klyftigatankar

Jag blir så trött.
Jag blir så ledsen.
Jag blir så arg.
Varför, varför, varför blir det alltid såhär? Jag påbörjar något bra, jättejättebra, och tycker tillochmed att det ÄR jättejättebra. Sen blir det bara pannkaka av alltihopa. Mitt liv i ett nötskal.
Efter att ha joggat ynka två gånger (har joggat långsamt, korta sträckor och inte på asfalt. Bara yttepyttelite) har jag nu, återigen och i vanlig ordning, drabbats av benhinneinflammation. Är det någon som är det minsta förvånad?
Varför, varför, varför, varför, varför, varför, varför, varför?!
Det är ju bara orättvist. Varje gång, när jag äntligen tycker att jag har kommit igång med att springa och tycker att det är kul så kommer de där jäääävla benhinnorna och förstör mitt liv.
Jag säljer dom billigt ifall någon skulle vara intresserad. Annars lär ju apoteket bli glada eftersom jag kommer spendera hela min månadspeng på voltaren. yaay!

Väl mött