klyftigatankar

För nån dag sen när jag spatserade genom den underbara staden jag bor i, såg jag en person som hade en dickies-tröja på sig. Detta fick mig att fnissa till en stund. hihihi Dickies!
Sen började jag tänka på den där tiden, försökte komma på vem det var som vi kallade Dickies, och varför. Det blev en lång, lång, lång tankegång. Saknar ibland den där gamla goda tiden, när man var ung och dum, men fortfarande oskyldig. Folk fick konstiga smeknamn och man visste tillslut inte vem som var vem. Dickies hette nog Martin egentligen, och var lik en kille som hette Rickard, som kallades Rick, men som vi började kalla Dick. Och Sixten, som egentligen hette Johannes. Och Sören, som egentligen hette Erik. Man blev ju förvirrad tillslut. Men vi hade kul.

Och nu är jag vuxen, tror jag. Och har gjort så mycket dumma saker i mina dar, som jag önskar att man kunde ha gjort annorlunda. De senaste dagarna har jag tänkt och relfekterat extra mycket över vissa specifika handlingar. Jag vet inte varför dessa snedsteg har kommit upp i mitt minne, men jag förstår inte hur man kan va så otroligt kortad och impulsiv att man gör dessa helknäppa saker. Folk blir arga och ledsna. Jag trasslar in mig själv i onödigheter, ångest och jobbiga tankar. Jag vill tro att jag har blivit en lite bättre människa sedan dess iallafall.

Jag ska bli en bättre människa. Sådär som jag var när jag var liten. (Fast jag var nog knäpp då med)

Väl mött