klyftigatankar

Vaknade i morse med massiv träningsvärk i benen efter att Slagsmåls-Pelle bestämt sig för att det är dags att ladda upp inför skidsäsongen.. peeh! Men jag och bror ar blivit grymt fitta (är det OK att skriva så? Ni förstår vad jag menar!) av den där explossiva träningsformen. Asstark rygg, asstarka armar, ben och en grym kondition. Svettas gärnet, sådär så man dricker en massa massa så att man får hyponatremi och får åka till akuten. Typ.
Fast det är jättejätteskönt när man kommer hem och lägger sig i soffan och bara känner att man är klar. Obeskrivlig kännsla.

Peppen inför söndag. Jag ska ska ska vinna över lillstrumpan. Hon ska inte få vara snabbare än mig! Så det så!

Kommer hem från skolan, lite för ivrig att komma hem (av någon märklig anledning), springer upp för trappen, rycker i handtaget, men det är låst. surprise. Tar fram nyckeln, stoppar in den i låset och ska till och vrida om när jag upptäcker att det inte går. Inte alls, inte åt något håll. vadan detta?! Kollar på dörren. Aaaah! Jag har hört att det kan funka bättre att låsa upp sin ytterdörr som man verkligen försöker låsa upp sin egen ytterdörr. Alltså den dörren till den lägenheten där man bor. Den dörren som har låset som ens nyckel passar till.
Jag spanar snabbt runt omkring. Ingen har sett mig och snabbare än kvickt springer jag upp en trappa till och lyckas, på första försöket faktiskt, låsa upp min ytterdörr..

Väl mött