klyftigatankar

Känner mig sjukt ineffektiv eftersom allt jag gör går i slowmotion. Sovar minst en timme varje eftermiddag när jag egentligen borde sitta och spåna och skriva på mina patientfall. (Och sen kan jag inte sova på kvällen och orkar inte riktigt gå upp på morgonen.) Men i vanlig ordning skjuter jag allt framför mig och får sen ångest när jag får veta att alla andra snart är klara med alla sina jävla patientfall och har sitt på det torra.
MEN JAG DÅ? När ska min inspiration och effektivitet komma? Är det inte min tur nu?
Kommer gå in i väggen och inte klara av sista terminen. Det är lika bra att hoppa av nu, så man slipper få det på papper att man inte klarade av utbildningen. Hoppar jag av är det ju mer självvalt. Näe, asså nu när Reinis har kommit på att man ska jobba tills man är sjuttiofem, tänkte jag att det är lika bra att byta karriär redan nu och istället bli, I don't know... Professionell bloggare/popcornätare/vindrickare/kakbakare. something like that

Har varit på möte och är sjukt taggad inför vårens utbildning. nu är det på riktigt, nu har jag satt min autograf på ett papper och nu finns det ingen återvändo. Det kommer bli så himla gött!! Spinning for the win och alla som jag känner måste gå på mina pass typ jämt! För mitt pass kommer va så jävvla bra att ingen någonsin kommer vilja spendera tid på någon annan träningsform eller med någon annan ledare.

Jag och Maja har hetsat varandra i två dagar och vi kan inte prata med varandra för vi blir bara förvirrade och hetsade och stressade. Kan prata med vem som helst, men inte med Maja. Det blir bara kortslutning i min hjärna. Men nu har jag reflekterat med Johanna och hon säger precis som alla andra. Så imorgon ska jag ringa och säga att jag vill ha jobb. För jag vet ju vad jag vill. Jag måste bara sluta tänka.

Väl mött