klyftigatankar

Varför tror jag att jag ska vara så himla ambitiös för? Vad får mig att tro att jag orkar engagera mig? Varför tror jag att jag är diciplinerad nog att läsa en distanskurs? Och jobba? Min andra personlighet måste ju ha alldeles för höga tankar om mig.
Just nu orkar jag inte ens åka ut till fyrislund för ett (och enbart ett) litet möte om hur det hela ska gå till. Bah.
Jag blir så trött på mig själv!
Jag bara gört. Har trots allt lagt ner närmare 600 på de där jävla böckerna.

Nej, nej, jag är inte ett dugg bitter!

väl mött