om den hade varit slut. Har taggat min cosmo hela dagen idag, och jag längtar efter att få smutta på den i mitt allra finaste glas imorgon. Ingen ska få förstöra den glädjen för mig, ingen!
Jag är så jävla taggad på imorgon.

Det ska bli så jävla gött med allt gött som jag har bakat och ska baka. it will be fabulous!

Väl mött

Blir arg, frustrerad och irriterad.
Först i skolan, när jag upptäcker vad min bror har gjort mot mig, när han vet var jag står och vad jag tycker. Det är inte schysst och det är inte okej. Sen förstör han självklart min planering lite mer. Men en arg I-will-kill-you-blick och han tar tillbaka det mesta. Försöker ordna upp. Å andra sidan är det ju jag som är hispig i onödan. Det vet jag ju. Det är bara det att det inte blir exakt som jag har tänkt. And that's when the aspergerstjej goes crazy. Jag vet att Olov kommer fixa, det vet jag. Fast jag vet att  jag kommer extrafixa lite till så det blir exakt som jag vill. (helt ärligt, när blev jag såhär?!?!)
Blir sen irriterad över att mr Jag-ställer-aldrig-in-ett-pass-Björn har kastat in handduken, stannat hemma och anlitat en vikarie. (när jag faktiskt hoppades på ett inställt pass) Och Lotta kommer inte heller dit. Får kämpa och slita och vara förvirrad nybörjare helt i min ensamhet. Men det var självklart asgött som vanligt, och jag är glad när jag går därifrån.
Blir sedan arg på mig själv för att jag är jag och beter mig som jag gör. Vill inte och orkar inte med mig själv. Verkligen. Ryck upp dig liksom.

Som tur är har jag fått det bästa brevet på länge. Har blivit bjuden på ett sommarbröllop, som antagligen kommer bli det finaste i världshistorien. Jag längtar!

Och har fått min semla. Så nu kan jag officiellt skjuta mig i huvet så jag slipper fortsätta med uppsats och praktik och all annan jävla skit. Vore ju dock taskigt att lämna Emelie i sticket med intervjuerna och analysen och allt skrivande. Och dessutom vore det ju trist att ha kämpat i tre år utan att få sin belöning i form av ett underbetalt arbete som leder till utbrändhet. (och enligt vår analys, en massa stress och press och sömnlösa nätter)
En annan aspekt som gör att jag tvekar över planen att skjuta mig i huvudet är att jag bara skulle hamna nedsövd på mitt eget jobb. Med rakat huvud och orakade ben.
Jag vill ju bara slippa analysera intervjuer!!!

Men nu ska jag dricka mitt te och plugga lite Friskis&Svettis-filosofi så jag kan lugna ner mig. Andas.

Väl mött

(hjärtklappning)

För två veckor sedan stod Björn och skröt över hur Friskis typ aaaaldrig ställer in ett pass. Ett steppass kan bli aerobics, flex kan bli yoga, HIT kan bli cirkelfys, Intensiv kan bli ett Medel styrka. Ballt tänkte jag och tänkte inte mer på det.

Idag när vi skulle gå till boxen började Olov gnälla på att han hade glömt vattenflaskan. Och handduken. Åh herreguuud vad allt blev jobbigt nu helt plötsligt. Jag hoppas stilla och tyst att passet ska vara inställt. För då kan jag sitta hemma och äta kakor och kolla på Revenge istället. Och typ göra sånt jag känner att jag behöver fixa med. Men Björns ord ekar i mitt huvud. Vi ställer aldrig in ett pass.
Vi kommer in på friskis och killen framför mig drar sitt kort. De röda bokstäverna lyser liksom upp hela lokalen och reflekteras i allas ögon. Jag blir blind. Boxpasset är iställt - in your face, Björn!
Men istället för den lycka jag trodde jag skulle känna blir jag liksom lite perplex. Jag vill ju slåss jöh! Jag, Olov och Peter sitter och funderar på vad vi ska göra med livet. Olov tänker gå hem och sova. Peter tänker gå in på gymmet och köa till löpbanden. Och jag vet inte om jag ska gå hem och tröstäta kakor, trängas på gymmet med en miljard andra svettiga människor eller bara vänta en halvtimme till ett annat pass börjar.

Peter påpekar att om jag tränar först kan jag äta kakor sen och inte må fullt lika dåligt över det. Det avgör saken och jag går på något slags gympapass. Jag vill inte riktigt efter förra helgens fiasko. Men det är ett megabra pass och jag blir glad i själen och tror att jag har återfått tron på att gympapassen kan leverera.
Och nu äter jag kakor och är jävligt nöjd med det.

Imorrn ska jag skjuta mig i huvet innan jag måste fortsätta med artikelläsning och intervjuanalys och jaga-intervjuoffer-processen. Fast å andra sidan är det fettisdagen imorgon och jag vill ju väldigt gärna äta en semla, eller två. Kanske ska vänta lite med det där med att skjuta mig.

Väl mött

Gick ut och gick. Misstag, eftersom jag tydligen är pensionär och behöver halkskydd och stavar för att hålla mig på fötterna. (alternativt klackskor, eftersom det tydligen funkade i fredags) Har aldrig vart med om nåt halare. Dessutom insåg jag att mitt spinningpass (som jag gjorde klart igår, hurra för mig) antagligen inte alls är så fantatiskt som jag tyckte igår när jag gjorde det. Måste nog fila lite mer på det. Men jag har ju trots allt ett halvår på mig. Kanske ska lugna mig lite tills jag har gått på kurserna.. eeh.

Sitter förövrigt och förbereder mig för Steg 1. Ska läsa en hel bok.. Råplugga anatomi och fysiologi och träningslära och näringslära. Känns typ som att man är tillbaks i T1... (Alltså, excuse me, men jag kan redan det här dåra..)

Så det är ju tur att jag har bakat massa massa CHOCOLAT CHIP COOKIES så jag kan fokusera lite till.

 

Har dessutom lyckats trolla bort den icke-ångesten jag hade igår, simply genom att bara våga kolla upp sanningen istället för att gå på min intuition. Måste sluta få för mig massa sjuka saker. Men nu är jag lugn och fin igen.

 

Väl mött

Jag borde få något slags pris, ty jag sladdade runt med klackisarna hela kvällen och halkade/snubblade/störtade inte en endaste gång. Tror jag. Jag tappade bort dom andra och gick vilse, men det är en annan historia. Och jag hittade rätt tillslut. Dessutom gick jag runt i dom hela kvällen. Utan att gnälla om ömma fötter och trasiga tår. Ingenting alls!

En fantastisk kväll helt i Emelies ära. Massor av folk och massor av mat och snacks och två fantastiska tårtor. Man kan ha sämre kvällar, det kan man.

Tårta 2

 

Emelie och Findus (Vem är vem?)

 

Dansanta, fulla, glada och suddiga tjejor!

 

En glad (och naken?) tjej!

 

Fina flickor!

 

Dancefloor

 

Fina flickor!

 

Ibland måste man ta i med hårdhandskarna

 

En jätteglad tjej!

 

Och vi sov på en finlandsbåt???

Väl mött

Trotsar snökaoset och den oplogade vägen och cyklar (läs:kämpar) mig hela vägen till ekeby för ett lovely spinningpass. Inget funkar på passet, men jag är glad ändå, för jag spinnar!! Berömde ledaren för att hon var så bra, och hon berömde mig för att jag kämpade så hårt och då blev hon glad, och då blev jag ännu gladare. Har jag sagt att jag älskar spinning?!?!

Kommer hem, och precis utanför djäknen möter jag plogbilen. Blir nöjd, för det är plogat på djäknen. Halvvägs. Sista biten får jag åter kämpa med min cykel genom snömodden för att ta mig fram. Jag undrar stilla vem jag ska ringa och mordhota för att få plogat fram till dörren. Hur jävla svårt kan det va?
Så nu är jag smått skitförbannad istället för glad.
Det blir vinter och snö varje år i detta land. Det kan inte komma som en chock varje gång. Faktiskt. komigen och ploga nånjävlagång!!

Och varför är alla så anti snön? Det är ju typ asnajs jöh!

Väl mött.

Jag är världens lyckligaste tjej. Jag ska få spendera sommaren med att arbeta på samma avdelning som min Maja. Jag är lycklig, vi kommer ha så kul!

Dessutom är jag bäst på Vem vet mest? -Alltså dum fråga. Alla vet ju att det är jag som vet mest och bäst. #Sheldon

Och inte helt oväntat och chockerande så har universitetet åter igen levererat ytterligare en värdelös uppgift. Jag blir typ dummare av att göra den. Ba fatt dom själva inte orkar hitta på patientfall...

Väl mött

Alltså, idag har jag vart på det sämsta friskisjumpapasset i världshistorien. Ledsen future fellow workmate, men det är sant.
För det första leddes passet av en trött kille (läs: herre i övre medelåldern) som knappt orkade med passet själv. Han stannade till mitt under varannan låt för att pusta ut och dricka vatten.
För det andra hade han glömt bort det där med volym. Musiken blev typ överröstad av min egen andning.
För det tredje var musiken så dålig att jag trodde jag skulle kräkas. Förutom den där imperietlåten, men då kunde jag inte tänka på annat än:"Alltså jävlar var jag lyssnade på imperiet på högstadiet" - "Jag määä!". Hade inte hört en enda av de andra låtarna. Berodde nog mest på att jag föddes typ 20 år efter låtarna blev opoppis för tredje gången.
För det fjärde blev jag inte det minsta trött. Hade typ fått mer muskler och bättre kondition av att dricka en flaska sprit, röka ett paket cigaretter och käka en påse chips. Varför gjorde jag inte det istället fööör?? Ååååhhhh!!!

Det är därför spinning är en miljard gånger bättre. Åh herrejävlar vad jag älskar spinning!!!

väl mött

Allt känns typ asbra.
Och solen skiner och den kommande veckan kommer bli typ ännu bättre!
livet alltså!

Eller så kan man säga som min far: "Mmm, imorrn kanske det inte alls känns lika bra..."

Väl mött

ps. alltså killarna i the kooks. jag dör.

Jag är ju som känd för att ogilla människor i allmänhet och hata specifika individer i synnerhet. Det finns en person jag hyser starkt agg mot, och jag tror att de som känner mig väl vet precis vem jag menar. Jag har alltid vetat varför jag ogillar denna person, men jag har ändå alltid haft känslan av att det är något mer underliggande som gör att jag verkligen inte tål denna människa.
Och det slog mig alldeles nyss.
Hänger runt på fejsbokk och får syn på en bild. Då upptäcker jag att personen i fråga faktiskt till utseendet liknar, och även till sättet påminner om en person i min ungdom som jag inte dirket ödslar mina varmaste tankar på.
Jag undrar stilla om jag gått runt och slösat energi på att hata helt i onödan. Efter tre sekunders reflekterande inser jag att jag har goda skäl att inte tycka om denna människa oavsett om denne påminner mig om gamla oförätter.

Så det så.
Jag hatar aldrig obefogat.

Väl mött.

ps. har sparkat stjärt på Rappa Kalja. Vinner över allt och alla. as usual

Jag blir glad och lycklig i hela själen. Bestämde mig för att det inte är nån idé att fundera och älta mer. Så jag ringde till Charlotta och sa som det var. Jag vill ha er om ni vill ha mig. Och självklart ville dom ha mig. Så nu har jag ett jobb. Ett riktigt jobb. Jobb som sjuksköterska.
Det är stört och sjukt och fantastiskt.
Det känns som att det kommer bli en bra sommar och en bra höst. Känns som att det kommer bli ett riktigt kul jobb på en kul avdelning. Allt känns bra. Allt. Känns. Bra.
Jag vill börja jobba nuuuu!

Lite senare ringer Maja och säger att hon också har bestämt sig. Det blir gastro, men hon ska fundera lite till. Livet blir ännu mer fantastiskt om jag får jobba med min vän och snart tillika sambo. Lyckoruset vet inga gränser.

Dessutom är jag och Emelie brutalt effektiva och är snart klara med vårt fantastiska etikarbete. Så nästa vecka kommer jag bli klar med min hemtenta och sen behöver jag inte ha nån mer ångest. Nästan. Sen är det bara pedagogikuppgiften, C-uppsatsen, praktiken med tillhörande uppgift samt sluttentan och den kliniska examinationen att hetsa upp sig över... Livet som student alltså (är snart över!!!!!)

Väl mött

Känner mig sjukt ineffektiv eftersom allt jag gör går i slowmotion. Sovar minst en timme varje eftermiddag när jag egentligen borde sitta och spåna och skriva på mina patientfall. (Och sen kan jag inte sova på kvällen och orkar inte riktigt gå upp på morgonen.) Men i vanlig ordning skjuter jag allt framför mig och får sen ångest när jag får veta att alla andra snart är klara med alla sina jävla patientfall och har sitt på det torra.
MEN JAG DÅ? När ska min inspiration och effektivitet komma? Är det inte min tur nu?
Kommer gå in i väggen och inte klara av sista terminen. Det är lika bra att hoppa av nu, så man slipper få det på papper att man inte klarade av utbildningen. Hoppar jag av är det ju mer självvalt. Näe, asså nu när Reinis har kommit på att man ska jobba tills man är sjuttiofem, tänkte jag att det är lika bra att byta karriär redan nu och istället bli, I don't know... Professionell bloggare/popcornätare/vindrickare/kakbakare. something like that

Har varit på möte och är sjukt taggad inför vårens utbildning. nu är det på riktigt, nu har jag satt min autograf på ett papper och nu finns det ingen återvändo. Det kommer bli så himla gött!! Spinning for the win och alla som jag känner måste gå på mina pass typ jämt! För mitt pass kommer va så jävvla bra att ingen någonsin kommer vilja spendera tid på någon annan träningsform eller med någon annan ledare.

Jag och Maja har hetsat varandra i två dagar och vi kan inte prata med varandra för vi blir bara förvirrade och hetsade och stressade. Kan prata med vem som helst, men inte med Maja. Det blir bara kortslutning i min hjärna. Men nu har jag reflekterat med Johanna och hon säger precis som alla andra. Så imorgon ska jag ringa och säga att jag vill ha jobb. För jag vet ju vad jag vill. Jag måste bara sluta tänka.

Väl mött

Vaknar av ett "Grattis på namnsdagen"-sms. Sånt man blir glad av. Får senare ett "Grattis på vår namnsdag"-mail. Min mor och min mormor är ju bara för söta!

Bestämde mig redan igår kväll att en tvåtimmarsföreläsning i våld mot äldre inte är riktigt vad jag skuttar upp ur sängen kl 06.30 för att gå och titta på. (påverkades inte alls av grupptrycket på fejsbokk. nänä inte jag inte) Snoozar löjligt länge, just because I can. Får ett sms av Erika som är gullig nog att berätta att våldsföreläsaren valde att inte komma och istället ska dom köra den viktiga föreläsnigen där man ska få veta saker om uppgiften vi ska göra. Kommer inte hinna få veta vad vi ska göra för uppgift ens om jag springer till skolan i samma sekund som jag får smset. Men jag kommer till skolan tillslut och hinner lagom för att få se den tråkiga oviktiga delen av uppgiftsföreläsningen. Sedan kommer våldföreläsaren och kör sin föreläsning. jag sa ju att jag inte ville se den!!
Jag och Maja roade oss istället med att spana in var vi skulle ha praktik och var alla andra skulle ha praktik.
Hallelujah, jag ska spendera mina sista fyra VFU-veckor i ENKÖPING!
Blir glad ända in i själen!! Är det något jag vill göra i april, när jag bara har en liten, liten, yttepytte uppsats att skriva och en miniplutt-tenta att plugga till och ett par små, små petitessuppgifter att pyssla med, så är det att gå upp en timme tidigare än nödvändigt och sitta två timmar på en buss. Varje. Jävla. Dag.
Jag älskar mitt liv. Jag göre verkligen. På riktigt. Skojar inte.
Att jag dessutom fick pendla till jävla Skutskär (den uppländska orten som uppland glömde) halva termin fyra är det minsann ingen som tar hänsyn till. Nänä.
Bitter tjej. inte alls, jag är så glad så.

Har dessutom vilket-jobb-ska-jag-ta-ångest. Jag har ju kommit fram till att jag nog helst inte åker hem till Falun över sommaren eftersom det innebär en massa, massa praktiskt krångel. (Men en garanterad lön på 22 000, HURRA!) Den stora frågan är nu istället om jag vill jobba på transplantation eller övre gastro. Vart jobba, vart jobba? Maja går på intervjuer där den här veckan och imorgon har jag tänkt att vi ska konferera och bestämma oss. Det hade ju varit fantastiskt kul att jobba på samma avdelning som My Love. Men det skulle bli fantastiskt tråkigt om vi gick om varandra och aldrig fick ses. Eller om vi skulle få samma schema och ses och umgås hemma och på jobbet och på fritiden. Tête-à-tête tjugofyrasju. Man skulle kunna tänka sig att man kan komma att tröttna på varandra. Men nej, inte jag och Maja hellleeeerr!!

Har spelat wordfeud ända sen i torsdags, och jag har redan tröttnat. Jag är sämst och förlorar jämt. Är för otålig för att hitta på ord när jag egentligen vill ha fler bokstäver och så ligger det en massa andra bokstäver ivägen där jag vill skriva. Jag ska sluta. Kan sluta när jag vill. Lovar.

Och jag tror att jag ska va så himla effektiv och skriva alla mina små petitessuppgitfter innan vi börjar med uppsatsskrivandet, men jag vet inte alls vad jag ska skriva om och vill hellre powernapa eller äta glass eller kolla på mina fantastiska serier eller dricka te eller träna. Det borde ju gå skitsnabbt om jag bara gör det. Eller huuur? mendetärjusåjävlatråkigt.

"Att jobba för landstinget är som att leva med en hustrumisshandlare. Först skärmar dom av en sociala liv, så man har tillslut inga vänner kvar och inget som helst privatliv utanför jobbet. Sen börjar dom med den psykiska misshandeln och man gör vad som helst för att dom ska vara nöjda och glada. Sen börjar dom bryta sina löften och gör så att man går därifrån gråtande och helt förstörd. dagen efter säger dom 'förlåt* och lovar att det aldrig ska hända igen. Två dagar senare smäller det igen. Men ändå stannar man troget kvar."
Typiskt såndär kommentar som man vill höra när man snart är landstingsanställd och jobba på riktigt.

Det är mycket att tänka på just nu för en stackars liten flicka som jag. Som helst bara vill äta popcorn och dricka te.

Väl mött

ps. grattis på namnsdagen till mig! Och varför har jag inte Dorothea som tilltalsnamn? hade ju vart asballt.

Jag blir så trött på att jag är så trött. Orkar inte gå upp på morgonen. Är typ fotfarande lite småsjuk (läs:lat), så jag kan (orkar) inte riktigt träna. Jag blir ännu mer trött. Imorrn ska jag ta tag i mig själv, jag lovar. Bara jag börjar kommer ju allt bli bra. Jag vet ju det.

Blir irriterad på att jag har haft sönder en knapp på mitt tangentbord. Får liksom inte dit den igen. stört omöjligt. Hade precis sönder en till. Fortsätter jag i samma takt kommer jag ha typ fem tangenter kvar nästa månad...

Har varit på intervju på transplantation idag och det känns hur bra som helst. Vill jobba där. Men bara om jag får massor i lön och får jobba kvar efter sommaren. Pretty pliiis! Å andra sidan vill jag ju jobba på KAVA och onkologen också. Men dom är ju så långsamma med att ordna upp sig och ta tag i sig själva. Emelie har hur som helst övertalat mig att inte åka till Falun i sommar. Hur kul kommer jag ha där uppe när alla mina vänner och alla som jag känner finns här? Och jag vet ju att jag inte riktigt vill bo hemma hos mamma och pappa.. Är ju faktiskt vuxen nu. Och allt blir mycket lättare om jag stannar kvar här. Smidigare med friskis, och flytten och jobb efter sommaren och alltihopa. Ska bara på intervju på en annan avdelning, samt ringa och tjata lite på KAVA att dom ska skynda på lite, för jag vill, vill, vill jobba där. Också. Men snart så, snart har vi nog skaffat oss ett jobb som Leg. Sjuksköterska, minsann! Lyckan är total!

Hittade massa fina saker på indiska som jag vill ha. Massor! och dom är jättefina. Tekoppar och temuggar och lila saker, såsom kuddar och fina tallrikar i olika former av löv. Och ljushängarsaker. Och ett fint kakfat.

Måste ta tag i det här med att införskaffa en smidig, snygg och bra kamera. Vill även byta ut min värdelösa galaxy mot en eye-fone (som mamma skulle ha skrivit). Och borde beställa en miljard spännande och bra filmer. Det är kul.

Blir sugen på att gå ut och springa. Ser folk mest överallt och hela tiden som kutar runt i lysgula västar. Och trots att jag hatar att springa och det är en miljard minusgrader ute känner jag hur jag bara vill springa långt, långt, långt och länge. Knäpp

Har bokat in en allahjärtansdags-dejt. Den kommer bli så himla mycket bättre än förra året. Om förra årets allahjärtansdag ens går att toppa?!?!

Fick ett glädjebesked mitt på tråkigaste föreläsningen. Min favorittjej har åter tagit svensk mark under sina fötter. Vill bara springa hela vägen till stockholm och krama om henne. Aldrig släppa taget. Det blir bäst så.

Och jag och Emelie har fått namn på folk som vi ska ha med i vår uppsats. Vilket alltså betyder att vi bör sätta igång. Det ger mig magsår. Jag vill skjuta det framför mig så länge jag bara kan. Jag vill inte, jag orkar inte, jag skiter i det

Väl mött.

ps. Christer Lundberg, vill du gifta dig med mig?