thoraxdisco
Blir arg, frustrerad och irriterad.
Först i skolan, när jag upptäcker vad min bror har gjort mot mig, när han vet var jag står och vad jag tycker. Det är inte schysst och det är inte okej. Sen förstör han självklart min planering lite mer. Men en arg I-will-kill-you-blick och han tar tillbaka det mesta. Försöker ordna upp. Å andra sidan är det ju jag som är hispig i onödan. Det vet jag ju. Det är bara det att det inte blir exakt som jag har tänkt. And that's when the aspergerstjej goes crazy. Jag vet att Olov kommer fixa, det vet jag. Fast jag vet att jag kommer extrafixa lite till så det blir exakt som jag vill. (helt ärligt, när blev jag såhär?!?!)
Blir sen irriterad över att mr Jag-ställer-aldrig-in-ett-pass-Björn har kastat in handduken, stannat hemma och anlitat en vikarie. (när jag faktiskt hoppades på ett inställt pass) Och Lotta kommer inte heller dit. Får kämpa och slita och vara förvirrad nybörjare helt i min ensamhet. Men det var självklart asgött som vanligt, och jag är glad när jag går därifrån.
Blir sedan arg på mig själv för att jag är jag och beter mig som jag gör. Vill inte och orkar inte med mig själv. Verkligen. Ryck upp dig liksom.
Som tur är har jag fått det bästa brevet på länge. Har blivit bjuden på ett sommarbröllop, som antagligen kommer bli det finaste i världshistorien. Jag längtar!
Och har fått min semla. Så nu kan jag officiellt skjuta mig i huvet så jag slipper fortsätta med uppsats och praktik och all annan jävla skit. Vore ju dock taskigt att lämna Emelie i sticket med intervjuerna och analysen och allt skrivande. Och dessutom vore det ju trist att ha kämpat i tre år utan att få sin belöning i form av ett underbetalt arbete som leder till utbrändhet. (och enligt vår analys, en massa stress och press och sömnlösa nätter)
En annan aspekt som gör att jag tvekar över planen att skjuta mig i huvudet är att jag bara skulle hamna nedsövd på mitt eget jobb. Med rakat huvud och orakade ben.
Jag vill ju bara slippa analysera intervjuer!!!
Men nu ska jag dricka mitt te och plugga lite Friskis&Svettis-filosofi så jag kan lugna ner mig. Andas.
Väl mött
(hjärtklappning)
Först i skolan, när jag upptäcker vad min bror har gjort mot mig, när han vet var jag står och vad jag tycker. Det är inte schysst och det är inte okej. Sen förstör han självklart min planering lite mer. Men en arg I-will-kill-you-blick och han tar tillbaka det mesta. Försöker ordna upp. Å andra sidan är det ju jag som är hispig i onödan. Det vet jag ju. Det är bara det att det inte blir exakt som jag har tänkt. And that's when the aspergerstjej goes crazy. Jag vet att Olov kommer fixa, det vet jag. Fast jag vet att jag kommer extrafixa lite till så det blir exakt som jag vill. (helt ärligt, när blev jag såhär?!?!)
Blir sen irriterad över att mr Jag-ställer-aldrig-in-ett-pass-Björn har kastat in handduken, stannat hemma och anlitat en vikarie. (när jag faktiskt hoppades på ett inställt pass) Och Lotta kommer inte heller dit. Får kämpa och slita och vara förvirrad nybörjare helt i min ensamhet. Men det var självklart asgött som vanligt, och jag är glad när jag går därifrån.
Blir sedan arg på mig själv för att jag är jag och beter mig som jag gör. Vill inte och orkar inte med mig själv. Verkligen. Ryck upp dig liksom.
Som tur är har jag fått det bästa brevet på länge. Har blivit bjuden på ett sommarbröllop, som antagligen kommer bli det finaste i världshistorien. Jag längtar!
Och har fått min semla. Så nu kan jag officiellt skjuta mig i huvet så jag slipper fortsätta med uppsats och praktik och all annan jävla skit. Vore ju dock taskigt att lämna Emelie i sticket med intervjuerna och analysen och allt skrivande. Och dessutom vore det ju trist att ha kämpat i tre år utan att få sin belöning i form av ett underbetalt arbete som leder till utbrändhet. (och enligt vår analys, en massa stress och press och sömnlösa nätter)
En annan aspekt som gör att jag tvekar över planen att skjuta mig i huvudet är att jag bara skulle hamna nedsövd på mitt eget jobb. Med rakat huvud och orakade ben.
Jag vill ju bara slippa analysera intervjuer!!!
Men nu ska jag dricka mitt te och plugga lite Friskis&Svettis-filosofi så jag kan lugna ner mig. Andas.
Väl mött
(hjärtklappning)
Kommentarer
Trackback
