klyftigatankar

Peter hånade mig för min förkärlek för små, unga, oskyldiga, söta små pojkar. Och jag måste ge honom rätt. Eftersom vi hade årets lugnaste kväll på jobbet kollade jag och AK på Allsång på Skansen. Jättekul, verkligen inte alls. Har aldrig gillat det, kommer aldrig att göra det. Hur som, där kliver det upp en söt liten ung pojke på scenen och bara sjunger så vackert att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Han kanske är tretton år och jag blir kär i honom. På riktigt.
Gullig pojk.
På vägen hem cyklar jag förbi fyra ynglingar, nyss fyllda 17 vårar. Och de kommer vandrande med ölplattor och kassar med sprit. Allt inhandlat på någon slags finlands-/ålandsfärja. De orkade knappt bära de tuuunga ölplattorna med deras gängliga armar.
Sötpojkar!

Väl mött