klyftigatankar

Känner mig jätteduktig som sitter och pluggar en massa. Det känns äntligen som att det faktiskt går in.
Var jätteambitiös igår när jag kom hem från Emelie - pluggade ännu mer. Och imårse vaknade jag halv sju, jättepigg. Gick upp och pluggade.
Det går bra nu!

Malin kom förbi idag, och jag blev jättejätteglad. Har inte träffat henne på superlänge och vi tyckte båda att en klasstäff borde vara på sin plats. Hur kul skulle inte det vara? I Malins studio, med massa mat och vin och gott och trevliga människor. Hur bra som helst!

Jag dicker te och blir gldare för varje klunk. Hur gott som helst. Jag älskar te!

Väl mött

Vaknade i morse med massiv träningsvärk i benen efter att Slagsmåls-Pelle bestämt sig för att det är dags att ladda upp inför skidsäsongen.. peeh! Men jag och bror ar blivit grymt fitta (är det OK att skriva så? Ni förstår vad jag menar!) av den där explossiva träningsformen. Asstark rygg, asstarka armar, ben och en grym kondition. Svettas gärnet, sådär så man dricker en massa massa så att man får hyponatremi och får åka till akuten. Typ.
Fast det är jättejätteskönt när man kommer hem och lägger sig i soffan och bara känner att man är klar. Obeskrivlig kännsla.

Peppen inför söndag. Jag ska ska ska vinna över lillstrumpan. Hon ska inte få vara snabbare än mig! Så det så!

Kommer hem från skolan, lite för ivrig att komma hem (av någon märklig anledning), springer upp för trappen, rycker i handtaget, men det är låst. surprise. Tar fram nyckeln, stoppar in den i låset och ska till och vrida om när jag upptäcker att det inte går. Inte alls, inte åt något håll. vadan detta?! Kollar på dörren. Aaaah! Jag har hört att det kan funka bättre att låsa upp sin ytterdörr som man verkligen försöker låsa upp sin egen ytterdörr. Alltså den dörren till den lägenheten där man bor. Den dörren som har låset som ens nyckel passar till.
Jag spanar snabbt runt omkring. Ingen har sett mig och snabbare än kvickt springer jag upp en trappa till och lyckas, på första försöket faktiskt, låsa upp min ytterdörr..

Väl mött

Åh, ordningen är återställd! Jag och broder har fått oss en box till TV:n. nu kan vi kolla på riktig TV och ite bara skogsTV. Äntligen kan jag kolla på PIMP MY RIDE! Hur har jag överlevt hela sommaren liksom?

Wonderful.

Även om helgen känns rätt packad ser jag fram emot den. Jar har typ gjort klart min utgp och känner mig redo för duggan imorrn. Nu är det bara tentaplugg like hell som gäller!
Känner mig dessutom taggad inför söndagens lopp. Hoppas bara att mina ben inte är alltför elaka mot mig. Det där med benhinnor är lurigt. Jag måste ju vinna över Lillstrumpan.

Åh, det är snart heeeelg! I löv!

Väl mött

Har under de senaste dagarna förvånat mig själv märkbart mycket geom att verkligen tokgilla Eminems låt Love The Way You Lie. Mycket märkligt, men jag gillar låten. Speciellt textraden I like the way it hurts. Eminem och Rihanna får en emovarning av mig. Eller en kapsyl och ett gem. Jag skickar det på posten!

Igår skulle jag och Lotta vara hurtiga. Vi gick jättelångt och det var jättetrevligt. När vi nästan var hemma hos Lotta igen insåg vi båda att vi för länge sedan tappat tempo. Det började bli kallt och vi småfrös. Men vädret var så vackert och underbart höstigt att man kunnat vara ute länge, länge till. vi ska gå in och Lotta inser att hon glömt nycklarna hemma oh Julius inte är hemma längre.. Mycket smidigt. Utelåsta.

Min bror skulle baka en hallonpaj igår. Han läste fel på receptet och det blev snarare än smörpaj med lite hallon till. Den fick en mycket suspekt konsistens och var mer såsig än fast, men smakade gott trots allt. Kaloribomb hej, hej!

Viktigast dag: Jag har köpt min efterlängtade Samgung Galaxy S. Känns fantastiskt. Som ett barn på julafton. Jag vill leka med den, men den måste nog ladda en stund och jag måste plugga. Därför får jag itne leka förrän ikväll efter jag har tränat. Det är inte lätt att hålla sig därifrån.. Gaah! Imorrn ska jag leka gärnet med min nya fina telefon! :)

Men först. Cancer och cytostatikabehandling! yeees.

Väl mött!

Tittar på valvakan. Reslutatet är snart klart och vad händer?
Jo, sveriegdemokraterna kommer in i riksdagen. Synd och Skam. Gräv bort Skåne. Ge bort det till Danmark. Vem tog tillbaka Skåne? Vem tyckte att det var värt att kriga för?
Borde man ha röstat på Skånepartiet?
Vad är det för fel på 18% av den svenska befolkningen som inte röstar?
BAAAAH!
Det vore ju mycket bättre om man fick rösta bort partier. Då skulle 94% rösta på SD och då skulle dom försvinna.
Så skulle det se ut om jag var diktator!

Väl mött

Baah! Tänkte idag i min trötta bakfylla att jag skulle kolla på lite true blood. Tar fram den gamla slitna dåliga datorn och kopplar in min externa hårddisk. Inget händer. Jag provar i min lilla dator. Inget händer.
varförvaförvarför!
Jag vill ju bara titta lite på True Blood! Men  nej. Min hårddisk har slutat fungera. Olov vill formatera den, så att ALLT försvinner. Erik tycker att jag ska stoppa den i frysen, köpa en ny så ska han fia åt mig på måndag. baaah!
Det ska tydligen funka jättebra om man stoppar hårddisken i frysen. Mycket märkligt.

Väl mött

Hysteriskt roligt att jag har skrivit ett väldigt antimoderat inlägg.. Haha, vadandetta? Man mår inte bra när man är onykter. Eller så är det just det man gör. Jag vet inte..

Åh, idag kan jag verkligen inte röra mig. Min rygg gör bajsont. Jag tänker ligga i soffan heeela dagen. Ligga still är bra för ryggen, benen, armarna.

Drömde en ytterst märklig dröm inatt. Jag var hemma i min gamla korridor och jag var förföljd dit. Dock tog det ett tag innan jag upptäckte det. Vi satt och åt PEZ och matlådor och emilia hade köpt en liten gullig tvättmaskin. Det var två människor där som jag inte riktigt ville ha där och folk var överdrivet trevliga mot dom. Varför? Men jag sa en massa bra kaxiga saker. Mycket nöjd.

Inatt när jag kom hem lyckades jag hitta den där låten jag inte hittade igår som jag ville höra. Den var faktiskt itne jättejättebra. Typisk svensk pop. Det funkar liksom.

Märklig kväll igår. Men riktigt, riktigt kul! Jag är så nöjd!

Väl mött

Nöjd tjej!
Tog mig tydligen hem från ÖG's utan att störta på cykeln. Framförallt hittade jag fram rilll min hoj. Jag stod och diskuterade livet med sara utanför ÖG's medan min kära lilla kvällslyselösa hoj stod utanför norrlands. Och jag hittade tydligen fram till den. Vilket hinder!
I Uppsalanatten är det inte lätt att hitta fram till rätt cykel vill jag lova, men efter det att jag och sara skijlts åt ranglade jag fram ett par gator eller två och hittde tilllslut fram till den berömmda ån. (Det går en å mitt genom denna fantastiska stad och ån heter fyrisån.)Där vid ån, kommer jag på att min cykel står där i slutet någontans.
ünderbart! Den står kvar och jag cyklar hem, vingligare än utan cykel. Men det är OK att jag cyklar, för enligt moderaterna så är jag med i svergie så då jobbar jag så om man jobbar mycket helg är det helt Ok att göra det bskid..? eller?

Sverige jobbar.
Frågan är, Fredrik Reinfeldt, Hur mycket jobbar du?


Väl mött

Träningsvärken har redan påbörjat sitt massiva arbete att ta över min kropp. Jag gillar det.
Superhurtig och bakar bröd tidigt på morgonen. Synd bara att min bunke var på tok för liten för den enorma degen jag knådade ihop. Filmjölk, mjöl och degklumpar överallt där de inte skulle vara, på golvet, på väggen, på bänken, i taket, i magen. Jag tror dock att resultatet kan bli bra trots allt.
Nu gäller det bara att ta tag i sånna där saker som man måste göra. Som att plugga tillexempel..
Gah, I'm so not meant for this..
Kanske gör jag slag i saken och spikar upp lite konst på mina väggar istället.. Kanske. Låter mycket bättre!

Sen var det ju det där med att söka jobb också. Frågan är varför min to-do-list alltid är så enorm?

Väl mött

Hittills denna vecka är jag faktiskt jäkligt nöjd med mitt BL-projekt. I måndags var jag och lotta ute och gick stavgång i regnet. Mycket bra. Tisdag: jättehurtig tjej sprang elljusspåret ungefär 1½ varv. en sträcka på ca 6 km, kanske. (min extra x-kromosom gör att jag saknar den där manliga förmågan att uppskatta avstånd väldigt precist, sådär som bara män kan.) Efter detta misstänker jag dock att min latenta benhinneinflammation är liksom jätteredo att hoppa upp och leva loppan igen. Skräcken! Inte nu, inte nu! Jag måste ju träna inför lidingöloppet och framförallt måste jag ju springa lidingöloppet utan att gråta halva vägen. Onsdag: utnyttjar den sista månaden av mitt gymkort och gymmar järnet på Nautilus, samtidigt som jag lyssnar till Alcazar-Andreas Lundstedt och Björn af Kleen i deras respektive Sommar i P1, ytterst mysigt. Tosdag: Jag och min bror bankar skiten ur varandra under de svettigaste 75 minutrarna du kan tänka dig. Träningsvärken imorgon kommer inte vara nådig. Och vi har redan planerat in ett nytt pass på söndag. gaaahdouchh!
Dock vet jag med mig att det där med matrestriktionerna som vi lade upp inte har varit min starka sida. Min bror bakade en smarrig morotskaka häromdagen som ropade på mig från kylskåpet. Men jag får nog mer skamkänslor nu. Är det positivt? Och dessutom känner jag mer att jag faktiskt tänker på vad jag tänker äta och inte äta och faktiskt säger till mig själv "Är du verkligen hunrig? Erkänn att du kommer må illa om du äter den där, för du vet själv att du äter inte en, du äter minst fem. Drick en kopp te istället!"
Och jag nästan frossar i dadlar! Det är ju så gott. Hur kan människor leva utan dadlar? Det är den största frågan av dom alla...

Balans

Väl mött

Idag i UNT var det en bild på två pojkar, som med mina ögonmått mätt kunnat vara allt mellan 16 och 23 (men antagligen var över 18), och dessa två pågar påstod att de inte brydde sig om valet och att de inte tänkte gå och rösta.
Vad är detta?
Ett hån mot länder där du absolut inte får rösta! Ett hån mot folk i länder där du aldrig någonsinn vågar yttra minsta lilla personliga åsikt, i form av kritik mot styrande person, med rädsla för att bli avlyssnad, kidnappad, torterad och jag vet inte vad. Skäms på er pojkar!
I Sverige är det löjligt lätt att rösta, att göra sin röst hörd, att visa sin åsikt, att protestera mot något man tycker är gaalet. I USA, till exempel, måste man registrera sig veckor innan valet. Någon kontrollerar att du inte råkar vara född samma dag som en kille i en annan stat som fick en p-bot för 25 år sedan. Sen kanske du får rösta. Då är dock valdagen på en tisdag, så du måste ta ledigt från jobbet eftersom det endast är denna dag du kan rösta.  Om du har tur kan du alltså göra sin röst hörd, och inte råkar vara svart eller nåt. Och var för guds skull INTE arab. Glöm att du får rösta i det amerikanska valet då. peew!
Här kommer röstkortet på posten, i god tid före valet. Omöjligt att missa. Behöver inte lyfta ett finger. Reklam på tv, på radio, på spotify, på faceook. En hel hemsida med MASSOR av information om hur det går till att rösta, var du kan rösta, när du kan rösta. Stan är proppad med valstugor och folk som säger: "rösta på mig för jag är så hiiiimla bra!". (enligt mig suger den ena mer än den andra, för det ända politiker pysslar med i dessa valtider, och det gäller ALLA - båda blocken, det är att kasta skit på varandra. "hon sa så, hon är knäpp!" - "ammeh durå! du tycker ju så, mongo!"). Och för att inte tala om all jävla reklam dom envisas med att pressa ner i min  brevlåda!
Så sent som i morse höll jag på att cykla på en sosse och en moderat nedanför sjukhuset när de var så ivriga att ge mig massor av information om deras fantastiska partier.

Det var jag ville komma fram till var: Varför tar man sig inte i kragen, anstränger sig i kanske en kvart och går och röstar? Hur enkelt som helst! (Unga pojkar, starka ben och pigga ögon) Man plockar ner sitt röstkort från kylskåpet, går till närmaste vallokal (som oftast ligger runt hörnet), plockar på sig några röstkort från några intressanta partier, en vit till kommunfullmäktige, en gul till riksdagen och en blå till landstinget. Gå bakom det gröna båset. Tryck ner en lapp i varje kuvert. En färg per kuvert. Gå fram till kontrollanterna. Visa ditt leg och röstkort, och självklart  - ge dom de tre kuverten du så omsorgsfullt klistrat igen. Klart! Du har röstat och är en värdig medborgare av ett demokratiskt land.
Alla som inte tar tag i sin medborgerliga plikt och röstar borde förvisas till ett land där rösträtt inte exicterar, där deras tankar och åsikter inte värderas högre än ett par skitiga strumpor. De borde jagas med blåslampa till vallokalerna!
Att rösta är ingen rättighet, det är en skyldighet! Dessa två pojkar i UNT, jag lovar och svär att det finns massor av saker de är missnöjda med, har varit, eller kommer bli. Så varför visar man inte det genom att rösta?! Jag ska verkligen inte påstå att jag är insatt i politiken och är stensäker på att jag röstar "rätt", men det är inte det viktiga. Det viktiga är att visa att man tycker något, att man tar tag i sin demokratiska rättighet och skyldighet och röstar.

Den 19 september 2010 kommer för mig bli ett historiskt datum. Jag kommer alltid se tillbaka på den dagen som dagen när jag för första gången fick chansen att förändra. Fick chansen att göra min lilla ynkliga röst hörd, i havet av de nio miljoner andra.
Jag tänkte hela tiden att jag skulle gå och förtidsrösta. Men det ska jag inte alls det. Jag ska spatsera till min utsedda vallokal, på valdagen nu på söndag den nittonde september. Stolt som tuppen ska jag lägga ner de färgglada lapparna i kuverten och göra min röst hörd. För min röst är den viktigaste och den är lika viktig som din och din!

Väl mött!

"Hej jag heter comviq. Jag tycker om att inte tala om för mina kunder hur det ligger till med deras beställningar. Jag antar att dom fattar själva att vi inte har telefonen dom har beställt i lager. Hur kan folk vara så dumma och tro att dom ska få saker dom har beställt??!! När man ringer till mig tycker jag att folk ska få vänta i e telefonkö med en riktigt ful, dålig musikslinga som någon understimulerad högstadieelev i Timrå snickrat ihop under musiklektionerna. Den ska dessutom knastra lite så att folk inte riktgt orkar hänga kvar. När folk väl kommer fram ska jag tala om för dom att dom är dumma i huvudet och att jag inte har någon aning om när deras beställda vara kan tänkas dycka upp i lager igen. Det får dom lista ut själva!"

Jag har inte fått min telefon. Det har gått över en vecka och när jag kollar mitt konto är jag plötsligt rik som ett troll. Hur gick detta till? Vad har hänt? Har jag fått något mail om att telefonen inte fanns i lager? Nej. ingenting. Jag ringer till comviq och killen där har ingen koll på någonting, utan kopplar mig vidare till någon anan kille som säger att telefonen inte finns i lager, och inte har gjort det på ett tag. Han har ingen aning om när den kommer in igen.
TACK SÅ JÄVLA MYCKET!
Jag är inte bitter. Bara smått irriterad på att gå runt med en telefon från stenåldern (förlåt markus, jag är jättetacksam över telefonen, men jag vill ha något liiite mer.. från detta årtionde helt enkelt). ÅÅÅåååååhhhHHH! Detta betyder att jag måste beställa en ny likadan, eller bara börja om från början och fundera på VAD jag vill ha för telefon. Och jag var ju sugen på en Samsung.

Jävla skit med min beslutsångest!

Dessutom är jag trött, fryser och har ont i magen. Och gick upp i onödan till världens tråkigaste föreläsning i morse. BAJS!

Väl mött.

Tänkte gå och lägga mig igårkväll. Lade mig i sängen, lugn och harmonisk, läste en stund i min kvällslektyr (som var en roman och inte en bok full med smaskiga bilder på äckliga sår). Lade efter ett tag ifrån mig boken, ställde väckarklockan på ringning i rimlig tid.
Halv tolv kollade jag på klockan en sista gång, somnade nog rätt så påengång sen.
Drömmer som vanligt att jag blir jagad av en galen brud som försöker hitta mig och döda mig. Jag gömmer mig i något slags övergivet gammalt hus. Låser dörren med femton lås och en sån där kedja. Dock är det ett stort fönster bredvid dörren så att jag ser ner i trappen som leder upp till huset (och där står jag i tron om att jag ska se henne men hon inte se mig). Jag ser att hon kommer upp där. Redo att ta sig in och hugga mig sönder och samman med den absurt enorma kniven hon har i handen. Det är tydligen någon mer med mig i huset. Fast jag vet inte om jag vågar lita på denne någon till fullo. För jag gömmer mig för båda två. Precis när galningen med kniven lyckas ta sig in i huset (trots mina femton lås och idiotkedja) vaknar jag med ett ryck.

Det är fortfarande mörkt ute, så det är inte morgon och dags att gå upp än. Och fruktansvärt kissnödig blev jag också. (så rädd så jag nästan kissar på mig, höhö)
Ser genom dörren att Olov inte släckt lampan ute i hallen. Har jag sovit så kort? Är han fortfarande vaken?
Jag vill gå på toa. Men är klockan fyra, eller där i kring, vägrar jag gå upp. Jag har en gräns. Dessutom har jag monster under sängen som kan ta tag i mina fötter, när jag ställer mig upp, dra in mig under sängen och sen fastnar man där. I ett mörkt och enamt ingenmansland, dömd att kidnappa någon annan stackare som sätter ner fötterna vid fel tillfälle. Det är ju självklart! Fattar inte folk vilken risk de tar när de sätter ner fötterna bredvid sängen nattetid? Vem som helst, eller VAD som helst kan ju ligga där under och lura.
Jag kollar på klockan och den är halv två. Det är lugnt. Jag kan, nästan helt utan oro och hjärtklappning, hoppa upp ur sängen och småspringa de 3-4 metrarna till toaletten. Och jag måste erkänna att lamporna i hallen gör det lite lättare. Värre blir det påvägen tillbaka då jag måste släcka dom. Det är nog bäst att jag först tar mig tillbaka till mitt rum, tänder lampan där och efter det går ut i hallen och släcker lampan där.
Väl tillbaka under täcket börjar hjärtat återgå till normal rytm. Fötter och armar är i säkert förvar under det varma täcket och jag kan återgå till sömnens förtrollande värld. Förhoppningsvis utan galningar med kniv...

-Hej, jag heter Kerstin, är 21 år och mörkrädd.
-HEJ KERSTIN!

Väl mött

Varför ska det alltid regna när jag och charlott ska gå på promenad i Håga? inte helt OK. Man blir ju blöt ju, och kall och så blir man förkyld. Inte bra.
Jag är snart färdig frisör. Klöpp och färga håret på Charlott idag. Och vackert blev det. Jajjemän!

Denna vecka blir en skön vecka.
Stenhård träning, massa plugg, massa skoj!

Åh peppen!

Väl mött

Här har man precis gått och blivit av med den yttepytteminililla glassplitterbiten som jag har haft i mitt ringfinger.
Det gör inte längre ont av att jag petar på mitt finger.
Vad händer då?
Jo, jag får en ny yttepytteminiliten glassplitterbit i pekfingret istället. Och det brukar jag ju inte använda så ofta till att peta på saker.
Så himla typiskt. Jag borde inte få jobba med glassplitter.
Klant.

Plus att jag vaknade av att min granne inte vaknade av sin irriterande väckarklocka. Jättejobbigt.

Väl mött.

Mami, Papi och Strumpis var här idag. Jobbade, men hann träffa dom en stund. Blev bjuden på middag. Perfekt efter en dag på jobbet.
Katastrof!
Vi kommer inte att få ha kvar vår fantastiska jobbförmån. Detta betyder att jag har fram till 23e oktober på mig att träna satan på nautilus, för sen är det slut. Simma, gymma, boxas och spinna så mycket det bara går. Sen får jag finansiera det där själv. Men det ska nog gå vägen. Back to my beloved Friskis!
Hann med lite kulturnatt med ekebygänget! kom inte in på vårat beloved Orvars, så vi fick hänga på Eko-caféts uteservering, men det var mycket mysigt och trevligt det med. Var på kortfilmskavalkad, men höll på att somna. Man blir trött av att jobba.
På vägen hem var ja tvungen att gå, eftersom min cykel stod hemma, utanför dörren, och jag var på stan... Och tänka sig, där gick jag och tänkte på saker som inte alls kändes som jag. Jag kom på saker, såg dom med nya ögon (som man brukar säga), jag tänkte utanför lådan. Nej, egentligen var det bara ett minne som dök upp och jag såg det med ens mycket klarare. En annan sak jag upptäckte var att jag gick runt där och var lite smårädd för första gången i mitt liv. Jag har aldrig någonsinn varit rädd när jag varit på väg hem från vänner, eller krogen eller vad som helst. Trots allt man hört, och alla gånger folk skrämt upp en, helt i onödan. Jag har varit immun mot dessa faror. Trots mörka skogsvägar och dunkla tunnlar man passerat då medn vinglat hem genom natten. Men inatt tror jag att jag förförsta gången upplevde någon slags rädsla, även om den var mycket, mycket svag tyckte jag att den fanns där nere någonstans, i djupet av mina tankar och känslor
Jag misstänker starkt att det beror på att jag för en gångs skull gick hem istället för att cykla eller åka buss. Det kändes onaturligt på något sätt. Ovant helt enkelt.
Nej. Jag kommer inte fortsätta vara rädd. Det är inte min stil.
Dum. Naiv. Orädd Det är mitt måtto!

Väl mött

Åh, skönt väder för en lång morgonpromenad. Oc jag förvånade mig själv genom att faktiskt göra som planerat, gå upp och gå ut och gå! For real. Även om cängen var väldigt skön och jag tvekade/znoosade i en timme. Men, jag klev upp och gick ut tillslut. Mycket nöjd. Och det blir lite mer givande att gå när man lyssnar på mitt älskade P3-dokumentär. aaah! I Loove!

Ikväll är det kulturnatt och jag hade ju velat kultura heeela långa dagen och natten och så vidare. men helgen spenderas på jobbet istället. yeeees. Jag kommer bli rik.

Väl mött

Äntligen lite relevans i mina studier! I love!
Har halva dagen bara njutit av föreläsningarna. (andra halvan somnade jag och smet)
Njurarna är min nya lover. Vilka fantastiska killar! Den som kan mäta sig med ett par njurar med 200% kapacitet skulle jag vilja träffa. En som inte behöver hjälp förrän endast 10% av alla dessa 200 återstår. En som alltid jobbar på, som man kan lita på, klagar aldrig. Som tar hand om all skit, som ordnar upp när jag förstör.
Kroppen är sjukt fascinerande.
Sjukdommar är ännu bättre. Jag gillar, gillar, gillar sjukdomar!
Är det läskigt? kanske lite.
Hela kvällen har jag varvat mina älskade njurstudier med min nya hobby facestalking. Det är både lärorikt, fascinerande, underhållande, spännande och roligt. Igår upptäckte jag två saker. Idag upptäckte jag en sak som jag funderat på väääldigt länge. Min nyfikenhet är tillfredställd. För ett tag åtminstone.

Väl mött

Energinivån ligger någonstans längt ner på botten. Att ligga i soffan och kolla på Beverly Hills hade ju varit meningen med livet just nu egentligen. Om det inte var så att jag skulle vilja ta ett varmt bad. Men badkaret är ungefär tio meter för långt bort. Magen kurrar och köket ligger i andra änden av lägenheten. Njursviktsfallet ligger framför mig, men jag vill inte, orkar inte.
Idag känner jag för att vara en dålig människa. Tänk om jag kunde vara som den där idioten med diabetes. Tänk om jag bara kunde strunta i allt. Vad skönt att inte bry sig. Så enkelt livet skulle bli då. Eller bara tragiskt?

Jättetråkigt! Jag hade verkligen hoppats på att få min telefon idag, men har den behagat dimpa ner med posten? Nej, självklart inte. BAAAH!

Det är tydligen fredag idag och det ska tydligen vara skönt med helg. Jag fattar inte riktigt. Kanske för att jag ska jobba och inte riktigt har lust med det.
Gillar livet.

Väl mött

Klar med seminariet mer än en timme innan utsatt tid. Känns bra. Åker förbi baktlab för att hämta min tenta. Det är alldeles tyst. Kommer upp til själva bakteriehärden och träffar på rätt person som har min tenta. Stöter på den berömda Åsa Melhus, somm frågar hur många poäng jag fick.
30.5
"BRA JOBBAT!"
Jag fick beröm av Åsa Melhus - bakteriernas bästa vän och värsta fiende.
Jag är helt klart nöjd med dagen.

Kommer ner till sjukhuset för att hämta den andra tentan. Men där är det ännu tystare. Inte en människa. Det får bli en annan gång.

I bruise too easily.

Nu ska jag köpa mig en telefon och tillfoga mig vackra, utsmyckande sår med extra smärta.

Väl mött

Imorgon är det äntligen den sjunde september! tjohej. En iris vardethär!
Och jag ska köpa mig en WILDFIRE imorrn.
Nu har jag bestämt mig en gång för alla, och då får det bli så.
För alla vet ju att jag inte alls har beslutsångest. Aldrig någonsinn!
Och när jag har bestämt mig så är det bestämt! right?

Väl mött

Varför tror jag att jag ska vara så himla ambitiös för? Vad får mig att tro att jag orkar engagera mig? Varför tror jag att jag är diciplinerad nog att läsa en distanskurs? Och jobba? Min andra personlighet måste ju ha alldeles för höga tankar om mig.
Just nu orkar jag inte ens åka ut till fyrislund för ett (och enbart ett) litet möte om hur det hela ska gå till. Bah.
Jag blir så trött på mig själv!
Jag bara gört. Har trots allt lagt ner närmare 600 på de där jävla böckerna.

Nej, nej, jag är inte ett dugg bitter!

väl mött

Idag börjar vi alltså biggest loser.
Jag skulle väga mig imorse innan frukost, men glömde bort det. Så nu kan jag omöjligt jämföra före och efter. GAAAH! jobbigt.

Igår kväll när jag kom hem från emelie hade jag hela långa vägen hem (nu kan jag föresten cykla hem därifrån utan att cykla vilse i fålhagen! success!) lääängtat efter att lägga mig i soffan, slänga upp benen på bordet och smaska i mig alla mina dadlar. Ett helt paket för mig själv!
Kommer in i köket. lyfter upp paktet. Det är på tok för lätt! Öppnar och inser att det är det gamla paketet, som nästan var slut.
Var är mina nya? Ställde jag in det i kylen? I skåpet? i mitt rum? städskåpet? toan? vid datorn? VAR ÄR MINA DADLAR!!?? Olov är ju inte hemma. Han är nog ute på äventyr. Kan han ha tagit mina dadlar? ett helt paket? Fast vad skulle han göra med ett helt paket dadlar? Det är orimligt!
Jag ger upp, går och lägger mig. Nu på morgonen berättar min käre bror att han tog dom, för han täänkte att jag inte ville ha dom då på en gång. GAAAAHHH!!!

Och nu sitte jag och är duktig med böcker över hela skrivbordet. Google i högsta hugg. För vad är egentligen BE? eller hyperkapni för den delen..?
Lite KOL någon?

snart ger jag upp och rymmer till gymmet. BRA SKIT!

Väl mött

Åh, imorrn kör vi! imorgon börjar BIGGEST LOSER UPPSALA. Med Emelie Diseus och Kerstin Norlander Spante i huvudrollerna.
Efter intagande av alltför många kalorier i form av chips, dipp, popcorn, godis, gurk- och morotsstavar samt spaggar och bacon har vi gjort upp en lista med vad som får och inte får ätas. Träningsmål har satts upp, maträtter har googlats. Nu är det GAME. Nu ska det bli på riktigt. Inget mer småätande, inget supande på ett bra tag och, framförallt, inget jävla degande. Nu ska vi springa, gymma, spinna, simma, promenera, boxas och träna röven av oss (bokstavligt talat!!)

Jättebra plan, och för att hålla motivationen vid liv lite mer måste jag varje dag rapportera här. Så om jag fuskar kommer ju ALLA få veta det och då blir det ju überpinsamt.
Dessutom har jag och Emelie kommit på vad vi ska göra med alla de kalorier vi inte får äta men som vi vill ha. Mycket bra. Vi har ett sidoprojekt. Rädda de undernärda. Det är synd om dom.

På måndag måste jag ju börja plugga ännu mera.. ÅH! Hur ska jag hinna med mitt liv? baaah!
Men snart är det tisdag, då blire lillstrumpan på armen och på måndag ska jag FÖRHOPPNINGSVIS köpa min samsung. I löv!

Väl mött

Skönt att jag äntligen bestämmer mig för en telefon, ringer tele2 för en slutfaktura så att jag kan göra om mitt abonemang, tjatar på killen på phonehouse för att kunne få en riktigt bra deal på telefonen, och så funkar det iallafallinte!!! Jag blir tokig. Ringer tele2, jag måste vänta till efter helgen. Nu kommer jag ju ångra mig, och fega ur. Det kommer inte bli någon samsung. Det kommer ju bli nåt annat då. BLÄ!

Sjukt rolig kväll igår. Nollor är bäst helt enkelt. Älska spårade sittningar där alla dansar på stolar, skriker och härjar. Fantastiskt.

Varför slutar det alltid på samma sätt? Vaknar dagen efter lite smått förvirrad, irriterad, trött, törstig, sprängade huvud och massor av frågor av typen: vad hände? varför? vaddå?

Nu äre schlutt!
Hem till Emelie, äta massa snask och kolla på film och snacka en massa skit! gillas!

Väl mött

Jag har fått klagomål på avsaknaden av uppdateringar på den senaste tiden. (det är iofs bara en person som finner denna blogg intressant, men jag känner att jag bör behaga henne)
Detta kan jag skylla på att jag har haft en lagom alkoholkoncentration i blodet den senaste veckan efter att ha haft det SKITKUL med alla fantastiska sjuksköterskenollor!

Det har varit stocken, värmlands, velvet, pubrunda, norrlands och en massa massa skoj! Det här är ju faktiskt riktigt kul. Underbart. Träffar roliga, knäppa, vackra, tokiga, galna och fantastiska människor överallt! Och imorgon är det sista kvällen. Sorgligt att det tar slut, men med tanke på hur min studiekoncentration har varit denna första vecka i skolan kanske det bara är bra.. Det är en teori jag har.

Ser fram emot lördag då jag och emelie ska spendera hela dagen i soffan med popcorn och film. Underbart!
Sen kör vi Biggest Loser Uppsala. Varför tänka beach 2010 när man kan tänka christmas 2010? Varför träna sig fit tills dess att vädret tillåter att man glassar runt i bikini, när man kan bli fit lagon till det är dags att pälsa på sig allt man har?

En sista grej. Varför funkar inte S-tangenten på min dator för? Varför måste jag ta i från tårna för att skriva?

Meningslöst.

Blackbird singing in the dead of night

Väl mött