klyftigatankar

Hur bra födelsedagsfest som helst. Mindre bra bakfull födelsedag, men helt okej med najs bakishäng i soffan, bakispizza, bakisgodis, bakischeesecake och vem vet mest-maraton.
Och trots att jag satt på mitt rum och grät en stund innan vi gick ut (befogat, jag var full och arg), och trots att jag, kl 04.58, upptäckte att mina nycklar inte existerade så blev kvällen riktigt, riktigt jävla bra. Och att jag betedde mig lite som en douche i ett antal olika sammanhang gör liksom inte så mycket. (Eftersom jag, helt enligt karmaprincipen, fick tillbaks för det senare) För jag hade så himla roligt. Och jag såg en skymt av linnet, jag fick håna, jag fick hångla, jag fick shotta, jag fick garderobskillarna att sjunga ja må hon leva i en otroligt falsk och trött stämsång, jag fick fylleargumentera och förlorade stort trots att jag höll på det vinnande laget, jag fick dansa och jag fick vara mig själv sådär som jag alltid är. Tyvärr fick jag ingen efterfest, för alla sov. Jag med.
Och jag kommer ha cheesecake i min frys i evigheter.

Ska även tillägga att mina nycklar kom tillrätta, ty de låg kvar hemma i hallen. Najs.

Väl mött